Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgerichts (Österrike) den 28 april 2021 – EPIC Financial Consulting Ges.m.b.H. mot Republiken Österrike och Bundesbeschaffung GmbH

(Mål C-274/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i det nationella målet

Sökande: EPIC Financial Consulting Ges.m.b.H.

Svarande: Republiken Österrike, Bundesbeschaffung GmbH

Tolkningsfrågor

1.    Utgör ett förfarande för att utfärda interimistiska åtgärder enligt artikel 2.1 a i direktiv 89/665/EEG¹ , i dess lydelse i direktiv 2014/23/EU² – som nationellt i Österrike utfärdas av Bundesverwaltungsgericht och genom vilket också till exempel ett tillfälligt förbud mot ingående av ramavtal eller varukontrakt kan erhållas – en tvist på privaträttens område enligt artikel 1.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 1215/2012³ ? Utgör ett sådant förfarande för att utfärda interimistiska åtgärder enligt ovanstående fråga åtminstone enligt artikel 81.1 FEUF? Är förfarandet för att utfärda interimistiska åtgärder enligt artikel 2.1 a i direktiv 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/23, ett förfarande för att utfärda interimistiska åtgärder enligt artikel 35 i förordning nr 1215/2012?

2.     Ska likvärdighetsprincipen, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att den ger enskilda subjektiva rättigheter mot medlemsstaten och att den utgör hinder för att tillämpa österrikiska nationella bestämmelser, enligt vilka domstolen innan behandlingen av en ansökan om interimistiska åtgärder enligt artikel 2.1 a i direktiv 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/23, måste klargöra typen av tilldelningsförfarande och det (uppskattade) kontraktsvärdet samt hur många särskilt överklagbara beslut som härrör från upphandlingsförfarandet eller som åtminstone härrör från en del av ett visst upphandlingsförfarande som har överklagats innan det går att behandla en ansökan om interimistiska åtgärder enligt vilken ytterligare upphandlingar av den upphandlande myndigheten ska förhindras, samt att domstolen därefter måste – innan eller senast i samband med avvisning av ansökan om interimistiska åtgärder – utfärda ett kompletteringsföreläggande på grund av utebliven betalning av ansökningsavgiften, vid äventyr av att rätten att få saken prövad går förlorad om betalning uteblir, där avsaknaden av betalning – oaktat frågan om i vilken utsträckning avgifter ska betalas – annars i (andra typer av) civilrättsliga tvister i Österrike, t.ex. på skadeståndsrättens eller konkurrensrättens område, inte hindrar att en ansökan om interimistiska åtgärder som har samband med ursprungsansökan behandlas, varvid även en ansökan om interimistiska åtgärder i princip behandlas vid en civilrättslig domstol trots utebliven betalning, samt då, vid en komparativ jämförelse, en utebliven betalning av avgifter vid överklaganden av förvaltningsrättsliga beslut till förvaltningsdomstolar, ett överklagande i rättsliga frågor till Högsta förvaltningsdomstolen eller ett överklagande till Författningsdomstolen i Österrike inte heller leder till avvisning och inte heller, som enda möjlighet, leder till att ansökningar om beviljande av uppskjutande verkan endast kan avvisas?

2.1.    Ska likvärdighetsprincipen, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av österrikiska nationella bestämmelser enligt vilka det föreskrivs att innan en ansökan om interimistiskt åtgärder enligt artikel 2.1 a i direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 2014/23, prövas, ska ett kompletteringsföreläggande avseende avgifterna utfärdas av avdelningens ordförande, som sitter som ensamdomare, på grund av att avgifterna inte till fullo har betalats, och denna ensamdomare måste avslå ansökan om interimistiska åtgärder på grund av att avgifterna inte har betalats, när det i övriga fall enligt den österrikiska civilrätten, enligt Gerichtsgebührengesetz (lagen om domstolsavgifter), i princip inte ska betalas några ytterligare fasta domstolsavgifter för en ansökan om interimistiska åtgärder som framställs tillsammans med en talan, utöver avgifterna för talan i första instans, och det dessutom vad avser ansökningar om beviljande av uppskov med verkställigheten som framställs tillsammans med ett överklagande av ett administrativt beslut till en förvaltningsdomstol, ett överklagande i rättsliga frågor till Högsta förvaltningsdomstolen eller ett överklagande till Författningsdomstolen, och som ur funktionell synvinkel har samma eller liknande rättsskyddsändamål som en ansökan om interimistiska åtgärder, inte behöver erläggas några separata avgifter för sådana kompletterande ansökningar om beviljande av uppskov med verkställigheten?

3.    Ska kravet enligt artikel 2.1 a i direktiv 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/24/EU⁴ , att vid första möjliga tillfälle och genom interimistiskt förfarande vidta provisoriska åtgärder i syfte att korrigera den påstådda överträdelsen eller förhindra att de berörda intressena skadas ytterligare, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så att omedelbarhetskravet för en ansökan om interimistiska åtgärder innebär en subjektiv rätt till ett beslut utan dröjsmål och att denna rätt hindrar tillämpningen av österrikiska nationella bestämmelser, enligt vilka domstolen även när det gäller upphandlingsförfaranden utan insyn – även om det inte har betydelse för avgörandet – måste klargöra typen av tilldelningsförfarande och det (uppskattade) kontraktsvärdet samt hur många särskilt överklagbara beslut som härrör från upphandlingsförfarandet eller som åtminstone härrör från en del av ett visst upphandlingsförfarande som ska eller har överklagats, för att ordföranden på den berörda avdelningen sedan vid behov ska kunna utfärda ett kompletteringsföreläggande för att driva in avgifter, och, vid utebliven betalning av avgifter, före eller senast samtidigt med avslaget på en ansökan om interimistiska åtgärder på grund av utebliven betalning av de begärda avgifterna, föreskriva betalning av rättegångsavgifter via den avdelning vid domstolen som är behörig att pröva överklagandet, varvid rätten till betalning annars går förlorad?

4.    Ska rätten till en rättvis rättegång inför en domstol enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna⁵ , med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att den enskilde därigenom tillerkänns subjektiva rättigheter som hindrar tillämpningen av de österrikiska nationella bestämmelserna, enligt vilka domstolen även vid upphandlingsförfaranden som genomförts utan insyn – och även om det inte har betydelse för avgörandet – måste klargöra typen av tilldelningsförfarande och det (uppskattade) kontraktsvärdet samt hur många särskilt överklagbara beslut som härrör från upphandlingsförfarandet eller som åtminstone härrör från en del av ett visst upphandlingsförfarande som ska eller har överklagats, för att ordföranden på den berörda avdelningen sedan vid behov ska kunna utfärda ett kompletteringsföreläggande för att driva in avgifter, och, vid utebliven betalning av avgifter, före eller senast samtidigt med avslaget på en ansökan om interimistiska åtgärder på grund av utebliven betalning av de begärda avgifterna, föreskriva betalning av rättegångsavgifter via den avdelning vid domstolen som är behörig att pröva överklagandet, varvid rätten att kräva avgifter av sökanden annars går förlorad?

5.    Ska likvärdighetsprincipen, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas som så, att den enskilde därigenom tillerkänns subjektiva rättigheter mot medlemsstaten och att den hindrar tillämpningen av österrikiska nationella bestämmelser, enligt vilka det vid utebliven betalning av schablonavgifterna för en ansökan om interimistiska åtgärder enligt direktiv 89/665 i nu gällande lydelse, (endast) är en förvaltningsdomstol som ska besluta om schablonavgifter (med begränsade möjligheter att överklaga beslutet för den avgiftsskyldige) när det på andra rättsområden föreskrivs att avgifter för väckande av talan, interimistiska åtgärder och överklaganden i civilrättsliga förfaranden, vid utebliven betalning, ska drivas in genom ett administrativt beslut i enlighet med Gerichtliches Einbringungsgesetz (lagen om rättslig indrivning) och i regel föreskrivs överklagandeavgifter i förvaltningsrätten för överklaganden till en förvaltningsdomstol eller till författningsdomstolen eller för överklaganden av rättsfrågor till Högsta förvaltningsdomstolen, varvid dessa avgifter drivs in, vid utebliven betalning, genom ett meddelande från en skattemyndighet (Gebührenvorschreibungsbescheid), som alltid kan överklagas genom överklagande till en förvaltningsdomstol och sedan i sin tur genom överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen eller genom överklagande till Författningsdomstolen?

6.    Ska artikel 1.1 i direktiv 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/23, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så att ingåendet av ett ramavtal med en enda ekonomisk aktör enligt artikel 33.3 i direktiv 2014/23 utgör ett ingående av avtal enligt artikel 2a.2 i direktiv 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/23?

6.1.    Ska ordföljden i artikel 33.3 i direktiv 2014/24: ”kontrakt som grundas på detta ramavtal” tolkas så, att det är fråga om ett kontrakt som grundas på ramavtalet när den upphandlande myndigheten tilldelar varje kontrakt med uttryckligt stöd i det slutna ramavtalet? Eller ska det citerade avsnittet ”kontrakt som grundas på detta ramavtal” tolkas så, att det inte längre är fråga om en tilldelning som grundas på det ursprungligen slutna ramavtalet om det totala beloppet i ramavtalet, så som det tolkas i EU-domstolens dom i mål C-216/17⁶ , punkt 64, redan har uttömts?

7.    Ska rätten till en rättvis rättegång inför en domstol enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att denna rättighet hindrar en bestämmelse enligt vilken den upphandlande myndigheten i ett tvistigt förfarande beträffande interimistiska åtgärder måste tillhandahålla all nödvändig information och samtliga nödvändiga handlingar – detta vid äventyr av tredskodom till myndighetens nackdel – när företrädarna eller medarbetarna vid den upphandlande myndigheten som måste tillhandahålla informationen å den upphandlande myndighetens vägnar därigenom utsätts för risk att behöva ange sig själva genom tillhandahållandet av informationen eller ingivandet av handlingarna?

8.    Ska kravet enligt artikel 1.1 i direktiv 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/24, att upphandlingsförfaranden framför allt måste genomföras effektivt, med ytterligare hänsyn till rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att dessa bestämmelser ger den enskilde subjektiva rättigheter samt hindrar tillämpningen av nationella bestämmelser enligt vilka det åligger en rättsskyddssökande som ansöker om interimistiska åtgärder att i sin ansökan om interimistiska åtgärder ange det specifika upphandlingsförfarandet och de specifika tilldelningsbesluten, även om sökanden i ett förfarande utan föregående meddelande om upphandling vanligtvis inte kan känna till hur många upphandlingsförfaranden utan insyn som den upphandlande myndigheten har genomfört och hur många beslut om tilldelning som redan fattats i upphandlingsförfarandena utan insyn?

9.    Ska rätten till en rättvis rättegång inför en domstol enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att denna bestämmelse ger enskilda subjektiva rättigheter samt hindrar tillämpningen av nationella bestämmelser, enligt vilka det åligger den rättsskyddssökande som ansöker om interimistiska [åtgärder] att i sin ansökan ange det specifika upphandlingsförfarandet och det specifika särskilt överklagbara tilldelningsbeslutet som överklagats, även om sökanden i förfaranden utan föregående meddelande om upphandling och utan insyn vanligtvis inte kan känna till hur många upphandlingsförfaranden utan insyn som den upphandlande myndigheten har genomfört och hur många beslut om tilldelning som redan fattats i upphandlingsförfarandena utan insyn?

10.    Ska rätten till en rättvis rättegång inför en domstol enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att denna bestämmelse ger enskilda subjektiva rättigheter och hindrar tillämpningen av nationell rätt enligt vilken det åligger den rättsskyddsökande som ansöker om interimistiska åtgärder att betala schablonavgifter uppgående till ett belopp som inte kan förutses i förväg, eftersom sökanden i ett förfarande utan föregående meddelande om upphandling i vilket denne saknar insyn vanligtvis inte kan känna till om den upphandlande myndigheten har genomfört upphandlingsförfaranden utan insyn och om så är fallet hur många, och till vilket uppskattat kontraktsvärde samt hur många särskilt överklagbara beslut om tilldelning som redan beslutats i upphandlingsförfaranden utan insyn?

____________

¹ Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 1989, s. 33).

² Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner  (EUT L 94, 2014, s. 1).

³ Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

⁴ Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

⁵ Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 2012, s. 391).

⁶ Dom av den 19 december 2018, Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato - Antitrust et Coopservice, ECLI:EU:C:2018:1034.