Mål T‑165/15

(publicering i utdrag)

Ryanair DAC, anciennement Ryanair Ltd och Airport Marketing Services Ltd

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Avtal mellan handels- och industrikammaren i Pau-Béarn och Ryanair och dess dotterbolag Airport Marketing Services – Flygplatstjänster – Marknadsföringstjänster – Beslut varigenom stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och det förordnas att stödet ska återkrävas – Begreppet statligt stöd – Huruvida stödet kan tillskrivas staten – Handels- och industrikammare – Fördel – Kriteriet om en privat investerare – Återkrav – Artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna – Rätt till tillgång till akten i ärendet – Rätten att yttra sig” 

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) av den 13 december 2018

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldigheter – Möjlighet för stödmottagaren att åberopa rätten att bli hörd och rätten till försvar i allmänhet – Föreligger inte – Rätt för stödmottagaren att på lämpligt sätt få delta i förfarandet – Räckvidd

(Artikel 108.2 FEUF ; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Stöd från regionala eller lokala myndigheter – Omfattas – Handels- och industrikammare– Kvalificering av denna enhet som såväl myndighet som stödmottagare – Utgör ej felaktig rättstillämpning

(Artikel 107.1 FEUF)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare – Komplicerad ekonomisk bedömning – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Artikel 107.1 FEUF)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare – Bedömning med beaktande av samtliga relevanta omständigheter hos den omtvistade transaktionen och dess sammanhang – Inget hierarkiskt förhållande mellan en jämförande metod och andra bedömningsmetoder

(Artikel 107.1 FEUF)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med stöd av artikel 107.1 FEUF – Tidigare praxis har beaktats – Omfattas inte

(Artikel 107.1 FEUF)

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare – Bedömning med beaktande av samtliga relevanta omständigheter hos den omtvistade transaktionen och dess sammanhang – Helhet som består av tillhandahållande av flygplats- och marketingtjänster – Beaktande av en förutsedd förlust – Tillåtet – Analys av lönsamheten hos denna helhet

(Artikel 107.1 FEUF)

7.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut av kommissionen avseende statligt stöd – Prövning av kriteriet om en privat investerare – Krav på specifik motivering för varje tekniskt val eller beräkning – Föreligger inte

(Artikel 296 FEUF)

8.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare – Bedömning med beaktande av samtliga relevanta omständigheter hos den omtvistade transaktionen och dess sammanhang– Beaktande av omständigheter som är kända vid tidpunkten för beslutet att vidta den berörda åtgärden– Kommissionens utredningsskyldigheter – Räckvidd

(Artikel 107.1 FEUF)

9.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Åtskillnad mellan kravet på selektivitet och den samtidiga upptäckten av en ekonomisk fördel och åtskillnaden mellan en generell stödordning och ett individuellt stöd – Individuellt stöd – Avtal om flygplats- och marketingtjänster som innebär en fördel för ett flygbolag – Presumtion om selektivitet – Nödvändigheten av att jämföra stödmottagaren med andra operatörer som befinner sig i en liknade faktisk och rättslig situation – Föreligger inte

(Artikel 107.1 FEUF)

1.      Kommissionen åsidosatte inte vare sig principen om god förvaltningssed enligt artikel 41.1 och 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eller de stödmottagande företagens rätt till försvar genom att anta ett beslut som förklarar stödet oförenligt med den inre marknaden och förordna om dess återbetalning utan att ha beviljat dem tillgång till handlingarna i ärendet och utan att i förväg ha låtit dem ta del av de faktiska omständigheter och överväganden som den avsåg att grunda beslutet på. I förfarandet för granskning av statligt stöd kan stödmottagarna nämligen inte göra gällande rätten till försvar i egentlig bemärkelse.

Stadgan är inte avsedd att ändra arten av den granskning av statligt stöd som har införts genom EUF-fördraget eller att ge tredje part några insynsrättigheter som inte föreskrivs i artikel 108 FEUF. Om berörda parter i ett förfarande för granskning av statligt stöd kunde få tillgång till kommissionens handlingar i ärendet, skulle systemet för granskning av statliga stödåtgärder i artikel 108 FEUF äventyras. Om kommissionen var skyldig att i förväg låta stödmottagarna ta del av de uppgifter som den avsåg att lägga till grund för sitt slutliga beslut, skulle detta på motsvarande sätt medföra att det inleddes ett kontradiktoriskt förfarande liknande det som inleds gentemot den medlemsstat som har beviljat stödet, samtidigt som sökandena i egenskap av stödmottagare väsentligen endast ska fungera som informationskälla i förfarandet.

Berörda parter har enligt artikel 108.2 FEUF emellertid rätt att delta i det administrativa förfarandet på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet ska således göra det möjligt för berörda parter att delta på ett verksamt sätt i förfarandet, under vilket de ska ha möjlighet att lägga fram sina synpunkter. Det är i detta avseende tillräckligt att berörda parter får kännedom om kommissionens skäl att preliminärt bedöma den ifrågavarande åtgärden som nytt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(se punkterna 63–66, 68, 79 och 82)

2.      Se domen.

(se punkterna 95–101 och 116–122)

3.      Se domen.

(se punkterna 128–131)

4.      De villkor som en åtgärd ska uppfylla för att kunna anses vara ett ”stöd” i den mening som avses i artikel 107 FEUF är inte uppfyllda om det mottagande företaget kunde få samma fördel som den som företaget fått genom statliga medel under förhållanden som motsvarar normala marknadsvillkor. Bedömningen av huruvida så är fallet ska i princip göras med tillämpning av kriteriet om en marknadsekonomisk aktör.

För att avgöra huruvida en sådan åtgärd från statens sida har karaktären av statligt stöd ska det bedömas huruvida, under liknande omständigheter, en privat investerare som till sin storlek kan jämföras med de organ som förvaltar den offentliga sektorn skulle ha vidtagit den aktuella åtgärden. Att kommissionen ska bedöma huruvida en marknadsekonomisk aktör skulle ha vidtagit sådana åtgärder behöver emellertid inte nödvändigtvis medföra att kommissionen är skyldig att använda jämförande analys som metod. Den metoden är nämligen endast ett av de olika analysinstrument som kan användas för att avgöra huruvida det mottagande företaget har fått en ekonomisk fördel som det inte skulle ha fått under normala marknadsvillkor. Valet av lämpligt instrument ankommer på kommissionen inom ramen för dess skyldighet att göra en fullständig analys av samtliga omständigheter med relevans för den omtvistade transaktionen och dess sammanhang, inbegripet det mottagande företagets situation och den berörda marknaden.

Härav följer att kommissionen när den i ett beslut bedömer om avtal om flygplats- och marketingtjänster utgör statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden kan avstå från att använda jämförande analys utan att görs sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att göra en ingående bedömning av vilken analysmetod som var bäst lämpad för tillämpningen av kriteriet om en marknadsekonomisk aktör och att välja metoden med analys av ytterligare avkastning och att avstå från att tillämpa jämförande analys.

(se punkterna 139–143)

5.      Se domen.

(se punkterna 159, 283 och 305)

6.      Se domen.

(se punkterna164–177, 255–299, 306–326 och 341–393)

7.      Se domen.

(se punkterna 185–193)

8.      Se domen.

(se punkterna 205–218 och 221–225)

9.      Kravet på selektivitet, som följer av artikel 107.1 FEUF, måste tydligt särskiljas från den samtidiga upptäckten av att en ekonomisk fördel föreligger. Kommissionen är – när den har upptäckt att en fördel i vid bemärkelse föreligger, som direkt eller indirekt skapats av en given åtgärd – skyldig att styrka att denna fördel särskilt kommer ett eller flera företag till godo. Det ankommer närmare bestämt på kommissionen att styrka att åtgärden medför särbehandling mellan de företag som med hänsyn till åtgärdens målsättning befinner sig i en jämförbar situation. Det krävs således att fördelen ges selektivt och att vissa företag kan försättas i en situation som är mer fördelaktig jämförd med andra företags situation.

Kravet på selektivitet ser emellertid annorlunda ut beroende på om åtgärden i fråga är avsedd som en generell stödordning eller ett individuellt stöd. I sistnämnda fall innebär fastställandet av en ekonomisk fördel att det i princip är möjligt att presumera att åtgärden är selektiv. När det däremot är frågan om en generell stödordning krävs det, oaktat att stödordningen ger en fördel med allmän räckvidd, att den enbart gynnar vissa företag eller vissa branscher.

Härav följer att avtal om flygplats- och marketingtjänster som ingåtts mellan en myndighet som driver en flygplats och ett flygbolag och dess dotterbolag har en selektiv karaktär, eftersom de berörda avtalen innefattar villkor som specifikt har överenskommits mellan parterna och som ger flygbolaget och dess dotterbolag en fördel.

Det är härvidlag inte nödvändigt att kontrollera om de berörda avtalen ger flygbolaget och dess dotterbolag fördelar i förhållande till andra operatörer som befinner sig i en jämförbar faktisk och rättslig situation. Kriteriet att jämföra stödmottagaren med andra operatörer som befinner sig i en jämförbar faktisk och rättslig situation med avseende på åtgärdens syfte har sitt ursprung och sitt berättigande vid bedömningen av om generella åtgärder potentiellt är selektiva. Ett sådant kriterium är inte relevant vid bedömningen av om en enskild åtgärd är selektiv, vilken enbart berör ett företag och som syftar till att ändra vissa konkurrensbegränsningar som är specifika för detta företag.

(se punkterna 398, 399 och 403–405)