TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen)

den 15 juli 2015 (*)

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för stål för spännarmering – Fastställande av priser, uppdelning av marknaden och utbyte av känsliga affärsuppgifter – Beslut genom vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF fastställs – En enda, komplex och fortlöpande överträdelse – Proportionalitet – Principen om att påföljder och sanktionsåtgärder ska vara individuella – Obegränsad behörighet”

I mål T‑422/10,

Trafilerie Meridionali SpA, tidigare Emme Holding SpA, Pescara (Italien), företrätt av advokaterna G. Visconti, E. Vassallo di Castiglione, M. Siragusa, M. Beretta och P. Ferrari,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av B. Gencarelli och V. Bottka, därefter av V. Bottka och R. Striani och slutligen av V. Bottka och G. Conte, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten P. Manzini,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring och ändring av kommissionens beslut K (2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010, om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38344 – Stål för spännarmering), i dess lydelse enligt kommissionens beslut K (2010) 6676 slutlig av den 30 september 2010 och enligt kommissionens beslut K (2011) 2269 slutlig av den 4 april 2011,

meddelar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen),

sammansatt av ordföranden S. Frimodt Nielsen (referent) samt domarna F. Dehousse och A. M. Collins,

justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 2 juli 2014,

följande

Dom (1)

[utelämnas]

 Förfarandet och parternas yrkanden

42      Trame väckte talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 15 september 2010.

43      Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 6 oktober 2010 ingav Trame en ansökan om uppskov med verkställigheten av beslutet, såsom en interimistisk åtgärd.

44      Genom beslut av den 29 oktober 2010 upplyste tribunalen (första avdelningen) sökanden om att den hade rätt att justera sina grunder och yrkanden i syfte att beakta de ändringar som införts genom det första ändringsbeslutet.

45      Trame yttrade sig över det första ändringsbeslutet när det inkom med sin replik den 19 april 2011.

46      Genom beslut av den 6 juni 2011 förelade tribunalen kommissionen att inkomma med handlingar.

47      Den 22 juni 2011 översände kommissionen det andra ändringsbeslutet till Trame.

48      Den 12 juli 2011 avslog tribunalens ordförande ansökan om interimistiska åtgärder på grund av att det inte förelåg någon situation som ställde krav på skyndsamhet (beslut av den 12 juli 2011, Emme/kommissionen, T‑422/10 R, EU:T:2011:349).

49      Trame yttrade sig över det andra ändringsbeslutet den 1 augusti 2011.

50      Den 20 oktober 2011 inkom kommissionen med sin duplik i original på rättegångsspråket samt sina anmärkningar på Trames yttranden över det andra ändringsbeslutet, varefter det skriftliga förfarandet avslutades.

51      I samband med att tribunalens sammansättning ändrades, förordnades referenten att från och med den 23 september 2013 tjänstgöra på sjätte avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.

52      Den förberedande rapport som avses i artikel 52.2 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 framlades för sjätte avdelningen den 8 november 2013.

53      Som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, begärde tribunalen den 17 december 2013 att parterna skulle besvara en rad frågor och att kommissionen skulle inkomma med handlingar.

54      Den 28 februari 2014 efterkom Trame och kommissionen denna begäran. I sitt svar uppgav Trame att det hade ingett en ny begäran till kommissionen den 18 november 2013 om att hänsyn skulle tas till att bolaget saknade betalningsförmåga på grund av dess ekonomiska och finansiella situation vid denna tidpunkt.

55      Den 16 maj 2014 anmodade tribunalen kommissionen att, såsom en åtgärd för bevisupptagning enligt artikel 65 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, inkomma med de handlingar som den i sitt svar med anledning av de åtgärder för processledning som vidtagits den 17 december 2013 meddelat att den inte hade för avsikt att inge.

56      Den 28 maj 2014 inkom kommissionen med de begärda handlingarna, vilka Trame fick tillgång till före förhandlingen.

57      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 2 juli 2014.

58      Trame har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet i den del bolaget ålades böter eller sätta ned de böter som det ålades,

–        med stöd av artikel 68 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, förordna om att kalla och höra en företrädare för Tréfileurope Italia vid tidpunkten för kartellen, för att styrka vissa omständigheter som angetts i punkt 98 i ansökan, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

59      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla sökandens samtliga yrkanden, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

60      Trame har till stöd för sin talan anfört följande fem grunder avseende sin delaktighet i kartellen och den inverkan som detta kan ha vid fastställandet av bötesbeloppet: Den första grunden avser den enda överträdelsen. Som andra grund har anförts att tretrådig tvinnad kabel inte omfattades av den kartell som Trame deltog i. Den tredje grunden avser den period då Trame deltog i överträdelsen. Som fjärde grund har gjorts gällande att bolaget hade en obetydlig roll och att kartellen inte hade någon inverkan på marknaden, Den femte grunden avser uppsåtet vad beträffar överträdelsen. Efter det andra ändringsbeslutet justerade Trame sina grunder för att även göra gällande att proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling åsidosattes vid fastställandet av bötesbeloppet på grund av den behandling som ArcelorMittal och Ori Martin fick jämfört med den behandling som Trame kunde få. Trame har även inom ramen för en sjätte grund åberopat att det saknade betalningsförmåga för att betala böterna.

 A – Inledande synpunkter

 1. Innehållet i det angripna beslutet

61      Det framgår av artikel 1 i det angripna beslutet att Trame åsidosatte artikel 101 FEUF och, från och med den 1 januari 1994, artikel 53 i EES-avtalet genom att under de perioder som anges i det angripna beslutet ha deltagit i en ”serie avtal och samordnade förfaranden inom sektorn för stål för spännarmering på den inre marknaden och, från och med den 1 januari 1994, inom EES” (nedan kallad kartellen eller den enda överträdelsen; sistnämnda överträdelse är även komplex och fortlöpande enligt den terminologi som vanligtvis används).

 a) Kartellens komponenter och hur den enda överträdelsen har beskrivits

62      Kartellen har i skäl 122 i det angripna beslutet beskrivits som ”en paneuropeisk uppgörelse bestående i en så kallad Zürich-fas och en så kallad Europa-fas och/eller i uppgörelser på nationell eller regional nivå beroende på vad som ansetts lämpligt”. Skälen 123‒135 i det angripna beslutet innehåller en kortfattad presentation av de olika avtalen och samordnade förfarandena, vilka därefter har beskrivits i detalj och prövats mot bakgrund av artikel 101.1 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet. Förenklat består kartellen av följande uppgörelser:

–        Zürich-klubben, eller den första fasen av det paneuropeiska avtalet. Detta avtal varade från den 1 januari 1984 till den 9 januari 1996 och rörde fastställande av kvoter per land (Tyskland, Österrike, Benelux, Frankrike, Italien och Spanien), fördelning av kunder, priser och utbyte av känsliga affärsuppgifter. Medlemmarna utgjordes av Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK och Redaelli, varvid det sistnämnda bolaget företrädde flera italienska företag åtminstone från och med år 1993 och år 1995. Till dessa anslöt sig därefter Emesa, år 1992, och Tycsa, år 1993.

–        Italien-klubben, en nationell uppgörelse som varade från den 5 december 1995 till den 19 september 2002. Detta avtal rörde fastställande av kvoter för Italien och export från detta land till övriga delar av Europa. Klubbens medlemmar utgjordes av de italienska företagen Redaelli, ITC, CB och Itas. Sedermera anslöt sig även Tréfileurope och Tréfileurope Italia (den 3 april 1995), SLM (den 10 februari 1997), Trame (den 4 mars 1997), Tycsa (den 17 december 1996), DWK (den 24 februari 1997) och Austria Draht (den 15 april 1997) till klubben.

–        Sydavtalet, en regional uppgörelse som de italienska företagen Redaelli, ITC, CB och Itas förhandlade fram och ingick år 1996 med Tycsa och Tréfileurope i syfte att fastställa varje deltagares penetrationsgrad i södra Europa (Spanien, Italien, Frankrike, Belgien och Luxemburg) med ett åtagande om att gemensamt förhandla om kvoter med de övriga tillverkarna i norra Europa.

–        Europa-klubben, eller den andra fasen i det paneuropeiska avtalet. Detta avtal ingicks i maj 1997 av Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK, Tycsa och Emesa (de så kallade ”permanenta medlemmarna” eller ”de sex tillverkarna”) och löpte ut i september 2002. Avtalet syftade till att övervinna krisen i Zürich-klubben, att fördela nya kvoter (beräknade utifrån perioden fjärde kvartalet år 1995 till första kvartalet 1997), fördela kunder och fastställa priser. De sex tillverkarna enades om regler för samordningen, inklusive utnämning av samordnare med ansvar för genomförandet av överenskommelserna i flera länder och samordningen med andra intresserade företag verksamma i de berörda länderna eller med avseende på samma kunder. Företrädarna för dessa företag träffades regelbundet på olika nivåer i syfte att övervaka genomförandet av uppgörelserna. Dessa företrädare utbytte känsliga affärsuppgifter. Vid avvikelse från det överenskomna agerandet tillämpades ett kompensationssystem.

–        Samordningen med avseende på kunden Addtek. Inom ramen för denna paneuropeiska uppgörelse hade de sex tillverkarna, ibland tillsammans med de italienska tillverkarna och Fundia, även bilaterala (eller multilaterala) kontakter och medverkade till att fastställa priser och tilldela kunder ad hoc-mässigt när intresse förelåg. Till exempel samordnade Tréfileurope, Nedri, WDI, Tycsa, Emesa, CB och Fundia gemensamt priser och volymer för kunden Addtek. Dessa projekt rörde huvudsakligen Finland, Sverige och Norge, men även Nederländerna, Tyskland, de baltiska länderna samt Central- och Östeuropa. Samordningen med avseende på Addtek ägde rum redan under Zürich-klubbens fas av den paneuropeiska uppgörelsen och fortsatte åtminstone fram till slutet av år 2001.

–        Diskussionerna mellan Europa-klubben och Italien-klubben. Under perioden från, åtminstone, september 2000 till september 2002 träffades de sex tillverkarna, ITC, CB, Redaelli, Itas och SLM regelbundet för att integrera de italienska företagen i Europa-klubben såsom permanenta medlemmar. De italienska företagen ville få till en ökning av den italienska kvoten i Europa, medan Europa-klubben inte ville ha någon förändring. För det ändamålet hölls möten i Italien-klubben i syfte att hitta en enhetlig ståndpunkt, möten i Europaklubben för att ta ställning till denna ståndpunkt och inta en egen ståndpunkt och möten mellan deltagare i Europa-klubben och italienska företrädare i syfte att komma överens om fördelningen av den italienska kvoten på en viss marknad. De inblandade företagen utbytte känsliga affärsuppgifter. Med hänsyn till behovet av att omfördela den europeiska kvoten i syfte att inkludera de italienska tillverkarna kom dessa företag överens om att använda en ny referensperiod (30 juni 2000‒30 juni 2001). Företagen enades även om den totala exportvolymen för de italienska företagen i Europa, vilken de fördelade mellan sig per land. Samtidigt diskuterade de priser, då medlemmarna i Europa-klubben ville införa den mekanism för fastställande av priser som användes av de italienska tillverkarna i Italien-klubben på europeisk nivå.

–        Spanien-klubben. Samtidigt med den paneuropeiska uppgörelsen och uppgörelsen i Italien-klubben kom fem spanska företag (Trefilerías Quijano, Tycsa, Emesa, Galycas och Proderac (det sistnämnda från och med maj 1994)) och två portugisiska företag (Socitrel, från och med april 1994, och Fapricela, från och med december 1998) överens om att, för Spanien och Portugal och för en period som löpte, åtminstone, från december 1992 till september 2002, bibehålla sina marknadsandelar, fastställa kvoter, fördela kunder, inklusive vid offentlig upphandling av byggentreprenader, samt fastställa priser och betalningsvillkor. Dessutom utbytte de känsliga affärsuppgifter.

63      Kommissionen ansåg att samtliga uppgörelser enligt beskrivningen ovan i punkt 62 hade karaktären av en enda överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (skälen 135 och 609 samt avsnitt 12.2.2 i det angripna beslutet).

64      Kommissionen ansåg i synnerhet att ovannämnda uppgörelser ingick i en samlad plan i vilken kartellmedlemmarnas handlingslinjer fastställs i samtliga geografiska områden och att ”företagen har begränsat sitt individuella handlingsutrymme i syfte att uppnå ett enda konkurrensbegränsande mål och ett enda konkurrensbegränsande handelsmål, nämligen att snedvrida eller upphäva de normala konkurrensvillkoren på SSA-marknaden inom EES och nå en global jämvikt, genom att bland annat fastställa priser och kvoter, fördela kunder sinsemellan och utbyta känsliga affärsuppgifter” (skäl 610 och avsnitt 9.3 i det angripna beslutet).

65      Kommissionen angav i det avseendet följande:

”Den plan som DWK, WDI, Tréfileurope, Tycsa, Emesa, Fundia, Austria Draht, Redaelli, CB, ITC, Itas, SLM, Trame, Proderac, Fapricela, Socitrel, Galycas och Trefilerías Quijano samtyckt till (inte alla samtidigt), utvecklades och genomfördes under en tidsperiod på minst arton år med hjälp av en rad hemliga uppgörelser, särskilda avtal och samordnade förfaranden. Dess enda och gemensamma mål var att begränsa konkurrensen mellan deltagarna genom att använda liknande mekanismer för att uppnå nämnda mål (se avsnitt 9.3.1). Även när en uppgörelse ställde till problem fortsatte andra att fungera normalt.” (skäl 612 i det angripna beslutet)

66      Inom ramen för sitt resonemang framhöll kommissionen följande:

–        ”Zürich-klubbens och Europa-klubbens faser i den paneuropeiska uppgörelsen har medverkat till en enda överträdelse, vilken inte avbröts under krisperioden mellan den 9 januari 1996 och den 12 maj 1997. … I likhet med Zürich-klubben fortsatte även deltagarna i Europaklubben att fastställa kvoter, fördela kunder sinsemellan och fastställa priser. Deras diskussioner och deras avtal avsåg samma geografiska område som det som Zürich-klubben rörde, men utökat till flera andra länder …” (skäl 613)

–        ”Själva kartellens organisation (särskilt samordningssystemet …) och den praktiska tillämpningen av denna …, visar att de paneuropeiska, iberiska och italienska uppgörelserna utgör en enda överträdelse. De viktiga besluten, såsom fastställandet av europeiska kvoter som täcker ett referensområde, vilket har utvecklats med tiden, … beräknade på försäljningsvolymerna för en uppdaterad referensperiod …, har fattats på ledningsnivå vid multilaterala möten mellan de sex tillverkarna i Europa-klubben … Ledningarna har även tagit hand om tilldelningen av vissa (referens)kunder (till exempel Betonson och Addtek, …) eller fastställandet av minimipriser för vissa länder och för vissa referenskunder. Några permanenta medlemmar i den paneuropeiska uppgörelsen ansvarade, på säljarnivå, först för att kontrollera tillämpningen av de avtal som ingåtts på europeisk nivå i ett eller flera länder, särskilt vad beträffar samordningen av priser och kunder (däribland Italien, Spanien och Portugal, vilka hör till referensområdet, och ursprungsländerna för de medlemmar som deltar i Italien-klubben och Spanien-klubben), och därefter knyta kontakter med andra intresserade tillverkare som är verksamma i de respektive geografiska områdena (däribland områdena för uppgörelserna i Italien-klubben och Spanien-klubben och exempelvis Fundia för samordningen med avseende på kunden Addtek).” (skäl 614)

–        ”Kartellens konkreta funktion visar även att de paneuropeiska och nationella uppgörelserna utgör en enda överträdelse: redan från början hade de iberiska och italienska uppgörelserna ett nära samband med den paneuropeiska uppgörelsen. Italien-klubbens kvotsystem användes som förlaga vid inrättandet av Zürich-klubbens kvotsystem, och under Zürich-klubbens fas och krisperioden förhandlade deltagarna i Zürich-klubben och i Italien-klubben och enades om uppgörelser om kvoter, priser och fördelningen av kunder, både för Italien och för de andra europeiska marknaderna i referensområdet. Trots att de italienska tillverkarna inte längre var permanenta medlemmar i Europa-klubben, ombesörjdes samordningen mellan de två klubbarna av Tréfileurope, som var samordnare för Italien och deltog i nästan alla diskussioner i Italien-klubben och således kunde påverka även förhandlingarna och diskussionerna inom en klubb, vilket gjorde det möjligt för alla deltagare att beakta de planer och avtal som ingåtts i den andra klubben. Detta gäller även DWK, Tycsa och senare Nedri, paneuropeiska tillverkare som regelbundet även deltog i Italien-klubbens möten och i bilaterala sammankomster med de italienska tillverkarna. På samma sätt förhandlade tillverkarna i Zürich-/Europa-klubben och Spanien-klubben och ingick ett avtal om kvoter, priser och fördelningen av kunder, både inom klubbarna och bilateralt. Återigen kunde Tycsa (samordnare för Spanien och Portugal) och Emesa, vilka deltog i de båda klubbarna, påverka förhandlingarna inom en klubb genom att beakta önskningarna och de avtal som ingåtts inom den andra klubben. De diskussioner som fördes inom de tre klubbarna avsåg ofta förhandlingar, avtal eller beslut som fattats i de andra klubbarna. Från och med den 11 september 2000 intensifierades dessutom förhandlingarna mellan de största SSA-tillverkarna i syfte att utvidga Europa-klubbens kvotsystem till att omfatta samtliga stora SSA-tillverkare …” (skäl 615)

–        Av dessa skäl anser kommissionen att de åtgärder som överenskommits och vidtagits på nationell och regional nivå (iberisk, italiensk eller sydeuropeisk nivå) utgör en sammanhängande enhet av åtgärder som är förenad med uppgörelserna på paneuropeisk nivå. Av de uppgifter som anges i kapitel IV, avseende beskrivningen av de faktiska omständigheterna, framgår klart att samtliga deltagare i de konkurrensbegränsande uppgörelserna anslöt sig och bidrog, i olika grad (det vill säga beroende på om de deltog i en eller flera uppgörelser), till en gemensam konkurrensbegränsande plan. (skäl 616)

67      Vad särskilt beträffar kontinuiteten i deltagandet i överträdelsen, hänvisade kommissionen till följande två påpekanden:

–        För det första att ”[s]amtliga företag som [det angripna beslutet] riktar sig till har deltagit i kartellen som varade i mer än 18 år och flera av företagen har samtidigt deltagit på olika nivåer i kartellen. Den omständigheten att ett företag inte har deltagit direkt i samtliga delar i den övergripande kartellen innebär inte att företagets ansvar för överträdelsen av artikel 101 FEUF eller artikel 53 i EES-avtalet bortfaller. Den omständigheten att vissa företag i förevarande fall inte har deltagit i samtliga paneuropeiska eller nationella möten påverkar inte alls bedömningen av deras deltagande i kartellen, eftersom samtliga kunde informeras om dessa och beakta och dra fördel av de uppgifter som utbyttes med deras konkurrenter när deras affärsmässiga agerande på marknaden fastställdes. Som angetts ovan har de flesta deltagarna samtyckt till den allmänna planen och tillämpat den under flera år genom att använda samma mekanismer och genom att eftersträva samma gemensamma mål, nämligen att begränsa konkurrensen. Följaktligen … visste även samtliga företag som beslutet riktar sig till att de deltog i en allmän plan som tillämpades på olika nivåer, även om vissa av dessa företag fick sådan kännedom först i ett relativt sent skede av överträdelsen.” (skäl 622 i det angripna beslutet)

–        För det andra att ”[i]ntensiteten i varje företags deltagande i kartellen är dock inte densamma med hänsyn till hur länge företagen individuellt har deltagit i kartellen …, deras geografiska närvaro (område för produktion och försäljning) och deras respektive storlek (stora eller små aktörer). Samtliga dessa omständigheter prövas i kapitel VIII [i det angripna beslutet, som avser de omständigheter som beaktades vid fastställandet av bötesbeloppet].” (skäl 623 i det angripna beslutet)

 b) Omständigheter som anförts mot Trame

68      Trames delaktighet i kartellen anses enligt artikel 1 i det angripna beslutet (se ovan punkt 61) ha pågått under perioden den 4 mars 1997‒19 september 2002.

69      De viktigaste omständigheterna som gjort det möjligt att fastställa denna delaktighet utgörs av följande.

 Italien-klubben (den 4 mars 1997–19 september 2002)

70      Kommissionen slog fast att Trame hade deltagit i Italien-klubben under perioden den 4 mars 1997‒19 september 2002 (skälen 124 och 385 och följande skäl, samt skälen 467‒473 i avsnitt 9.2.1.8, med rubriken ”Individuellt deltagande i Italien-klubben”, i det angripna beslutet).

71      Av det angripna beslutet framgår i synnerhet följande:

–        Trames deltagande i kartellen bekräftas av flera handlingar som påträffades vid inspektionerna och av de förklaringar som åtminstone tre deltagare i kartellen har avgett (SLM, Redaelli och Tréfileurope) (skäl 467 i det angripna beslutet).

–        Även om Trame inte anslöt sig till uppdelningen av den italienska marknaden redan från början, beslutade deltagarna vid mötet den 18 december 1995 (Redaelli, Itas, CB och ITC) att informera bland annat Trame om de slutsatser som dragits om de nya priser som skulle tillämpas år 1996. På mötet den 17 december 1996 delades det likaså ut en tabell, i vilken tilldelningen av ton per kund angavs och där namnen på de viktigaste leverantörerna angavs för ett antal kunder på den italienska marknaden för år 1997. Även om kolumnerna för Trame inte var ifyllda är det faktum att företaget beaktats i tabellen en indikation på att en diskussion mellan parterna skulle äga rum eller åtminstone var planerad (skäl 467 i det angripna beslutet).

–        Den första indikationen på Italien-klubbens direktkontakt med Trame är en handling rörande mötet den 4 mars 1997. Denna handling innehåller handskrivna anteckningar från mötet, av vilka det framgår att ”Trame informerade medlemmarna i Italien-klubben om sin önskan att ansluta sig till den italienska uppgörelsen” (”Trame vill delta – kommer nästa gång”) (skäl 467 i det angripna beslutet).

–        Trame deltog i Italien-klubbens möte den 10 mars 1997 (skäl 467 i det angripna beslutet).

–        Under det administrativa förfarandet medgav Trame att det hade deltagit i Italien-klubbens möten först vid sex tillfällen, nämligen den 5 oktober 1998, den 9 november 1998, den 18 januari 1999, den 8 februari 1999, den 22 februari 1999 och den 15 mars 1999 (i en fotnot anges att Trame dock har förnekat att det ingick ett samverkansavtal och har uppgett att det endast deltog i mötena i syfte att få information), därefter mellan den 28 februari 2000 och den 19 juni 2000 (i en fotnot anges att Trame särskilt har medgett att det deltog vid mötena den 28 februari 2000, den 6 mars 2000, den 13 mars 2000, den 21 mars 2000, den 15 maj 2000, den 12 juni 2000 och den 19 juni 2000) och slutligen vid mötena den 10 april 2001 och den 16 september 2002 (skäl 468 i det angripna beslutet).

–        Trames deltagande i Italien-klubben fortsatte utan avbrott mellan den 4 mars 1997 och den 19 september 2002. Vad beträffar Italien-klubbens möten mellan den 15 mars 1999 och den 28 februari 2000, fortsatte de andra kartelldeltagarna att informeras om uppgifter rörande Trame och dess situation fortsatte att diskuteras, trots att Trame var frånvarande vid dessa möten. Trames frånvaro noterades särskilt vid mötena den 12 juli 1999 och den 17 januari 2000, vilket tyder på att företaget förväntades närvara, och det finns ingenting som bevisar att Trame tog avstånd från kartellen vid någon tidpunkt. Vad beträffar de möten som hölls efter juni 2000, fortsatte Trame att delta i kartellen, inte bara under mötena den 10 april 2001 och den 16 september 2002, vilka företaget har medgett att det deltog i, utan även mötena den 9 oktober 2000 och den 30 juli 2002, eftersom dess situation fortsatte att diskuteras ända till dess att överträdelsen upphörde (skälen 469 och 470 i det angripna beslutet)

72      I korthet konstaterade kommissionen att Trame direkt hade deltagit i 18 möten i Italien-klubben, att det uttryckligen hade angetts att företaget inte närvarade vid fyra möten i denna klubb, vilket innebar att företaget förväntades närvara, och att dess situation ständigt diskuterades inom denna klubb (fotnot i skäl 468 i det angripna beslutet).

 Europa-klubben och det paneuropeiska systemet (den 15 maj 2000–19 september 2002)

73      För att fastställa att den överträdelse som Trame gjort sig skyldig till utgjorde en enda fortlöpande överträdelse, och i synnerhet den ”individuella medvetenheten hos detta bolag om att vara delaktig i ett mer övergripande system” (se rubriken till avsnitt 12.2.2.4 i det angripna beslutet), uppgav kommissionen följande:

”(651)      I sitt svar på meddelandet om invändningar framställde inte Trame någon invändning beträffande bolagets kännedom om andra uppgörelser. Under alla omständigheter har kommissionen bevis för att Trame kände till eller rimligen borde ha känt till de olika nivåerna i kartellen. Till exempel uppgav Tréfileurope vid mötet den 15 maj 2000, i vilket Trame deltog, att både Europa-klubben och Italien-klubben befann sig i kris … Den 12 juni 2000 deltog Trame i ett möte med Redaelli, ITC, Itas, Tréfileurope Italia, CB, SLM, Tycsa och DWK, under vilket det angavs att Europa-klubben klagade på Tycsa, vilket även var medlem i Spanien-klubben. Namnen på andra medlemmar i Spanien-klubben, såsom Socitrel och Fapricela, omnämndes även vid detta möte … Den 9 oktober 2000 deltog dessutom Trame i ett möte under vilket deltagarna i Europa-klubben och Italien-klubben började försökte hitta en gemensam lösning på de italienska tillverkarnas ökande export i Europa. Under samma möte gjorde de sex tillverkarna (med undantag av Emesa) och de italienska tillverkarna bland annat en analys av den europeiska marknaden och procentandelarna för ömsesidig marknadspenetration … Av dessa skäl drar kommissionen slutsatsen att åtminstone från och med den 15 maj 2000 visste Trame eller borde ha vetat att det ingick i ett mer övergripande paneuropeiskt system, som var indelat i flera nivåer och vars syfte var att stabilisera SSA-marknaden för att undvika en prisnedgång. Under alla omständigheter hade Trame under hela överträdelseperioden inte någon försäljning utanför Italien …”

74      Parallellt med Trames deltagande i Italien-klubben den 4 mars 1997–19 september 2002, ansåg kommissionen även att Trame, från och med den 15 maj 2000, ”kände till eller rimligen borde ha känt till de olika nivåerna i kartellen” och särskilt Europa-klubben.

 c) Beräkningen av de böter som Trame ålades

75      Kommissionen påpekade inledningsvis att när den fastställer bötesbeloppet ska den, enligt artikel 23.3 i förordning nr 1/2003, beakta samtliga relevanta omständigheter, i synnerhet både hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Kommissionen angav även att den i det avseendet skulle stödja sig på de principer som anges i 2006 års riktlinjer (skäl 920 i det angripna beslutet).

76      Det bötesbelopp på 3,249 miljoner euro som Trame ålades beräknades enligt följande.

77      För det första hölls Trame ansvarigt för en övergripande kartell på SSA-marknaden inom EES. För att fastställa grundbeloppet för böterna angav kommissionen att den i enlighet med punkt 13 i 2006 års riktlinjer utgått från ”försäljningsvärdet från de varor eller tjänster som var föremål för överträdelsen och som företaget sålt i det berörda geografiska området inom EES” under det sista hela räkenskapsår som företaget deltog i överträdelsen (skäl 929 och följande skäl i det angripna beslutet).

78      För Trame uppgick det beaktade försäljningsvärdet till 8 231 277 euro (punkt 5 i det första ändringsbeslutet). Det rör sig om försäljningsvärdet från SSA i det geografiska område som berörs av överträdelsen, nämligen, under den med avseende Trame beaktade perioden: Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Spanien, Österrike, Portugal, Danmark, Sverige, Finland och Norge (skälen 931 och 932 i det angripna beslutet). I förevarande fall beaktades dock endast Trames försäljning i Italien, eftersom Trame inte hade någon försäljning utanför Italien under denna period (skäl 651 i det angripna beslutet).

79      För det andra ska den procentsats med vilken försäljningsvärdet ska multipliceras beräknas utifrån hur allvarlig överträdelsen är som sådan. Kommissionen beaktade i det avseendet, bland de relevanta omständigheterna i ärendet, överträdelsens art, de berörda företagens sammanlagda marknadsandel, överträdelsens geografiska omfattning och huruvida överträdelsen genomförts (skäl 936 och följande skäl i det angripna beslutet).

80      Vad beträffar överträdelsens art påpekade kommissionen att kartellen i stort gick ut på att dela upp marknader, fördela kunder och ingå horisontella prisöverenskommelser (skäl 939 i det angripna beslutet).

81      Kommissionen beaktade även att de företag som var inblandade i överträdelsen hade en sammanlagd marknadsandel på ungefär 80 procent (skäl 946 i det angripna beslutet) och att överträdelsen täckte en stor del av EES-området. Vad beträffar Socitrel, Proderac, Fapricela och Fundia, vilka – vad gäller de tre förstnämnda företagen – endast hade deltagit i Spanien-klubben (vars täckningsområde var Spanien och Portugal) eller – vad gäller det sistnämnda företaget – endast i samordningen avseende Addtek, och för vilka det inte gick att fastställa att de kände till denna enda överträdelse förrän väldigt sent (den 17 maj 2001 för Socitrel, Proderac och Fapricela och den 14 maj 2001 för Fundia), beaktade kommissionen att det rörde sig om ett mer begränsat geografiskt område när den fastställde den del av försäljningsvärdet som skulle beaktas vid bedömningen av överträdelsens allvar. Kommissionen ansåg att situationen för de övriga deltagarna i Spanien-klubben var annorlunda (Emesa/Galycas, Tycsa/Trefilerías Quijano), vilka samtidigt har deltagit på olika nivåer i kartellen eller för vilka det långt tidigare kunde fastställas att de kände till denna enda överträdelse. Även för deltagarna i Italien-klubben skiljde sig situationen i förhållande till Socitrel, Proderac och Fapricela, med hänsyn till att det geografiska område som Italien-klubben täckte till stor del överlappade det som de paneuropeiska avtalen täckte och sträckte sig långt över Spanien-klubbens geografiska täckningsområde (Spanien och Portugal) (skäl 949 i det angripna beslutet).

82      När det gäller genomförandet av uppgörelserna ansåg kommissionen att de, även om de inte alltid var lyckade, trots allt genomfördes (skäl 950 i det angripna beslutet).

83      Mot bakgrund av omständigheterna i det aktuella fallet och ovan nämnda kriterier ansåg kommissionen att den del av försäljningsvärdet som skulle beaktas vid bedömningen av överträdelsens allvar uppgick till 16 procent för Fundia, till 18 procent för Socitrel, Fapricela och Proderac, och till 19 procent för alla övriga företag, däribland Trame (skäl 953 i det angripna beslutet).

84      För det tredje fastställdes att överträdelsen i Trames fall hade pågått i fem år och sex månader, det vill säga från den 4 mars 1997 till den 19 september 2002 (skäl 956 i det angripna beslutet).

85      För det fjärde, vad gäller den procentandel som skulle inkluderas i grundbeloppet oberoende av hur länge ett företag deltagit i överträdelsen, fastställde kommissionen att ett belopp på 16 procent för Fundia, 18 procent för Socitrel, Fapricela och Proderac, och 19 procent för alla övriga företag, däribland Trame, var lämpligt (skäl 962 i det angripna beslutet).

86      För det femte undersökte kommissionen de förmildrande omständigheter som Trame hade åberopat under det administrativa förfarandet. Det rörde sig bland annat om argument avseende dess obetydliga eller passiva roll (skälen 987 och 992 i det angripna beslutet), att det undvek att tillämpa de otillåtna avtalen eller att det i klart mindre utsträckning deltog i överträdelsen (skälen 1023 och 1025 i det angripna beslutet). Beträffande dessa fann kommissionen att Trame, precis som Proderac, haft ”en klart mer begränsad roll än de övriga deltagarna i kartellen och att det därför [var] lämpligt att sätta ned företagens böter” och den påpekade att ”Trame var en obetydlig aktör inom Italien-klubben, som skapade spänningar i förhållande till de andra deltagarna”, vilket motiverade en nedsättning av bötesbeloppet med 5 procent.

87      Grundbeloppet för böterna på 10 miljoner euro sattes följaktligen ned av kommissionen till 9,5 miljoner euro. Eftersom detta belopp översteg taket på 10 procent av Trames sammanlagda omsättning år 2009 (ungefär 32,5 miljoner euro), sänktes det därefter till 3,249 miljoner euro (skälen 963, 1057 och 1071 i det angripna beslutet).

 2. Erinran om principer

 a) Bevis på förekomsten av en överträdelse och på hur länge den varat

88      Det ska, för det första, erinras om att det framgår av rättspraxis att det åligger kommissionen att inte bara visa att det förelegat en kartell utan också hur länge denna varade. Vad närmare gäller bevisföringen angående en överträdelse av artikel 101.1 FEUF, ankommer det på kommissionen att förete bevisning om de överträdelser som den har konstaterat och anföra den bevisning som krävs för att styrka de faktiska omständigheter som utgör en överträdelse. Om domstolen anser att det föreligger tvivelsmål ska företräde ges åt den lösning som gynnar det företag till vilket beslutet om fastställelse av överträdelsen riktas. Domstolen får således inte fastställa att kommissionen styrkt att den ifrågavarande överträdelsen förelegat om den finner att denna fråga fortfarande är föremål för tvivel, särskilt i samband med talan om ogiltigförklaring eller ändring av ett beslut att ålägga böter. I den sistnämnda situationen är det nödvändigt att beakta principen om oskuldspresumtion, vilken ingår i de grundläggande rättigheter som skyddas av unionens rättsordning och föreskrivs i artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Med hänsyn till de ifrågavarande överträdelsernas art och till arten av och strängheten i de därtill knutna sanktionsåtgärderna, ska principen om oskuldspresumtion tillämpas i bland annat förfaranden rörande överträdelser av konkurrensregler som gäller företag och som kan leda till ålägganden av böter eller viten. Kommissionen måste således förebringa exakt och överensstämmande bevisning till stöd för att den påstådda överträdelsen ägt rum (se dom av den 17 maj 2013, Trelleborg Industrie och Trelleborg/kommissionen, T‑147/09 och T‑148/09, REU, EU:T:2013:259, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

89      Det är vidare vanligt att sådan verksamhet som avser konkurrensbegränsande avtal bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Härav följer att även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra, exempelvis i form av protokoll från möten, är dessa vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste därför förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans, och när annan hållbar förklaring saknas, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett (se dom Trelleborg Industrie och Trelleborg/kommissionen, punkt 88 ovan, EU:T:2013:259, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

90      Enligt rättspraxis fordras dessutom att kommissionen, när bevisning saknas som gör det möjligt att direkt fastställa överträdelsens varaktighet, åtminstone ska stödja sig på bevisning som hänför sig till omständigheter som ligger tillräckligt nära i tiden för att det rimligen ska kunna antas att överträdelsen fortsatt oavbrutet mellan två exakta dagar (se dom Trelleborg Industrie och Trelleborg/kommissionen, punkt 88 ovan, EU:T:2013:259, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

 b) Begreppet en enda överträdelse, i meningen komplex överträdelse

91      För det andra följer det av fast rättspraxis att en överträdelse av artikel 101.1 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet kan följa inte bara genom ett enstaka handlande utan även genom en serie handlanden eller genom ett fortlöpande beteende. Detta gäller också då ett eller flera led i denna serie handlanden eller i detta fortlöpande beteende även i sig och helt isolerat kan utgöra en överträdelse av nämnda bestämmelse. När de olika handlandena ingår i en ”samlad plan” på grund av deras identiska syfte som snedvrider konkurrensen inom den inre marknaden, får kommissionen således tillskriva företag ansvar för dessa handlanden utifrån deltagandet i överträdelsen bedömd i dess helhet (dom av den 8 juli 1999, kommissionen/Anic Partecipazioni, C‑49/92 P, REG, EU:C:1999:356, punkt 81, dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, REG, EU:C:2004:6, punkt 258, och dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens, C‑441/11 P, REU, EU:C:2012:778, punkt 41).

92      Ett företag som har deltagit i en enda sådan, komplex överträdelse av konkurrensreglerna genom egna beteenden, vilka utgör avtal eller samordnade förfaranden med ett konkurrensbegränsande syfte i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF, och som var avsedda att bidra till förverkligandet av överträdelsen i dess helhet, kan således även vara ansvarigt, under den tid som företaget deltog i överträdelsen, för andra företags beteenden inom ramen för samma överträdelse. Så är fallet när det är styrkt att det aktuella företaget avsåg att genom sitt eget beteende bidra till att uppnå de gemensamma mål som deltagarna eftersträvade, och att det hade kännedom om de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar (dom kommissionen/Anic Partecipazioni, punkt 91 ovan, EU:C:1999:356, punkterna 83, 87 och 203, dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, punkt 91 ovan, EU:C:2004:6, punkt 83, och dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, punkt 91 ovan, EU:C:2012:778, punkt 42).

93      Ett företag kan således ha deltagit direkt i samtliga de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda, fortlöpande överträdelse, och kommissionen har då rätt att hålla företaget ansvarigt för samtliga dessa beteenden och följaktligen för överträdelsen i dess helhet. Ett företag kan också ha deltagit direkt endast i en del av de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda, fortlöpande överträdelse, men haft kännedom om samtliga de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra deltagare i samma syfte eller rimligen kunnat förutse dem och varit berett att godta den risk som detta innebar. Även i ett sådant fall har kommissionen rätt att hålla företaget ansvarigt för samtliga dessa beteenden och följaktligen för överträdelsen i dess helhet (dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, punkt 91 ovan, EU:C:2012:778, punkt 43).

94      Om däremot ett företag har deltagit direkt i ett eller flera av de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda fortlöpande överträdelse, men det inte har styrkts att företaget avsåg att genom sitt eget beteende bidra till att uppnå de gemensamma mål som de andra deltagarna eftersträvade och att det hade kännedom om de olagliga beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar, har kommissionen endast rätt att hålla företaget ansvarigt för de beteenden som det direkt deltagit i och de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra kartelldeltagare i samma syfte som det aktuella företaget eftersträvade och som det styrkts att företaget kände till eller rimligen kunnat förutse och varit berett att godta risken med (dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, punkt 91 ovan, EU:C:2012:778, punkt 44).

95      Detta innebär emellertid inte att detta företag undgår sitt ansvar för de beteenden som det visats att det har deltagit i eller som det faktiskt kan hållas ansvarigt för. Det är emellertid endast möjligt att på detta sätt dela upp ett kommissionsbeslut i vilket en kartell kvalificeras som en enda, fortlöpande överträdelse, om, för det första, nämnda företag under det administrativa förfarandet getts möjlighet att inse att det även lades vart och ett av de beteenden som utgjorde denna överträdelse till last, och således kunde försvara sig mot dessa påståenden, och, för det andra, om det aktuella beslutet är tillräckligt tydligt i detta hänseende (dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, punkt 91 ovan, EU:C:2012:778, punkterna 45 och 46).

96      Slutligen ska den omständigheten att ett företag inte har deltagit i samtliga led i en konkurrensbegränsande samverkan eller att det har spelat en mindre roll vad avser de aspekter där det deltagit i överträdelsen beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var, och i förekommande fall när böterna fastställs (dom kommissionen/Anic Partecipazioni, punkt 91 ovan, EU:C:1999:356, punkt 90, dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, punkt 91 ovan, EU:C:2004:6, punkt 86, och dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, punkt 91 ovan, EU:C:2012:778, punkt 45).

 c) Begreppet avståndstagande vid deltagande i ett möte

97      För det tredje följer det även av fast rättspraxis att det räcker att kommissionen visar att det berörda företaget har deltagit i möten under vilka konkurrensbegränsande avtal slutits, utan att öppet ha motsatt sig detta, för att styrka att nämnda företag har deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan. När deltagandet vid sådana möten väl har visats, åligger det detta företag att anföra omständigheter som visar att företaget deltog i nämnda möten utan någon som helst konkurrensfientlig inställning, genom att styrka att företaget förklarat för sina konkurrenter att det deltog i mötena med en annan inställning än dessa (se dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, punkt 91 ovan, EU:C:2004:6, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

 d) Principer avseende beaktandet av den särskilda situationen

98      För det fjärde har det i rättspraxis gjorts ansträngningar för att utveckla vissa principer med avseende på det individuella ansvar som en överträdelse av artikel 101.1 FEUF, såsom en kartell, medför (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 2010, Chalkor/kommissionen, T‑21/05, REU, EU:T:2010:205, punkt 90 och följande punkter).

99      Kommissionen ska nämligen, efter att den styrkt förekomsten av en enda överträdelse och fastställt dess deltagare, i syfte att ålägga böter pröva hur allvarligt varje företags deltagande i denna överträdelse är, relativt sett. Detta framgår såväl av rättspraxis som av riktlinjerna, i vilka det föreskrivs en differentierad behandling vad gäller utgångsbeloppet (särskilt utgångsbelopp) och att försvårande och förmildrande omständigheter ska beaktas, vilket medger att böternas storlek kan anpassas – bland annat med hänsyn till huruvida de berörda företagen varit aktiva eller passiva vid genomförandet av överträdelsen (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Anic Partecipazioni, punkt 91 ovan, EU:C:1999:356, punkterna 90 och 150, och, vad beträffar 1998 års riktlinjer (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade riktlinjerna), dom Chalkor/kommissionen, punkt 98 ovan, EU:T:2010:205, punkt 92 och där angiven rättspraxis).

100    Ett företag kan under alla omständigheter aldrig åläggas böter vars storlek beräknas med hänsyn till ett deltagande i en samverkan som det inte hållits ansvarigt för (dom Chalkor/kommissionen, punkt 98 ovan, EU:T:2010:205, punkt 93 och där angiven rättspraxis).

101    På samma sätt får sanktionsåtgärder endast vidtas mot ett företag för handlingar som är hänförliga till just detta företag (dom av den 13 december 2001, Krupp Thyssen Stainless och Acciai speciali Terni/kommissionen, T‑45/98 och T‑47/98, REG, EU:T:2001:288, punkt 63).

102    Sanktionerna ska fastställas individuellt med hänsyn till de berörda företagens agerande och beskaffenhet (dom av den 29 juni 2006, SGL Carbon/kommissionen, C‑308/04 P, REG, EU:C:2006:433, punkt 46, och dom av den 7 juni 2007, Britannia Alloys & Chemicals/kommissionen, C‑76/06 P, REG, EU:C:2007:326, punkt 44).

103    Det har särskilt slagits fast att ett företag som fastställts vara ansvarigt med avseende på flera delar i en kartell bidrar i större omfattning till kartellens effektivitet och allvar än en kartelldeltagare som enbart deltar i en enda del i denna kartell. Det första företaget gör sig således skyldigt till en allvarligare överträdelse än det andra (dom Chalkor/kommissionen, punkt 98 ovan, EU:T:2010:205, punkt 99).

104    Det är mot bakgrund av innehållet i det angripna beslutet och med beaktande av de principer som det redogjorts för ovan som parternas argument ska prövas, vilka närmare angetts i den förhandlingsrapport som tribunalen har delgett parterna.

 B – Delaktigheten i en enda överträdelse

 1. Parternas argument

105    Trame har gjort gällande att kommissionen inte kan anklaga företaget för att under fem år och sex månader ha deltagit i en enda överträdelse bestående av avtal på europeisk (Europa-klubben), regional och nationell nivå (Spanien-klubben, Sydavtalet, Italien-klubben). Vid tidpunkten för de aktuella omständigheterna bedrev Trame försäljning endast i Italien, inte på grund av ett påstått avtal om uppdelning av marknaden, utan på grund av att företaget saknade ett godkännande för att få sälja sina produkter i utlandet. Uppgifterna om andra stater än Italien var helt utan intresse för Trame. Vidare finns det inte några bevis som visar att företaget deltog på överstatlig nivå i överträdelsen eller i en annan konkurrensbegränsande samverkan än Italien-klubben. Trame deltog aldrig i möten på europeisk nivå och utbytte aldrig uppgifter i det avseendet. Vidare kan ett deltagande i den enda överträdelsen inte utläsas enbart av den omständigheten att konkurrenter inom Italien-klubben sporadiskt eller i förbigående hade hänvisat till Europa-klubben i Trames närvaro. På den punkten har kommissionen själv medgett att Trame inte kände till överträdelsens europeiska nivå före den 15 maj 2000 (skäl 651 i det angripna beslutet), vilket kommissionen åtminstone borde ha beaktat vid fastställandet av bötesbeloppet. Den enda hänvisningen till Europa-klubben framgår av en handling avseende mötet den 15 maj 2000, i vilken det endast anges att denna klubb befinner sig i kris. Enligt kommissionen rör det sig för övrigt om en ”trolig” hänvisning till Europa-klubben, vilket visar dess tvivel i det avseendet. Handlingarna avseende mötena den 12 juni och den 9 oktober 2000 innehåller inte någon uttrycklig hänvisning till Europa-klubben. Under den överträdelseperiod som har lagts Trame till last, hade detta företag inte, och kunde inte heller ha haft, någon som helst faktisk kännedom om Europa-klubben och dess mekanismer.

106    Samtidigt har Trame påpekat att Socitrel, Proderac och Fapricela ålades sanktioner endast för deras deltagande i en av den enda överträdelsens komponenter (Spanien-klubben) med hänsyn bland annat till att de sent fick kännedom om överträdelsens paneuropeiska nivå. Kommissionen anklagade således Fapricela för att ha deltagit i kartellen mellan december 1998 och september 2002, men den beaktade endast detta företags deltagande i enbart Spanien-klubben, eftersom Fapricela aldrig deltog i europeiska sammankomster och fick kännedom om dessa först i maj 2001. Den situationen liknar Trames situation, då kommissionen har anklagat detta företag för att ha deltagit i Italien-klubben mellan mars 1997 och september 2002, och för att ha haft kännedom om kartellens europeiska nivå från och med maj 2000. Dessa företag hade således inte någon roll på europeisk nivå och de fick kännedom om denna nivå av kartellen först efter det att mer än hälften av den påtalade överträdelseperioden hade förflutit. Den godtyckliga skillnaden i behandling mellan dessa två företag har haft en negativ påverkan på fastställandet av det bötesbelopp som Trame ålades, vilket fastställdes till en alltför hög nivå med beaktande av en situation som företaget inte befann sig i.

107    Kommissionen har bestritt dessa argument. I det angripna beslutet har det fastställts att medlemmarna i Italien-klubben ständigt hölls informerade om de beslut som fattades av Europa-klubben och att de själva informerade medlemmarna i Europa-klubben om sina egna beslut. Det förekom en stor samordning mellan Europa-klubben och Italien-klubben. Både under Zürich-klubbens fas och Europa-klubbens fas kunde medlemmarna i Italien-klubben fatta sina beslut genom att förlita sig på de uppgifter som de fick av sina företrädare på paneuropeisk nivå (Redaelli under Zürich-klubbens fas, Tréfileurope under Europa-klubbens fas). Det har även fastställts att Trame från och med den 15 maj 2000 visste eller borde ha vetat att det ingick i ett mer övergripande paneuropeiskt system, som var indelat i flera nivåer. Trames situation skiljer sig även från situationen för Socitrel, Proderac och Fapricela, vilka blev medvetna om att de deltog i ett paneuropeiskt system först från och med den 15 maj 2001, långt efter den tidpunkt då Trame blev medvetet om detta. Det ska dessutom beaktas att Italien-klubben och Europa-klubben överlappade varandra i geografiskt hänseende.

 2. Tribunalens bedömning

108    Det ska inledningsvis påpekas att kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den höll Trame ansvarigt för deltagandet i en enda överträdelse under fem år och sex månader, det vill säga från den 4 mars 1997 till den 19 september 2002 (se artikel 1 i det angripna beslutet och punkterna 61 och 68 ovan), eftersom det var först från och med den 15 maj 2000 som kommissionen kunde fastställa att Trame ”visste eller borde ha vetat” att det, genom att delta i Italien-klubben, även deltog i ett mer övergripande paneuropeiskt system, som var indelat i flera nivåer (se skäl 651 i det angripna beslutet och punkt 73 ovan).

109    I vilket fall som helst kan Trame endast kritiseras för att det deltog i Italienklubben från den 4 mars 1997 till den 19 september 2002, och att det inom ramen för Italien-klubben befann sig i en situation där det kan anses att företaget, från och med den 15 maj 2000, visste eller borde ha vetat, att dess deltagande i denna del av kartellen ingick i ett mer övergripande system, som företaget avsåg att bidra till genom sitt eget beteende, vilket gjorde att kommissionen kunde anse att företaget då deltog i en enda överträdelse i den mening som definierats i den rättspraxis som angetts ovan i punkt 91 och följande punkter.

110    Det ska i det sammanhanget bland annat kontrolleras huruvida kommissionen kunde konstatera att Trame, från och med den 15 maj 2000, ”visste eller borde ha vetat” att Italien-klubben ingick i en samlad plan, som bland annat omfattade den andra fasen i det paneuropeiska avtalet, det vill säga Europa-klubben, vilken förekom samtidigt med Italien-klubben.

 a) Trames situation jämfört med situationen för andra aktörer i Italien-klubben

111    Det ska först påpekas att Trame inte omnämns bland de företag som deltog i Italien-klubbens möte den 16 december 1997, vilket anses vara ett av de möten som bäst illustrerar det nära sambandet mellan de italienska och de paneuropeiska uppgörelserna under Europa-klubbens fas (skäl 558 i det angripna beslutet). Det var faktiskt vid detta möte som Tréfileurope i detalj beskrev Europa-klubbens regler för Redaelli, CB, Itas och ITC (se spalten avseende mötet den 16 december 1997 i bilaga 3 till det angripna beslutet).

112    Beträffande dessa fem tillverkare, har kommissionen fog för att anse, såsom den har gjort i den första delen av sitt resonemang (se punkt 107 ovan), att medlemmarna i Italien-klubben hölls informerade om de beslut som fattades av Europa-klubben och att de informerade medlemmarna i Europa-klubben om sina beslut. Det framgår således av det angripna beslutet att Tréfileurope inte bara var medlem i Italien-klubben utan även en av de permanenta medlemmarna i Europaklubben och att Redaelli, CB, Itas och ITC, och senare SLM, deltog i eller var det huvudsakliga föremålet för ett stort antal diskussioner inom Europa-klubben och Italien-klubben i syfte att fastställa en exportkvot för de italienska tillverkarna utanför Italien. Innehållet i diskussionerna i det avseendet kan sammanfattas enligt följande: de europeiska tillverkarna ville föreslå de italienska tillverkarna en exportkvot som de kunde acceptera, medan de italienska tillverkarna ansåg att denna kvot var otillräcklig, vilket gav upphov till diskussioner innan man hittade en lösning som kunde vara godtagbar för båda sidor (se skäl 278 och följande skäl i det angripna beslutet, i den del som har rubriken ”Beskrivning av de huvudsakliga multilaterala mötena”, av vilka det framgår att av en kvot på 47 000 ton som föreslagits av de europeiska tillverkarna, jämfört med de 60 000 ton som föreslagits av de italienska tillverkarna, ingicks ett principavtal avseende en volym på 50 000 ton).

113    Tribunalen konstaterar dock att Trames situation, såsom företaget har gjort gällande i sitt resonemang (se punkt 105 ovan), skiljer sig från situationen för Tréfileurope, Redaelli, CB, Itas, ITC och senare SLM. Såsom har påpekats i skäl 651 i det angripna beslutet ”hade Trame under hela överträdelseperioden inte någon försäljning utanför Italien”. Såsom har påpekats i det angripna beslutet närvarade dessutom Trame vid 18 möten i Italien-klubben (fotnot i skäl 468 i det angripna beslutet). Trame har i det avseendet preciserat att det rör sig om 18 möten av totalt 234 stycken. Detta antal är betydligt lägre än det antal möten som de största aktörerna i Italien-klubben deltog i. Med förbehåll för de möten som uttryckligen identifierades av kommissionen i det angripna beslutet, framgår det även allmänt att Trame inte närvarade vid de huvudsakliga mötena avseende de diskussioner som var av intresse både för Italien-klubben och Europa-klubben (se, exempelvis, förutom mötet den 16 december 1997, spalterna avseende mötena den 12 och den 23 juli 2001 i bilaga 3 till det angripna beslutet).

114    Kommissionen har indirekt medgett att Trame befann sig i en särskild situation, jämfört med situationen för de största aktörerna i Italien-klubben, eftersom det var först från och med den 15 maj 2000, och inte från och med dess anslutning till Italien-klubben i mars 1997, som Trame – enligt kommissionens mening – ”visste eller borde ha vetat” att det, genom att delta i Italien-klubben, även deltog i ett paneuropeiskt system. Detta framgår även av en förklaring som Trame ingav åt en av Tréfileuropes företrädare inom Italien-klubben, där det bland annat anges att ”[Trame] deltog i ett mycket begränsat antal möten inom Italien-klubben, oftast hos Federacciai … [D]et var vanligt att [Trame] introducerades vid mötet först i ett senare skede. Ibland var det [Trame] som tog initiativet att lämna mötet innan det var slut”.

115    Av det ovan anförda följer att kommissionen, i avsaknad av bevis som specifikt avser Trames situation, inte kan begränsa sig till att göra gällande att den omständigheten att det har fastställts att de fem största aktörerna i Italien-klubben, och senare SLM, var inblandade i de diskussioner som ägde rum mellan Europa-klubben och Italien-klubben avseende de italienska tillverkarnas exportkvoter utanför Italien, räcker för att visa att Trame, i egenskap av medlem i Italien-klubben, kände till eller borde ha känt till dessa diskussioner. I motsats till vad kommissionen har hävdat är medlemmarna i Italien-klubben inte en homogen grupp, utan består av företag som uppvisar stora skillnader. Vissa medlemmar i Italien-klubben var således även medlemmar i andra klubbar, såsom Tréfileurope eller Tycsa. Andra medlemmar i Italien-klubben var företag med verksamhet inte bara i Italien, utan även i andra medlemsstater, såsom Redaelli, CB, Itas, ITC och senare SLM. Även om Trame var medlem i Italien-klubben, skiljer sig dess deltagande både i faktiskt hänseende (avsaknad av export och att kännedom om kartellens paneuropeiska dimension erhölls sent) och i bevishänseende (fåtal möten vid vilka det har rapporterats att Trame närvarade) från deltagandet av de fem största aktörerna i Italien-klubben, vilka deltog redan från början i dessa uppgörelser, både vad gäller deras interna och externa aspekt.

 b) Prövning av de uppgifter som avser mötena i maj, juni och oktober 2000

116    Det framgår av det angripna beslutet och av den andra delen av kommissionens resonemang (se ovan punkt 107) att kommissionen, från och med den 15 maj 2000, ansåg sig kunna fastslå att Trame deltagit i en enda överträdelse, eftersom Trame, från och med detta datum, ”visste eller borde ha vetat” att det ingick i ett mer övergripande paneuropeiskt system. Enligt kommissionen kan en sådan slutsats dras av den bevisning som avser de tre möten som identifierades i skäl 651 i det angripna beslutet, nämligen mötena den 15 maj, 12 juni och den 9 oktober 2000.

117    En prövning av denna bevisning gör det dock inte möjligt för tribunalen att dra samma slutsats som kommissionen gjorde.

118    Det första möte som kommissionen nämnde för att fastställa att Trame, redan den 15 maj 2000, kunde veta att Italien-klubben ingick i en samlad plan som var mer övergripande, bland annat på grund av att den föreskrev en samordning mellan Italien-klubben och Europa-klubben, är det möte i Italien-klubben som ägde rum det datumet. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande företag var närvarande vid mötet: CB, Itas, ITC, Tréfileurope Italia, SLM, Trame och DWK, medan Tycsa angavs vara frånvarande.

119    I denna spalt redogjorde kommissionen för de frågor som avhandlades på mötet den 15 maj 2000 enligt följande:

–        ”[d]iskussion om priser på råvaror och krisen på marknaden. Enligt [en av Tréfileuropes företrädare] befinner sig både Europaklubben, bestående av Emesa, Tycsa, Tréfileurope, Nedri, DWK och WDI, och Italien-klubben i kris”,

–        ”Emesa lämnar Europa-klubben” och ”Tycsa och Emesa har tagit stora kvantiteter från Fundia”; ”Fapricela och Socitrel omnämns också”,

–        ”Tréfileurope bekräftar mötet angående den Italienska marknaden”.

120    Dessa uppgifter kommer från ITC, CB, SLM och Tréfileurope och erhölls antingen vid inspektionerna eller i samband med en ansökan om förmånlig behandling. Ett handskrivet protokoll från mötet den 15 maj 2000 som ingavs av ITC gör det bland annat möjligt att fastställa de uppgifter som angetts i första och andra strecksatsen i punkt 119 ovan.

121    Det andra aktuella mötet är mötet i Italien-klubben den 12 juni 2000. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande företag var närvarande: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope Italia, SLM, Trame, Tycsa och DWK.

122    I denna spalt redogjorde kommissionen för de frågor som avhandlades på mötet den 12 juni 2000 enligt följande:

–        ”[d]iskussion om marknaden. Tycsa begär att få sälja till lägre priser (det uppges att de säljer 4 000 ton på den italienska marknaden, det vill säga 4 procent av marknadsandelen). Spanjorerna utövar press på portugiserna. Namnen ’Emesa-Tycsa, Socitrel-Fapricela’ nämns. Hänvisning till (troligen) Europa-klubben som klagar på Tycsa (Antwerpen och Düsseldorf klagar på Tycsa)”,

–        ”[t]illdelning av vissa (namngivna) kunder och leveranser till leverantörer som omnämns som ’leaders’”.

123    Dessa uppgifter kommer från Tycsa och ITC och erhölls antingen vid inspektionerna eller i samband med en ansökan om förmånlig behandling. Ett handskrivet protokoll från mötet den 12 juni 2000 som ingavs av ITC gör det bland annat möjligt att fastställa de uppgifter som angetts i första strecksatsen i punkt 122 ovan.

124    Det tredje aktuella mötet är mötet i Italien-klubben den 9 oktober 2000. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande företag var närvarande vid mötet: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och Tréfileurope Italia, SLM, Trame, Tycsa DWK, Nedri och WDI.

125    I denna spalt redogjorde kommissionen för de frågor som avhandlades på mötet den 9 oktober 2000 enligt följande:

–        ”[d]iskussion om kvoterna för den europeiska marknaden (inbegripet Förenade kungariket, Irland, Portugal, Schweiz, Österrike, Belgien). I samband härmed, diskussion om vad SLM är berett att godta [1 400 ton av en total (italiensk) försäljningsvolym för år 2001 uppskattad till 50 000 ton]. Det uppges att SLM är redo att fortsätta att förhandla med Europa om sin ställning”,

–        ”[e]nligt CB avsåg mötet en analys av den europeiska marknaden och procentandelen för ömsesidig marknadspenetration. Förhandlingar med de italienska tillverkarna för att nå ett avtal om marknadsuppdelning”,

–        ”Tycsa: marknadsanalys, och en begäran från vissa tillverkare om att garantera kvoterna per land har inte godtagits”,

–        ”Nedri: målet (som inte uppnåtts) var att integrera de italienska tillverkarna i en ny tilldelning av kvoter. De italienska tillverkarna (CB, ITC, Itas, Redaelli, SLM) bad vid mötet WDI, DWK, Nedri, Tycsa och Tréfileurope om en exportkvot på 60 000 ton”,

–        ”Detta möte förbereddes av deltagarna i Europa-klubben vid ett möte den 26 september 2000 i Bryssel …”.

126    Dessa uppgifter kommer bland annat från ITC, CB, Tycsa, Nedri, WDI, Tréfileurope, DWK och Redaelli.

127    Mot bakgrund av det handskrivna protokollet från mötet den 9 oktober 2000, vilket ingavs av ITC, är det inte uppenbart att slutsatsen kan dras att diskussionen avsåg allt det som har angetts i den första strecksatsen i punkt 125 ovan. Av de relevanta upplysningar som lämnades i detta protokoll framgår nämligen följande: För det första är ordet ”– NO” placerat bredvid ”SLM” och ”RT [Redaelli]” i förteckningen över närvarande personer och företrädda företag vid mötet och uppgiften ”klockan 15” är placerad bredvid uppgiften om namnet på Trames företrädare (mötet började klockan 10, enligt vad som för övrigt angavs; en granskning av namnet på denna företrädare tycks för övrigt visa att detta namn placerades över tecknet ”–” vilket först angavs bredvid uppgiften ”Trame”). För det andra framgår diskussionen om kvoterna för den europeiska marknaden, vilken ska ha ägt rum i början av mötet enligt dess placering i protokollet, enbart av fyra rader där följande uppgifter anges: ”UK+Irland 40; Norge, Sverige, Danmark 40; Portugal 25; Schweiz – Österrike 10” (det skulle kunna röra sig om procentandelar eller penetrationsgrad för export, men det är inte uppenbart mot bakgrund av protokollet). För det tredje finns det flera upplysningar som lämnats med avseende på SLM, däribland en hänvisning till ”1 400 ton”, till en ”produktion 2001” på ”50 000 ton” och till SLM:s tillgänglighet för att fortsätta förhandla om en ställning i Europa, utan att det är uppenbart att dessa upplysningar avser uppgifterna om de påstådda kvoterna för den europeiska marknaden, eftersom de skiljs åt genom ett stort streck som dragits över hela sidan och genom andra upplysningar avseende andra omständigheter.

128    Det framgår av det ovan anförda att den handling som kommissionen har stött sig på för att fastställa innehållet i det som anges i den första strecksatsen i punkt 125 ovan inte riktigt gör det möjligt att fastställa det som anges i den andra och den tredje meningen i nämnda strecksats, då det inte finns tillräckligt med bevis för att dra slutsatsen att denna del av diskussionen ägde rum i närvaro av SLM och Redaelli eller vid en tidpunkt då Trames företrädare var närvarande, eftersom det troligen kan antas att Trames företrädare anlände först klockan 15, medan mötet började klockan 10.

129    Vidare framgår det av andra upplysningar som kommissionen har återgett i redogörelsen av de uppgifter som den har tillgång till avseende mötet den 9 oktober 2000 att när Nedri nämnde de italienska tillverkarna och diskussionen om exportkvoterna, uppgav det att tillverkarna var CB, ITC, Itas, Redaelli och SLM, utan att nämna Trame. Om Trame hade varit närvarande i detta skede av diskussionen, kan det antas att Nedri skulle ha hänvisat till det företaget.

130    Sammantaget kan det på grundval av den bevisning som avser de tre ovannämnda mötena dras tre slutsatser ifråga om Trame. För det första omnämndes Europa-klubben under dessa möten med all sannolikhet i en uttrycklig form i maj 2000, eftersom Trame till och med kunde förstå klubbens sammansättning och i vart fall underförstått i juni 2000 (genom hänvisningen till Antwerpen och Düsseldorf, som skulle kunna förstås som att den åsyftar huvudkontoret för företag som var medlemmar i Europa-klubben). För det andra framgår det även att de hänvisningar till Europa-klubben som gjordes under dessa möten avsåg ett företag, Tycsa (som dessutom närvarade vid mötena i juni och oktober 2000), vilket bedrev verksamhet i Italien endast i mindre omfattning, eller rörde andra företag som inte är italienska (Socitrel, Fapricela, Emesa). Detta tyder rimligen på att kartellen rörande SSA inte bara förekom i Italien eller inte bara omfattade tillverkare som huvudsakligen var intresserade av Italien. För det tredje kan det även rimligen anses att de frågetecken som kunde föreligga beträffande Europa-klubbens art och ageranden och som nämndes vid mötena i maj och juni 2000 upphörde i oktober 2000, eftersom det har visat sig att deltagarna vid detta möte inte bara var de största aktörerna i Italien-klubben eller tillverkare verksamma på den italienska marknaden. Det är dock fortfarande oklart huruvida Trame kunde delta i den del av mötet som avsåg SLM:s avsikter utanför Italien.

131    Det framgår dock i vilket fall som helst att även om det antas att Trames företrädare anlände först klockan 15 till mötet den 9 oktober 2000, deltog denna företrädare i ett möte i närvaro av bland annat företrädare för DWK, WDI och Nedri, vilka inte är tillverkare som huvudsakligen är intresserade av Italien.

132    Mot bakgrund av ovannämnda uppgifter är det således möjligt att anse att Trame, åtminstone från och med det tredje mötet, det vill säga mötet den 9 oktober 2000, i likhet med vilket företag som helst som deltog i de tre ovannämnda mötena, kunde förstå att det parallellt med Italien-klubben fanns en annan klubb, Europa-klubben, vilken omnämndes i maj och som det erinrades om i juni det året, vars verksamhet inte bara liknade Italien-klubbens verksamhet, utan också samordnades med Italien-klubben, vilket bekräftas av att tillverkare som inte var italienska, såsom DWK, närvarade vid mötena i Italien-klubben.

133    I motsats till vad som fastslogs i det angripna beslutet har det däremot inte styrkts att Trame, från och med detta företags deltagande i det första av de tre aktuella mötena i Italien-klubben, den 15 maj 2000, befann sig i en situation där det kände till eller borde ha känt till kartellens paneuropeiska dimension. Att enbart namnet ”Europa-klubben” omnämndes vid detta möte räcker inte för att presumera att företaget hade kännedom om de uppgörelser som deltagarna i denna klubb hade ingått. En sådan tolkning är än mer trovärdig med beaktande av att omnämnandet av denna klubb åtföljs av bestämningen ”i kris” och uppgiften att ”Emesa lämnar Europa-klubben” eller det faktum att ”Tycsa och Emesa har tagit stora kvantiteter från Fundia”. Dessa klargöranden gör att det kan antas att Europa-klubben, vad den än kunde representera, var på tillbakagång.

134    Vad beträffar det andra mötet som hölls den 12 juni 2000, avser på samma sätt uppgiften rörande Tycsa (vilket begär att få sänka priserna) den italienska marknaden där företaget står för 4 procent av marknaden med en försäljning på 4 000 ton. Detta företag kunde således uppfattas som en medlem av Italien-klubben, en för övrigt störande medlem, och inte som en medlem av Europa-klubben. De andra upplysningar som framgår av detta möte tycks också kunna åberopas till stöd för åsikten att om det finns en Europa-klubb (den som omnämndes vid det första mötet), så omfattar denna klubb medlemmar med ett aggressivt beteende i konkurrenshänseende, såsom de spanska företagen (Emesa och Tycsa) som utövar påtryckning på de portugisiska företagen (Socitrel och Fapricela).

135    I detta skede går det således inte att slå fast att Trame kände till eller inte kunde vara ovetande om överträdelsens paneuropeiska dimension från och med den 15 maj 2000. En sådan slutsats kan endast dras från och med den 9 oktober 2000.

136    Det ska i förbigående påpekas, såsom Trame har gjort gällande i sin argumentation (se punkt 105 ovan), att även om det kan anses att Trame kände till eller borde ha känt till överträdelsens paneuropeiska dimension från och med den 9 oktober 2000, kan ett sådant resonemang i varje fall inte föranleda kommissionen att slå fast att Trame, som sådant, deltog i Europa-klubben när det är fråga om att fastställa bötesbeloppet. I förevarande fall är dessutom Trames situation speciell, i den meningen att det under hela den överträdelseperiod som läggs företaget till last inte har bestritts att detta företag deltog enbart i Italien-klubben. Närmare bestämt deltog Trame, under hela denna period, endast i den interna aspekten av Italien-klubben, eftersom företaget inte hade nödvändiga tillstånd för att sälja SSA utanför detta land. Kommissionen har för övrigt medgett i det angripna beslutet att Trame inte hade någon försäljning utanför Italien under denna period, vilket är riktigt i fråga om Kontinentaleuropa, som kartellen avser, medan Trame hade viss försäljning i Förenade kungariket, vilket inte berördes av den enda överträdelsen. Denna situation skiljer sig således från situationen för de största aktörerna i Italien-klubben (såsom Redaelli), vilka var verksamma både i Italien och i andra medlemsstater eller situationen för vissa permanenta medlemmar i Europa-klubben (såsom Tréfileurope), vilka var verksamma i övriga delar av Europa men även i Italien.

 c) Trames situation jämförd med situationen för vissa aktörer i Spanien-klubben

137    Den sista omständighet som har omnämnts i parternas resonemang (se punkterna 106 och 107 ovan) ska framhållas, det vill säga frågan huruvida Trames situation liknade situationen för Socitrel, Proderac och Fapricela, vilket borde ha föranlett kommissionen att ge företaget en liknande behandling.

138    Efter nödvändig anpassning ska det faktiskt göras en jämförelse mellan dessa situationer. Precis som Trame, vars situation inom Italien-klubben skiljer sig från situationen för de fem största aktörerna i denna klubb, nämligen Redaelli, CB, Itas, ITC och Tréfileurope, skiljer sig situationen för Socitrel, Proderac och Fapricela, tre aktörer i Spanien-klubben, från situationen för de andra aktörerna i denna klubb, däribland Emesa och Tycsa, vilka även deltog i Europa-klubben och, i Tycsas fall, även i Italien-klubben.

139    Det framgår dock av det angripna beslutet att kommissionen ålade Socitrel, Proderac och Fapricela böter, inte generellt med anledning av deras deltagande i en enda överträdelse under hela den tid som den överträdelse som de lades till last varade, utan med beaktande av deras deltagande i endast en komponent av denna överträdelse, i förevarande fall Spanien-klubben, särskilt på grund av att de sent fick kännedom om kartellens paneuropeiska dimension (från och med maj 2001) (skäl 949 i det angripna beslutet, beträffande den distinktion som kommissionen gjorde i detta avseende vid fastställandet av det grundbelopp för böterna som fastställs i 2006 års riktlinjer). Så var inte fallet för Trame, vilket ålades böter för sitt deltagande i en enda överträdelse under perioden mars 1997–september 2002.

140    För att motivera det faktum att Trame inte behandlades på ett sätt som var jämförbart med hur Socitrel, Proderac och Fapricela behandlades, hänvisade kommissionen till två omständigheter: dels den omständigheten att det framgår av det angripna beslutet att Socitrel, Proderac och Fapricela kände till att de deltog i ett mer övergripande system från och med den 15 maj 2001 (skälen 658, 660 och 661 i det angripna beslutet), det vill säga ett år efter Trame, vilket fick kännedom om detta redan den 15 maj 2000, dels den omständigheten att, till skillnad från Socitrel, Proderac och Fapricela, det ”geografiska område som Italien-klubben täcker till stor del överlappar det som de paneuropeiska avtalen täcker och sträcker sig sålunda långt över Spanien-klubbens geografiska täckningsområde (Spanien och Portugal)” (skäl 949 i det angripna beslutet).

141    Tribunalen konstaterar dock att det, trots de skillnader som kommissionen framhöll, likväl är så att samma omständigheter som de kommissionen åberopade i fråga om Socitrel, Proderac och Fapricela – det vill säga dels att de sent fick kännedom om överträdelsens paneuropeiska dimension (i oktober 2000 och inte i maj 2000), dels det geografiska område som Italien-klubben täcker, vilket endast kan ha varit internt såvitt avser Trame, vilket inte exporterade utanför Italien på grund av att det saknade tillstånd för detta – är tillämpliga vad beträffar Trame, om än i mindre grad. Det ska även påpekas att det framgår av det angripna beslutet att även om Spanien-klubben huvudsakligen avsåg Spanien och Portugal, var den avsedd att även omfatta iberiska tillverkares export (se spalten avseende mötet den 6 juli 2001 i bilaga 4 till det angripna beslutet).

 d) Slutsats

142    Sammanfattningsvis framgår det av det ovan anförda att den bedömning som kommissionen redogjorde för i det angripna beslutet vad beträffar Trames delaktighet i en enda överträdelse kan kritiseras i tre avseenden.

143    För det första var det felaktigt av kommissionen att hålla Trame ansvarigt för delaktighet i en enda överträdelse, det vill säga en ”serie avtal och samordnade förfaranden inom sektorn för stål för spännarmering på den inre marknaden och, från och med den 1 januari 1994, inom EES” under perioden den 4 mars 1997–19 september 2002. Det framgår nämligen av det angripna beslutet att Trame fick kännedom om kartellens paneuropeiska dimension först från och med den 15 maj 2000.

144    För det andra var det även felaktigt av kommissionen att slå fast att Trame kände till eller borde ha känt till kartellens paneuropeiska dimension från och med den 15 maj 2000, eftersom det inte går att styrka att Trame, vid det datumet, kunde ha kännedom om Europaklubbens art och de mål som den eftersträvade. Mot bakgrund av den bevisning som har anförts i det avseendet, kan en sådan situation konstateras ha förelegat först från och med den 9 oktober 2000, det datum då Trame deltog i ett möte som sammanförde medlemmarna i Italien-klubben och företag som inte var medlemmar i denna klubb, utan enbart i Europa-klubben, vilket gjorde det möjligt för Trame att skingra alla tvivel som företaget fortfarande kunde hysa avseende innebörden av uttrycket ”Europa-klubben”, vilket tidigare hade omnämnts eller erinrats om i samband med Italien-klubbens möten.

145    Från och med det datumet har kommissionen fog för att anse det vara styrkt att Trame genom sitt eget beteende hade för avsikt att bidra till att uppnå de gemensamma mål som alla kartelldeltagarna eftersträvade, även om företaget inte exporterade, och att det hade kännedom om de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar, i den mening som avses i rättspraxis.

146    Vad för det tredje beträffar bedömningen av arten och omfattningen av Trames delaktighet i den enda överträdelsen, beaktade inte kommissionen i tillräcklig utsträckning de skillnader som föreligger mellan Trames situation och situationen för de fem största aktörerna i Italien-klubben, precis som de likheter som, i tillämpliga delar, föreligger mellan Trames situation och situationen för de tre minsta aktörerna i Spanien-klubben.

147    På grund av detta ska artikel 1.17 i det angripna beslutet redan nu ogiltigförklaras, i den mån som kommissionen däri slog fast att Trame deltog i den paneuropeiska delen av den aktuella överträdelsen från den 4 mars 1997 till den 9 oktober 2000. En helhetsbedömning av de andra konsekvenserna av det ovan anförda kommer att göras efter prövningen av parternas argument.

148    Det ska dock redan nu påpekas att den inverkan som dessa konsekvenser skulle kunna få på det bötesbelopp som fastställdes av kommissionen inte kan vara särskilt betydande, eftersom beräkningen av detta belopp skedde utifrån Trames totala försäljning av SSA enbart i Italien. I det avseendet kan det inte anses att Trames deltagande i enbart den interna aspekten av Italien-klubben inte som sådan är av en viss svårighetsgrad, även om detta deltagande, i enlighet med den rättspraxis som angetts i punkt 103 ovan, i sig är mindre allvarligt än deltagandet av ett företag som har deltagit inte bara i den interna aspekten av Italien-klubben, utan även i dess externa aspekt, eller rent av i andra klubbar, såsom Europa-klubben och Spanien-klubben.

 C – Tretrådig tvinnad kabel

 1. Parternas argument

149    Trame har gjort gällande att kommissionen begick ett fel genom att beakta företagets försäljning av tretrådig tvinnad kabel (”treccia”) vid fastställandet av bötesbeloppet. Detta fel är betydande, eftersom värdet av försäljningen av tretrådig tvinnad kabel år 2001 stod för mer än 50 procent av företagets totala försäljning av tvinnad kabel. Värdet av Trames försäljning av sjutrådig tvinnad kabel (”trefolo”) uppgick således endast till 4,05 miljoner euro av ett totalt försäljningsbelopp inklusive tretrådig tvinnad kabel på 8,2 miljoner euro.

150    Trame har allmänt hävdat att Italien-klubben aldrig omfattade tretrådig tvinnad kabel. Denna produkt omnämns ibland i bevisningen, men utan att det har visats att medlemmarna i Italien-klubben faktiskt enades om denna produkt. För att göra gällande motsatsen, har kommissionen grundat sin bevisning på en tabell med rubriken ”avtal 1996”, från december 1995 och inte avser Trame. Påståendet att de kvoter som anges i denna tabell fortsatte att tillämpas fram till år 2002 bekräftas inte av några andra uppgifter i akten i det administrativa förfarandet. Det enda försöket att inkludera tretrådig tvinnad kabel i kartellen skedde i själva verket, utan framgång, vid mötena den 28 februari och den 6 mars 2000. När kommissionen har hänvisat till mötet den 28 februari 2000 har den således angett att diskussioner ägde rum rörande en ”bedömning av möjligheten att inkludera tretrådig tvinnad kabel i affärsavtalet för den italienska marknaden”.

151    Efter mötet den 28 februari 2000 finns det inte några bevis för att Italien-klubben verkligen hade inkluderat tretrådig tvinnad kabel. Kommissionen har i förevarande fall åberopat en handling avseende mötet den 6 mars 2000, vilken innehåller en ”mycket detaljerad förteckning över namnen på 80 (italienska) kunder i fråga om vilka leveransen av tretrådig tvinnad kabel har fördelats mellan Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope, SLM och Trame”. Det rör sig inte om en fördelning av kvoter eller kunder för framtiden, utan – såsom har angetts av ITC som tillhandahöll denna handling – ”en undersökning av de leveranser som utfördes av tillverkarna år 1999”. En företrädare för ITC, som bidrog till ITC:s redogörelser med avseende på en förmånlig behandling, har bekräftat detta i en redogörelse som ingetts av Trame. Denne har även angett att ”under referensperioden inriktades diskussionerna inom Italien-klubben på sjutrådig tvinnad kabel”. Den aktuella informationen lämnades med anledning av det fruktlösa försöket i februari 2000 att inkludera tretrådig tvinnad kabel i kartellen. Även om det antas (vilket inte är fallet) att utlämnandet av sådan information utgör en överträdelse av konkurrensreglerna, rör det sig om en mindre allvarlig överträdelse än ett avtal om fördelning av marknadsandelar, och detta borde ha beaktats vid beräkningen av bötesbeloppet. Vidare framgår det av den senare tabellen i handling 15905 i akten i det administrativa förfarandet att kommissionen har betecknat det som en ”plan för tilldelning av kvoter år 2001 och prognoser för år 2002” att de angivna volymerna endast avser sjutrådig tvinnad kabel, vilket återigen bevisar att tretrådig tvinnad kabel inte omfattades av någon kartell.

152    Slutligen har Trame åberopat en förklaring som avgetts av en företrädare för Tréfileurope, vilken bekräftar att tretrådig tvinnad kabel inte hade något att göra med kartellen och i vilken det anges att ”inom ramen för Italien-klubben har konkurrenterna, eller i vart fall Trame, aldrig ingått något avtal som avser tretrådig tvinnad kabel”, att ”[t]illverkning, saluföring och export av en sådan produkt inte omfattades av diskussionerna under de möten som ägde rum mellan de italienska SSA-tillverkarna, eftersom dessa företag inte var intresserade av denna produkt” och att ”[d]et rör sig nämligen om en marginell produkt som framför allt är avsedd för den italienska marknaden”. Den omständigheten att det i Italien-klubben sporadiskt hänvisades även till tretrådig tvinnad kabel, exempelvis vid det misslyckade försöket att inkludera denna produkt i kartellen, minskar inte sanningshalten i dessa förklaringar. Trame har även angett att efterfrågan på tretrådig tvinnad kabel i Italien uppgick till 20 000–22 000 ton per år under åren 1997–2002 och minskade efter denna period, medan efterfrågan på sjutrådig tvinnad kabel under samma period uppgick till 100 000–120 000 ton per år.

153    Kommissionen har hävdat att tretrådig tvinnad kabel omfattades av kartellen, inbegripet inom Italien-klubben, långt före den 28 februari 2000 (skälen 409–411 i det angripna beslutet). Trame kan därför inte göra gällande att denna produkt inte omfattades av de uppgörelser som ingicks inom denna klubb. Vad beträffar mötet den 28 februari 2000 visar det handskrivna protokollet från ITC avseende detta möte att diskussionen ägde rum på grundval av exakta sifferuppgifter om kvantiteterna och priset på tretrådig tvinnad kabel. Företagen skulle svårligen ha kunnat diskutera sådana uppgifter utan att ha känt till dessa på förhand. I vilket fall som helst visar detta protokoll att det skett ett utbyte av affärsuppgifter. På samma sätt är bevisningen avseende mötet den 6 mars 2000 otvetydig. Som svar på Trames påstående att det i handskrivna anteckningar rörande detta möte hänvisas till undersökningen av de leveranser som utfördes av tillverkarna år 1999, vilket ITC har bekräftat, har kommissionen påpekat att på första sidan av dessa anteckningar angav den som gjorde anteckningarna att siffrorna syftade på ”kvoter” för ”tretrådig tvinnad kabel”. I CB:s förklaring av den 26 november 2002 anges även att mötena den 13 mars 2000, den 10 april 2001 och den 16 september 2002 särskilt avsåg fördelningen av kunderna till tretrådig och sjutrådig tvinnad kabel. Förklaringen av en företrädare för Tréfileurope är dessutom föga trovärdig med hänsyn till vad Trame har hävdat utgjorde ett försök att inkludera tretrådig tvinnad kabel vid mötena den 28 februari och den 6 mars 2000. Vad beträffar förklaringen av en företrädare för ITC finns det på samma sätt inget i tabellen av den 6 mars 2000 som tyder på att det rör sig om ”historiska uppgifter avseende leveranser av tretrådig tvinnad kabel”. Sådana förklaringar kan inte minska värdet av tillgänglig bevisning.

 2. Tribunalens bedömning

154    Det ska inledningsvis erinras om att Trame ålades böter för sin delaktighet i en kartell inom SSA-sektorn. Kommissionen har i det avseendet preciserat i det angripna beslutet att med termen SSA avses stålkablar och tvinnad valstråd, Kommissionen har även använt termen ”kablar/tvinnade kablar” för att hänvisa till SSA, vilket gör det möjligt att anse att de båda termerna är synonyma. I vilket fall som helst anges det uttryckligen i beslutet att ”tvinnade SSA-kablar består av tre eller sju trådar” (skälen 2 och 3 i det angripna beslutet).

155    Följaktligen framgår det av det angripna beslutet att kommissionen faktiskt ansåg att kartellen avsåg såväl tretrådig tvinnad kabel som sjutrådig tvinnad kabel. Det föreligger likväl skillnader mellan dessa två typer av produkter, både vad gäller produkternas särdrag som sådana och med hänsyn till utbudet och efterfrågan.

156    Det framgår således av svaren med anledning av åtgärderna för processledning att tretrådig tvinnad kabel inte är utbytbar mot sjutrådig tvinnad kabel, trots att de består av samma råvara, nämligen valstråd. Om den förstnämnda kan användas i strukturer med begränsad bärkraft, såsom de stolpar som används i vinodlingar, kan den sistnämnda användas som bärande struktur i stora monteringsfärdiga delar.

157    I det sammanhanget har Trame hävdat att kommissionen begick ett misstag genom att integrera tretrådig tvinnad kabel i kartellen. Enligt Trame berördes endast sjutrådig tvinnad kabel av den överträdelse som företaget lades till last. Det borde ha fått till följd att kommissionen endast beaktade företagets försäljning av sjutrådig tvinnad kabel för att fastställa bötesbeloppet, vilken motsvarade ungefär hälften av företagets försäljning av tretrådig och sjutrådig tvinnad kabel år 2001.

 a) Bevis avseende Italien-klubbens första år

158    För det första har Trame hävdat att Italien-klubben aldrig omfattade tretrådig tvinnad kabel. Tribunalen konstaterar dock att detta resonemang motsäger det angripna beslutet och de bevis som omnämns däri vad beträffar Italien-klubbens första år.

159    Enligt det angripna beslutet var Italien-klubben en nationell uppgörelse som varade från den 5 december 1995 till den 19 september 2002. Detta avtal rörde fastställande av kvoter för Italien och export från detta land till övriga delar av Europa. Klubbens medlemmar utgjordes av Redaelli, CB, Itas och ITC. Sedermera anslöt sig även Tréfileurope (den 3 april 1995), SLM (den 10 februari 1997), Trame (den 4 mars 1997), Tycsa (den 17 december 1996), DWK (den 24 februari 1997) och Austria Draht (den 15 april 1997) till klubben.

160    Som kommissionen korrekt har påpekat, framgår det i det avseendet av det angripna beslutet att Redaelli, CB, Itas och ITC den 5 december 1995 ingick ett avtal om tilldelning av kvoter för valstråd, tretrådig tvinnad kabel och sjutrådig tvinnad kabel på den italienska marknaden och på den inre marknaden (skäl 409 i det angripna beslutet). Avtalet tog sig bland annat uttryck i den tabell som återges i skäl 409 i det angripna beslutet, i vilken det omnämns en total volym på 85 000 ton (varav 9 000 ton valstråd, 13 000 ton tretrådig tvinnad kabel och 63 000 ton sjutrådig tvinnad kabel) för den italienska marknaden och en total volym på 45 000 ton (varav 16 300 ton valstråd, 3 900 ton tretrådig tvinnad kabel och 24 800 ton sjutrådig tvinnad kabel) för den inre marknaden.

161    Såsom även kommissionen har påpekat som svar med anledning av åtgärderna för processledning, framgår det klart av ovannämnda avtal att Redaelli, CB, Itas och ITC gemensamt beslutade att sinsemellan fördela de angivna kvantiteterna för valstråd, tretrådig tvinnad kabel och sjutrådig tvinnad kabel i Italien och i övriga unionen och att detta avtal ingicks, eftersom det undertecknades av de berörda parterna.

162    Vid mötet den 18 december 1995 bekräftade Redaelli, ITC, Itas och CB sina exportkvoter avseende SSA (valstråd, tretrådig tvinnad kabel och sjutrådig tvinnad kabel) till resten av Europa (skäl 410 i och bilaga 3 till det angripna beslutet).

163    Följaktligen är det felaktigt av Trame att hävda att Italien-klubben, som företaget ännu inte ingick i, endast avsåg sjutrådig tvinnad kabel, eftersom Redaelli, CB, Itas och ITC hade kommit överens om att sinsemellan fördela 100 procent av de kvantiteter som angavs i den tabell som återges i skäl 409 i det angripna beslutet.

164    Vidare har kommissionen hävdat att detta avtal tillämpades fram till år 2002. För att styrka detta har kommissionen bland annat angett i skäl 411 i det angripna beslutet att ”avtalet fortsätter att tillämpas av Redaelli, CB, Itas och ITC (därefter anslöt sig även Tréfileurope Italia, Trame, SLM och de paneuropeiska tillverkarna Tréfileurope, Tycsa, Austria Draht och DWK) fram till år 2002” och att ”[s]om exempel återges de 85 000 och 45 000 ton, som överenskommits inom ramen för det italienska avtalet …, i en tabell daterad den 3 februari 1997 i Sydavtalet”.

165    På den punkten har kommissionen endast redogjort för ett enda bevis, och detta bevis gäller enbart Redaelli, CB, Itas och ITC, vilka deltog i avtalet av den 5 december 1995. Det är således logiskt att dessa fyra medlemmar i Italien-klubben hänvisar till sitt avtal i samband med de diskussioner som ägde rum med anledning av Sydavtalet (se punkt 62 ovan). Det finns således ingenting i förevarande fall som möjliggör slutsatsen att Trame anslöt sig till detta avtal, då detta företag för övrigt inte var tänkt att delta i den fördelning av 85 000 och 45 000 ton som kommissionen hänvisade till och inte var en del av Sydavtalet.

166    Även om de bevis som kommissionen har åberopat är relevanta vad beträffar Redaelli, CB, Itas och ITC, vilka undertecknade avtalet i december 1995, har de dock knappast något bevisvärde när det gäller att visa att Trame, från och med sin anslutning till Italien-klubben i mars 1997, kände till, eller inte kunde vara ovetande om, att kartellen avsåg såväl sjutrådig tvinnad kabel som tretrådig tvinnad kabel, och rent av även valstråd. Kommissionens resonemang i det avseendet hänvisar således inte till något som helst bevis som gör det möjligt att visa Trames faktiska inblandning under perioden från den 3 februari 1997, datumet för en tabell som hänvisar till de kvoter som beslutades i december 1995, utan att Trame hade något att göra med denna diskussion, till den 28 februari 2000, det datum som har åberopats av Trame som tidpunkten för den första diskussionen rörande tretrådig tvinnad kabel.

167    När kommissionen, i samband med åtgärderna för processledning, tillfrågades i det avseendet, kunde den inte hänvisa till några relevanta bevis på den punkten, eftersom de bevis som den har åberopat avser två möten i Italien-klubben, nämligen mötena den 30 september 1997 och den 7 oktober 1997, vid vilka det inte rapporterades att Trame närvarade (se spalterna avseende dessa möten i bilaga 3 till det angripna beslutet).

168    I detta skede har således kommissionen inte på ett konkret och faktiskt sätt kunnat visa, vilket åligger den att göra (se punkt 88 ovan), att Trame visste eller borde ha vetat, avseende perioden mars 1997–februari 2000, att kartellen avsåg tretrådig tvinnad kabel.

 b) Prövning av de uppgifter som avser mötet den 28 februari 2000

169    För det andra framgår det av spalten avseende mötet den 28 februari 2000 i bilaga 3 till det angripna beslutet att vid detta möte, vid vilket Redaelli, CB, Itas och ITC deltog, men även Tréfileurope, SLM och Trame, togs följande frågor upp:

–        ”[d]iskussioner, som svar på ett förslag från [en företrädare för Trame], om storleken på marknaden för tretrådig tvinnad kabel (25 000 ton snarare än 35 000, beräknat på grundval av den försäljning som tillverkarna har uppgett)”,

–        ”[b]edömning av möjligheten att inkludera tretrådig tvinnad kabel i affärsavtalet för den italienska marknaden”,

–        ”[d]etaljerad diskussion även om priserna, och fastställande av priser (inklusive tillägget) mellan Redaelli, CB, Itas, ITC, SLM och Trame”.

170    Denna översikt stöder Trames ståndpunkt, eftersom det framgår av den bevisning som kommissionen förfogar över, det vill säga i huvudsak det handskrivna protokollet från detta möte som ingavs av ITC, att det var till följd av ett förslag från Trame som en diskussion ägde rum om tretrådig tvinnad kabel. Det är således rimligt att anta att om Trame redan hade informerats om att Italien-klubben avsåg denna produkt, skulle företaget säkerligen inte ha ansett det vara lämpligt att inleda en diskussion i det avseendet. Av denna diskussion framgår för övrigt att det förelåg en betydelsefull skillnad mellan uppfattningen hos företaget jämfört med de övriga företagen.

171    Vidare har kommissionen, i bilaga 1 till svaromålet, hänvisat till CB:s förklaring av den 26 december 2002, av vilken det framgår att mötet den 28 februari 2000 avsåg en bedömning av möjligheten att inkludera tretrådig tvinnad kabel i affärsavtalet för den italienska marknaden (”Valutazioni per l’inserimento del prodotto cd. ’trescia’ nell’accordo commerciale per il mercato italiano”). Detta bevis, vilket återges i andra strecksatsen i punkt 169 ovan, stöder även Trames ståndpunkt att det inte har visats att Trame visste eller borde ha vetat att de diskussioner som ägde rum inom Italien-klubben innan företaget anslöt sig till klubben i mars 1997 redan hade avsett tretrådig tvinnad kabel.

172    Kommissionen anser likväl att det framgår av det handskrivna protokollet från ITC (bilaga B.2 till svaromålet) att tretrådig tvinnad kabel redan omfattades av detta avtal, eftersom diskussionen ägde rum med beaktande av exakta sifferuppgifter som avsåg både kvantiteten och priset på denna produkt, vilka företagen svårligen skulle ha kunnat diskutera utan att ha känt till dessa på förhand.

173    Tribunalen anser att tolkningen av det handskrivna protokoll som ITC upprättade inte är sådan att den skingrar det tvivel som tribunalen hyser. Det har nämligen framkommit att det redogjordes för de aktuella kvantiteterna och priserna vid de diskussioner som följde efter Trames förslag att bedöma möjligheten att inkludera tretrådig tvinnad kabel i Italien-klubben, åtminstone vad beträffar andra tillverkare än dem som undertecknade avtalet i december 1995. De olika tillverkare som närvarade vid mötet kunde således lämna dessa uppgifter, särskilt de priser som tillämpades. Det har dessutom visat sig att de aktuella kvantiteterna är ungefärliga och inte riktigt exakta. De anges i tusental enheter.

174    För övrigt ska det påpekas att Trames ståndpunkt stöds av innehållet i två förklaringar som i det avseendet avgetts till stöd för dess resonemang med hänsyn till kommissionens resonemang, nämligen förklaringen av en företrädare för Tréfileurope (bilaga 10 till ansökan) och förklaringen av en företrädare för ITC (bilaga Z.1 till repliken), vilka omnämns bland de personer som närvarade vid mötet den 28 februari 2000 (se spalten som motsvarar detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet och punkt 152 ovan).

175    Sammanfattningsvis framgår det av det ovan anförda att kommissionen inte har kunnat styrka att Trame kände till eller inte kunde vara ovetande om att Italien-klubben avsåg både sjutrådig tvinnad kabel och tretrådig tvinnad kabel före mötet den 28 februari 2000, under vilket Trame förde en diskussion i denna fråga, såsom har rapporterats av andra parter som närvarade vid detta möte, vilket visar att företaget tidigare var ovetande om detta.

 c) Prövning av de uppgifter som avser mötet den 6 mars 2000

176    Trame har för det tredje gjort gällande att efter mötet den 28 februari 2000 finns det inte något bevis för att Italien-klubben faktiskt inkluderade tretrådig tvinnad kabel i kartellen. Trame anser att handlingen avseende mötet den 6 mars 2000 (bilaga 7 till ansökan) inte kan åberopas i det avseendet, eftersom den inte avser fördelningen på förhand av marknadsandelar eller kunder för framtiden, utan rör endast historiska uppgifter om de ”leveranser som utfördes av tillverkarna år 1999”. Trame har i det avseendet åberopat de förklaringar som ITC gav till kommissionen (bilaga 8 till ansökan) och förklaringen av en företrädare för detta företag (bilaga Z.1 till repliken), som faktiskt och uttryckligen stöder denna ståndpunkt.

177    Det framgår dock av spalten avseende mötet den 6 mars 2000 i bilaga 3 till det angripna beslutet att vid detta möte, vilket ägde rum efter mötet den 28 februari 2000 och vid vilket Redaelli, Itas, ITC, Tréfileurope, SLM och Trame deltog, togs följande frågor upp:

–        ”[p]rotokollet från detta möte innehåller en mycket detaljerad förteckning över namnen på 80 (italienska) kunder för vilka leveransen av tretrådig tvinnad kabel har fördelats mellan Redaelli, ITC, CB, Itas, SLM, Trame och [Tréfileurope]”,

–        ”[e]nligt CB omfattade denna tilldelning kunder för tretrådig tvinnad kabel och för sjutrådig tvinnad kabel”.

178    Den förstnämnda informationen härrör från ITC, som ingav det aktuella handskrivna protokollet, medan den sistnämnda informationen härrör från CB, som med anledning av sin ansökan om förmånlig behandling tillkännagav innehållet vid detta möte, Det anges dock inte i ITC:s protokoll att CB närvarade vid detta möte.

179    I motsats till vad Trame har gjort gällande, kan det inte anses att innehållet i det som angavs i ITC:s handskrivna protokoll inte gör det möjligt att fastställa att det förekom diskussioner om tretrådig tvinnad kabel inom Italien-klubben.

180    Som kommissionen har angett i sina svar med anledning av åtgärderna för processledning, framgår det klart av detta protokoll att vid mötet den 6 mars 2000, vid vilket två företrädare för Trame närvarade, ägde en detaljerad diskussion rum om leveranserna av tretrådig tvinnad kabel från åtta företag (Redaelli, ITC, CB, Itas, SLM, Trame, Tréfileurope och Tycsa) avseende flera tiotals italienska kunder.

181    Det uttryck som i det avseendet används i protokollet för att beskriva tabellen över leveranserna är ”andelar – kundförteckning” (Quote – elenco clienti). Frågan huruvida diskussionerna avsåg leveranser som genomförts eller leveranser som skulle genomföras är i det avseendet inte i sig avgörande, eftersom det åtminstone framgår av detta protokoll att, även om det antas att den aktuella informationen lämnades med beaktande av förfluten tid, det kan anses att diskussionerna var en följd av de diskussioner som ägde rum den 28 februari 2000 för att överväga möjligheten att ingå ett avtal om tretrådig tvinnad kabel avseende de åtta företag som har nämnts i punkt 180 ovan inom Italien-klubben.

182    Vidare gjorde kommissionen en riktig bedömning när den påpekade att enligt tabellen av den 5 december 1995 som återges i skäl 409 i det angripna beslutet motsvarade marknaden för tretrådig tvinnad kabel i Italien, eller i vart fall de kvoter som tilldelats de tillverkare som omnämns i denna tabell, ungefär 13 000 ton. Mot bakgrund av de uppgifter som omnämns i protokollet från mötet den 6 mars 2000, motsvarar dock de ton som fördelades mellan de olika tillverkare som omnämns däri totalt ungefär 12 000 ton. Det är således rimligt att anta att det faktiskt var tretrådig tvinnad kabel som var den produkt som var föremål för diskussion vid mötet den 6 mars 2000, och inte såväl tretrådig tvinnad kabel som sjutrådig tvinnad kabel vilket CB har uppgett. I annat fall skulle antalet ton som ska fördelas mellan medlemmarna i Italien-klubben ha varit väsentligt högre.

183    Det finns således anledning att instämma med kommissionen när den gör gällande att i vart fall från och med mötena den 28 februari och den 6 mars 2000, av vilka det framgår att känsliga affärsuppgifter diskuterades i fråga om tretrådig tvinnad kabel, kan Trame och de andra deltagarna vid dessa två möten kritiseras för att de uttryckte en gemensam vilja att samordna sina åtgärder avseende denna produkt för att medvetet välja ett praktiskt samarbete i stället för att utsätta sig för konkurrensens risker, vilket strider mot artikel 101.1 FEUF.

 d) Prövning av de uppgifter som avser tiden efter den 6 mars 2000

184    För det fjärde är parterna oeniga om vilken slutsats som kan dras av den bevisning som avser tiden efter mötet den 6 mars 2000 såvitt avser frågan huruvida Trame visste att Italien-klubben även avsåg tretrådig tvinnad kabel.

185    Enligt Trame var försöket att infoga tretrådig tvinnad kabel i Italien-klubben fruktlöst. Detta framgår särskilt av innehållet i förklaringarna från företrädarna för Tréfileurope och ITC och av en senare tabell, som motsvarar handling 15905 i akten i det administrativa förfarandet (bilaga 9 till ansökan), som kommissionen betecknade som en ”plan för tilldelning av kvoter år 2001 och prognoser för år 2002”, av vilken det framgår att de angivna volymerna endast avser sjutrådig tvinnad kabel, vilket bevisar att tretrådig tvinnad kabel inte omfattades av någon kartell mellan konkurrenterna.

186    Enligt kommissionen är det uppenbart att Italien-klubben avsåg tretrådig tvinnad kabel, vilket framgår av CB:s förklaring av den 26 november 2002 (bilaga B.1 till svaromålet) (s. 16942, s. 16945 och s. 16951 i akten i det administrativa förfarandet), vilket tyder på att denna produkt omnämndes vid mötena den 13 mars 2000, den 10 april 2001 och den 16 september 2002, samtidigt med diskussionerna om sjutrådig tvinnad kabel.

187    Det ska dock påpekas att de uppgifter som CB lämnade i sin förklaring av den 26 november 2002 endast utgör påståenden som består av några ord, vilka som sådana saknar bevis som bekräftar deras innehåll.

188    Vad beträffar mötena den 13 mars 2000, den 10 april 2001 och den 16 september 2002, angav således CB att det i fråga om det första mötet, vid vilket det inte rapporterades att Trame närvarade, rörde sig om ett ”affärsmöte: fördelning av kunder för sjutrådig tvinnad kabel och tretrådig tvinnad kabel” (riunione commerciale: ripartizione clienti trefolo e treccia), att det i fråga om det andra mötet, vid vilket det rapporterades att Trame närvarade, rörde sig om ett möte om ”marknaden för tretrådig tvinnad kabel: fördelning av kunder Italien” (mercato della treccia: ripartizione clienti trefolo Italia) och att det i fråga om det tredje mötet, vid vilket det rapporterades att Trame närvarade, rörde sig om ett ”slutgiltigt möte för fördelning av produktmarknaden för sjutrådig tvinnad kabel och tretrådig tvinnad kabel” (riunione definitiva per ripartizione clienti quote del mercato prodotti trefolo et treccia).

189    Som jämförelse redogjorde kommissionen för följande uppgifter i spalterna avseende dessa möten i bilaga 3 till det angripna beslutet, vid vilka det varje gång rapporterades att Trame närvarade:

–        Möte den 13 mars 2000: ”[d]iskussion om kunder för sjutrådig tvinnad kabel (med angivelse av pris och tonnage), och i synnerhet diskussion om kunder som fått leveranser av Tycsa och DWK” och ”[p]ågående diskussion om situationen i Schweiz och i Nederländerna (Svizzera – NL)” (CB omnämns inte bland de källor som kommissionen angav till stöd för innehållet i dessa uppgifter, utan kommissionen angav endast ITC och SLM).

–        Möte den 10 april 2001: ”[d]iskussion om försäljning, tilldelning av italienska kunder och fastställande av priser. Påminnelse om reglerna: Möten, ordinarie ledamöter näst sista måndagen i varje månad; (’kommersiella’) säljare andra och sista måndagen i varje månad. Anteckningar av SLM om Tycsas uppgifter”; ”CB och Tréfileurope bekräftar mötet” och ”[e]nligt CB, tilldelning av kunder även för Italien”.

–        Möte den 16 september 2002: ”[m]öte för att tilldela kvoter för tretrådig och sjutrådig tvinnad kabel och för att fastställa priser”; det görs en hänvisning till ett internt e-postmeddelande som särskilt nämner de ökade kostnaderna för råvaror och en ny konkurrents inträde, och ”CB och Tréfileurope bekräftar mötet”.

190    Det framgår således att det är först beträffande det tredje av dessa möten, mötet den 16 september 2002, som kommissionen fullständigt redogjorde för innehållet i det som CB hade uppgett till den, nämligen att diskussionerna hade avsett både sjutrådig tvinnad kabel och tretrådig tvinnad kabel. I avsaknad av bevis som kan bekräfta CB:s förklaringar kan det således inte anses att dessa förklaringar har ett tillräckligt bevisvärde för att styrka att de möten som omnämns däri avsåg tretrådig tvinnad kabel. Det är nämligen möjligt att CB rutinmässigt ansåg att samtliga diskussioner avsåg de båda typerna av produkter utan att verkligen försöka göra någon åtskillnad, medan Trame – exempelvis – ansåg att diskussionerna endast avsåg sjutrådig tvinnad kabel så länge som företaget inte konkret diskuterade tretrådig tvinnad kabel. Som jämförelse anges det i ITC:s ansökan om förmånlig behandling, beträffande mötet den 13 mars 2000, att ”under mötet diskuterades kunder för sjutrådig tvinnad kabel” (durante la riunione si discute di clienti di trefolo).

191    Det framgår dock vid en prövning av den bevisning som kommissionen har lagt fram i det avseendet som svar med anledning av åtgärderna för processledning att i det handskrivna protokollet från mötet den 10 april 2001, vilket ITC ingav till kommissionen (bilagorna E.25 och E.26 till kommissionen svar med anledning av åtgärderna för processledning), hänvisas det till namnet på flera kunder och troligen de kvantiteter som såldes under månaderna januari, februari och mars 2001. Namnet och kvantiteterna avseende åtminstone en av dessa kunder sammanfaller med eller liknar de motsvarande uppgifter som omnämndes i protokollet från mötet den 6 mars 2000. I det interna e‑postmeddelande som omnämnts i samband med mötet den 16 september 2002 (bilaga E.30 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning) hänvisas det på samma sätt till en ny konkurrents inträde på marknaden, avseende vilken det preciseras att denna konkurrent bedriver verksamhet inom sektorn för tretrådig tvinnad kabel, och till den omständigheten att det har diskuterats vilken strategi som ska användas för att bemöta detta.

192    Vidare framgår det av den tillgängliga bevisningen vad beträffar mötet den 30 juli 2002 (bilagorna E.31 och E.32 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning) mellan Redaelli, CB, Itas, ITC, SLM och Trame, att detta möte bland annat avsåg kunderna och minimipriserna samt en ”analys av marknaden för tretrådig tvinnad kabel i Italien” (se spalterna avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet). Även om viss information som omnämns i det handskrivna protokollet från detta möte, vilket ingavs av ITC, avser sjutrådig tvinnad kabel, anges dessa upplysningar i slutet av denna handling och föregås av uppgiften ”trefolo”, vilket gör det möjligt att anse att all information som anges före denna uppgift, rörande vissa kunder, avser tretrådig tvinnad kabel.

193    Mot bakgrund av dessa olika bevis kan kommissionen fastslå att Trame, åtminstone från och med de möten som hölls den 28 februari och den 6 mars 2000, och fram till den 19 september 2002, deltog i möten i Italien-klubben vars syfte, i första eller i andra hand, var att samordna de olika deltagarnas åtgärder vad beträffar tretrådig tvinnad kabel i Italien.

 e) Slutsats

194    Det framgår av det ovan anförda att även om det har visats att de fyra ursprungliga medlemmarna i Italien-klubben planerade en överträdelse som avsåg både sjutrådig tvinnad kabel och tretrådig tvinnad kabel, är det inte tillräckligt styrkt att Trame visste eller borde ha vetat att tretrådig tvinnad kabel också var föremål för diskussioner inom Italien-klubben innan denna fråga togs upp vid de möten som hölls den 28 februari och den 6 mars 2000.

195    Det framgår även av den bevisning som kommissionen har åberopat – utan att det påverkar utgången av bedömningen av de argument som har anförts vad beträffar Trames deltagande i kartellen från den 10 april 2001 till den 16 september 2002 – att det i tillräcklig utsträckning har styrkts att efter de möten som hölls den 28 februari och den 6 mars 2000, och fram till den 16 september 2002, ägde diskussioner rum i Italien-klubben angående tretrådig tvinnad kabel i Trames närvaro eller för att ta hänsyn till Trame.

196    Dessa bevis gör det möjligt att fastställa att diskussionerna avseende tretrådig tvinnad kabel åtminstone avsåg utbytet av känsliga affärsuppgifter, de kvantiteter som sålts och de priser som föreslogs mellan flera tillverkare som samlades i Italien-klubben, vilket gör att det kan anses att diskussionerna hade ett konkurrensbegränsande syfte i den mening som avses i artikel 101 FEUF.

197    Sammanfattningsvis är den bedömning som kommissionen redogjorde för i det angripna beslutet vad beträffar Trames deltagande i konkurrensbegränsande uppgörelser som avsåg både sjutrådig tvinnad kabel och tretrådig tvinnad kabel delvis felaktig. Det var, å ena sidan, felaktigt av kommissionen att hålla Trame ansvarigt för att under perioden den 4 mars 1997–28 februari 2000 ha deltagit i en överträdelse inom Italien-klubben som avsåg inte bara sjutrådig tvinnad kabel utan även tretrådig tvinnad kabel, eftersom det inte i tillräcklig utsträckning har styrkts att Trame visste eller borde ha vetat att tretrådig tvinnad kabel redan var föremål för ett avtal mellan de fyra ursprungliga medlemmarna i Italien-klubben. Å andra sidan var det korrekt av kommissionen att slå fast att Trame, under perioden den 6 mars 2000–19 september 2002 (utan att det påverkar utgången av prövningen av den tredje grunden, vilken avser avbrottet i Trames deltagande i kartellen från och med den 10 april 2011), deltog i konkurrensbegränsande uppgörelser som avsåg både sjutrådig tvinnad kabel och, på företagets initiativ, tretrådig tvinnad kabel.

198    På grund av detta ska även artikel 1.17 i det angripna beslutet ogiltigförklaras, i den mån som kommissionen däri fann att Trames deltagande i den aktuella överträdelsen avsåg tretrådig tvinnad kabel från den 4 mars 1997 till den 28 februari 2000. En helhetsbedömning av de andra konsekvenserna av det ovan anförda kommer att göras efter prövningen av parternas argument.

 D – Perioden den 10 april 2001–16 september 2002

 1. Parternas argument

199    Trame har förnekat att det deltog i kartellen under den period som följde efter mötet den 10 april 2001. En handling från ITC avseende mötet den 30 augusti 2001 gör det möjligt att konstatera att ”Trame frivilligt inte ingår i kartellen”. I en förklaring från en företrädare för Tréfileurope anges dessutom att ”från och med år 2001 fjärmade sig Trame definitivt från Italien-klubben, genom att det uttryckligen uppgav att det inte ville godta de andra deltagarnas förslag till fördelning av marknadsandelarna för tvinnad kabel” och att ”detta avståndstagande uppfattades klart av medlemmarna i Italien-klubben”. Under ett år och fem månader deltog inte Trame i kartellen, trots att kartelldeltagarna samlades 93 gånger under denna period.

200    I det avseendet har Trame gjort gällande att dess deltagande vid mötet den 16 september 2002, i lokaler tillhörande Federazione imprese siderurgiche italiane (Federacciai) (förbundet för italienska stålföretag), inte kan läggas företaget till last. Vid den tidpunkten var det uppenbart för samtliga medlemmar i Italien-klubben att Trame närvarade utan någon som helst konkurrensbegränsande avsikt, eftersom det inte godtog de föreslagna marknadsandelarna. Trame har även hävdat att det inte kan hållas ansvarigt för överträdelseperioden efter mötet den 10 april 2001, genom att stödja sig på den omständigheten att dess situation fortsatte att diskuteras av medlemmarna i Italien-klubben. Flera handlingar som kommissionen har åberopat i det avseendet innehåller inte några affärsuppgifter om Trame, utan ibland enbart företagets namn. Även i de handlingar som hänvisar till en affärsuppgift avseende Trame, rör det sig om uppgifter som är lätta att få tag på (se s. 16166 och s. 16807 i akten i det administrativa förfarandet). I en förklaring från en företrädare för ITC anges i det avseendet att ”under år 2001 tog Trame definitivt avstånd från Italien-klubben, genom att uttryckligen uppge att det inte var intresserat av det förslag till uppdelning av marknaden för tvinnad kabel som de andra deltagarna hade lagt fram” och att ”detta avståndstagande förstods och uppfattades klart både av [företaget] självt och av de andra deltagarna i Italien-klubben”, att ”[d]et är möjligt att vissa företag – även efter Trames avståndstagande – hänvisade till Trame under Italien-klubbens möten”, men att ”[d]et rör sig dock om händelser som är oväsentliga och irrelevanta för innehållet i den kartell som påtalas i beslutet” och att ”Trame då faktiskt hade avbrutit sitt deltagande i Italien-klubben och det framgår inte heller [därav] att detta bolag, direkt eller indirekt, spred känsliga uppgifter av affärsmässig art till medlemmarna i Italien-klubben”.

201    Kommissionen har påpekat att den har styrkt att Trame deltog i Italien-klubben under perioden den 4 mars 1997–19 september 2002, inbegripet perioden efter den 10 april 2001 (se, särskilt, skälen 469 och 470 i det angripna beslutet). Bortsett från de möten som hölls den 10 april 2001 och den 16 september 2002, vilka Trame har medgett att det deltog i, diskuterades företagets situation vid andra tillfällen då det gjordes exakta hänvisningar till Trame och till dess beteende på marknaden.

202    Vad beträffar en av ITC:s handlingar avseende mötet den 30 augusti 2001, är det osäkert huruvida den kartell som omnämns däri avser den paneuropeiska kartellen eller Italien-klubben. En sådan uppgift utgör för övrigt inte ett offentligt avståndstagande från kartellen från Trames sida. Meningen ”våra konkurrenter känner också till initiativet” syftar vidare på den mening som föregår uppgiften om att ”Trame frivilligt inte ingår i kartellen”, nämligen meningen enligt vilken ”Trame: insisterar på att överlåta den verksamhetsgren som avser tretrådig tvinnad kabel och sjutrådig tvinnad kabel”. Det var denna information som alla konkurrenter kände till och inte den omständigheten att Trame inte deltog i kartellen. Vad beträffar den handling som finns på sidan 16166 i akten, har kommissionen påpekat att det däri hänvisas till uppgifter som avser ett kvartal (tredje kvartalet) och uppgifter som avser de ”nio första månaderna”. Dessa uppgifter är detaljerade och avser sju företag (däribland Trame). Sådana uppgifter kan endast härröra från Trame såvitt de avser detta företag. Den handling som finns på sidan 16807 i akten innehåller källan till vissa uppgifter i fotnoten och det är uppenbart att dessa uppgifter härrör från de företag som var inblandade i kartellen.

 2. Tribunalens bedömning

203    Inom ramen för denna grund har Trame bestritt att det deltog i den enda överträdelsen under hela perioden från den 10 april 2011, datumet för det näst sista mötet i Italien-klubben som Trame deltog i, till den 16 september 2002, datumet för det sista mötet i Italien-klubben som det deltog i (nedan kallad perioden på ett år och fem månader).

 a) Omständigheter som åberopats för att hålla Trame ansvarigt för överträdelsen

204    För att fastställa att Trame deltagit i den enda överträdelsen under perioden på ett år och fem månader åberopade kommissionen följande omständigheter i det angripna beslutet (se även punkt 71 ovan).

205    Först angav kommissionen följande i skäl 470 i det angripna beslutet:

”… [I] motsats till Trames påstående, har kommissionen bevis för att Trame fortsatte att delta i kartellen, inte bara under mötena den 10 april 2001 och den 16 september 2002, vilka Trame självt har medgett att det deltog i, utan även [mötet den] 30 juli 2002 och dess situation fortsatte att diskuteras ända till dess att överträdelsen upphörde”.

206    Vad beträffar de bevis som kommissionen åberopade för att styrka att ”Trames situation fortsatte att diskuteras ända till dess att överträdelsen upphörde”, omnämns bland annat följande möten i en fotnot till skäl 470 i det angripna beslutet:

”... [M]ötena den … 10 juni 2001, den 12 juli 2001, den 30 augusti 2001, den 1 oktober 2001, den 23 oktober 2001, den 11 januari 2002, den 22 januari 2002, den 1 mars 2002, den 10 juni 2002 omnämns i bilaga 3 till [det angripna] beslutet.”

207    För att bemöta Trame som åberopade innehållet i en handling från ITC avseende mötet den 30 augusti 2001 (bilaga 11 till repliken), påpekade kommissionen vidare följande i skäl 471 i det angripna beslutet:

”Trame hänvisar även till mötet den 30 augusti 2001 under vilket [det tillkännagavs att företaget hade] ’valt att inte ingå i kartellen’ för att hävda att det inte längre deltog i kartellen vid den tidpunkten. Kommissionen konstaterar dock att det är osäkert huruvida den ’kartell’ som det hänvisas till i detta tillkännagivande var SSA-kartellen eller Italien-klubben. I vilket fall som helst fortsatte Trame att vara aktivt närvarande och dess situation fortsatte att undersökas och diskuteras under olika möten i Italien-klubben rörande priser och fördelningen av kunder efter det datumet. Detta tillkännagivande kan följaktligen inte anses utgöra ett offentligt avståndstagande från kartellen …”

208    För att bekräfta Trames deltagande i kartellen under perioden på ett år och fem månader påpekade kommissionen därefter även följande:

”SLM bekräftar dessutom att Trame deltog i mötena i Italien-klubben och Tréfileurope bekräftar att Trame deltog i Italien-klubben, även när det uppstod spänningar mellan detta företag och de övriga medlemmarna i gruppen” (skäl 472 in fine i det angripna beslutet).

209    Följaktligen fann kommissionen att ”[Trames] deltagande i Italien-klubben började … den 4 mars 1997 och fortsatte utan avbrott fram till den 19 september 2002 [datumet för inspektionerna]” (skäl 473 in fine i det angripna beslutet).

 b) Bedömning

210    Till stöd för sitt konstaterande rörande Trames deltagande i kartellen under perioden på ett år och fem månader, har kommissionen kombinerat två uppsättningar bevis: för det första, de bevis som framhåller Trames deltagande vid flera möten under perioden på ett år och fem månader och, för det andra, de bevis som framhåller kontinuiteten i Trames deltagande i överträdelsen, även om företaget inte närvarade vid Italien-klubbens möten.

 Uppgifter rörande Trames direkta deltagande i mötena

211    Det framgår av det ovan anförda att Trame, med avseende på perioden på ett år och fem månader, endast har erkänt att det deltog vid två möten vid vilka medlemmarna i Italien-klubben deltog, nämligen mötet den 10 april 2001 och mötet den 16 september 2002, i början och i slutet av denna period, medan kommissionen i det angripna beslutet framhöll ett tredje möte, nämligen mötet den 30 juli 2002.

212    Som svar med anledning av åtgärderna för processledning, angav kommissionen att Trames deltagande i Italien-klubbens möte den 30 juli 2002 framgick av den förklaring som CB avgett i sin ansökan om förmånlig behandling. Detta är den enda handling som kommissionen nämnde i det avseendet. I denna förklaring anges Trame bland deltagarna vid mötet den 30 juli 2002, vilket definieras som en ”sammankomst för att analysera marknaden för tretrådig tvinnad kabel i Italien” (bilaga E.32 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning).

213    Ett sådant påstående, vilket angavs i en spalt i en sammanfattande tabell över de olika mötena i Italien-klubben, styrks dock inte av andra uppgifter som gör det möjligt att bekräfta dess innehåll. Det handskrivna protokollet från detta möte, vilket ingavs av ITC med anledning av dess ansökan om förmånlig behandling och även omnämndes av kommissionen i spalten som motsvarar mötet den 30 juli 2002 i bilaga 3 till det angripna beslutet, innehåller för sin del inte någon hänvisning till Trames deltagande vid detta möte och ger inte heller någon information om Trame (s. 16194–16197 i akten i det administrativa förfarandet).

214    De enda uppgifter som gör det möjligt att styrka Trames deltagande i de möten i Italien-klubben som ägde rum under perioden på ett år och fem månader är följaktligen de uppgifter som anges i det angripna beslutet avseende mötena den 10 april 2001 och den 16 september 2002 hos Federacciai.

 Uppgifter som avser omnämnandet av Trames situation i dess frånvaro

215    Bortsett från ovannämnda uppgifter anser kommissionen att Trames deltagande i kartellen under perioden på ett år och fem månader framgick även av den omständigheten att företagets situation, även i dess frånvaro, diskuterades av de övriga medlemmarna i Italien-klubben vid flera möten. Enligt kommissionen kunde sådana diskussioner endast äga rum om Trame fortsatte att informera de övriga medlemmarna i Italien-klubben om sin situation, vilket visar kontinuiteten i företagets deltagande i denna komponent av överträdelsen.

 – De förklaringar som SLM och Tréfileurope avgett

216    Inledningsvis erinrar tribunalen om att det framgår av det angripna beslutet att kommissionen fastslog att de uppgifter som den har tillgång till för att styrka Trames deltagande i kartellen, trots företagets frånvaro vid de möten i Italien-klubben som ägde rum mellan den 10 april 2001 och den 16 september 2002, bekräftas av de förklaringar som SLM och Tréfileurope avgett.

217    Som svar med anledning av åtgärderna för processledning, har kommissionen ingett innehållet i SLM:s skrivelse till kommissionen daterad den 25 oktober 2002 (bilaga E.36 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning). Av denna skrivelse framgår att två företrädare för SLM deltog i möten med företrädare för andra italienska tillverkare i slutet av år 1999 och under åren 2000, 2001 och 2002.

218    De företag som SLM nämnde i det avseendet är följande: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och Trame i fråga om mötena på ledningsnivå och Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope, Trame och Tycsa i fråga om mötena på säljarnivå.

219    Det framgår även av det angripna beslutet att kommissionen, som svar på Trames påpekande att datumen för de möten vid vilka endera av Trames företrädare som SLM nämnde deltog inte uttryckligen anges i denna förklaring från SLM, påpekade att denna förklaring ”kompletteras av handlingar från den period då händelserna utspelade sig i vilka de exakta datumen för dessa möten anges” (fotnot till skäl 472 i det angripna beslutet).

220    Som kommissionen för övrigt har påpekat kräver således SLM:s förklaring som sådan andra bevis för att det ska kunna anses att dess innehåll har bekräftats. Det ska i det avseendet för övrigt påpekas att kommissionen i det angripna beslutet fann att de uppgifter som SLM lämnade under det administrativa förfarandet inte tillförde något betydande mervärde jämfört med de uppgifter som kommissionen redan hade tillgång till. I synnerhet påpekade kommissionen att beskrivningen av de möten som hade ägt rum på ledningsnivå och säljarnivå var vag och följde redan av befintlig bevisning (skälen 1126–1129 i det angripna beslutet).

221    Vad beträffar innehållet i de förklaringar som Tréfileurope avgett, uppgav kommissionen, som svar med anledning av åtgärderna för processledning, att den inte kunde lämna fler detaljer om de spänningar mellan Trame och medlemmarna i Italien-klubben som nämnts av det företaget, eftersom kommissionen fick kännedom om dessa spänningar endast genom Tréfileuropes påståenden. Det framgår även av akten att även om detta företag har hänvisat till Trame vad beträffar perioden från år 1997 till början av år 2001, omnämns inte specifikt Trame i de hänvisningar som senare görs till ”italienarna”, särskilt vad beträffar perioden efter det att de italienska företagen integrerades i Europa-klubben. Trame finns för övrigt inte med bland de företag som företrädaren för Tréfileurope kommer ihåg att han träffade under de första möten som ägnades åt denna integration i maj och oktober 2000 (bilaga F.5 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för bevisupptagning).

222    I förevarande fall krävs det även för att de förklaringar som Tréfileurope avgett med anledning av sin ansökan om förmånlig behandling ska kunna beaktas att de bekräftas av uppgifter som gör det möjligt att fastställa att det, avseende perioden på ett år och fem månader, kan anses styrkt att Trame deltog i kartellen, trots att kommissionen inte har kunnat visa att detta företag direkt deltog i de möten i Italien-klubben som ägde rum mellan den 10 april 2001 och den 19 september 2002. Enbart hänvisningen till det faktum att Trame är en italiensk tillverkare eller att företaget under perioden mars 1997–april 2001 deltog tillsammans med ”italienarna” i den interna dimensionen av Italien-klubben kan i det avseendet inte räcka, i avsaknad av bevis som kan styrka kontinuiteten i detta deltagande fram till september 2002.

 – Mötet den 10 juni 2001

223    Det första möte som kommissionen nämnde för att visa att Trame, efter mötet den 10 april 2001, fortsatte att delta i Italien-klubben är det möte som ägde rum två månader senare, den 10 juni 2001. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande företag var närvarande vid mötet: Redaelli, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM, samt en person som arbetade för CB och för Austria Draht.

224    I denna spalt redogjorde kommissionen på följande sätt för innehållet i mötet den 10 juni 2001: ”[t]abell som visar marknadsandelen i ton och i procent för, å ena sidan, [Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM] (nämligen 89 procent av marknaden eller 106 800 ton) och, å andra sidan Trame, TY, DWK, Austria (nämligen 13 200 ton eller 11 procent av marknaden)”.

225    Dessa uppgifter är hämtade från en handling som beslagtogs hos ITC vid inspektionen (bilaga E.37 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning).

226    I nämnda tabell görs det åtskillnad mellan följande två kategorier av företag, såsom kommissionen för övrigt har påpekat: för det första, de största medlemmarna i Italien-klubben, det vill säga de fyra ursprungliga medlemmarna (Redaelli, CB, Itas och ITC), Tréfileurope, som samordnade Italien-klubben och Europa-klubben, och SLM, som vid denna tidpunkt även exporterade utanför Italien, och, för det andra, de övriga företag som har försäljning i Italien, nämligen Trame, Tycsa, DWK och Austria Draht.

227    Det framgår även att denna tabell innehåller tre kolumner, förutom namnen på företagen: Den första kolumnen avser kvantiteterna och fördelar 120 000 ton mellan de två ovannämnda kategorierna. I den andra kolumnen identifieras den andel i procent som dessa kvantiteter motsvarar inom dessa två kategorier (det vill säga totalt 89 procent för tillverkarna i den första kategorin och 11 procent för aktörerna i den andra kategorin). Den tredje kolumnen innehåller två typer av värden, procentandelar som har räknats om för tillverkarna i den första kategorin (dessa procentandelar härrör från fördelningen bland tillverkarna i den första kategorin av enbart de kvantiteter som sålts av dessa sex tillverkare och inte av samtliga tillverkare) och nya avrundade kvantiteter för tillverkarna i den andra kategorin (dessa kvantiteter har ökat från 13 200 till 14 000 ton).

228    Vad beträffar Trame, anges följande uppgifter i denna tabell: 4 920 ton (första kolumnen), 4,10 procent (andra kolumnen) och 5 500 ton (tredje kolumnen). Som jämförelse är uppgifterna avseende ITC 22 500 ton (första kolumnen), 18,75 procent (andra kolumnen, det vill säga ITC:s andel i förhållande till totalt 120 000 ton) och 21,07 procent (tredje kolumnen, det vill säga ITC:s andel när endast försäljningen av de sex tillverkarna i den första kategorin beaktas).

229    Innehållet i detta möte, enligt vad som redogjorts, är inte tillräckligt för att styrka att ovannämnda uppgifter kom från Trame.

230    Den aktuella diskussionen ägde nämligen rum mellan företrädare för de sex tillverkare som hör till den första kategorin och det kan antas att dessa uppskattade de kvantiteter som såldes av de aktörer som hör till den andra kategorin på den italienska marknaden. Sådana uppskattningar kunde vara exakta, vilket är fallet med uppgifterna i den första kolumnen, men detta kan förklaras av kännedomen om marknaden och aktörerna på denna. I ett försök att fastställa marknadsandelarna skulle det inte vara förvånande om de sex främsta tillverkarna, vilka tillsammans står för nästan 90 procent av de sålda kvantiteterna, kunde beräkna de kvantiteter som sålts av de fyra andra tillverkare som finns på denna marknad. En sådan förklaring är i varje fall lika konsekvent och trolig som den kommissionen har föreslagit, vilken anser att endast Trame kan vara källan till de uppgifter som rör företaget och som återges i den tabell som diskuterades vid ett möte där de sex största italienska tillverkarna samlades.

 – Mötet den 12 juli 2001

231    Det andra möte som kommissionen nämnde är mötet den 12 juli 2001. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande företag var närvarande vid mötet: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM, liksom DWK, WDI och Nedri.

232    I denna spalt angav kommissionen bland annat att mötet den 12 juli 2001 hade avsett den europeiska marknaden och i synnerhet de italienska tillverkarnas anspråk på att erhålla 60 000 ton. Kommissionen noterade uttryckligen att det framgick av det handskrivna protokollet avseende detta möte som ingavs av ITC att mötesdeltagarna ”närmare bestämt diskuterade Itas, CB:s, ITC:s och SLM:s export, med undantag av Trames och Redaellis export under perioden juni 2000–juni 2001”. Enligt anteckningarna ”uppgick den totala exportvolymen av sjutrådig tvinnad kabel för dessa fyra företag till 32 872 ton, som exporterats till 14 länder och är fördelade enligt följande: ’Itas 2 889 ton; CB 12 427 ton; ITC 12 861 ton; SLM 2 685 ton; AFT: – ; Redaelli 17 000 ton (+ 4 000 ton tretrådig tvinnad kabel och 5 000 ton valstråd); Trame 1 000 ton (liksom ITC)’”. I anteckningarna anges även ”30 862 avtal MT + 10 procent tillägg (fördelat mellan samtliga italienare)”. Det anges även att det framgår av Nedris och SLM:s anteckningar att de största exportländerna omnämns vad gäller CB, Itas, ITC och SLM.

233    Dessa uppgifter är hämtade från förberedande anteckningar och från ett handskrivet protokoll från mötet som upprättades av Nedri, från handlingar som beslagtogs hos ITC, SLM och Itas, från uppgifter som överlämnades av CB, SLM och Tréfileurope i samband med deras samarbete med kommissionen och från ett handskrivet protokoll från mötet som upprättades av ITC (bilaga E.38 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning). I det avseendet ska det påpekas att kommissionen förfogar över många bevis för att styrka innehållet i mötet den 12 juli 2001. Detta är särskilt anmärkningsvärt, då dessa bevis härrör från medlemmar i de två klubbar som närvarade vid detta möte, Europa-klubben och Italien-klubben.

234    Innehållet i mötet den 12 juli 2001, såsom detta har styrkts med handlingar, är inte i sig sådant att det kan visa att Trame fortsatte att delta i Italien-klubben, trots företagets frånvaro vid detta möte.

235    I flera handlingar hänvisas det faktiskt till en kvantitet på 1 000 ton, motsvarande Trames ”försändelser från Italien till utlandet”. En sådan uppgift framkommer dock i diskussionerna endast i förbigående. Denna försäljning motsvarar för övrigt troligen Trames försäljning i Förenade kungariket, vilket inte hörde till de stater som berördes av kartellen enligt det angripna beslutet. I en diskussion som ägde rum mellan medlemmarna i Italien-klubben och medlemmarna i Europa-klubben om den europeiska marknaden, inbegripet Förenade kungariket och Irland, är det mer rimligt att anta att uppgiften om Trame lämnades av ett företag som närvarade vid mötet, på eget initiativ och inte – såsom kommissionen har anfört – på Trames begäran, som på så sätt ville få en del av den exportkvot som italienarna beviljades av Europa-klubben vad beträffar de områden som berördes av denna klubb. Det framgår även av de handlingar som lagts fram avseende detta möte att diskussionerna huvudsakligen avsåg den export som genomfördes av CB, Itas, ITC och SLM, beträffande vilka exakta uppgifter anges, medan så inte är fallet beträffande Redaelli och Trame.

236    Det finns flera handlingar som har särskilt bevisvärde i det avseendet. Det rör sig först och främst om en handling som SLM ingav till kommissionen den 25 oktober 2002 (sidan 16807 i akten i det administrativa förfarandet), vilken avser mötet den 12 juli 2001. I en ”sammanställning över försändelser från Italien till utlandet” omnämns i denna handling faktiskt ”leveranser Trame 1 000 ton”. I denna sammanställning hänvisas det dock i nämnda handling även till två andra uppgifter, nämligen dels ”gruppens leveranser 30 872 ton”, dels ”leveranser Redaelli 17 000 ton (+ 4 000 ton tretrådig tvinnad kabel och 5 000 ton valstråd)”. Det framgår även av en annan del i denna handling att gruppens leveranser är fördelade enligt följande: ”Itas 2 889; CB 12 427 ton; ITC 12 861 ton; SLM 2 685 ton; AFT: – ; totalt 30 872” och att de ”viktigaste länderna för italienarna” är ”Itas: Tyskland; CB: Tyskland och Frankrike; ITC: Frankrike; SLM: Tyskland och Frankrike”. I denna handling görs det således klart åtskillnad mellan ”gruppen” och Trame, vilket inte omnämns som medlem i denna grupp.

237    Uppgiften ”30 862 avtal MT + 10 procents tillägg (fördelat mellan samtliga italienare)” som finns i en handling från Nedri (sidan 30850 i akten i det administrativa förfarandet) eller i en handling från ITC (sidan 5022 i akten i det administrativa förfarandet) omfattar följaktligen inte Trame ”utan minsta tvivel”, såsom kommissionen har gjort gällande, eftersom det framgår av ovannämnda handlingar, uttryckligen såvitt avser handlingarna från SLM och Nedri och underförstått såvitt avser ITC, att uttrycket ”italienarna” avser bolagen ”Itas, CB, ITC och SLM” och inte Trame.

 – SLM:s e-postmeddelande till ITC den 13 juli 2001

238    I sina svar med anledning av åtgärderna för processledning erinrade kommissionen om att SLM, genom ett e-postmeddelande som beslagtogs vid inspektionen, den 13 juli 2001 skickade ITC (sidan 5272 i akten i det administrativa förfarandet) en tabell med rubriken ”Sjutrådig tvinnad kabel år 2001” som innehöll uppgifter om de kvantiteter som sålts av tio företag, nämligen Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope, SLM, Trame, Tycsa, DWK och Austria Draht, under år 2001, avseende många kunder (se spalten avseende denna handling i bilaga 3 till det angripna beslutet, då denna tabell är uppförd i en bilaga under benämningen ”trefolo pulito”). Det rör sig för övrigt om samma tabell som den som bifogades ett e-postmeddelande som SLM skickade till ITC den 4 februari 2002 (sidan 5281 i akten i det administrativa förfarandet), till vilken det denna gång hänvisades under benämningen ”ipotesis mercato trefolo 2002”.

239    Enligt kommissionen framgår det av dessa uppgifter, särskilt av den omständigheten att denna tabell omfattar det exakta antalet ton per kund och procentsatsen för tilläggskvoterna för varje företag, att sådan information på intet sätt utgör allmänna uppgifter som är lätta att få från kunder eller andra tillverkare, såsom Trame har hävdat.

240    Vid en prövning framgår det faktiskt att det, i fråga om 400 italienska kunder, har lämnats exakta uppgifter (i allmänhet avrundade med 10 eller 5 enheter) vad beträffar de kvantiteter som sålts av de tio ovannämnda företagen. Till skillnad från vad kommissionen har hävdat, och i likhet med vad Trame har anfört, ska det dock påpekas att denna tabell återigen gör åtskillnad mellan två kategorier av aktörer. Det framgår nämligen av den slutliga sammanfattningen som fördelar de kvantiteter sjutrådig tvinnad kabel som sålts på den italienska marknaden (nämligen 119 200 ton år 2001) mellan de tio företagen, att en åtskillnad har gjorts mellan, å ena sidan, Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM, avseende vilka det även finns uppgifter om den genomförda försäljningen och den preliminära försäljningen (”percentuali spettanti” / ”percentuali provvis.” / ”quote spettanti” / ”quote provvisorie” / ”differenze”) och, å andra sidan, de övriga aktörerna, det vill säga Trame, Tycsa, DWK och Austria Draht, avseende vilka det endast finns uppgifter om de kvantiteter som sålts år 2001 och vad det motsvarar i procent (nämligen följande uppgifter för Trame: ”6 960 ton”, det vill säga ”5,84 procent” av de 119 200 ton som såldes år 2001; Trame omnämns även som leverantör till 20 kunder som anges i tabellen).

241    Med hänsyn till denna åtskillnad går det följaktligen inte, såsom kommissionen har föreslagit, att genast utesluta möjligheten att de uppgifter som anges i denna tabell vad beträffar Trame, Tycsa, DWK och Austria Draht (sistnämnda företag befinner sig i en särskild situation eftersom dess handelsagent i Italien även arbetade för CB) består av uppskattningar som gjorts av Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM mot bakgrund av de uppgifter som de har tillgång till gemensamt eller kontakter som de kan ha haft bland sina kunder.

242    Det ska även påpekas att vissa uppgifter som anges i den tabell som SLM skickade till ITC genom e-postmeddelandet av den 13 juli 2001 visar sig vara endast antaganden, såsom framgår av exempelvis uppgifterna ”???”, ”??? TM” eller ”??? TYS” som anges i kolumnen ”noteringar” vid sidan av uppgifterna avseende de tio tillverkarna.

243    Vidare ska det påpekas att denna tabell inte är något nytt, utan ingår i ett kontinuerligt försök inom Italien-klubben sedan år 1995 att identifiera kunderna och de levererade volymerna vad beträffar sjutrådig tvinnad kabel (skäl 441 och följande skäl i det angripna beslutet). Ett mycket stort antal bevis har i det avseendet samlats in av kommissionen vid inspektionerna eller ingetts i samband med ansökningar om förmånlig behandling, av vilka det framgår att det vid ett flertal tillfällen utarbetades kundförteckningar för att precisera och uppskatta de kvantiteter som såldes av medlemmarna i Italien-klubben och av andra tillverkare som var verksamma i Italien. Det finns till exempel en tabell med rubriken ”mercato italiano trefolo CAP anno 98” i vilken 383 kunder förtecknas med uppgifter vad beträffar Redaelli, CB, Itas, ITC och Tréfileurope och tomma kolumner för SLM, Trame, DWK och Austria Draht (se spalten avseende år 1998 i bilaga 3 till det angripna beslutet) (s. 29639–29646 i akten i det administrativa förfarandet). I andra tabeller hänvisas det till ”ripartizione spedizione trefolo italia anno 1998 in ton”, med en jämförelse med år 1999, eller ”ripartizione spedizione trefolo italia anno 1999 in ton” för ett mycket stort antal kunder vad beträffar Redaelli, CB, Itas, ITC och Tréfileurope (s. 29655–29670 i akten i det administrativa förfarandet). Det finns andra tabeller med uppgifter rörande Trame, SLM, Austria Draht, DWK och Tycsa utöver hänvisningarna till Redaelli, CB, Itas, ITC och Tréfileurope (s. 5640–5643 och s. 29671–29689 i akten i det administrativa förfarandet).

 – Mötet den 30 augusti 2001

244    Det tredje möte som kommissionen nämnde är mötet den 30 augusti 2001. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen bland annat att det vid detta möte mellan Itas, ITC och SLM hade diskuterats en ”detaljerad tilldelning av kunder, däribland för SLM, Redaelli, CB, Trame, och [en person som arbetar för CB och för Austria Draht]” och att ”Trame vill sälja sina fabriker” och det ”har valt att inte ingå i kartellen”.

245    Dessa uppgifter är hämtade från två handlingar som avser mötet den 30 augusti 2001. Den ena handlingen är ett handskrivet protokoll från ITC som ingavs i samband med ansökan om förmånlig behandling (nedan kallad den första handlingen) (sidan 16158 i akten i det administrativa förfarandet) och den andra handlingen är ett maskinskrivet protokoll som beslagtogs hos ITC vid inspektionen (nedan kallad den andra handlingen) (sidan 4989 i akten i det administrativa förfarandet) (bilaga E.39 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning).

246    Såsom kommissionen har angett framgår det av den första handlingen att denna innehåller exakta uppgifter, med rubriken ”Richieste Trame” (begäran Trame), vad beträffar 23 kunder som har en relation till Trame.

247    Det finns även andra uppgifter om kunder, i en mindre exakt form, vad beträffar SLM, Redaelli och CB. Det framgår nämligen tydligt av den första handlingen att för var och en av de 23 kunder som angetts vad beträffar Trame, omnämns ett tontal. Avseende femton av dessa kunder anges det dessutom i marginalen ”x” för ”OK”, medan det avseende de nio övriga kunderna står uppgiften ”–” för ”no”. Ett frågetecken är även antecknat bredvid tre kunder, och uppgiften ”exl”, vilket antagligen betyder exklusiv kund, bredvid fyra andra kunder. De kvantiteter som nämnts i fråga om Trames 23 kunder motsvarar totalt 6 520 ton. Även om dessa kvantiteter ibland överensstämmer med de kvantiteter som det hänvisas till i e-postmeddelandet av den 13 juli 2001, är så emellertid inte alltid fallet.

248    Hänvisningen till uttrycket ”begäran”, graden av precision i ovannämnda uppgifter och hur dessa uppgifter har behandlats av Itas, ITC och SLM gör att det i förevarande fall kan anses, såsom kommissionen har gjort gällande, att Trame troligen är källan till den ”begäran” avseende dess kunder som diskuterades vid mötet den 30 augusti 2001. Dessa uppgifter gör det således möjligt att fastställa att det förekom kontakter mellan medlemmarna i Italien-klubben och Trame vad beträffar den ”detaljerad[e] tilldelning[en] av kunder”, såsom anges i det angripna beslutet.

249    Vidare framgår det att ITC, i den andra handlingen, har hänvisat till Trames tillkännagivna val att inte ingå i kartellen (sidan 4989 i akten i det administrativa förfarandet). Handlingen har följande lydelse:

”5.      Trame: insisterar på att överlåta den verksamhetsgren som avser tretrådig tvinnad kabel och sjutrådig tvinnad kabel. För närvarande tillverkar företaget 6 000 ton sjutrådig tvinnad kabel och 9 000 ton tretrådig tvinnad kabel; dess anläggningar är föråldrade. Frivilligt ingår det inte i kartellen. Våra konkurrenter känner också till initiativet.”

250    Innehållet i den andra handlingen, enligt vad som redogjorts, gör det naturligtvis inte möjligt att dra slutsatsen att Trame indirekt deltog i Italien-klubben. I motsats till vad kommissionen har gjort gällande, kan detta påstående rimligen inte tolkas som att det avser Europa-klubben, eftersom de angivna kvantiteterna vad beträffar Trame avser Italien.

251    En prövning av innehållet i den andra handlingen i sin helhet gör det emellertid möjligt att konstatera att det är föga sannolikt att denna handling avser samma möte som det möte vid vilket Itas, ITC och SLM deltog den 30 augusti 2001. Även om den andra handlingen har titeln ”protokoll” och datumet den 30 augusti 2001 anges däri, återger denna handling innehållet i de frågor som diskuterades den dagen av ”styrelsen”. I detta protokoll omnämns bland annat, i punkt nr 1, ett samarbetsprojekt med ett italienskt universitet, vilket inte har omnämnts som ett av diskussionsämnena vid mötet i Italien-klubben.

252    Det är således rimligt att anta att diskussionen avseende punkt nr 5 i den andra handlingen, som återges i punkt 249 ovan, endast ägde rum inom ITC:s styrelse och inte inom Italien-klubben.

253    Under dessa omständigheter kan den andra handlingen och hänvisningen i denna till att Trame inte deltog i kartellen inte i sig utesluta den slutsats som konkret kan dras av innehållet i den första handlingen, nämligen att tre medlemmar i Italien-klubben den 30 augusti 2001 diskuterade ”begäran” avseende 23 av Trames kunder, vilken ledde till negativa eller positiva beslut av Itas, ITC och SLM.

254    Även om ITC och troligen andra aktörer kände till att Trame ville lämna SSA-sektorn, precis som de visste att Trame inte skulle anses utgöra en av de viktigaste medlemmarna i Italien-klubben, utesluter detta inte på något sätt att Trame försökte att dra fördel av vissa aspekter av Italien-klubben, i synnerhet vad beträffar dess interna aspekt, såsom framgår av den första handlingen.

 – Mötet den 1 oktober 2001

255    Det fjärde möte som kommissionen nämnde är mötet den 1 oktober 2001. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande företag var närvarande vid mötet: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM.

256    I denna spalt redogjorde kommissionen på följande sätt för innehållet i mötet den 1 oktober 2001: ”ITC: diskussion rörande tilldelningen av kunder och import. … / ’Spanien iakttar inte avtalen, … har redan överskridit 4 000 och är redan uppe i 6 000’. Förslag Trame-Emesa att överlåta hela eller delar (endast CAP). Det påpekas att Trame vill ha en kvot på 8,7” och ”Redaellis anteckningar: uppdelning av den externa kvoten”.

257    Dessa uppgifter är hämtade från handlingar som beslagtogs hos ITC och Redaelli vid inspektionen och från ITC:s ansökan om förmånlig behandling (bilaga E.40 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning).

258    Vid en prövning av den bevisning som kommissionen lade fram i det avseendet, framgår det faktiskt av protokollet avseende mötet den 1 oktober 2001 som ITC upprättade att följande uppgift anges däri: ”Trame – tretrådig tvinnad kabel 23/25 000 [totala storleken på marknaden] önskar 8,7 – sjutrådig tvinnad kabel 6 000”.

259    När Trame tillfrågades om detta såsom en åtgärd för processledning, uppgav företaget att kvoten på 8,7 motsvarade det värde som det hade föreslagits för att komma fram till ett avtal även avseende tretrådig tvinnad kabel, att detta försök att utvidga avtalet till att omfatta tretrådig tvinnad kabel inte hade lyckats, och ”enbart för fullständighetens skull” erinrade Trame om att det inte hade deltagit vid detta möte.

260    Tribunalen konstaterar dock att även om det inte har bestritts att Trame inte deltog vid detta möte, framgår det icke desto mindre av det protokoll som ITC upprättade vid tidpunkten för omständigheterna att en önskan, som de närvarande företagen tillskrev Trame, om att få en viss kvantitet tretrådig tvinnad kabel diskuterades vid mötet den 1 oktober 2001. Med hänsyn till innehållet i denna handling och med beaktande av graden av precision i de begärda kvantiteterna (8 700 ton) och den omständigheten att en annan handling avseende ett senare möte bekräftar denna uppgift, är det mer rimligt att anta, såsom kommissionen har gjort gällande, att det är Trame som är upphovsman till en sådan begäran, snarare än att anse, såsom Trame har gjort gällande, att det var medlemmarna i Italien-klubben som föreslog företaget denna kvantitet.

 – Mötet den 23 oktober 2001

261    Det femte möte som kommissionen nämnde är mötet den 23 oktober 2001. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att bland annat följande företag var närvarande vid mötet: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM.

262    I denna spalt redogjorde kommissionen på följande sätt för innehållet i mötet den 23 oktober 2001: ”[f]astställande av försäljningskvoter för de italienska tillverkarna [och j]ämförelse med den faktiska försäljningen per den 30 september 2001 (det vill säga totalt 74 814 ton)”. Kommissionen noterade även att det fanns ett frågetecken vad beträffar uppgifterna om ”Trame, Spagna, Austria och DWK”.

263    Dessa uppgifter är hämtade från en handling som beslagtogs hos ITC vid inspektionen (bilaga E.41 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning).

264    Av denna handling, i vilken det per den 30 september 2001 görs en jämförelse mellan genomförd försäljning och beräknad försäljning, framgår nämligen att hänvisningen till Trame direkt åtföljs av uppgiften ”?!”, vilket även är fallet i fråga om Spagna, Austria och DWK. På samma sätt visar en granskning av denna handling återigen (se punkterna 226 och 240 ovan) att uppgifterna avseende jämförelsen av försäljningen endast avser Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM, i fråga om vilka den respektive andelen av 100 procent av de kvantiteter som de har sålt anges, utan att de fyra andra tillverkare som har försäljning i Italien beaktas i detta fall.

265    Nämnda handling kan således inte med framgång åberopas för att visa att Trame deltog vid den tidpunkten, i sin frånvaro, vid de möten som avsåg sjutrådig tvinnad kabel i Italien-klubben.

 – Mötet den 11 januari 2002

266    Det sjätte möte som kommissionen nämnde är mötet den 11 januari 2002. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att bland annat följande företag var närvarande vid mötet: Redaelli, CB, Itas, ITC Tréfileurope och SLM.

267    I denna spalt redogjorde kommissionen på följande sätt för innehållet i mötet den 11 januari 2002:

–        ”[d]iskussioner om kunder”,

–        ”[u]tbyte av detaljerade uppgifter om tillverkarnas försäljningsvolymer (italienska tillverkare: [Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM] och utländska: Austria, DKW och Tycsa) i Italien år 2001”,

–        ”[d]iskussion om Trame”,

–        ”[b]eträffande tillverkarna, uppskattade och reella volymer och skillnader mellan dem för [Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM]”,

–        ”[n]ästa möte den 22 januari, konkreta förslag: minska så långt det går antalet delade kunder”.

268    Dessa uppgifter är hämtade från handskrivna protokoll avseende detta möte som lades fram av ITC och SLM under det administrativa förfarandet (bilaga E.42 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning).

269    En bedömning av dessa handlingar visar att det vid diskussionen om kunderna inte har hänvisats till några uppgifter rörande Trame. Namnet på detta företag omnämns i ITC:s protokoll med två rader text vars innebörd inte har angetts och som inte framgår tydligt. Det rör sig sannolikt om den del som avsåg ”diskussion[en] om Trame” och som det hänvisas till i det angripna beslutet.

270    I övrigt ska det även konstateras att när det rör sig om hänvisningen till de volymer som sålts av de tio tillverkare som omnämns i de två protokollen, åtföljs namnet Trame, med uppgiften ”7 000” av en volym på totalt 112 524 eller 112 742 ton enligt protokollet, omedelbart av ett frågetecken, vilket inte är fallet med de exakta uppgifter som avser Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM. Uppgifterna avseende Trame, Tycsa, Austria Draht och DKW tycks för övrigt ha diskuterats, eftersom ITC:s protokoll innehåller ett flertal överstrykningar i det avseendet. I fråga om Trame varierade diskussionen mellan 7 000 och 6 000 ton, och uppskattningen på 7 000 är den som kvarstår, medan den ursprungliga uppskattningen avseende Tycsa senare åtföljdes av uppgiften ”OK” och därefter placerades efter uppgifterna avseende de största tillverkarna.

271    Vad beträffar diskussionen om uppskattade och reella volymer för år 2001 och uppgifter avseende åren 1999, 2000 och 2001, beaktades likaså endast följande tillverkare: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM. Trame förekommer inte i denna del av diskussionerna.

272    Dessa handlingar kan således inte med framgång åberopas för att visa att Trame deltog vid den tidpunkten, i sin frånvaro, vid de möten som avsåg sjutrådig tvinnad kabel i Italien-klubben.

 – Mötet den 22 januari 2002

273    Det sjunde möte som kommissionen nämnde är mötet den 22 januari 2002. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att bland annat följande företag var närvarande vid mötet: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM.

274    I denna spalt redogjorde kommissionen på följande sätt för innehållet i mötet den 22 januari 2002:

–        ”[d]iskussioner om kunder, utbyte av uppgifter om priser”,

–        ”Trame vill ha 8 700 ton” och ”Förslag till Trame för år 2002 (särskilt en förteckning över troliga kunder) och avtal för framtiden: första kontakten mellan [en företrädare för Tréfileurope och en företrädare för Trame], därefter diskussion och bekräftelse av samtliga”,

–        ”[i] anteckningarna anges även: återfående av egna kunder och utbyte om nödvändigt”.

275    Dessa uppgifter är hämtade från handskrivna protokoll avseende detta möte som ingavs av ITC och SLM under det administrativa förfarandet (bilaga E.43 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning).

276    En undersökning av dessa handlingar bekräftar att mötet avsåg Trames situation. Det rör sig för övrigt om den första av tre punkter som angavs i ITC:s och SLM:s protokoll. Det framgår även av ITC:s protokoll att deltagarna vid detta möte visste att ”Trame vill[e] ha 8 700 ton” av de 27 000 ton som utgjorde marknaden för tretrådig tvinnad kabel år 2001. I de två protokollen hänvisas det även till en överenskommelse mellan deltagarna vid mötet om att ge Trame ett förslag, medan det i ITC:s protokoll preciseras att det rörde sig om ett förslag för år 2002.

277    Uppgifterna ovan utgör klart en förlängning av vad som framgår av ITC:s protokoll avseende mötet den 1 oktober 2001 (se punkt 255 och följande punkter ovan). Tillsammans visar dessa uppgifter Trames ihärdiga försök att nå en överenskommelse med medlemmarna i Italien-klubben i fråga om tretrådig tvinnad kabel.

278    I det sammanhanget kan det anses att Trame, från och med den 1 oktober 2001, uttryckte en önskan om att få återvända till Italien-klubben, genom att uppge villkoren för sin återkomst, vilka medlemmarna i Italien-klubben kände till. En sådan viljeyttring från Trames sida, vilken medlemmarna i Italien-klubben kände till från och med det datumet, gav upphov till ett ställningstagande från deras sida den 22 januari 2002. Det rör sig om det förslag som det har hänvisats till angående detta möte, vilket för att godtas måste genomgå ytterligare två steg: först en kontakt mellan en företrädare för Italien-klubben (vilken skulle vara företrädaren för Tréfileurope) och en företrädare för Trame och därefter en diskussion och en bekräftelse av samtliga medlemmar i denna klubb.

279    I vilket fall som helst framgår det av ovannämnda handlingar att uttrycken ”förslag” och ”förteckning över troliga kunder” visar att Trame den 22 januari 2002 fortfarande inte uppfattades som en fullvärdig medlem i Italien-klubben.

 – Mötet den 1 mars 2002

280    Det åttonde möte som kommissionen nämnde är mötet den 1 mars 2002. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande företag var närvarande vid mötet: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM.

281    I denna spalt uppgav kommissionen att det hade förts en diskussion om försäljningen vad beträffar de italienska kunderna. Det anges även att en företrädare för Tréfileurope träffade en företrädare för Trame, vilket framgår av ITC:s protokoll avseende detta möte som beslagtogs vid inspektionen (bilaga E.44 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning).

282    Detta möte ingår således i sammanhanget kring det som framkom vid mötet den 22 januari 2002, eftersom det gör det möjligt att fastställa att den planerade kontakten ägde rum.

 – Mötet den 10 juni 2002

283    Det nionde möte som kommissionen nämnde är mötet den 10 juni 2002. I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande företag var närvarande vid mötet: CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM.

284    I denna spalt angav kommissionen att det hade förts en diskussion om försäljningskvoterna i Italien och om en tilldelning av kunder för år 2002. Däri anges även följande: ”Trame mycket intresserat av en överenskommelse om kunderna”, såsom framgår av ITC:s protokoll rörande detta möte som ingavs i samband med ansökan om förmånlig behandling (bilaga E.45 till kommissionens svar med anledning av åtgärderna för processledning).

285    Det framgår nämligen att ITC i detta protokoll (sidan 16191 i akten i det administrativa förfarandet) har hänvisat till flera uppgifter vad beträffar Trame. För det första anges det att Trame har en överenskommelse med en kund. För det andra, vid en uppskattning av marknaden för tretrådig tvinnad kabel i Italien (totalt 24 375 ton), har Trames marknadsandel uppskattats till 7 700 ton (det vill säga 31,59 procent). För det tredje anges det, beträffande en kund, att ”allt överlämnas åt Trame”, och detta i samband med en diskussion om flera kunder där beslut fattades ”för att göra alla nöjda”. För det fjärde anges följande uppgift i detta protokoll: ”Trame: mycket intresserat av överenskommelsen om tretrådig tvinnad kabel”.

286    Såsom kommissionen har gjort gällande, ska det i förevarande fall anses styrkt att även om Trame var frånvarande vid mötet, beaktades dess situation av medlemmarna i Italien-klubben, vilka anpassade sitt beteende med hänsyn till Trames förväntningar. På samma sätt som en sådan slutsats kan dras vad beträffar mötet den 30 augusti 2001, särskilt på grund av förekomsten av uttrycken ”begäran Trame” i ett protokoll från detta möte, visar hänvisningen till beslutet att ”allt överlämnas åt Trame” i samband med en diskussion som syftade till att ”göra alla nöjda”, varvid det preciseras att Trame är mycket intresserat av en överenskommelse om tretrådig tvinnad kabel, att kontakter fortfarande ägde rum mellan medlemmarna i Italien-klubben och Trame och det är rimligt att anta att dessa medlemmar agerade med beaktande av den begäran som Trame framställde.

 – Mötet den 16 september 2002

287    Slutligen ska det påpekas att Trames återinträde i Italien-klubben styrks av att företaget deltog vid mötet i Italien-klubben den 16 september 2002, tillsammans med Redaelli, CB, Itas, Tréfileurope och SLM. Vid detta möte fördes diskussioner som syftade till att tilldela kvoter för tretrådig och sjutrådig tvinnad kabel och fastställa priser.

 c) Slutsats

288    Det framgår av det ovan anförda att kommissionen kan anses ha styrkt att efter mötet i Italien-klubben den 10 april 2001, vid vilket Trame närvarade, diskuterades och beaktades Trames situation av medlemmarna i Italien-klubben i samband med mötet i Italien-klubben den 30 augusti 2001 (se punkt 244 och följande punkter ovan).

289    Vidare har det framkommit att kommissionen, avseende en viss period, inte längre kan styrka att det, trots Trames frånvaro vid mötena i Italien-klubben, ändå kan anses att detta företag deltog i de uppgörelser som ingicks inom denna klubb.

290    En prövning av den bevisning som har lagts fram i det avseendet gör det dock möjligt att fastslå att från och med mötet i Italien-klubben den 1 oktober 2001, det datum då det för första gången hänvisades till Trames önskan om att få återvända till Italien-klubben om det tilldelades en kvot på 8 700 ton tretrådig tvinnad kabel (se punkt 255 och följande punkter ovan), inleddes en process för att möjliggöra Trames återinträde i Italien-klubben.

291    Trames återkomst planerades på nytt av medlemmarna i Italien-klubben den 22 januari 2002 (se punkt 273 och följande punkter ovan) och förverkligades en första gång den 10 juni 2002 (se punkt 283 och följande punkter ovan), det datum då det kan anses att medlemmarna i Italien-klubben på nytt anpassade sina beteenden för att beakta Trames situation genom att besluta att överlämna en kund åt Trame för att ”göra alla nöjda”.

292    Det ska för övrigt påpekas att den 16 september 2002 är Trames återkomst ännu mer verklig, eftersom en av företagets företrädare deltar på nytt i Italien-klubbens möten (se punkt 287 och följande punkter ovan).

293    Slutligen anser tribunalen att avsaknaden av uppgifter som gör det möjligt att fastställa att Trame deltog i de konkurrensbegränsande förfaranden som lagts medlemmarna i Italien-klubben till last enbart ska beaktas såvitt avser perioden den 30 augusti 2001–10 juni 2002, det vill säga cirka nio månader.

294    Under denna period på nio månader finns det inte några uppgifter i akten som stöder att Trame deltog i de konkurrensbegränsande uppgörelser som ingicks inom Italien-klubben eller ens att medlemmarna uppfattade ett sådant deltagande, eftersom dessa medlemmar till exempel inte lyckades uppskatta de kvantiteter som Trame sålde på den italienska marknaden (se punkt 261 och följande punkter ovan).

295    Det ska erinras om att rättspraxis avseende avståndstagande vid deltagande i ett möte (se punkt 97 ovan) för att vara tillämplig förutsätter att kommissionen visar att det berörda företaget har deltagit i möten under vilka konkurrensbegränsande avtal slutits, utan att öppet ha motsatt sig detta, för att styrka att nämnda företag har deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan.

296    I förevarande fall har det dock inte styrkts att Trame deltog, vare sig direkt eller indirekt, i ett möte i Italien-klubben mellan den 30 augusti 2001 och den 10 juni 2002. Flera uppgifter gör det även möjligt att hävda att de andra medlemmarna i Italien-klubben under denna period inte hade någon exakt uppfattning om Trames beteende på marknaden. De var tvungna att göra uppskattningar, att söka efter det troliga beteendet eller att uppge sin okunskap genom att använda ett frågetecken i protokollen från de aktuella mötena.

297    På grund av detta ska även artikel 1.17 i det angripna beslutet ogiltigförklaras, i den mån som kommissionen däri konstaterade att Trame hade deltagit i de konkurrensbegränsande förfarandena under perioden den 30 augusti 2001–10 juni 2002. En helhetsbedömning av de andra konsekvenserna av det ovan anförda kommer att göras efter prövningen av parternas argument.

 E – Den obetydliga rollen inom kartellen

 1. Parternas argument

298    Trame har hävdat att det endast hade en obetydlig roll i kartellen. Företaget pressades till att delta i denna av företag som var vertikalt integrerade och som, i egenskap av råvaruleverantörer, kunde utsätta Trame för påtryckningar. Trame deltog således endast i ett begränsat antal spridda möten (18 av 234 under åren 1997–2002). Dess obetydliga roll framgår särskilt av de förklaringar som avgavs i samband med ansökningarna om förmånlig behandling. Redaelli nämner Trame endast i ett avsnitt, där det framhåller att detta företag endast deltog då och då i mötena mellan konkurrenterna. ITC:s och DWK:s förklaringar innehåller inte något påstående som är komprometterande för Trame. I Tréfileuropes förklaring omnämns Trame inte mer än två eller tre gånger, i förbigående, utan någon hänvisning till dess roll i kartellen. I ITC:s förklaring uppger likaså en företrädare för ITC att ”vid de fåtal möten som Trame deltog i, hade företagets företrädare alltid en obetydlig och helt passiv roll”, att ”de andra italienska SSA-tillverkare som närvarade vid mötena i Italien-klubben betraktade Trame som en oberoende aktör som är självständig på marknaden och föga förutsebar i sina produktionsmässiga och affärsmässiga val” och att ”Trame ofta inte lämnade de uppgifter som de andra medlemmarna i Italien-klubben begärde av företaget”. Det ska även beaktas att Trame inte exporterade sin produktion, medan en del av diskussionerna inom Italien-klubben avsåg export, och att merparten av företagets omsättning härrörde från försäljningen av tretrådig tvinnad kabel och valstråd.

299    Trame tillämpade heller aldrig de påstådda avtalen och försökte alltid undgå förfrågningarna om information. Detta affärsmässiga oberoende bekräftas av ITC:s protokoll avseende mötet den 20 juli 1999, i vilket det anges att ”Trame är närvarande överallt” (sidan 16056 i akten i det administrativa förfarandet), och av Tréfileurope förklaring, enligt vilken Trame ofta gav upphov till spänningar i förhållande till de andra medlemmarna i Italien-klubben (sidan 34619 i akten i det administrativa förfarandet). Likaså har Trames försäljningsvolymer ständigt ökat, genom att dess produktion av sjutrådig tvinnad kabel har ökat från 1 700 ton till 7 410 ton under åren 1997–2002. Dess marknadsandel har ökat på konkurrenternas bekostnad. Sådana resultat är inte förenliga med eventuella projekt om fördelning av marknaden. Även när sådana projekt faktiskt utarbetades, tillämpade inte Trame dessa och dess affärsmässiga agerande undergrävde även kraftigt effektiviteten i dessa.

300    Sammanfattningsvis borde särdragen i Trames deltagande i kartellen ha föranlett kommissionen att i Trames fall tillämpa en större nedsättning av böterna än 5 procent, vilken nedsättning var felaktig, oproportionerlig och oskälig.

301    Kommissionen har bestritt dessa argument. Den har erinrat om att Trames deltagande i kartellen bekräftas av många handlingar och förklaringar. Det är även felaktigt att hävda att Trames deltagande i Italien-klubben var begränsat och spritt, eftersom Trames situation nämndes även i företagets frånvaro. Trame har inte visat att det inte ägnade sig åt sådan verksamhet som Italien-klubben avsåg eller att det inte beaktade de affärsuppgifter som utbyttes med företagets konkurrenter. Vad beträffar påståendet att avtalen inte tillämpades, kan punktvist fusk i fråga om fastställda priser eller tilldelade kunder inte i sig bevisa att kartellen inte genomfördes (se skäl 1018 i det angripna beslutet). Den nedsättning med 5 procent av grundbeloppet som Trame beviljades i förevarande fall i enlighet med 2006 års riktlinjer tar på ett korrekt sätt hänsyn till både det faktum att den överträdelse som Trame deltog i hör till de mest allvarliga överträdelserna av konkurrensrätten och det faktum att Trame deltog i överträdelsen i begränsad omfattning.

 2. Tribunalens bedömning

302    Inom ramen för denna grund har Trame åberopat dels sitt obetydliga deltagande i överträdelsen, dels att detta deltagande inte fick några effekter. Mer allmänt har Trame även gjort gällande att kommissionen inte vederbörligen beaktade särdragen i dess deltagande i kartellen när den beslutade att bevilja företaget en nedsättning av böterna med 5 procent för att beakta dess inskränkta eller begränsade roll i den enda överträdelsen.

 a) Uppgifter som åberopades för att det förelåg en förmildrande omständighet

303    Tribunalen erinrar om att de anmärkningar som Trame har åberopat inom ramen för denna grund prövades ur två synvinklar i det angripna beslutet, först vid prövningen av de argument som syftade till att visa att det förelåg en förmildrande omständighet knuten till den ”obetydliga och/eller passiva rollen” (avsnitt 19.2.2.3 i det angripna beslutet) och därefter vid prövningen av de argument som syftade till att visa att det förelåg en förmildrande omständighet knuten till ”undvikandet av en tillämpning/klart begränsad roll” (avsnitt 19.2.2.5 i det angripna beslutet) (se punkt 86 ovan).

304    Vad för det första beträffar den obetydliga eller passiva rollen, påpekade kommissionen att trots att 1998 års riktlinjer tillåter att bötesbeloppet kan sättas ned om företaget har haft en ”uteslutande passiv eller efterföljande roll i genomförandet av överträdelsen”, innefattar 2006 års riktlinjer, vilka är tillämpliga i förevarande mål, inte längre detta begrepp såsom en förmildrande omständighet. Kommissionen anser att även om ett företag intar endast en passiv eller efterföljande roll, deltar det alltjämt i kartellen genom att dra en affärsmässig fördel därav och genom att uppmuntra de övriga deltagarna att genomföra avtalen. En passiv eller efterföljande roll utgör således inte en förmildrande omständighet. I 2006 års riktlinjer belönas däremot ett deltagande i överträdelsen som har varit ”mycket begränsat” om det berörda företaget ”undvek att tillämpa [avtalen] genom att bete sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden”. Inget av de företag till vilka beslutet var riktat kunde dock bevisa detta (skäl 983 i det angripna beslutet).

305    I andra hand undersökte dock kommissionen i det angripna beslutet en eventuell tillämpning av 1998 års riktlinjer på en överträdelse som upphörde den 19 september 2002. Kommissionen angav allmänt att ”[i] vilket fall som helst skulle ingen av parterna ha förtjänat en nedsättning av böterna, enligt 1998 års riktlinjer för beräkning av böter, på grund av en passiv roll”. I förevarande fall skulle det krävas att företaget håller ”en låg profil, det vill säga inte deltar aktivt i utarbetandet av det eller de konkurrensbegränsande avtalen”, eller rent av en ”uteslutande passiv roll” eller ”total passivitet” (skäl 984 i det angripna beslutet). Det anges emellertid även i det angripna beslutet att ”[i] motsats till [situationen för Socitrel, Companhia Previdente, Fapricela, Redaelli, SLM och Itas], medger kommissionen att Proderacs och Trames roll var klart mer begränsad än de övriga kartelldeltagarnas roll och att dessa företag därför bör beviljas en nedsättning av böterna” (skäl 992 i det angripna beslutet).

306    Vad för det andra beträffar påståendena om att Trame inte genomförde avtalen, att företaget även störde kartellen och betedde sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden, påpekade kommissionen att det enligt punkt 29 tredje strecksatsen i 2006 års riktlinjer, för rätt till nedsättning av bötesbeloppet på grund av att kartellen inte har tillämpats, krävs att omständigheterna visar att företaget under den tid då det var part i de otillåtna avtalen i realiteten undvek att tillämpa de otillåtna avtalen genom att bete sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden eller att företaget i varje fall tydligt och i betydande omfattning har åsidosatt skyldigheterna att genomföra kartellen så till den grad att kartellens själva funktion har störts. I det avseendet påpekade kommissionen att Trame, i likhet med samtliga de andra företag till vilka beslutet var riktat, regelbundet hade deltagit i möten under vilka priser, kvoter och kunder diskuterades och kontrollerades. Kommissionen angav även att genomförandet av den aktuella kartellen redan på grund av sin art medförde en betydande konkurrenssnedvridning. I vilket fall som helst ansåg kommissionen att det i förevarande fall var omöjligt att mäta kartellens faktiska inverkan på marknaden och den beaktade därför inte denna aspekt vid beräkningen av grundbeloppet. Vidare ansåg kommissionen att inget företag hade visat att det i realiteten hade undvikit att tillämpa de otillåtna avtalen genom att bete sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden eller att företaget i varje fall tydligt och i betydande omfattning hade åsidosatt skyldigheterna att genomföra kartellen så till den grad att kartellens själva funktion hade störts. Följaktligen kunde det inte anses föreligga någon förmildrande omständighet på grundval av undvikandet av en tillämpning eller en klart begränsad roll (skälen 1013–1026 i det angripna beslutet).

307    Kommissionen beviljade emellertid Trame (och Proderac) en nedsättning av grundbeloppet med 5 procent (skäl 1026 i det angripna beslutet). Kommissionens resonemang var följande:

”(1023)      Kommissionen är dock beredd att godta att Proderacs och Trames deltagande i överträdelsen var begränsat. Det beror på att dessa deltagare varit verksamma i kartellens utkanter, hade ett mer begränsat antal kontakter med andra kartelldeltagare och deltog i överträdelsen endast i begränsad utsträckning.”

”(1025)      Trame närvarade endast vid cirka 18 kartellmöten mellan den 4 mars 1997 och den 19 september 2002, medan dess situation diskuterades i dess frånvaro vid flera andra tillfällen … Såsom Tréfileurope har bekräftat var Trame en obetydlig aktör inom Italien-klubben, som skapade spänningar i förhållande till de andra deltagarna i Italien-klubben. Detta bekräftas av flera handlingar från denna tidpunkt. I till exempel protokollet från mötet den 20 juli 1999 noterades det att Trame åkte i alla riktningar; den 4 september 2000 fördes en diskussion om problemet ’Trame’; den 30 augusti 2001 uppgavs det att Trame hade valt att inte ingå i kartellen och den 11 januari 2002 fördes det en diskussion som avsåg ’Trame’.”

 b) Bedömning

308    I punkt 29 tredje strecksatsen i 2006 års riktlinjer har kommissionen angett att den, på grund av förmildrande omständigheter, kan sänka grundbeloppet för böterna om ”[d]et berörda företaget kan visa att dess deltagande i överträdelsen har varit mycket begränsat, eftersom företaget under den tid då det var … bundet av de otillåtna avtalen i realiteten undvek att tillämpa dem genom att bete sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden. Att ett företag har deltagit i en överträdelse under en kortare period än de andra företagen betraktas inte som någon förmildrande omständighet, eftersom kommissionen redan tagit hänsyn till detta när den fastställt grundbeloppet.”

309    I förevarande fall beviljade kommissionen Trame (liksom Proderac) en nedsättning med 5 procent av de böter som företaget borde ha ålagts för dess deltagande i överträdelsen efter ett resonemang som det redogjordes för i den del av det angripna beslutet som ägnades åt denna förmildrande omständighet. På ett ganska tvetydigt sätt slog kommissionen i det avseendet fast, å ena sidan, att den förmildrande omständighet som omnämns i punkt 29 tredje strecksatsen i 2006 års riktlinjer inte förelåg i förevarande fall, och, å andra sidan, att Trames deltagande i den enda överträdelsen likväl var begränsat, vilket motiverade en nedsättning med 5 procent av det bötesbelopp som företaget i annat fall borde ha ålagts (skälen 1022, 1023 och 1026 i det angripna beslutet).

310    Som svar med anledning av åtgärderna för processledning uppgav kommissionen att den anser att det föreligger en skillnad mellan den ”mycket begränsade” roll som omnämns i 2006 års riktlinjer, och den ”begränsade” roll som Trame tillerkändes i det angripna beslutet.

311    Kommissionen angav även att när det kriterium som den har fastställt i 2006 års riktlinjer inte är uppfyllt, vilket är fallet här då Trame inte har lagt fram erforderlig bevisning för att kunna göra anspråk på att dra fördel av en sådan förmildrande omständighet, anser den likväl att det är rimligt att framhålla en skillnad vad gäller i vilken utsträckning företagen har deltagit.

312    Kommission avslutade med att ange att nedsättningen med 5 procent följaktligen inte grundade sig på den förmildrande omständighet som avses i punkt 29 tredje strecksatsen i 2006 års riktlinjer, utan nedsättningen beviljades vid utövandet av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning, för att återspegla Trames roll genom att bevilja företaget en nedsättning i förhållande till i vilken utsträckning det har deltagit i kartellen.

313    Tribunalen påpekar att, såsom kommissionen har gjort gällande i sitt svar med anledning av åtgärderna för processledning, förteckningen över de förmildrande omständigheter som anges i punkt 29 i 2006 års riktlinjer inte är uttömmande, vilket klart framgår av den omständigheten att denna förteckning föregås av uttrycket ”till exempel följande” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, Aragonesas Industrias y Energía/kommissionen, T‑348/08, REU, EU:T:2011:621, punkterna 279 och 280).

314    Vidare framgår det även av rättspraxis (se punkterna 96 och 98–103 ovan) att kommissionen, när den fastställer det bötesbelopp som ett företag ska åläggas för att beivra dess deltagande i en enda överträdelse, är skyldig att fastställa sanktionen individuellt med beaktande av särdragen i företagets deltagande i överträdelsen. En sådan individualisering av sanktionen är särskilt nödvändig när det, såsom i förevarande fall, rör sig om en komplex överträdelse som förenar olika klubbar vars affärsmässiga intressen är konfliktfyllda under en mycket lång period och det berörda företagets deltagande i kartellen uppvisar flera särdrag jämfört med deltagandet för de största aktörerna som samlats i kartellen.

315    Även om det följaktligen står kommissionen fritt att välja i vilket skede av fastställandet av bötesbeloppet som den anser det vara lämpligt att individualisera sanktionen med hänsyn till den allmänna metod som anges i 2006 års riktlinjer – en sådan individualisering skedde exempelvis i skedet ”fastställande av grundbeloppet” i Proderacs, Socitrels och Fapricelas fall, i skedet ”förmildrande omständigheter” i Proderacs och Trames fall, och i ”slutskedet” i ArcelorMittals fall, vars böter sattes ned från 276,5 miljoner euro till 45,7 miljoner euro till följd av de två ändringsbesluten – kvarstår dock det faktum att om en sådan individualisering inte har skett med beaktande av samtliga relevanta omständigheter, ankommer det på tribunalen, såsom den har anmodats att göra, att ta ställning till det bötesbelopp som är lämpligt för att beivra det berörda företagets beteende.

316    För att i förevarande fall medge och fastställa den nedsättning som Trame beviljades till 5 procent för att ta hänsyn till dess begränsade roll i den enda överträdelsen, beaktade kommissionen följande omständigheter.

317    Kommissionen angav allmänt att Trame varit verksamt i kartellens utkanter, att det deltagit i ett begränsat antal kontakter med de övriga medlemmarna i kartellen och att det deltagit i kartellen endast i begränsad omfattning. Kommissionen påpekade även att Trame ”närvarade endast vid cirka 18 kartellmöten mellan den 4 mars 1997 och den 19 september 2002”, samtidigt som den framhöll att ”dess situation diskuterades i dess frånvaro vid flera andra tillfällen”. Kommissionen medgav även, vilket har bekräftats av Tréfileurope och tre handlingar som har nämnts som exempel rörande mötena den 20 juli 1999, den 4 september 2000 respektive den 11 januari 2002, att Trame ”var … en obetydlig aktör inom Italien-klubben, som skapade spänningar i förhållande till de andra deltagarna i Italien-klubben” (skälen 1023 och 1025 i det angripna beslutet).

318    Med hänsyn till de omständigheter som kommissionen nämnde, uppvisar Trames deltagande i kartellen vissa särdrag som ska beaktas vid fastställandet av bötesbeloppet. Även om sådana omständigheter redan visar Trames begränsade roll i kartellen, vilket kommissionen för övrigt har medgett, följer emellertid därav att nivån på den beviljade nedsättningen (5 procent) inte fastställdes till en lämplig nivå med hänsyn till arten och samtliga relevanta omständigheter som utmärker Trames deltagande i kartellen.

319    Vad för det första beträffar den omständigheten att Trame varit verksamt i kartellens utkanter, är en sådan omständighet inte oviktig. Det framgår av handlingarna i målet att av samtliga de uppgörelser som den enda överträdelsen består av deltog Trame endast i Italien-klubben. Trame kan därför inte behandlas som ett företag som var inblandat i hela den enda överträdelse som kommissionen fastställde för perioden 1997–2002.

320    Likaså var Trames deltagande i kartellen, vilket redan i sig var begränsat, också begränsat inom Italien-klubben, där Trame inte deltog i den externa delen. Kommissionen har medgett att Trame inte exporterade i Kontinentaleuropa under åren 1997–2002 (skäl 651 i det angripna beslutet), men den har inte beaktat detta vid bedömningen av Trames begränsade roll. I brist på export kunde Trame inte delta i de förfaranden som inte avsåg Italien. Även i avsaknad av försäljning utanför Italien, gjorde visserligen Trames deltagande i Italien-klubben det möjligt för företaget att ändå skydda sina positioner på den nationella marknaden och således avskärma sig från normal konkurrens. Likväl var Trames roll vad beträffar marknaderna utanför Italien obefintlig eller mycket liten.

321    Trames deltagande i avtalen rörande sjutrådig tvinnad kabel var vidare inte av samma art som det deltagande som förenade de största aktörerna i denna klubb, vilket framgår av ett stort antal bevis som gör åtskillnad mellan två kategorier av aktörer inom Italien-klubben. Under lång tid kände Trame inte till vare sig överträdelsens paneuropeiska dimension eller den omständigheten att överträdelsen även avsåg tretrådig tvinnad kabel inom Italien-klubben.

322    Det föreligger således betydande skillnader som särskiljer Trames deltagande i den enda överträdelsen från deltagandet av ett företag som, i likhet med Tréfileurope, har deltagit i samtliga aspekter av kartellen.

323    För det andra, även om kommissionen har medgett att Trame deltog vid ett begränsat antal möten, har den även påpekat att Trames situation omnämndes även i dess frånvaro vid andra tillfällen. Det framgår dock av handlingarna i målet att de tillfällen då dess situation verkligen beaktades av medlemmarna i Italien-klubben för konkurrensbegränsande syften var färre till antalet än vad kommissionen angav i det angripna beslutet (se, vad beträffar mötet den 30 augusti 2001, punkt 244 och följande punkter ovan, och, vad beträffar mötet den 10 juni 2002, punkt 283 och följande punkter ovan). Vissa uppgifter gör det för övrigt möjligt att fastslå att Trame ofta släpptes in senare eller att företaget gav sig i väg i slutet av möten som anordnades inom en branschorganisations institutionella ram (se förklaringen från en företrädare för Tréfileurope som Trame ingav eller, vad beträffar mötet den 9 oktober 2000, punkt 124 och följande punkter ovan).

324    För det tredje har kommissionen själv klart visat att deltagarna i överträdelsen var medvetna om Trames särskilda situation. Det framgår således av de handlingar och förklaringar som Trame har åberopat i det avseendet, varav vissa för övrigt har återgetts i det angripna beslutet, att Trame uppfattades som en obetydlig och föga pålitlig deltagare i Italien-klubben.

325    Det går dock inte att instämma med Trame när företaget gör gällande att det ”aldrig” har tillämpat de ”påstådda” avtal som det skulle ha deltagit i. Hur begränsat Trames deltagande i kartellen än är, framgår det dock av handlingarna i målet att detta deltagande styrktes av kommissionen i det angripna beslutet.

326    En sådan slutsats betyder inte att den information som Trame lämnade om sitt affärsmässiga agerande saknar intresse. Denna information tyder nämligen på att Trame inte deltog fullt ut i kartellen. Med hänsyn till de uppgifter som Trame lämnade i det avseendet, kan det som kommissionen anser utgör enbart ”fusk” i det angripna beslutet också anses utgöra ett aggressivt affärsmässigt agerande avseende sjutrådig tvinnad kabel i Italien. Trame hade således investerat i maskiner för att modernisera sin produktion och omsättning (vilken ökade från 5,6 miljoner euro år 1997 till mer än 9 miljoner euro år 2002 för sjutrådig tvinnad kabel) liksom de tillverkade kvantiteterna (som ökade från 1 700 ton sjutrådig tvinnad kabel år 1997 till 7 410 ton år 2002), och ständigt ökade.

327    Dessa resultat kan förklara den misstro som kartellmedlemmarna vid flera tillfällen visade gentemot Trame. Efter att ha trätt in mer nyligen än de andra på marknaden för sjutrådig tvinnad kabel och med en ständigt ökande marknadsandel, trots att ett av de viktiga målen med kartellen var att stabilisera marknadsandelarna genom att sinsemellan fördela kunderna, skilde sig Trame genom sitt affärsmässiga agerande markant från de andra aktörernas agerande i Italien-klubben, vilka snarare sökte efter avsättningsmöjligheter utanför Italien och försökte att inte konkurrera med varandra i Italien.

 c) Slutsats

328    Om det finns anledning att instämma i kommissionens bedömning att Trames deltagande i kartellen verkligen var begränsat, vilket motiverade att detta beaktades vid fastställandet av bötesbeloppet såsom förmildrande omständigheter, ska det även anses att nivån på den nedsättning av böterna som tillämpades av den anledningen, det vill säga bara 5 procent, inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till särdragen i Trames situation inom kartellen.

329    I det sammanhanget ankommer det på tribunalen, inom ramen för dess obegränsade behörighet som den har blivit ombedd att tillämpa i förevarande mål, att själv bedöma på vilket sätt Trames begränsade roll inom kartellen ska beaktas vid fastställandet av bötesbeloppet.

 F – Bristen på uppsåt i det påtalade uppträdandet

 1. Parternas argument

330    Trame har gjort gällande att det är ett litet företag vars SSA-försäljning sker i Italien. Under åren 1997–2002 fluktuerade dess marknadsandel inom den totala sektorn för sjutrådig tvinnad kabel och tretrådig tvinnad kabel mellan 6,5 procent och 10 procent. Vad beträffar enbart sjutrådig tvinnad kabel varierade Trames marknadsandel i Italien mellan 1,7 procent och 5,1 procent. Företaget har inte någon intern rättsavdelning och har aldrig behövt ta ställning till konkurrensrättsliga frågor. Dess deltagande i Italien-klubben var sporadiskt, ägde huvudsakligen rum inom ramen för en branschorganisation och företaget behöll ett konkurrensinriktat beteende på marknaden. Trame har inte haft något konkret intresse av att delta i kartellens möten och det har under alla omständigheter inte alls haft för avsikt att anamma beteenden som kan utgöra en överträdelse av konkurrensreglerna, och det har inte heller kunnat tro att en så obetydlig roll som den som företaget har haft kunde få konkurrensbegränsande effekter. Med andra ord kan den överträdelse som Trame har lagts till last inte anses vara uppsåtlig, eftersom den är resultatet av ren oaktsamhet, vilket utgör en av de förmildrande omständigheter som omnämns i 2006 års riktlinjer. Det ålagda bötesbeloppet bör därför sättas ned för att beakta den totala bristen på uppsåt i det påtalade uppträdandet.

331    Kommissionen har bestritt dessa argument.

 2. Tribunalens bedömning

332    I huvudsak har Trame gjort gällande att kommissionen borde ha beaktat den omständigheten att den överträdelse som företaget har lagts till last inte begicks uppsåtligen och med avsikt, utan av ren oaktsamhet.

333    I allmänhet föreligger det inte någon överträdelse av artikel 101 FEUF utan att det visas att de berörda företagen har haft för avsikt att delta i ett konkurrensbegränsande förfarande. De ”avtal” eller ”samordnade förfaranden” som är förbjudna enligt artikel 101.1 FEUF kräver således, i en eller annan form, en viljeyttring av företagen om att komma överens om kartellens syfte eller resultat, som är att ”hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den inre marknaden”. Denna viljeyttring kan följa av en konkret handling, såsom undertecknandet av ett avtal eller deltagande i ett samordnat förfarande, men även av oförsiktighet eller ren oaktsamhet.

334    Tribunalen erinrar om att kommissionen, enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, ”får genom beslut ålägga företag ... böter, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder artikel [101 FEUF]”.

335    I punkt 29 andra strecksatsen i 2006 års riktlinjer har kommissionen angett att den, på grund av förmildrande omständigheter, kan sänka grundbeloppet för böterna om ”[d]et berörda företaget kan visa att överträdelsen har begåtts av oaktsamhet”.

336    I förevarande fall ska det dock konstateras att Trames resonemang för att hävda att det bör anses föreligga en förmildrande omständighet i dess fall, på grund av att företaget begick överträdelsen av oaktsamhet, saknar stöd i de faktiska omständigheterna. Det framgår nämligen av handlingarna i målet, såsom kommissionen har gjort gällande, att Trames deltagande i Italien-klubben inte var resultatet av oaktsamhet utan resultatet av en avsiktlig handling från företagets sida, vilket till exempel de upplysningar som lämnades av de andra medlemmarna i Italien-klubben vid mötet den 4 mars 1997 visar. Enligt dessa upplysningar ville Trame ansluta sig till dessa, vilket den kom att göra några dagar senare vid mötet den 10 mars 1997 och vid flera tillfällen därefter fram till mötet den 19 september 2002.

337    Inget av de skäl som Trame har anfört för att visa sin oaktsamhet, det vill säga dess beskaffenhet som litet familjeföretag, vilket endast har försäljning i Italien och inte någon export, den ringa storleken på dess marknadsandel, vilken understiger 10 procent (tretrådig tvinnad kabel och sjutrådig tvinnad kabel) eller rentav 5 procent (sjutrådig tvinnad kabel), avsaknaden av en intern rättsavdelning eller dess påstådda okunnighet om de principer som reglerar konkurrensrätten, eller särdragen i dess deltagande i kartellen, är av sådan art att det kan visa att det inte var uppsåtligen som företaget anslöt sig, sedan lämnade, och därefter på nytt anslöt sig till Italien-klubben under perioden mars 1997–september 2002.

338    Av det ovan anförda följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den femte grunden.

 G – Tilläggsgrunderna som avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling

 1. Parternas argument

339    Efter det andra ändringsbeslutet anpassade Trame sina grunder för att göra gällande att det skett ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling vid fastställandet av bötesbeloppet på grund av den behandling som ArcelorMittal och Ori Martin hade fått jämfört med den behandling som Trame kunde få. Trame har noterat att kommissionen, till följd av det andra ändringsbeslutet, ansåg att de böter som ArcelorMittal ålagts, vilka motsvarade 0,5 procent av detta företags omsättning, var alltför höga och satte följaktligen ned dessa till 0,1 procent av företagets omsättning. Samma lösning tillämpades på den nedsättning som Ori Martin och SLM beviljades. Som jämförelse fastställde kommissionen Trames bötesbelopp till det högsta tillåtna beloppet, det vill säga 10 procent av detta företags omsättning, vilket medförde en risk för konkurs för företaget. Detta utgör ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling.

340    Kommissionen har bestritt dessa argument.

 2. Tribunalens bedömning

341    De situationer som kommissionen beaktade för att sänka det bötesbelopp som ArcelorMittal och dess olika dotterbolag samt Ori Martin och dess dotterbolag SLM ålagts skiljer sig klart från Trames situation.

342    Vad beträffar Trame, har dess deltagande i överträdelsen direkt lagts detta företag till last, medan ett sådant deltagande i överträdelsen i ArcelorMittals och Ori Martins fall grundar sig på presumtionen att kommissionen kan kräva av dessa bolag att de är solidariskt ansvariga för betalningen av de ålagda böterna, på grund av storleken på deras ägande i det eller de dotterbolag som deltog direkt i överträdelsen.

343    Följaktligen har varken proportionalitetsprincipen eller principen om likabehandling åsidosatts i förevarande mål när det rör sig om att bedöma de böter som Trame ålades med hänsyn till den behandling som de företag till vilka det andra ändringsbeslutet var riktat kunde åtnjuta.

344    Av det ovan anförda följer att talan inte kan bifallas såvitt avser tilläggsgrunderna.

 H – Bristande betalningsförmåga

 1. Innehållet i det angripna beslutet

345    23 juridiska enheter åberopade sin bristande betalningsförmåga vid kommissionen under det inledande administrativa förfarandet, däribland Trame (skäl 1133 i det angripna beslutet).

346    Vid denna prövning gjorde kommissionen för det första gällande att när ett företag påstår att de påtänkta böterna har en negativ inverkan på företagets finansiella ställning, utan att lägga fram någon trovärdig bevisning som visar dess oförmåga att betala böterna, är kommissionen inte skyldig att beakta en sådan ställning när den fastställer bötesbeloppet, eftersom en sådan skyldighet skulle medföra att de företag som var minst anpassade till marknadsvillkoren gavs en oberättigad konkurrensfördel (skäl 1134 i det angripna beslutet).

347    För det andra uppgav kommissionen att den gjorde sin prövning mot bakgrund av den situation som förelåg vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs. Med hänsyn till de uppgifter som lämnades av de berörda företagen, undersökte kommissionen den individuella finansiella ställningen för dessa företag, deras redovisning för räkenskapsåren 2004–2009 och prognoserna för åren 2010–2012. Kommissionen beaktade även den globala ekonomiska och finansiella krisens inverkan på stålsektorn och de förväntade konsekvenserna för de berörda företagen vad gäller minskad efterfrågan och prissänkning eller tillgång till finansiering. Till följd av den ekonomiska krisen kommer det i synnerhet att bli svårt för företagen i sektorn att behålla sina krediter hos bankerna och få tillgång till tillräckligt kapital (skälen 1135–1137 i det angripna beslutet).

348    För det tredje framhöll kommissionen att det faktum att ett företag har trätt i likvidation inte nödvändigtvis betyder att företagets tillgångar alltid kommer att förlora allt värde, vilket följaktligen inte i sig motiverar en nedsättning av det bötesbelopp som annars skulle ha ålagts. Likvidation sker nämligen ibland på ett organiserat sätt och frivilligt i samband med en omstruktureringsplan, enligt vilken nya ägare eller en ny ledning fortsätter att utveckla företaget och dess tillgångar. Varje juridisk enhet som har åberopat bristande betalningsförmåga måste således visa att det inte finns några godtagbara och genomförbara alternativa lösningar. Om det inte finns någon trovärdig uppgift om alternativa lösningar som är tillgängliga inom rimligt kort tid och som gör det möjligt att bevara företaget, bedömde kommissionen att det finns en tillräckligt stor risk för att företagets tillgångar kan förlora en betydande del av sitt värde när företagen träder i likvidation till följd av åläggandet av böter (skäl 1138 i det angripna beslutet).

349    När villkoren som anges i punkt 35 i 2006 års riktlinjer var uppfyllda, fastställde kommissionen nedsättningen av det bötesbelopp som ålagts vart och ett av de berörda företagen genom att beakta företagets förmåga att betala det slutliga bötesbelopp som ålagts och vilken effekt denna betalning skulle kunna ha på företagets lönsamhet (skäl 1139 i det angripna beslutet).

350    Kommissionen avslog följaktligen Trames begäran genom att ange att likvida medel och tillgängligt kapital i slutet av år 2009 motsvarade ungefär två gånger bötesbeloppet, medan beräknade likvida medel och tillgängligt kapital under åren 2010 och 2011 motsvarade mer än 2,5 gånger bötesbeloppet. Dessa två omständigheter räcker för att avslå begäran som grundar sig på bristande betalningsförmåga. Två andra omständigheter bekräftar detta avslag: ett betydande utflöde av likvida medel som skedde i mars 2009, när Trame lånade ut 1,46 miljoner euro till Sunset SpA, ett fastighetsbolag som ägs av samma aktieägare, och ett företagshypotek som Trame upplåtit för sin långfristiga skuld och som uppgår till ett mycket högre belopp än det belopp som ännu inte har betalats av på lånet mot säkerhet. Denna betydande skillnad kan underlätta beviljandet av ytterligare kredit (skälen 1162 och 1163 i det angripna beslutet).

 2. Parternas argument

351    Trame har bestritt de skäl som angavs i det angripna beslutet för att avslå företagets begäran om att dess bristande betalningsförmåga skulle beaktas. För det första framgår det av de uppgifter som ingavs till kommissionen den 25 maj 2010 att betalningen av böter på 3,2 miljoner euro skulle ha en betydande inverkan på en redan prekär finansiell ställning. Utan likvida medel skulle Trame behöva öka sin skuldsättning för att betala böterna och det skulle då finnas en risk för att de finansiella organen återkallar beviljade krediter. För det andra är det lån som Sunset beviljades ett lån som regelbundet beviljas ett fastighetsbolag som ägs av samma aktieägare, vilket har bokförts i vederbörlig ordning. Detta lån ändrar inte de effekter som betalningen av böterna skulle medföra för Trame. Vad för det tredje beträffar företagshypoteket, har Trame noterat att skillnaden mellan lånebeloppet och det belopp som företagshypoteket utgör säkerhet för inte utgör bevis för möjligheten att få ett ytterligare banklån, utan visar endast att Trame var insolvent och att det var tvunget att upplåta ett företagshypotek vars värde överstiger borgenärens eventuella krav. Ytterligare finnansering skulle således endast kunna garanteras genom ett företagshypotek med sämre förmånsrätt.

352    Trame har även gjort gällande att de villkor som föreskrivs i punkt 35 i 2006 års riktlinjer är uppfyllda. Med hänsyn till dess höga skuldsättning, skulle böter som med 50 procent förvärrar gruppens redan svaga finansiella nettoställning oåterkalleligen äventyra dess ekonomiska bärkraft och skulle leda till att dess tillgångar förlorar allt värde.

353    Vidare har Trame gjort gällande att det skedde ett åsidosättande av principen om likabehandling genom att jämföra behandlingen av dess situation med den behandling som CB och Itas fick, vilka hade en viktigare roll i kartellen. Trame, som är ett litet företag vars begränsade deltagande i kartellen har slagits fast, har nämligen ålagts högre böter (3,2 miljoner euro) än CB (2,5 miljoner euro) och Itas (0,8 miljoner euro).

354    Kommissionen har bestritt dessa argument och har i huvudsak hänvisat till innehållet i det angripna beslutet.

 3. Tribunalens bedömning

 a) Inledande överväganden

 Punkt 35 i 2006 års riktlinjer

355    Punkt 35 i 2006 års riktlinjer avser den inverkan som betalningsförmågan hos ett företag som har bötfällts för att ha överträtt artikel 101 FEUF kan ha på beräkningen av de böter som företaget kan komma att åläggas. Nämnda punkt har följande lydelse:

”I undantagsfall kan kommissionen på begäran beakta ett företags faktiska betalningskapacitet i en viss ekonomisk kontext och i ett samhällssammanhang. För att kommissionen skall sätta ned böterna med hänsyn till företagets faktiska betalningskapacitet räcker det inte med att ett företag har en ogynnsam ekonomisk situation eller går med förlust. Böterna kan sättas ned endast om det finns objektiva bevis för att böter som åläggs på de villkor som fastställs i riktlinjerna för beräkning av böter oåterkalleligen skulle äventyra det berörda företagets ekonomiska bärkraft och leda till att företagets tillgångar förlorade allt värde.”

356    Enligt fast rättspraxis har kommissionen – genom att anta sådana förhållningsregler som riktlinjerna och offentliggöra dessa och tillkännage att den fortsättningsvis kommer att tillämpa dem på de fall som omfattas av dem – själv begränsat utrymmet för sin skönsmässiga bedömning. Om kommissionen frångår dessa regler riskerar den att sanktionsåtgärder vidtas mot institutionen i fråga på grund av att den åsidosatt allmänna rättsprinciper såsom principen om likabehandling eller principen om skydd för berättigade förväntningar (dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen, C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, REG, EU:C:2005:408, punkt 211, och dom av den 12 december 2012, Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver/kommissionen, T‑400/09, EU:T:2012:675, punkt 40).

357    Det ska omgående påpekas att en nedsättning av böterna kan beviljas enligt punkt 35 i 2006 års riktlinjer endast i undantagsfall och på de villkor som fastställs i dessa riktlinjer. Det ska således för det första visas att de ålagda böterna ”oåterkalleligen skulle äventyra det berörda företagets ekonomiska bärkraft och leda till att företagets tillgångar förlorade allt värde”. För det andra ska det även fastställas att det föreligger ”en viss ekonomisk kontext och … ett samhällssammanhang”. Det ska dessutom erinras om att dessa båda grupper av villkor tidigare har klargjorts av unionsdomstolarna.

358    Vad beträffar den första gruppen av villkor har det slagits fast att kommissionen i princip inte är skyldig att beakta det berörda företagets svaga finansiella ställning när den fastställer det bötesbelopp som ska åläggas för en överträdelse av konkurrensreglerna. En sådan skyldighet skulle nämligen medföra att de företag som var minst anpassade till marknadsvillkoren gavs en oberättigad konkurrensfördel (dom Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen, punkt 356 ovan, EU:C:2005:408, punkt 327, och dom Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver/kommissionen, punkt 356 ovan, EU:T:2012:675, punkt 94).

359    Om så var fallet skulle det nämligen finnas en risk för att dessa företag gynnades på bekostnad av andra företag, som är effektivare och mer välskötta. På grund av detta kan enbart konstaterandet att det berörda företaget har en ogynnsam ekonomisk situation eller går med förlust inte räcka för att ligga till grund för en begäran om att kommissionen ska beakta företagets bristande betalningsförmåga för att bevilja en nedsättning av böterna.

360    Enligt fast rättspraxis är det vidare inte i sig förbjudet enligt unionsrätten att en åtgärd som en unionsinstitution vidtagit får till följd att ett företag försätts i konkurs eller träder i likvidation. Ett sådant förfarande kan visserligen skada ägarnas eller aktieägarnas ekonomiska intressen, men det innebär inte att de personliga, materiella och immateriella tillgångarna i företaget också förlorar sitt värde (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004, Tokai Carbon m.fl./kommissionen, T‑236/01, T‑244/01–T‑246/01, T‑251/01 och T‑252/01, REG, EU:T:2004:118, punkt 372, och dom Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver/kommissionen, punkt 356 ovan, EU:T:2012:675, punkt 50).

361    Av denna rättspraxis kan man dra slutsatsen att endast i det fall då de personliga, materiella och immateriella värdena i ett företag, med andra ord företagets tillgångar, går förlorade, skulle det kunna vara motiverat att vid fastställandet av bötesbeloppet beakta att företaget eventuellt kommer att försättas i konkurs eller träda i likvidation till följd av åläggandet av dessa böter (dom Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver/Commission, punkt 356 ovan, EU:T:2012:675, punkt 51).

362    Att ett bolag träder i likvidation medför nämligen inte med nödvändighet att den aktuella verksamheten försvinner. Verksamheten som sådan kan fortsätta att existera, antingen genom rekapitalisering av bolaget eller genom att en annan enhet övertar bolagets alla tillgångar. Ett sådant övertagande kan ske genom frivilligt återköp eller genom tvångsförsäljning av tillgångarna i bolaget i fortsatt drift (se, för ett liknande resonemang, dom Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver/kommissionen, punkt 356 ovan, EU:T:2012:675, punkt 97).

363    Hänvisningen i punkt 35 i 2006 års riktlinjer till att det berörda företagets tillgångar förlorar allt värde ska följaktligen förstås så, att den avser en situation då ett övertagande av företaget på de villkor som angetts ovan i punkt 362 förefaller osannolikt eller till och med omöjligt. I ett sådant fall säljs tillgångarna i företaget separat och det är troligt att ett stort antal tillgångar inte finner någon köpare eller i bästa fall säljs till ett kraftigt reducerat pris (dom Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver/kommissionen, punkt 356 ovan, EU:T:2012:675, punkt 98).

364    Vad beträffar den andra gruppen av villkor, vilken avser att det ska föreligga en viss ekonomisk kontext och ett samhällssammanhang, hänvisar den enligt rättspraxis till de följder som betalningen av böterna skulle kunna medföra, särskilt i form av en ökning av arbetslösheten eller en försämring av situationen i ekonomiska sektorer som befinner sig i föregående och efterföljande marknadsled i förhållande till det berörda företaget (dom SGL Carbon/kommissionen, punkt 102 ovan, EU:C:2006:433, punkt 106, och dom Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver/kommissionen, punkt 356 ovan, EU:T:2012:675, punkt 99).

365    Om de kumulativa villkor som angetts ovan vore uppfyllda, skulle följaktligen åläggandet av böter som skulle riskera att leda till att ett företag helt försvinner vara i strid med det mål som eftersträvas genom punkt 35 i 2006 års riktlinjer. Tillämpningen av denna punkt på de berörda företagen utgör på det sättet ett konkret uttryck för proportionalitetsprincipen i fråga om sanktioner för överträdelser av konkurrensrätten (se, för ett liknande resonemang, dom Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver/kommissionen, punkt 356 ovan, EU:T:2012:675, punkt 100).

366    Slutligen ska det, såsom kommissionen korrekt påpekade inför domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder och vid ett flertal tillfällen under det skriftliga och det muntliga förfarandet vid tribunalen, framhållas att eftersom tillämpningen av punkt 35 i 2006 års riktlinjer utgör den sista omständighet som beaktas vid fastställandet av de böter som ska åläggas för överträdelse av de konkurrensregler som är tillämpliga på företag, omfattas bedömningen av de bötfällda företagens betalningsförmåga av den obegränsade behörighet som föreskrivs i artikel 261 FEUF och i artikel 31 i förordning nr 1/2003.

367    Vad beträffar omfattningen av denna obegränsade behörighet, ska det erinras om att den utgör ett villkor för genomförandet av principen om rätten till ett effektivt domstolsskydd, som är en allmän unionsrättslig princip som numera finns uttryckt i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och som är unionsrättens motsvarighet till artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen) (dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen, C‑386/10 P, REU, EU:C:2011:815, punkt 51, dom av den 6 november 2012, Otis m.fl., C‑199/11, REU, EU:C:2012:684, punkt 47, och dom av den 18 juli 2013, Schindler Holding m.fl./kommissionen, C‑501/11 P, REU, EU:C:2013:522, punkt 36).

368    Det följer nämligen av rättspraxis att det inte med nödvändighet strider mot artikel 6 i Europakonventionen att ett ”straff” först beslutas av en administrativ myndighet i ett förvaltningsärende. Det förutsätts emellertid att när ett beslut antas av en administrativ myndighet som inte själv uppfyller villkoren i artikel 6.1 i Europakonventionen, måste detta beslut kunna bli föremål för prövning av en domstol med obegränsad behörighet. Bland karaktärsdragen hos en domstol med obegränsad behörighet ingår en behörighet att på varje punkt, avseende såväl faktiska omständigheter som rättslig bedömning, ändra ett beslut som har fattats. En sådan domstol måste bland annat vara behörig att ta ställning till samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter i den tvist den har att avgöra (dom Schindler Holding m.fl./kommissionen, punkt 367 ovan, EU:C:2013:522, punkt 35; se Europadomstolens dom av den 27 september 2011 i målet Menarini Diagnostics mot Italien, nr 43509/08, § 59, och Europadomstolens dom av den 7 juni 2012 i målet Segame mot Frankrike, nr 4837/06, § 55 och där angiven rättspraxis).

369    Avsaknaden av en prövning ex officio av hela det omtvistade beslutet innebär vidare inte ett åsidosättande av principen om ett effektivt domstolsskydd. Tribunalen är visserligen skyldig att bemöta de grunder som har åberopats och pröva såväl faktiska som rättsliga omständigheter, men behöver inte, för att iaktta denna princip, ex officio företa en ny och uttömmande granskning av handlingarna i målet (dom Chalkor/kommissionen, punkt 367 ovan, EU:C:2011:815, punkterna 51 och 66).

370    Med förbehåll för de grunder som omfattas av tvingande rätt och som det ankommer på unionsdomstolen att pröva och i förekommande fall behandla ex officio, ska unionsdomstolen utföra sin granskning på grundval av de omständigheter som klaganden har anfört till stöd för sina grunder och den får inte hänvisa till kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på bedömningen av dessa omständigheter, och på så sätt avstå från att göra en fördjupad prövning av såväl rättsliga som faktiska omständigheter (se, för ett liknande resonemang, dom Chalkor/kommissionen, punkt 367 ovan, EU:C:2011:815, punkt 62).

371    Slutligen ska den domstol som har obegränsad behörighet i princip, och med förbehåll för prövningen av de uppgifter som parterna har lagt fram vid den, beakta de rättsliga och faktiska förhållanden som föreligger vid den tidpunkt då den fattar sitt avgörande, om den anser att det är motiverat att utöva sin behörighet att ändra beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 1974, Istituto Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents/kommissionen, 6/73 och 7/73, REG, EU:C:1974:18, punkterna 51 och 52, dom av den 14 juli 1995, CB/kommissionen, T‑275/94, REG, EU:T:1995:141, punkt 61, dom av den 5 oktober 2011, Romana Tabacchi/kommissionen, T‑11/06, REU, EU:T:2011:560, punkterna 282–285, och dom av den 27 februari 2014, InnoLux/kommissionen, T‑91/11, REU, EU:T:2014:92, punkt 157).

372    Det är mot bakgrund av dessa allmänna överväganden och med hänsyn till de faktiska och rättsliga grunder som parterna har anfört vid tribunalen som resonemanget i det angripna beslutet ska bedömas.

 Proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling

373    Vad gäller proportionalitetsprincipen ska det erinras om att denna princip innebär att institutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med de aktuella bestämmelserna. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska den åtgärd väljas som är minst ingripande och de vållade olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen (dom av den 13 november 1990, Fedesa m.fl., C‑331/88, REG, EU:C:1990:391, punkt 13, dom av den 5 maj 1998, Förenade kungariket/kommissionen, C‑180/96, REG, EU:C:1998:192, punkt 96, och dom Romana Tabacchi/kommissionen, punkt 371 ovan, EU:T:2011:560, punkt 104).

374    Inom ramen för de förfaranden som kommissionen inleder för att beivra överträdelser av konkurrensreglerna innebär tillämpningen av denna princip att böterna inte får vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen, det vill säga i förhållande till iakttagandet av dessa regler, och att det bötesbelopp som ett företag åläggs på grund av en konkurrensrättslig överträdelse ska stå i proportion till överträdelsen, bedömd i sin helhet, med beaktande av bland annat hur allvarlig den varit. Proportionalitetsprincipen innebär i synnerhet att kommissionen ska fastställa bötesbeloppet i proportion till de kriterier som ska beaktas vid bedömningen av överträdelsens allvar och att den då ska tillämpa dessa kriterier konsekvent och på ett sätt som är sakligt motiverat (dom Romana Tabacchi/kommissionen, punkt 371 ovan, EU:T:2011:560, punkt 105).

375    Vidare framgår det av fast rättspraxis att principen om likabehandling åsidosätts då lika situationer behandlas olika eller då olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (dom Romana Tabacchi/kommissionen, punkt 371 ovan, EU:T:2011:560, punkt 102).

376    Dessa principer är tillämpliga på frågan huruvida kommissionen gjorde en korrekt bedömning av de argument som åberopades till stöd för en begäran om att den bristande betalningsförmågan skulle beaktas vid fastställandet av bötesbeloppet. I förevarande fall underlättas genomförandet av dessa principer av det faktum att de omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av den bristande betalningsförmågan är identiska från ett företag till ett annat, även om deras ekonomiska situationer skiljer sig åt (se punkterna 345–350 ovan). Detta gäller de uppgifter som avser ett företags solvens och likviditet, dess balansräkningsstruktur och dess aktieägare.

 b) Bedömning

377    I skälen 1162 och 1163 i det angripna beslutet (se punkt 350 ovan) avslog kommissionen Trames begäran om att den påstått bristande betalningsförmågan skulle beaktas för att sätta ned bötesbeloppet, genom att påpeka att Trame hade tillräckligt med kapital för att betala böter på 3,2 miljoner euro, med hänsyn till bland annat de tillgängliga resurserna inom företaget eller möjligheterna att beviljas ytterligare kredit hos bankerna.

378    Genom beslut av 12 juli 2011, Emme/kommissionen (T‑422/10 R, EU:T:2011:349), avslog likaså tribunalens ordförande ansökan om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet. Beslutet motiverades av att det inte förelåg någon situation som ställde krav på skyndsamhet, vad gäller ansökan om interimistiska åtgärder (se punkterna 43 och 48 ovan).

379    I sitt svar med anledning av tribunalens åtgärder för processledning uppgav vidare Trame, utan vidare precisering, att företaget den 18 november 2013 hade ingett en ny begäran till kommissionen om att dess bristande betalningsförmåga på grund av dess ekonomiska och finansiella situation skulle beaktas. Denna begäran ska ha kompletterats den 20 och den 24 januari 2014.

380    Vid förhandlingen uppgav parterna att denna begäran till slut hade avslagits, utan att lämna några uppgifter om företagets nuvarande finansiella situation. Kommissionen preciserade i det avseendet att dess svar bekräftade den bedömning som det tidigare redogjorts för i det angripna beslutet.

381    Med hänsyn till den bedömning som det redogjorts för i det angripna beslutet och med hänsyn till de olika argument och uppgifter som parterna har lagt fram vid tribunalen, konstaterar tribunalen att Trame inte har visat att det befinner sig i en situation där det har styrkts att företaget inte kan betala böter på 3,2 miljoner euro på grund av dess bristande betalningsförmåga.

382    Såsom kommissionen angav i det angripna beslutet med hänsyn till de uppgifter som Trame hade ingett till den, befann sig nämligen Trame, vid den tidpunkt då kommissionen beslutade om bötesbeloppet, i ett sådant läge att det kunde betala detta belopp.

383    För det första ska det i förbigående påpekas att även om man tar hänsyn till Trames argument att dess finansiella nettoställning i själva verket var svag med hänsyn till de kommersiella skulderna och de kortfristiga finansiella skulderna, är det likväl korrekt att konstatera att de likvida medlen och det tillgängliga kapitalet inom detta företag var positiva. Detta visar att Trame fortfarande kunde generera intäkter tack vare sin operativa verksamhet.

384    För det andra ska det i huvudsak konstateras att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den slog fast att Trame rimligen kunde få ytterligare resurser från sina banker eller från ett annat bolag.

385    Vad beträffar avtalet om hypotekslån av den 11 oktober 2007 som ingåtts med två italienska banker, för vilket dessa banker förfogar över ett företagshypotek till ett belopp av 17,6 miljoner euro, har Trame inte bestritt att en del av det ursprungliga lånet på ett första belopp på 8,8 miljoner euro redan hade återbetalats.

386    I sina svar med anledning av åtgärderna för processledning har kommissionen i det avseendet uppgett att Trame den 31 januari 2011 hade återbetalat ett belopp på 2,5 miljoner euro inom ramen för detta hypotekslån med 15 års löptid, vars syfte var att främja företagets likviditet.

387    I det sammanhanget var det befogat av kommissionen att slå fast att på grund av denna affärsrelation mellan Trame och dess banker och med hänsyn till att Trames verksamhet fortfarande genererade intäkter, även i en krissituation, och att dessa banker hade en säkerhet som motsvarade det dubbla lånebeloppet, skulle en av dessa banker gå med på att tillhandahålla Trame alla eller delar av de resurser som krävdes för att betala bötesbeloppet.

388    När parterna tillfrågades om huruvida ett sådant antagande om tillgänglig finansiering verkligen föreligger, har kommissionen angett att ett sådant antagande bekräftas av de faktiska omständigheterna, eftersom Trame den 31 januari 2011 kunde få en kredit utan säkerhet till ett belopp på 2,5 miljoner euro från en av de två banker som hade beviljat företaget hypotekslånet. Trame har å sin sida inte anfört något argument som kan ifrågasätta riktigheten i ett sådant antagande.

389    Även om det antas att de tillgängliga likvida medlen inte gjorde det möjligt för Trame att betala böterna, gjorde kommissionen även en riktig bedömning när den i det angripna beslutet påpekade att Trame kunde finna ytterligare resurser genom att begära återbetalning av det belopp på 1,46 miljoner euro som i mars 2009 lånades ut till ett fastighetsbolag som ägs av samma aktieägare som Trame.

390    De yttranden som Trame har avgett i det avseendet gör det nämligen inte möjligt att utesluta varje möjlighet för företaget att återkräva detta belopp eller använda sig av detta för att få den finansiering som krävs för att kunna betala böterna. Kommissionens beslut i det avseendet är därför inte oproportionerligt, utan tvärtom förenligt med uppgifterna i det aktuella fallet.

391    Vad slutligen beträffar den anmärkning som avser att principen om likabehandling åsidosattes i jämförelse med den behandling som CB och Itas fick, är det nödvändigt att påpeka att situationen för vart och ett av dessa företag skiljer sig åt i finansiellt hänseende. Det var med beaktande av dessa skillnader, och inte med hänsyn till villkoren för dessa företags deltagande i överträdelsen, som kommissionen slog fast att det var lämpligt att delvis sätta ned det aktuella bötesbeloppet, vilket beräknades för att ta hänsyn till vart och ett av företagens bristande betalningsförmåga.

392    Av det ovan anförda följer att kommissionen kunde slå fast, vilket den gjorde i det angripna beslutet, att den kunde avslå Trames begäran om att den påstått bristande betalningsförmågan skulle beaktas för att sätta ned bötesbeloppet.

 c) Slutsats

393    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser grunden om bristande betalningsförmåga.

 I – Yrkandena om ogiltigförklaring av det angripna beslutet i den del böter ålades eller om nedsättning av dessa böter, om att tribunalen ska utöva sin obegränsade behörighet och om fastställande av bötesbeloppet

394    Tribunalens obegränsade behörighet enligt artikel 31 i förordning nr 1/2003 med tillämpning av artikel 261 FEUF innebär, utöver en kontroll av påföljdens laglighet, vilken endast tillåter den att ogilla talan om ogiltigförklaring eller upphäva den angripna rättsakten, att den har behörighet att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning och följaktligen befogenhet att ändra den angripna rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att, exempelvis, med beaktande av samtliga faktiska omständigheter, ändra det bötesbelopp som påförts, när frågan om detta har väckts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 februari 2007, Groupe Danone/kommissionen, C‑3/06 P, REG, EU:C:2007:88, punkterna 61 och 62, och dom av 3 september 2009, Prym och Prym Consumer/kommissionen, C‑534/07 P, REG, EU:C:2009:505, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

395    Trame har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det angripna beslutet i den del bolaget ålades böter eller sätta ned dessa böter.

396    Det framgår redan av det ovan anförda att artikel 1.17 i det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, i den mån som kommissionen däri slog fast att Trame deltog i den paneuropeiska delen av den aktuella överträdelsen från den 4 mars 1997 till den 9 oktober 2000, fann att detta deltagande avsåg tretrådig tvinnad kabel från den 4 mars 1997 till den 28 februari 2000 samt konstaterade att företaget hade deltagit i de konkurrensbegränsande förfarandena under perioden den 30 augusti 2001–10 juni 2002. Följaktligen ska tribunalen även ogiltigförklara artikel 2.17 i det angripna beslutet, i den mån som Trame däri ålades oproportionerliga böter för att beivra dess deltagande i den enda överträdelsen under perioden den 4 mars 1997–19 september 2002, eftersom dessa böter fastställdes med beaktande av Trames deltagande i den överträdelse som avses i artikel 1 i det angripna beslutet.

397    Det ankommer följaktligen på tribunalen att fastställa det bötesbelopp som Trame ska åläggas med beaktande av dess deltagande i den enda överträdelsen.

398    Det ska i detta hänseende påpekas att tribunalens fastställande av böter inte är en exakt räkneoperation. Tribunalen är vidare inte bunden av kommissionens beräkningar eller av dess riktlinjer vid sin bedömning, när den avgör en talan i enlighet med sin obegränsade behörighet, utan den måste göra en egen bedömning, med beaktande av samtliga omständigheter i målet (se dom av den 5 oktober 2011, Romana Tabacchi/kommissionen, T‑11/06, REU, EU:T:2011:560 punkt 266 och där angiven rättspraxis).

399    Vid fastställandet av det bötesbelopp som är avsett att beivra Trames delaktighet i den enda överträdelsen, framgår det av artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 att hänsyn ska tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått, och det framgår av principen om att påföljder ska vara individuella att sanktionen ska fastställas med beaktande av den situation som vart och ett av de överträdande företagen befinner sig i, i förhållande till överträdelsen. Detta gäller särskilt när det är fråga om en komplex överträdelse som pågått länge av den typ som den kommissionen fastställde i det angripna beslutet, vilken kännetecknas av deltagarnas oenhetlighet.

400    I förevarande fall anser tribunalen att det är lämpligt att beakta följande omständigheter.

401    För det första framgår det av handlingarna i målet att Trame har deltagit i flera möten i Italien-klubben där tilldelning av kvoter och fastställande av priser på den italienska marknaden behandlats. Sådana uppgörelser hör, med hänsyn till deras art, till de mest allvarliga konkurrensbegränsningarna. Trames delaktighet i Italien-klubben från den 4 mars 1997 och fram till den 19 september 2002 är en avgörande faktor vid bedömningen av sanktionen. I det avseendet ska det dock beaktas att avseende en period på ungefär nio månader, från den 30 augusti 2001 till den 10 juni 2002, har kommissionen inte lyckats styrka att Trame verkligen deltog i Italien-klubbens konkurrensbegränsande förfaranden (se punkterna 288‑296 ovan).

402    För det andra kan det fastslås att Trame, från och med den 28 februari 2000, deltog i konkurrensbegränsande förfaranden inom Italien-klubben som avsåg inte bara sjutrådig tvinnad kabel, utan även åtminstone utbyte av känsliga affärsuppgifter om tretrådig tvinnad kabel. Det är dock inte tillräckligt styrkt att Trame, före detta datum, visste eller borde ha vetat att tretrådig tvinnad kabel också var föremål för diskussioner inom Italien-klubben (se punkterna 194–197 ovan).

403    För det tredje kan det fastslås att Trame, från och med den 9 oktober 2000, visste eller borde ha vetat att det, genom att delta i Italien-klubben, deltog i ett mer övergripande system, som omfattade olika nivåer och vars syfte var att stabilisera SSA-marknaden på paneuropeisk nivå för att undvika en prisnedgång (se punkterna 144 och 145 ovan). Det var således först i ett sent skede, eller i vart fall senare jämfört med övriga företag, som Trame fick kännedom om den enda överträdelse som kommissionen har lagt företaget till last.

404    Samtidigt ska det påpekas att kommissionen inte visade att Trame hade deltagit i Sydavtalet, i Spanien-klubben eller i samordningen med avseende på kunden Addtek, vilka utgör väsentliga aspekter av den enda överträdelsen. Kommissionen visade för övrigt inte heller att företaget hade deltagit i den externa aspekten av Italien-klubben, vilken Trame inte kunde delta i med hänsyn till att det inte exporterade utanför Italien till en eller flera av de stater som berördes av den enda överträdelsen.

405    För det fjärde framgår det av omständigheterna i förevarande fall att Trames deltagande i kartellen uppvisar vissa särdrag som särskiljer detta företag från andra företag, såsom de viktigaste aktörerna i Italien-klubben, eller aktörerna i Europa-klubben, vilka var verksamma på alla nivåer och i alla områden. Det ska således särskilt beaktas att Trame var verksamt i kartellens utkanter och att dess deltagande var begränsat som sådant, både inom Italien-klubben och utanför Italien, vilket de andra kartelldeltagarna kände till (se punkterna 318–324 ovan).

406    Mot bakgrund av dessa överväganden finner tribunalen att ett bötesbelopp på 5 miljoner euro innebär att en effektiv sanktionsåtgärd vidtas mot Trames rättsstridiga handlande, på ett sätt som inte är försumbart och som förblir tillräckligt avskräckande. Varje bötesbelopp som är högre än detta skulle vara oproportionerligt med hänsyn till den överträdelse som företaget har lagts till last efter en samlad bedömning av samtliga omständigheter som kännetecknar Trames delaktighet i den enda överträdelsen.

407    På grund av den lagstadgade gränsen på 10 procent av den sammanlagda omsättningen som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, får dock det slutliga bötesbelopp som Trame har ålagts i föregående punkt inte överstiga 3,249 miljoner euro.

408    Följaktligen ska de böter som Trame har ålagts att betala fastställas till 3,249 miljoner euro.

409    Det saknas vidare anledning för tribunalen att bifalla yrkandet om att kalla och höra en företrädare för Tréfileurope Italia vid tidpunkten för kartellen, eftersom denna åtgärd inte framstår som nödvändig för att avgöra målet med hänsyn till innehållet i den förklaring som Trame i det avseendet har avgett vid tribunalen, parternas yttranden och den bevisning som finns bland handlingarna i målet.

410    Talan ogillas i övrigt.

 Rättegångskostnader

411    Om rättegångsdeltagarna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, ska enligt artikel 134.3 i rättegångsreglerna vardera deltagaren bära sina rättegångskostnader. Tribunalen får emellertid besluta att en rättegångsdeltagare ska ersätta en annan deltagares rättegångskostnader, om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i målet.

412    Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall, beslutar tribunalen att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader i mål T‑422/10. Trame ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i mål T‑422/10 R.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)

följande:

1)      Artikel 1.17 i kommissionens beslut K (2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010, om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38344 – Stål för spännarmering), i dess lydelse enligt kommissionens beslut K (2010) 6676 slutlig av den 30 september 2010 och enligt kommissionens beslut K (2011) 2269 slutlig av den 4 april 2011, ogiltigförklaras i den mån som kommissionen däri slog fast att Trafilerie Meridionali SpA, tidigare Emme Holding SpA, deltog i den paneuropeiska delen av den aktuella överträdelsen från den 4 mars 1997 till den 9 oktober 2000, fann att detta deltagande avsåg tretrådig tvinnad kabel från den 4 mars 1997 till den 28 februari 2000 samt konstaterade att bolaget hade deltagit i dessa konkurrensbegränsande förfaranden under perioden den 30 augusti 2001–10 juni 2002.

2)      Artikel 2.17 i beslut K (2010) 4387 slutlig, i dess lydelse enligt beslut K (2010) 6676 slutlig och enligt beslut K (2011) 2269 slutlig, ogiltigförklaras.

3)      De böter som Trame har ålagts att betala fastställs till 3,249 miljoner euro.

4)      Talan ogillas i övrigt.

5)      Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader i mål T‑422/10.

6)      Trafilerie Meridionali ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i mål T‑422/10 R.

Frimodt Nielsen Dehousse Collins

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 15 juli 2015.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: italienska.

1 – Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen funnit det vara ändamålsenligt att publicera.