Language of document : ECLI:EU:T:2019:668

TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen)

den 24 september 2019 (*)

”Dumpning – Import av solfångarglas med ursprung i Kina – Artikel 2.7 b och c i förordning (EG) nr 1225/2009 (nu artikel 2.7 b och c i förordning (EU) 2016/1036) – Ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden – Begreppet ’betydande snedvridning av företagens tillverkningskostnader och ekonomiska situation’ – Skattefördelar – Uppenbart oriktig bedömning”

I mål T‑586/14 RENV,

Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd, Anhui (Kina), företrätt av advokaten Y. Melin,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av L. Flynn och T. Maxian Rusche, båda i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH, Tschernitz (Tyskland), företrätt av advokaten R. MacLean,

intervenient,

angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 470/2014 av den 13 maj 2014 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solfångarglas med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 142, 2014, s. 1, och rättelse EUT L 253, 2014, s. 4), meddelar

meddelar

TRIBUNALEN (femte avdelningen),

sammansatt av ordföranden D. Gratsias, samt domarna I. Labucka (referent) och I. Ulloa Rubio,

justitiesekreterare: handläggaren F. Oller,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 16 januari 2019,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Sökanden, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd, är ett företag med säte i Kina som tillverkar och till Europeiska unionen exporterar solfångarglas som avses i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 470/2014 av den 13 maj 2014 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solfångarglas med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 142, 2014, s. 1, och rättelse EUT L 253, 2014, s. 4) (nedan kallad den angripna förordningen).

2        Bolagets enda aktieägare är bolaget Xinyi Solar (Hongkong) Ltd, med säte i Hongkong (Kina). Xinyi Solar (Hongkong) Ltd är noterat på Hong Kong-börsen.

3        Under beredningen av den angripna förordningen, inkom sökanden den 21 maj 2013 med en ansökan om att i enlighet med artikel 2.7 b och c i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51, och rättelser i EUT L 7, 2010, s. 22 och EUT L 44, 2016, s. 20) (nedan kallad grundförordningen) (nu artikel 2.7 b och c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21)) få ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden.

4        Sökanden inkom den 6 juni 2013 med sina svar på Europeiska kommissionens frågeformulär om antidumpning.

5        Sökanden besvarade kommissionens begäran om ytterligare upplysningar den 21 juni 2013.

6        De upplysningar som sökanden lämnade i formuläret för ansökan om ställning som företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden och sökandens svar på kommissionens frågeformulär var föremål för en kontroll vid sökandens kinesiska säte mellan den 21 och den 26 juni 2013.

7        I slutet av juni och i juli 2013 gav sökanden in kompletterande upplysningar enligt en överenskommelse med kommissionen och på dennas begäran.

8        I skrivelse av den 22 augusti 2013 upplyste kommissionen sökanden om att den inte ansåg sig kunna bifalla ansökan om ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden, eftersom ansökan inte uppfyllde villkoren i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen (nedan kallad skrivelsen av den 22 augusti 2013). Kommissionen bad sökanden att yttra sig, men ansåg samtidigt att företaget uppfyllde övriga villkor i första, andra, fjärde och femte strecksatserna i artikel 2.7 c i förordningen.

9        I sitt yttrande av den 1 september 2013 bestred sökanden kommissionens bedömning.

10      Kommissionen besvarade synpunkterna i yttrandet i sitt slutliga beslut av den 13 september 2013 om ansökan om status som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat skrivelsen av den 13 september 2013). I detta beslut slog kommissionen fast sitt avslag på sökandens ansökan om status som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden.

11      Den 26 november 2013 antog kommissionen förordning (EU) nr 1205/2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av solfångarglas med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 316, 2013, s. 8) (nedan kallad förordningen om preliminär tull).

12      Skälen 34–47 i förordningen om preliminär tull, vilka avser ”Marknadsekonomisk status” har följande innehåll:

”(34)      Vid antidumpingsundersökningar som rör import från Kina ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen för de exporterande tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(35)      Dessa kriterier anges som referens och är i korthet följande:

1.      Företagens beslut återspeglar marknadsförhållandena utan ett större statligt inflytande, och kostnaderna reflekterar marknadsvärdena.

2.      Företagen har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och som tillämpas för alla ändamål.

3.      Det föreligger inga betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

4.      Rättssäkerhet och stabila villkor garanteras genom lagstiftning om konkurser och ägandeförhållanden.

5.      Valutaomräkning sker till marknadskurser.

(36)      Tio samarbetsvilliga företag ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ansökningsformuläret för sådan status inom de fastställda tidsfristerna. I enlighet med artikel 2.7 d i grundförordningen gjordes en kontroll av marknadsekonomisk status för de företag som ingick i stickprovet [däribland sökanden].

(37)      Det gjordes alltså en bedömning av marknadsekonomisk status för följande fyra företag eller grupper av företag.

–        Företagen i urvalet

–        …,

–        [sökanden] och Xinyi Solar (Hongkong)…,

–        …

–        Företag som är föremål för individuell undersökning

–        …

(38)      Kommissionen inhämtade alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade på plats hos företagen i fråga alla uppgifter som inlämnats i ansökningar om marknadsekonomisk status.

(39)      När det gäller närstående parter ska kommissionen undersöka om gruppen av närstående företag som helhet uppfyller villkoren för marknadsekonomisk status. I de fall där ett dotterbolag eller annat närstående företag till sökanden i Kina är direkt eller indirekt inblandat i tillverkning eller försäljning av den berörda produkten utförs utredningen av marknadsekonomisk status följaktligen för varje företag för sig samt för företagsgruppen i sin helhet.

(40)      Därför undersöktes ansökningar om marknadsekonomisk status för fyra exporterande tillverkare (företagsgrupper) som bestod av elva juridiska enheter.

(41)      Under undersökningen fastställdes det att ingen av de fyra exporterande tillverkarna (företagsgrupperna) som ansökte om marknadsekonomisk status kunde visa att de uppfyllde samtliga kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(42)      …

(43)      Dessutom kunde ingen av de fyra exporterande tillverkarna, vare sig individuellt eller som grupp, visa att de inte omfattades av väsentlig snedvridning till följd av det icke-marknadsekonomiska systemet. Därför uppfyllde dessa företag eller företagsgrupper inte kriterium 3 för marknadsekonomisk status. Alla fyra exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare drog fördel av program för förmånlig skattebehandling.

(44)      …

(45)      Kommissionen underrättade de berörda företagen, de kinesiska myndigheterna och klaganden om resultaten av bedömningen avseende marknadsekonomisk status och gav dem möjlighet att inkomma med synpunkter.

(46)      De synpunkter som framfördes föranledde ingen ändring av kommissionens undersökningsresultat. Efter det att kommissionen hade hört medlemsstaterna i enlighet med artikel 2.7 c, underrättades alla sökande individuellt och formellt den 13 september 2013 om kommissionens slutliga bedömning av deras respektive ansökningar om att beviljas marknadsekonomisk status.

(47)      Ingen av de fyra samarbetsvilliga exporterande tillverkarna eller grupper av exporterande tillverkare i Kina som hade begärt marknadsekonomisk status kunde visa att de uppfyllde samtliga kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen, varför deras ansökningar om marknadsekonomisk status avslogs.”

13      Den 13 maj 2014 antog kommissionen den angripna förordningen.

14      Skälen 32–34 i förordningen om preliminär tull, vilka avser ”Marknadsekonomisk status” har följande innehåll:

”(32)      Efter det preliminära meddelandet av uppgifter och det därpå följande slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exporterande tillverkare att kommissionen felaktigt avslagit företagets ansökan om marknadsekonomisk status. Samma påstående avseende besluten om marknadsekonomisk status hade framförts redan i det preliminära skedet och avvisades av kommissionen i skälen 43 och 47 i förordningen om preliminär tull.

(33)      Den exporterande tillverkaren hävdade att de förmåner som erhålls genom systemet med förmånsbehandling i skattehänseende och bidrag inte utgör en betydande andel av företagets omsättning. I detta hänseende erinras det om att kommissionen bemötte både detta och andra argument redan i sin skrivelse till exportören av den 13 september 2013, i vilken kommissionen informerade den berörda parten om sitt beslut avseende ansökan om marknadsekonomisk status. Där betonades särskilt att denna förmåns karaktär gör att den absoluta förmån som erhållits under undersökningsperioden saknar relevans för bedömningen av om snedvridningen är ’betydande’. Denna invändning avvisas därför.

(34)      Med beaktande av ovanstående bekräftas därför slutsatsen att alla ansökningar om marknadsekonomisk status bör avslås, i enlighet med vad som fastställs i skälen 34–47 i förordningen om preliminär tull.”

 Förfarandet och parternas yrkanden i mål T586/14

15      Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 augusti 2014 väckte sökanden talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen.

16      Kommissionen inkom med svaromål till tribunalens kansli den 21 oktober 2014 och yrkade att tribunalen skulle ogilla talan och förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

17      Sökanden inkom med en replik till tribunalens kansli den 16 december 2014. Kommissionen inkom med en duplik den 30 januari 2015.

18      På förslag av referenten beslutade tribunalen att inleda den muntliga delen av förfarandet.

19      I enlighet med artikel 64.2 a i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 ställde tribunalen frågor som parterna skulle besvara skriftligen innan förhandlingen.

20      Parterna besvarade dessa frågor inom fristen.

21      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 9 september 2015.

22      I dom av den 16 mars 2016, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings/kommissionen (T-586/14, EU:T:2016:154) (nedan kallad den ursprungliga domen) ogiltigförklarade tribunalen den angripna förordningen och förpliktade kommissionen att bära sina rättegångskostnader och att ersätta sökandens rättegångskostnader.

23      Kommissionen överklagade den ursprungliga domen genom ett överklagande till tribunalens kansli den 26 maj 2016.

24      Genom beslut av den 13 oktober 2016, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings (C‑301/16 P, ej publicerat, EU:C:2016:796), tilläts GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

25      Genom dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings (C‑301/16 P, EU:C:2018:132) (nedan kallad domen i målet om överklagande), upphävde domstolen tribunalens dom, återförvisade målet till tribunalen och förordnade att beslutet om rättegångskostnader skulle anstå.

 Förfarandet och parternas yrkanden efter återförvisning

26      Efter att det meddelats dom i målet om överklagande tilldelades målet, i enlighet med artikel 215 i tribunalens rättegångsregler, femte avdelningen vid tribunalen.

27      I enlighet med artikel 217.1 i rättegångsreglerna inkom sökanden och kommissionen den 27 april respektive den 8 maj 2018 med sina skriftliga yttranden om vilka slutsatser som bör dras av avgörandet i målet om överklagande med avseende på förevarande måls avgörande.

28      I enlighet med artikel 89.2 a i rättegångsreglerna ställde tribunalen den 21 november 2018 frågor som parterna skulle besvara skriftligen innan förhandlingen.

29      Parterna besvarade dessa frågor inom fristen.

30      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 16 januari 2019.

31      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara den angripna förordningen såvitt avser sökanden, och

–        förplikta kommissionen och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och vid domstolen.

32      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan,

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och vid domstolen.

33      Intervenienten har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan,

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för dess intervention vid domstolen.

 Rättslig bedömning

34      Sökanden har åberopat fyra grunder till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av den angripna förordningen.

35      Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.

36      Den första grundens andra del bör prövas först.

37      Sökanden har i den första grundens andra del hävdat att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna samt gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att ange att det var fråga om betydande snedvridningar av företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation, i den mening som avses i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.

38      Sökanden har hävdat att även om det antas att de aktuella skattefördelarna skulle vara en följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, ger sådana fördelar inte upphov till betydande snedvridningar av företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation. Såsom sökanden har förklarat under undersökningen, utgjorde de aktuella skatteincitamenten i företagets fall endast 1,34 procent av de samlade tillverkningskostnaderna och 1,14 procent av omsättningen.

39      Enligt sökanden har kommissionen underlåtit att beakta denna argumentation och i sin skrivelse av den 13 september 2013 felaktigt funnit att de lägre skattesatserna medförde en betydande snedvridning, eftersom ”de bland annat skulle tjäna ändamålet att attrahera kapital med låg ränta och således inverka på företagets finansiella och ekonomiska situation i stort”, trots att en finansiell påverkan som uppgår till mindre än 1,5 procent av tillverkningskostnaderna eller omsättningen inte kan utgöra ett incitament för att locka till sig kapital, särskilt för Xinyi Solar (Hongkong).

40      Beträffande frågan huruvida snedvridningen är betydande, har kommissionen för det första understrukit att sökanden inte har bestritt det faktum att företaget omfattats av en fördelaktig skatteordning. Kommissionen har vidare hävdat att när företag, som av regeringen anses ha strategisk betydelse, är föremål för en fördelaktig behandling inom ramen för ett system för inkomstbeskattning, är de snedvridningar som detta ger upphov till betydande eftersom de fullständigt ändrar den vinst före skatt som företagen måste ha för att kunna locka till sig investerare. Dessa snedvridningar är varaktiga och den absoluta förmån som erhållits under undersökningsperioden saknar därför relevans för bedömningen av om snedvridningen är betydande.

41      Kommissionen har därefter påstått att den, med hänsyn till att de aktuella skattefördelarna var betydande, i princip kunde anta att förmågan att locka till sig utländskt kapital hade förstärkts, vilket innebär att snedvridningen av sökandens ekonomiska situation hade varit betydande och att sökanden i vart fall inte hade vederlagt detta.

42      Enligt kommissionen har sökanden inte kunnat styrka varför referenskriteriet ska vara företagets omsättning eller varför prövningen av snedvridningen ska vara begränsad till undersökningsperioden. Samtidigt har sökanden inte nämnt något om sin ekonomiska situation i allmänhet.

43      Kommissionen kan slutligen inte se hur den skulle ha tillämpat begreppet ”betydande snedvridning” felaktigt, genom att finna att sökanden – till följd av den skattebefrielse under två och den beskattning med 50 procent av normalskattesatsen under tre år som företaget åtnjutit, i kombination med en varaktig och tidsobegränsad skattefördel – inte hade visat att företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte varit föremål för betydande snedvridning till följd av åtgärderna i fråga.

44      Sökanden har i sitt skriftliga yttrande angående vilka slutsatser som bör dras av domen i målet om överklagande med avseende på förevarande måls avgörande vidhållit sina yrkanden i ansökan.

45      Kommissionen har i sitt skriftliga yttrande angående vilka slutsatser som bör dras av domen i målet om överklagande med avseende på förevarande måls avgörande förklarat att den anser att parterna grundligt avhandlat den första grundens andra del i de skriftliga yttrandena till tribunalen samt vid förhandlingen.

46      Intervenienten har i sitt skriftliga yttrande angående vilka slutsatser som bör dras av domen i målet om överklagande med avseende på förevarande måls avgörande påpekat att de båda aktuella skattefördelarna kunde kombineras och sålunda möjliggöra för sökanden att minska den skattesats som företaget beskattades med till 14 procent under undersökningsperioden, trots att den normala skattesatsen för kinesiska bolag var 25 procent. Intervenienten har också bestritt sökandens ståndpunkt att fördelarna inte skulle kunna anse som betydelsefulla.

47      Intervenienten har i detta hänseende pekat på omstruktureringen av sökandens verksamhet och motiven till detta, ökningen i volym av exporten av solfångarglas till Kina och sökandens marknadsandel.

48      Intervenienten har också hävdat att sökanden, om de aktuella skattefördelarna inte hade funnits, inte – med hänsyn till dess marginaler – skulle ha kunnat absorbera de antidumpningstullar som företaget ålades. Sökanden skulle lika lite ha kunnat träda in så snabbt och omfattande på unionsmarknaden. Intervenienten har även anfört att den andel som skattefördelarna utgör av sökandens samlade tillverkningskostnader och omsättning saknar betydelse.

49      Tribunalen påpekar inledningsvis att det i artikel 2.7 a i grundförordningen (nu artikel 2.7 a i förordning 2016/1036) anges att i fråga om import från länder utan marknadsekonomi ska normalvärdet, med avvikelse från de regler som föreskrivs i punkterna 1–6 i samma artikel, i princip bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi.

50      Artikel 2.7 a i grundförordningen syftar till att förhindra att hänsyn tas till de priser och kostnader som gäller i länder som inte har marknadsekonomi, eftersom dessa parametrar i sådana länder inte utgör det normala resultatet av marknadskrafterna (se dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, REU, EU:C:2012:471, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

51      Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska emellertid, i fråga om antidumpningsundersökningar rörande import från bland annat Kina, normalvärdet för vissa tillverkare bestämmas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen (nu artikel 2.1–2.6 i förordning 2016/1036) om det, på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från den eller de tillverkare som är föremål för undersökningen och i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.7 c i samma förordning, är visat att marknadsekonomiska förhållanden råder för den eller de tillverkare vad gäller produktion och försäljning av den aktuella liknande produkten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkt 67).

52      Det ankommer således på den tillverkare som vill ha ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden att göra en korrekt underbyggd ansökan om detta samt på kommissionen att bedöma huruvida de uppgifter som tillverkaren har lagt fram räcker för att visa att kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen är uppfyllda. Unionsdomstolen ska kontrollera huruvida det i detta sammanhang gjorts en uppenbart oriktig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 2012, Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, C‑249/10 P, EU:C:2012:53, punkt 32, och dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkt 70).

53      Kravet på att artikel 2.7 b och c i grundförordningen ska tolkas restriktivt får inte ge institutionerna möjlighet att tolka och tillämpa denna bestämmelse på ett sätt som strider mot dess ordalydelse och syfte (dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkt 93).

54      Tribunalen erinrar om att enligt lydelsen i artikel 2.7 b i grundförordningen ska en tillverkares ansökan om ställning som företag som verkar under marknadsekonomiska förhållanden prövas gentemot kriteriet huruvida de marknadsekonomiska förhållandena råder ”i samband med produktion och försäljning av den berörda liknande produkten”.

55      Det framgår av artikel 2.7 b i grundförordningen att kriterierna i artikel 2.7 c i samma förordning, som tillverkarnas ansökningar ska uppfylla och i förhållande till vilka kommissionen ska pröva ansökningarna, avser ”produktion och försäljning av den berörda liknande produkten”. Denna precisering ingår i artikel 2 i grundförordningen i vilken reglerna om hur normalvärdet ska beräknas återfinns. Normalvärdet är det jämförbara pris som en likadan produkt betingar vid normal handel i exportlandet.

56      Enligt artikel 2.1 och 2.3 i grundförordningen ska normalvärdet vanligtvis grunda sig på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel. Om försäljning av den likadana produkten vid normal handel inte förekommer eller är otillräcklig, eller om försäljningen på grund av den särskilda marknadssituationen inte möjliggör någon riktig jämförelse, ska normalvärdet för den likadana produkten beräknas på grundval av produktionskostnaden i ursprungslandet jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Det framgår i detta hänseende av artikel 2.4–2.6 i grundförordningen att en korrekt tillämpning av dessa begrepp beror på huruvida de uppgifter från tillverkarens bokföring på vilka kommissionen kommer att grunda sig i stort sett avspeglar marknadsvärdena och sålunda möjliggör en beräkning av normalvärdet som överensstämmer med syftena med en antidumpningsundersökning.

57      De kriterier som unionslagstiftaren med utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning har fastställt i artikel 2.7 c i grundförordningen är uttryck för dennes vilja att kontrollera att den näringsidkare som ansöker om ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden – med avseende på produktionen och försäljningen av den berörda liknande produkten – är verksam i enlighet med de principer som gör det möjligt att beräkna ett normalvärde.

58      Det är i detta sammanhang som det tredje kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen, vilket är det enda kriterium som inte ansetts vara uppfyllt i förevarande fall, kräver att ”företagens tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt vad gäller avskrivning av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel och betalning genom skuldavskrivning”.

59      Tribunalen påpekar att det kriterium som nämns i punkt 58 ovan hänvisar till företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation i förhållande till vissa parametrar som har ett direkt samband med de metoder för att beräkna normalvärdet som anges i artikel 2.1–2.6 i grundförordningen. Dessa parametrar utgörs särskilt av avskrivning av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel eller betalning genom skuldavskrivning. Denna uppräkning är visserligen exemplifierande, vilket bekräftas av ordet ”särskilt”. Användningen av detta ord har emellertid varken till syfte eller till verkan att göra det möjligt för kommissionen att avslå en ansökan om ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden på grundval av omständigheter, vilka även om de hade samband med företagets ekonomiska ställning i vid bemärkelse, inte med automatik medför snedvridning (vilken för övrigt ska vara ”betydande”) av en eller flera faktorer som är avgörande för bestämmandet av uppgifterna avseende tillverkningen och försäljningen av den berörda liknande produkten (se, analogt, beträffande artikel 2.7 c första strecksatsen i grundförordningen, dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkterna 78–82).

60      Beträffande åtgärder som avser företagets ekonomiska situation generellt sett och som därför inte är ägnade att snedvrida denna situation på ett betydande sätt vad gäller produktionen och försäljningen av den berörda liknande produkten, ankommer det på kommissionen att, mot bakgrund av de uppgifter som lagts fram under det administrativa förfarandet, bedöma huruvida dessa åtgärder verkligen är upphovet till en sådan snedvridning.

61      I artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen hänvisas det nämligen till tillverkningskostnader och en ekonomisk situation som ”inte är” föremål för någon betydande snedvridning, och inte tillverkningskostnader eller en ekonomisk situation som ”inte kan” vara föremål för en sådan snedvridning. Frågan huruvida den aktuella snedvridningen är betydande ska bedömas mot bakgrund av bestämmelsens syfte, vilket är att garantera att uppgifterna om företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är snedvridna så till den grad att en eventuell tillämpning av artikel 2.1–2.6 i grundförordningen skulle ge upphov till konstlade resultat, vilka skulle undergräva syftet med antidumpningsundersökningen (se, analogt, dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkt 82).

62      I förevarande fall avslog kommissionen sökandens ansökan om ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden med hänvisning till att sökanden inte hade visat att företaget uppfyllde kriteriet i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.

63      I skrivelsen av den 22 augusti 2013 ansåg kommissionen särskilt att sökanden hade åtnjutit vissa skattefördelar i bolagsskattehänseende, nämligen:

”      … en skatteordning som gör det möjligt för företag med utländskt ägande att åtnjuta total skattebefrielse [från bolagsskatt] (0 %) under två år och få en nedsättning med 50 % procent av skattesatsen för denna skatt under de tre följande åren, det vill säga en skattesats på 12,5 procent i stället för den normala skattesatsen på 25%,

–        skatteordningen för ’högteknologiska företag’; enligt denna ordning beskattades bolaget med 15 procent i stället för den normala skattesatsen på 25 procent. Denna förmånliga skattesats utgör ett i det närmaste permanent anpassningsbart bidrag som också skulle kunna syfta till att locka investeringar till lägre kostnader och således snedvrida konkurrensen.”

64      Kommissionen har av detta dragit slutsatsen att ”lägre skattesatser anses medföra avsevärda ekonomiska fördelar”, vilket innebär att sökanden ”inte har förmått visa att företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte har varit föremål för någon betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet”. Kommissionen har erinrat om att ”skatteordningen för ’högteknologiska företag’ nyligen har prövats i målet Solar Panels och ansetts utgöra ett skäl för att avslå ansökan om beviljande av ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden”.

65      I skrivelsen av den 13 september 2013, i vilken kommissionen delgav sökanden sitt slutliga beslut angående beviljandet av ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden, gjorde kommissionen följande uttalande för att bemöta synpunkterna i sökandens yttrande av den 22 augusti 2013:

”Genom att en förmånlig skattesats tillämpas påverkas den vinst före skatt som företaget ska göra för att vara attraktivt för investerare. Den absoluta fördel som getts under undersökningsperioden är inte nödvändigtvis ett avgörande kriterium för att bedöma snedvridningens betydelse i förhållande till fördelens beskaffenhet. Denna bedömning måste i stället avse den samlade inverkan som åtgärden har på företagets ekonomiska och finansiella situation under en viss period.

Det ska i detta avseende erinras om att det var möjligt att tillämpa en reducerad skattesats (14,01 procent) på [sökanden], eftersom företaget kunde kumulera skatteordningen för högteknologiska företag och ett annat system, nämligen ’Two Free 3 Halve’. Den kombinerade effekten medför därför en betydligt lägre skattesats än den normala (25 procent) som bland annat skulle kunna eftersträva målet att locka till sig investeringar till en lägre skattesats och därmed påverka hela företagets finansiella och ekonomiska situation.

Ni gör slutligen gällande att det inte finns någon grund för kommissionens bedömning att skatteordningen är nästan ständigt anpassningsbar. Era argument att de båda skatteordningarna är tidsbegränsade har vederbörligen beaktats. Den omständigheten att de båda skatteordningarna inte är permanenta kan emellertid inte påverka… att de syftat till att påverka företagets finansiella och ekonomiska situation.”

66      Tribunalen påpekar härvidlag att kommissionen har grundat sin slutsats angående det villkor som är föreskrivet i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen på uppgifter avseende ett annat kriterium än något av de kriterier som är angivna i den bestämmelsen (se punkt 58 ovan). Det framgår nämligen av skrivelserna av den 22 augusti och den 13 september 2013 att kommissionen grundade sig dels på den ekonomiska fördel i allmänhet som följer av de lägre skattesatser som sökanden omfattas av, dels på det faktum att en sådan fördel skulle kunna hjälpa sökanden att locka till sig investerare i sitt kapital. Kommissionen förefaller sålunda ha avfärdat sökandens argument att omfattningen av den aktuella fördelen ur konkret synvinkel var obetydlig, genom att lyfta fram åtgärdens ”samlade verkan”, vilken skulle bestå i möjligheten att ”locka till sig kapital med låg ränta”.

67      Tribunalen konstaterar dock att dessa skäl på sin höjd avser företagets ekonomiska situation ur en abstrakt synvinkel – utan samband med de omständigheter som är uttryckligen angivna i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen eller med andra omständigheter hänförliga till produktion och försäljning av den berörda likadana produkten – vars betydande snedvridning till följd av den omtvistade fördelen skulle undergräva möjligheten att på ett giltigt sätt kunna beräkna normalvärdet enligt artikel 2.1–2.6 i grundförordningen.

68      För det första avser nämligen en ordning för bolagsbeskattning den skattemässiga behandlingen av vinsten för ett visst räkenskapsår. Beskattningen har således varken till syfte eller till verkan att påverka vinstens storlek eller skattesatsen på denna vinst såsom beståndsdelar vid kommissionens beräkning av normalvärdet enligt artikel 2.1–2.6 i grundförordningen inom ramen för en antidumpningsundersökning. Kommissionens generella hänvisning till de aktuella åtgärdernas ”samlade inverkan” på sökandens ekonomiska situation är därför inte, i sig och i avsaknad av ytterligare förklaringar, relevant vid tillämpningen av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.

69      Tribunalen drar en liknande slutsats beträffande kommissionens bedömning i fråga om sökandens ”attraktivitet” som mottagare av investeringar. Tribunalen konstaterar särskilt att, mot bakgrund av lydelsen i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, räcker det inte enbart att en förmånlig skatteordning kan locka investerarare till ett företag för att anse att företagets ekonomiska situation ”är” föremål för en betydande snedvridning. I motsats till vad kommissionen har anfört fattas dessutom inte ett beslut om att investera i ett företag med utgångspunkt i en viss ”räntesats”, vilket innebär att kommissionens bedömning att ”syftet [var] att locka till sig kapital med låga räntesatser” framstår som svårförståelig. Den omständigheten att en investerare använder medel för att förvärva andelar i sökandens kapital står följaktligen, och under alla omständigheter, inte i uppenbart samband med en snedvridning av företagets ekonomiska situation, betraktat utifrån ändamålet med artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen (se punkterna 59–61 ovan). Kommissionen kan således inte grunda sig på gissningar för att anta det föreligger omfattande verkningar, vilka förtjänar att kvalificeras som ”betydande snedvridning”, för att avfärda de uppgifter som har lagts fram av sökanden i syfte att vederlägga påståendet att den snedvridning som företaget, i förekommande fall, dragit fördel av varit betydande.

70      Detta gäller i än högre grad när, såsom är fallet med sökanden, tillverkaren – med hänsyn till det obetydliga absoluta värde som skatteincitamenten utgör i förhållande till företagets omsättning och samlade produktionskostnader – visar företagets ekonomiska och finansiella oberoende på den relevanta marknaden med avseende på de aktuella åtgärderna under en viss period, nämligen undersökningsperioden.

71      Ett företags omsättning utgör nämligen en relevant indikation på den ekonomiska och finansiella makt utifrån vilken den genererar sina vinster. Sökanden har uppgett att de aktuella snedvridningarna uppgick till 1,14 procent av företagets omsättning. Sökanden har således lagt fram en i princip tillförlitlig och relevant uppgift angående den undersökta skatteåtgärdens samlade inverkan på dess ekonomiska situation.

72      Under dessa omständigheter ankom det på kommissionen att åtminstone klart och tydligt ange sambandet mellan, å ena sidan, beslutet att investera i sökandens kapital, i förekommande fall motiverat av en förmånlig beskattningsordning, och, å andra, sidan snedvridningen av sökandens ekonomiska situation. Angivelsen av detta samband ska inte vara generell och teoretisk, utan göras i förhållande till ändamålet med artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen (se punkterna 49–61 ovan).

73      En sådan bedömning bekräftas av den omständigheten att kommissionen – i syfte att avfärda de uppgifter som hade lagts fram av sökanden – uttryckligen har hänvisat till den bedömning som den gjorde av de skatteordningar som var aktuella i målet ”Solar Panels” och ansett att den bedömningen räckte för att avslå sökandens ansökan om ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden. Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska ställningen som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden bedömas utifrån de ekonomiska villkor under vilka varje näringsidkare som är föremål för undersökningen verkar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 2012, Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, C‑249/10 P, EU:C:2012:53, punkt 38).

74      Det framgår av bedömningen ovan att kommissionen i de skäl som den grundat sig på för att avslå ansökan om ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden, gjort en uppenbart oriktig bedömning. Talan ska därför bifallas såvitt avser den första grundens andra del. Den angripna förordningen ska således ogiltigförklaras, utan att tribunalen behöver pröva den första grundens första del eller de övriga grunder som sökanden har åberopat.

 Rättegångskostnader

75      Enligt artikel 219 i rättegångsreglerna ska tribunalen – i avgöranden som meddelas efter upphävande och återförvisning – besluta om rättegångskostnader som uppkommit under rättegången dels i målet vid tribunalen, dels i målet om överklagande vid domstolen. Domstolen har i målet om överklagande förordnat att beslutet i fråga om rättegångskostnaderna för sökanden, kommissionen och intervenienten ska anstå. Tribunalen ska därför i förevarande dom avgöra frågan om rättegångskostnader avseende samtliga processer som inletts vid den, inbegripet kostnaderna för förfarandet i första instans samt kostnaderna för målet om överklagande (mål C‑301/16 P).

76      Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

77      Enligt artikel 134.2 i rättegångsreglerna ska tribunalen dessutom besluta om fördelningen av rättegångskostnaderna om det finns flera tappande rättegångsdeltagare.

78      I förevarande fall har kommissionen tappat målet i första instans och sökanden har tappat målet om överklagande. Kommissionen och intervenienten har emellertid slutligt tappat målet i tribunalen efter återförvisning. Kommissionen ska därför förpliktas att bära sina rättegångskostnader samt ersätta sökandens rättegångskostnader, med undantag för de kostnader som har samband med interventionen. Intervenienten ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta sökandens rättegångskostnader i anledning av interventionen.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (femte avdelningen)

följande:

1)      Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 470/2014 av den 13 maj 2014 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solfångarglas med ursprung i Folkrepubliken Kina ogiltigförklaras.

2)      Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd:s rättegångskostnader, med undantag för de kostnader som har samband med interventionen.

3)      GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd:s rättegångskostnader i anledning av interventionen.

Gratsias

Labucka

Ulloa Rubio

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 24 september 2019.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: engelska.