Language of document : ECLI:EU:C:2010:114

Mål C‑241/08

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Frankrike

”Fördragsbrott – Direktiv 92/43/EEG – Artikel 6.2 och 6.3 – Felaktigt införlivande – Särskilda bevarandeområden – Ett projekts betydande konsekvenser för miljön – Vissa verksamheter som inte ger upphov till störningar – Bedömning av påverkan på miljön”

Sammanfattning av domen

1.        Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43

(Rådets direktiv 92/43, artikel 6.2)

2.        Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43

(Rådets direktiv 92/43, artikel 6.3)

3.        Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43

(Rådets direktiv 92/43, artikel 6.3)

4.        Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43

(Rådets direktiv 92/43, artikel 6.3 och 6.4)

1.        En nationell lagstiftning som allmänt föreskriver att fiske, vattenbruk, jakt och annan jaktliknande verksamhet som utövas på de villkor och i de områden som anges i gällande lagar och andra författningar inte utgör störande verksamheter eller får störande konsekvenser utan att det säkerställs att störningarna inte är sådana att de får betydande konsekvenser för målsättningarna med direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, kan inte anses förenlig med artikel 6.2 i direktivet.

(se punkterna 32, 39, 76 och punkt 1 i domslutet )

2.        En medlemsstat har således underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, genom att systematiskt undanta sådana bygg- och anläggningsarbeten som anges i Natura 2000-avtal från en bedömning av deras påverkan på området. Det kan emellertid inte uteslutas att bygg- och anläggningsarbeten, som avses i dessa avtal, hänger direkt samman med eller är nödvändiga för skötseln eller förvaltningen av ett område, även om deras syfte är att bevara eller att återupprätta området.

Härav följer att det för fastställandet av målsättningar för bevarande och återställande för Natura 2000 kan vara nödvändigt att lösa konflikter mellan olika målsättningar. För att fullt ut säkerställa de målsättningar för bevarande som avses i direktiv 92/43 är det således nödvändigt, enligt artikel 6.3 i direktivet, att alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln av ett område och som kan få betydande konsekvenser ska bedömas individuellt med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området.

(se punkterna 51, 53, 54, 56, 76 och punkt 1 i domslutet )

3.        En medlemsstat har följaktligen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, genom att systematiskt undanta anmälningspliktiga bygg- och anläggningsprojekt från förfarandet med en bedömning av deras konsekvenser för området.

(se punkterna 62, 76 och punkt 1 i domslutet )

4.        Den lämpliga bedömningen av en plans eller ett projekts konsekvenser för området i fråga förutsätter, enligt artikel 6.3 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, att alla aspekter av planen eller projektet som, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, kan påverka målsättningen vad gäller bevarandet av området identifieras, med hjälp av bästa möjliga vetenskapliga information på området, innan planen eller projektet godkänns. En sådan bedömning innebär således inte en undersökning av alternativen till en plan eller ett projekt. Enligt artikel 6.4 i direktivet ska den prövning som avses i denna punkt, som bland annat rör frånvaron av alternativa lösningar, endast göras om resultatet av bedömningen av påverkan enligt artikel 6.3 i direktivet är negativt och om planen eller projektet ändå måste genomföras av tvingade orsaker som har ett väsentligt allmänintresse. Under dessa omständigheter utgör bedömningen av alternativa lösningar inte ett krav som de behöriga nationella myndigheterna ska beakta när de genomför den bedömning som föreskrivs i artikel 6.3.

(se punkterna 69, 71 och 73)