TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

7 oktober 2014

Mål T‑59/13 P

BT

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Kontraktsanställda – Kontrakt har inte förnyats – Artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler”

Saken:      Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols (första avdelningen) beslut av den 3 december 2012 BT/kommissionen (F 45/12, REGFP, EU:F:2012:168) om ogiltigförklaring av det beslutet.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. BT ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Unionsdomstolarnas behörighet – Gränser – Förbud att döma utöver vad som har yrkats (ultrapetita)

2.      Domstolsförfarande – Avgörande i form av motiverat beslut – Möjlighet att döma i saken utan muntlig förhandling – Åsidosättande av rätten till försvar – Föreligger inte – Bestridande – Villkor – Skyldighet att bestrida personaldomstolens bedömning av dessa villkor

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

1.      Eftersom gemenskapsdomstolen, när den har att ta ställning till en talan om ogiltigförklaring, inte kan döma utöver vad som har yrkats (ultra petita), saknar den behörighet att omdefiniera föremålet för talan eller att ex officio pröva en grund utom i särskilda fall då det på grund av allmänintresset krävs att domstolen ingriper.

(se punkt 22)

Hänvisning till

Tribunalen: dom 18 december 2008, Belgien och kommissionen/Genette, T-90/07 P och T-99/07 P, REG, EU:T:2008:605, punkterna 72–75; dom 5 oktober 2009, kommissionen/Roodhuijzen, T-58/08 P, REG, EU:T:2009:385, punkt 34

2.      Tillämpningen som sådan av det förfarande som föreskrivs i artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler om möjlighet att fatta beslut utan muntlig förhandling kränker inte rätten till ett lagenligt och verksamt rättsligt förfarande, eftersom denna bestämmelse endast är tillämplig i mål där det är uppenbart att personaldomstolen saknar behörighet att pröva talan eller vissa yrkanden eller om det är uppenbart att talan helt eller delvis ska avvisas eller att den helt saknar rättslig grund.

I det förfarandet är personaldomstolen inte skyldig att meddela den som väckt talan om att det är uppenbart att denna talan ska avvisas eller att tillåta en andra skriftväxling. Det framgår dessutom av den artikelns lydelse att hållandet av en förhandling inte utgör någon rättighet för sökandena från vilken avsteg inte får göras.

Om sökanden anser att personaldomstolen inte har tillämpat denna artikel korrekt, ska vederbörande följaktligen bestrida den bedömning som domstolen i första instans har gjort av villkoren för tillämpningen av denna bestämmelse.

(se punkterna 28, 29, 32–36 och 38)

Hänvisning till

Domstolen: beslut 8 juli 1999, Goldstein/kommissionen, C-199/98 P, EU:C:1999:379, punkt 18; beslut 3 juni 2005, Killinger/Tyskland m.fl., C-396/03 P, REG, EU:C:2005:355, punkt 9; dom 19 februari 2009, Gorostiaga Atxalandabaso/parlamentet, C-308/07 P, REG, EU:C:2009:103, punkt 36

Tribunalen: dom 8 september 2008, Kerstens/kommissionen, T-222/07 P, REGFP, EU:T:2008:314, punkt 33; beslut 16 december 2010, Meister/ harmoniseringsbyrån, T-48/10 P, REUFP, EU:T:2010:542, punkt 29