Mål C‑258/14

Eugenia Florescu m.fl.

mot

Casa Judeţeană de Pensii Sibiu m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Alba Iulia)

”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 143 FEUF – Svårigheter beträffande en medlemsstats betalningsbalans – Ekonomiskt stöd från Europeiska unionen – Samförståndsavtal mellan Europeiska unionen och den medlemsstat som åtnjuter bistånd – Socialpolitik – Likabehandlingsprincipen – Nationell lagstiftning med förbud att kumulera pension från den offentliga sektorn med inkomst från verksamhet vid offentliga institutioner – Olika behandling av personer vars mandattid regleras i konstitutionen och domare och åklagare”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 13 juni 2017

1.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Rättsakter som beslutats av institutionerna – Samförståndsavtal mellan Europeiska unionen och en medlemsstat som åtnjuter ekonomiskt stöd från unionen varigenom denna medlemsstats åtagande att respektera vissa ekonomiska mål konkretiseras – Omfattas

(Artiklarna 143 FEUF och 267 FEUF; rådets förordning nr 332/2002, artikel 3a)

2.        Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Betalningsbalans – En medlemsstats svårigheter – Samförståndsavtal som ingåtts med Rumänien om konkretisering av nämnda stats åtagande att respektera vissa ekonomiska mål – Skyldighet för Rumänien att anta bestämmelser om förbud mot att kumulera pension och löneinkomster – Föreligger inte

(Artikel 143 FEUF; rådets förordning nr 332/2002; rådets beslut 2009/459)

3.        Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Betalningsbalans – En medlemsstats svårigheter – Samförståndsavtal som ingåtts med Rumänien om konkretisering av nämnda stats åtagande att respektera vissa ekonomiska mål – Inrättande av nationell lagstiftning om förbud mot att kumulera pension och löneinkomster – Åsidosättande av rätten till egendom – Föreligger inte

(Artikel 6 FEU; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 17 och 52.1; rådets beslut 2009/459)

4.        Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Tillämpningsområde – Nationell lagstiftning enligt vilken det under vissa förhållanden är förbjudet att kumulera pension med inkomst från verksamhet inom den offentliga sektorn – Olika behandling av domare och åklagare jämfört med personer som innehar ett mandat enligt den nationella konstitutionen – Omfattas inte

(Rådets direktiv 2000/78, artikel 2.2 b)

1.      Samförståndsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Rumänien, som ingicks i Bukarest och Bryssel den 23 juni 2009, ska betraktas som en rättsakt som beslutats av en av Europeiska unionens institutioner i den mening som avses i artikel 267 FEUF och kan underställas domstolen för tolkning.

Avtalet har sin rättsliga grund i artikel 143 FEUF som ger unionen behörighet att bevilja ömsesidigt bistånd till en medlemsstat som inte har euro som sin valuta och som har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans. I sin egenskap av rättsakt med rättslig grund i de unionsrättsliga bestämmelser som anges i punkterna 31–33 i denna dom och som ingåtts av bland annat unionen, företrädd av kommissionen, utgör samförståndsavtalet en rättsakt som beslutats av en av unionens institutioner i den mening som avses i artikel 267 b FEUF.

(se punkterna 31, 35 och 36 samt punkt 1 i domslutet)

2.      Samförståndsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Rumänien, som ingicks i Bukarest och Bryssel den 23 juni 2009, ska tolkas så, att det inte innebär en skyldighet att anta en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet enligt vilken det är förbjudet att kumulera nettopension från den offentliga sektorn med inkomst av verksamhet vid offentliga institutioner om pensionen överstiger den genomsnittliga nationella bruttolön som legat till grund för upprättandet av statens socialförsäkringsbudget.

Såsom redan påpekats inom ramen för svaret på den första frågan utgör samförståndsavtalet det konkreta resultatet av ett åtagande mellan unionen och en medlemsstat om ett ekonomiskt program som ger medlemsstaten möjlighet att komma i åtnjutande av sådant medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans som föreskrivs i artikel 143 FEUF och som närmare klargörs i förordning nr 332/2002. Avtalet innehåller en rad krav i fråga om ekonomisk politik som ska uppfyllas för att ekonomiskt stöd ska kunna erhållas. Kraven har fastställts gemensamt av kommissionen och de rumänska myndigheterna i enlighet med bestämmelserna i beslut 2009/459. Även om samförståndsavtalet således är bindande, innehåller det inte någon specifik bestämmelse med krav på antagande av den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet.

(se punkterna 38, 41 och 42 samt punkt 2 i domslutet)

3.      Artikel 6 FEU och artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, som föreskriver ett förbud mot kumulering av nettopension från den offentliga sektorn med inkomst från verksamhet vid offentliga institutioner om pensionen överstiger ett visst belopp.

Domstolen konstaterar härvidlag för det första att lag nr 329/2009, såsom följer av ordalydelsen i artikel 2 däri, är av undantagskaraktär och avsedd att vara begränsad i tiden. Dessutom undergräver den inte själva principen om rätt till pension, utan begränsar nyttjandet under väl fastställda och avgränsade omständigheter, det vill säga om pensionen kumuleras med en verksamhet som utövas vid offentliga institutioner och pensionen överstiger ett visst belopp. Den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet syftar dels till att uppfylla målet att minska lönemassan i den offentliga sektorn, dels till att reformera pensionssystemet. Dessa mål fastställdes i beslut 2009/459 och i samförståndsavtalet för att minska de svårigheter avseende betalningsbalansen som fått Rumänien att ansöka om och beviljas ekonomiskt stöd från unionen. Dessa mål är mål av allmänt samhällsintresse.

Vad gäller frågan huruvida den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är lämplig för sitt ändamål och nödvändig erinrar domstolen om följande. Med hänsyn till den rådande särskilda ekonomiska situationen har medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning när de antar beslut i ekonomiska angelägenheter. Det är även medlemsstaterna som är bäst skickade att avgöra vilka åtgärder som kan tänkas uppnå det eftersträvade målet.

(se punkterna 55–57 och 60 samt punkt 3 i domslutet)

4.      Artikel 2.2 b i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att denna bestämmelse inte är tillämplig såvitt gäller tolkningen av en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken det föreskrivna förbudet att kumulera nettopension med inkomst från verksamhet vid offentliga institutioner om pensionen överstiger den genomsnittliga nationella bruttolön som legat till grund för upprättandet av statens socialförsäkringsbudget, är tillämpligt på domare och åklagare men inte på personer som innehar ett mandat enligt den nationella konstitutionen.

(se punkt 66 samt punkt 4 i domslutet)