PERSONALDOMSTOLENS DOM
(första avdelningen)
den 13 december 2007
Förenade målen F-51/05 och F-18/06
Tineke Duyster
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Språk – Upptagande till sakprövning – Beslut som går någon emot – Föreligger inte – Föräldraledighet – Ansökan om senareläggning av datumet för föräldraledighetens början – Inverkan av en sjukledighet ”
Saken: Talan som har väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilka Tineke Duyster bland annat har yrkat enligt följande. I mål F‑51/05 har hon yrkat, för det första, ogiltigförklaring av tre beslut av kommissionen, nämligen beslut av den 22 oktober 2004 om att bevilja sökanden föräldraledigt från och med den 1 november 2004 till och med den 30 april 2005, beslut av den 30 november 2004 att inte bevilja sökanden ett senareläggande/återkallande av föräldraledigheten och sökandens lönebesked för november 2004, för det andra, att det ska fastställas att hon alltjämt har rätt till föräldraledighet för sonen, och för det tredje, betalning av olika belopp i form av skadestånd, bland annat som ersättning för skada hon åsamkats till följd av den ovisshet hon lidit av, med avseende på hennes ställning som tjänsteman, och den ideella skada som har följt av denna osäkerhet. I mål F‑18/06 har sökanden yrkat dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 17 november 2005, genom vilket den första dagen på hennes föräldraledighet bestämdes till den 8 november 2004, dels skadestånd, bland annat som ersättning för den ekonomiska och ideella skada som nämnda beslut har gett upphov till.
Avgörande: Talan ogillas. Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad och ersätta en tredjedel av sökandens rättegångskostnad. Sökanden ska bära två tredjedelar av sin rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt
(Artikel 21 tredje stycket EG)
2. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
3. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Skälen i ett beslut – Omfattas inte
(Artikel 230 EG)
4. Förfarande – Invändning om litispendens
5. Tjänstemän – Ledighet – Föräldraledighet – Återtagande av ansökan – Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 42a)
6. Tjänstemän – Ledighet – Föräldraledighet – Avbrott – Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 42a)
1. Det åligger institutionerna att, i enlighet med deras omsorgsplikt, i individuella beslut som riktas till en tjänsteman använda ett språk som denne helt behärskar, eftersom administrationen är skyldig att säkerställa att tjänstemännen faktiskt och lätt kan ta del av administrativa beslut som berör dem personligen.
Det kan emellertid inte slutledas ur artikel 21 tredje stycket EG att varje beslut som en institution riktar till en av sina tjänstemän ska avfattas på tjänstemannens modersmål. Hänvisningarna i fördraget till språkanvändningen inom Europeiska unionen kan nämligen inte anses ge uttryck för en allmän gemenskapsrättslig princip som ger varje medborgare rätt att kräva att varje handling som kan påverka hans eller hennes intressen under alla förhållanden skall avfattas på hans eller hennes språk.
(se punkterna 56-58)
Hänvisning till:
Domstolen 9 september 2003, C‑361/01 P, Kik mot harmoniseringsbyrån, REG 2003, s. I‑8283, punkt 82
Förstainstansrätten 23 mars 2000, T‑197/98, Rudolph mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑55 och II‑241, punkt 46
2. Endast en rättsakt med bindande rättsverkan som direkt och individuellt kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning kan utgöra en rättsakt som går denne emot.
Emellertid kan vissa rättsakter, även om de inte påverkar den berörda tjänstemannens väsentliga intressen eller ställning, med hänsyn till den slags tjänst som är i fråga och omständigheterna anses utgöra rättsakter som går denne emot om de skadar den berörda personens ideella intressen eller framtidsutsikter. Det grundläggande elementet i en rättsakt som går någon emot är att rättsakten påverkar en persons intressen, det vill säga att den kan skada denna persons intressen, i synnerhet med avseende på den begäran som personen har framställt. Talan måste kunna resultera i att en fördel ges till den som har väckt den.
(se punkterna 78-80)
Hänvisning till:
Domstolen 27 juni 1973, 35/72, Kley mot kommissionen, REG 1973, s. 679, punkterna 4 och 5; 29 oktober 1981, 125/80 Arning mot kommissionen, REG 1981, s. 2539, punkt 17; 3 december 1992, C‑32/92 P, Moat mot kommissionen, REG 1992, s. I-6379, punkt 9; 10 januari 2006, C‑373/04 P, kommissionen mot Alvarez Moreno, REG 2006, s. I‑1, punkt 42
3. Bedömningarna i skälen i ett beslut kan inte som sådana bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Gemenskapsdomstolarna kan inte pröva dessa bedömningars lagenlighet, såvida de inte såsom skäl i en rättsakt som går någon emot utgör ett nödvändigt stöd för den bindande delen av beslutet, eller dessa skäl i vart fall i sak kan modifiera vad som beslutats i den bindande delen av det ifrågavarande beslutet.
(se punkt 84)
Hänvisning till:
Förstainstansrätten 30 april 2007, T‑387/04, EnBW Energie Baden-Württemberg mot kommissionen, REG 2007, s. II‑1195, punkt 127 och där angiven rättspraxis
4. En talan med samma parter, vilken med åberopande av samma grunder syftar till samma sak som en tidigare väckt talan, ska avvisas.
(se punkterna 94 och 102)
Hänvisning till:
Domstolen 19 september 1985, 172/83 och 226/83, Hoogovens Groep mot kommissionen, REG 1985, s. 2831, punkt 9; 22 september 1988, 358/85 et 51/86, Frankrike mot parlamentet, REG 1988, s. 4821, punkt 12
Förstainstansrätten 14 juni 2007, T‑68/07, Landtag Schleswig-Holstein mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 16
5. En ansökan om föräldraledighet kan återkallas ensidigt av tjänstemannen, dock endast med skälig frist och inte under några omständigheter efter den dag då beslutet avseende denna begäran har delgetts, eller, på sin höjd, fram till den dag då den berörda tjänstemannen fått kännedom om beslutet.
(se punkt 139)
6. Artikel 2.4 i de allmänna genomförandebestämmelser som kommissionen har antagit till artikel 42a, enligt vilka tillsättningsmyndigheten på begäran av den berörda personen kan upphäva ett beslut att bevilja föräldraledighet, ska tolkas så att det även är möjligt att göra ett tillfälligt uppehåll i föräldraledigheten.
Av preciseringen att tillsättningsmyndigheten, enligt nämnda artikel, ”kan” upphäva föräldraledigheten – och således inte är skyldig att efterkomma varje begäran om upphävande eller avbrott – framgår att varje beslut som tillsättningsmyndigheten tar med denna innebörd ska grunda sig på av tjänstemannen åberopade legitima skäl, med beaktande av syftet med föräldraledigheten och efter en avvägning mellan tjänstemannens och institutionens intressen.
Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning är emellertid inskränkt när den berörda, föräldralediga, personen, i sin begäran om ett avbrott i ledigheten kan styrka att sådana händelser har inträffat efter att ansökan om denna ledighet beviljades, som obestridligen gör det omöjligt för vederbörande att vårda sitt barn på de ursprungligen planerade villkoren. Det kan i synnerhet vara så när tjänstemannen lider av en sjukdom som är så allvarlig eller av sådant slag att vederbörande försätts i en situation där denne omöjligen kan vårda sitt barn.
(se punkterna 163, 167, 169 och 170)
Hänvisning till:
Domstolen 20 september 2007, C‑116/06, Kiiski, REGP 2007, s. I-7643, punkt 38