DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

15 april 2015

Mål F‑96/13

Nikolaos Pipiliagkas

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Förflyttning i tjänstens intresse – Artikel 26 i tjänsteföreskrifterna – Rätten till försvar”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Nikolaos Pipiliagkas bland annat har yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens tillsättningsmyndighets beslut att ändra hans tjänsteplacering, med verkan från den 1 januari 2013, till direktoratet Gemensamma resurser vid GD Transport och rörlighet i Bryssel (Belgien).

Avgörande:      Europeiska kommissionens beslut av den 19 december 2012, att ändra Nikolaos Pipiliagkas tjänsteplacering, med verkan från den 1 januari 2013, till direktoratet Gemensamma resurser vid GD Transport och rörlighet i Bryssel (Belgien) ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Nikolaos Pipiliagkas rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Åtgärder för processledning – Begäran om att vissa handlingar ska avlägsnas från akten i målet, framställd av en tjänsteman som gör gällande att de inte intagits i vederbörandes personalakt – Avslag

(domstolens stadga, artikel 21 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 137.2; tjänsteföreskrifterna, artikel 26)

2.      Tjänstemän – Personalakt – Handlingar som ska ingå – Beslut som påverkar en tjänstemans administrativa ställning – Begrepp – Meddelanden från tjänstemän som kritiserat attityden hos en annan tjänsteman vars tjänsteplacering därefter ändrats – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 26.1)

3.      Tjänstemän – Beslut som påverkar en tjänstemans administrativa ställning – Beaktande av uppgifter som inte finns i den anställdes personalakt – Avgörande betydelse – Ogiltigförklaring – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 26.1 och 90.1)

4.      Tjänstemän – Principer – Rätten till försvar – Skyldighet att höra den berörda personen innan en rättsakt som går denne emot antas – Räckvidd

1.      Institutionerna är enligt artikel 26 i tjänsteföreskrifterna förhindrade att mot en tjänsteman använda eller åberopa handlingar som skulle ha ingått i dennes personalakt men som inte är nämnda där. Ett administrativt beslut som grundas på sådana handlingar ska ogiltigförklaras. I artikeln regleras emellertid på intet sätt huruvida sådana handlingar kan tillåtas i ett domstolsförfarande.

Att avlägsna översända handlingar i ett sådant förfarande skulle dessutom medföra att unionsdomstolen hindrades från att pröva de grunder som åberopats vid den och som bygger på dessa handlingar. Det vore meningslöst att avlägsna handlingar som har beaktats vid prövningen av en grund, efter en förhandling som avsett just dessa handlingar för bedömningen av nämnda grund. Att förfara på så sätt skulle för övrigt strida mot artikel 137.2 i rättegångsreglerna för Europeiska unionens tribunal, enligt vilken personaldomstolens kansli vid ett överklagande ska sända över akten från första instans till tribunalens kansli.

(se punkterna 26 och 27)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Rozand-Lambiotte/kommissionen, T‑96/95, EU:T:1997:25, punkt 42, och dom de Brito Sequeira Carvalho/kommissionen och kommissionen/de Brito Sequeira Carvalho, T‑40/07 P och T‑62/07 P, EU:T:2009:382, punkt 99

2.      Artikel 26 första stycket a i tjänsteföreskrifterna förpliktar inte i sig administrationen att lägga varje handling som rör en tjänsteman till personalakten. I artikeln görs skillnad mellan, å ena sidan, de ”handlingar” som endast ska finnas i personalakten om de avser den aktuelle tjänstemannens administrativa ställning samt de ”utlåtanden” som endast får läggas till personalakten om de avser dennes kompetens, prestationsförmåga eller uppträdande och, å andra sidan, alla övriga handlingar som rör den aktuelle tjänstemannen.

När det hänvisas till ovannämnda utlåtanden i artikel 26 första stycket a i tjänsteföreskrifterna avses formella handlingar av officiellt slag avseende tjänstemännens kompetens, prestationsförmåga eller uppträdande. Personalakten ska dock även innehålla handlingar som avser fakta eller uppgifter om sakliga omständigheter rörande tjänstemannens uppträdande, vilka senare ska användas vid antagandet av ett beslut som påverkar dennes administrativa ställning eller karriär, såsom ett utlåtande i form av en anteckning med en bedömning av tjänstemannens kompetens och uppträdande eller andra redan förefintliga handlingar innehållande påståenden om omständigheter som åberopas mot vederbörande, eller varje handling som kan påverka tjänstemannens administrativa ställning och karriär. Emellertid utgör inte artikel 26 i tjänsteföreskrifterna alls något hinder för att en institution inleder en undersökning och i detta avseende upprättar en akt. De enda handlingar avseende undersökningen som måste läggas till tjänstemannens personalakt är eventuella beslut om disciplinåtgärder som antas på grundval av undersökningsakten.

Enkla e-postmeddelanden kan i princip inte anses vara utlåtanden i den mening som avses i artikel 26 första stycket a i tjänsteföreskrifterna. Än mindre kan en anteckning vars upphovsman inte är en administrativ myndighet anses vara ett utlåtande i den mening som avses i artikel 26 första stycket a i tjänsteföreskrifterna.

En handling som rör tjänstemannens administrativa ställning och som kan ha avgörande betydelse för beslutet ska, i princip, ha meddelats den berörde tjänstemannen och därefter lagts till dennes personalakt. Vad närmare bestämt gäller ett beslut att ändra en tjänstemans tjänsteplacering, oaktat den omständigheten att det inte utgör ett utlåtande avseende dennes kompetens, prestationsförmåga eller uppträdande i den mening som avses i artikel 26 i tjänsteföreskrifterna, är det i princip nödvändigt att e-postmeddelanden eller anteckningar som undertecknats av tjänstemän och andra anställda, i vilka den berörde tjänstemannens attityd kritiseras, meddelas tjänstemannen och läggs till personalakten, eftersom de kan ha ett avgörande inflytande på beslutet huruvida vederbörandes tjänsteplacering ska ändras.

(se punkterna 42, 43, 46 och 48)

Hänvisning till

Domstolen: dom Ojha/kommissionen, C‑294/95 P, EU:C:1996:434, punkt 67

Förstainstansrätten: dom Rozand-Lambiotte/kommissionen, EU:T:1997:25, punkt 42; Apostolidis/domstolen, T‑86/97, EU:T:1998:71, punkt 36; Ojha/kommissionen, T‑77/99, EU:T:2001:71, punkt 57; Recalde Langarica/kommissionen, T‑344/99, EU:T:2001:237, punkt 60; Cwik/kommissionen, T‑155/03, T‑157/03 och T‑331/03, EU:T:2005:447, punkt 52, samt de Brito Sequeira Carvalho/kommissionen och kommissionen/de Brito Sequeira Carvalho, EU:T:2009:382, punkt 96

Personaldomstolen: dom Bianchi/ETF, F‑38/06, EU:F:2007:117, punkterna 45 och 48, samt dom Talvela/kommissionen, F‑43/06, EU:F:2007:162, punkterna 59–62

3.      Enbart den omständigheten att vissa handlingar inte har lagts till en tjänstemans personalakt innebär inte i sig att grund föreligger att ogiltigförklara ett beslut som går en person emot, om handlingarna faktiskt har bringats till den berörda personens kännedom.

Det framgår nämligen av artikel 26 andra stycket i tjänsteföreskrifterna att den omständigheten att handlingar avseende en tjänstemans administrativa ställning inte kan åberopas mot denne endast avser handlingar som inte först har meddelats denne. Bestämmelsen gäller inte handlingar som trots att de har bringats till tjänstemannens kännedom ännu inte har lagts till hans personalakt. För det fall institutionen inte har låtit handlingarna ingå i tjänstemannens personalakt har denne fortfarande möjlighet att med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna inlämna en begäran härom och i händelse av avslag anföra ett administrativt klagomål. Institutionen kan dock inte under några omständigheter anses förhindrad att fatta ett beslut i tjänstens intresse på grundval av handlingar som redan har meddelats tjänstemannen, endast av det skälet att dessa handlingar inte har lagts till hans personalakt.

(se punkt 49)

Hänvisning till

Domstolen: dom Ojha/kommissionen, EU:C:1996:434, punkt 68

Förstainstansrätten: dom Recalde Langarica/kommissionen, EU:T:2001:237, punkt 60

4.      Blott det faktum att den berörda tjänstemannen har fått kännedom om de faktiska omständigheter som ligger till grund för ett beslut som går honom emot kan inte anses visa att vederbörande gavs möjlighet att på ett verksamt sätt försvara sina intressen innan beslutet fattades. För att tjänstemännens rätt till försvar ska anses vara säkerställd måste institutionen också på något sätt visa att den dessförinnan verkligen ha låtit tjänstemannen förstå att de ifrågavarande faktiska omständigheterna kunde utgöra grund för det beslut som går honom emot, trots att de inte lagts till hans personalakt. Det följer dessutom av principen om rätt till försvar, för vilken rätten att bli hörd är ett uttryck, att den berörda personen, innan ett beslut som påverkar vederbörande negativt antas, ska ha haft möjlighet att på ett meningsfullt sätt framföra sina synpunkter avseende huruvida de påstådda faktiska omständigheterna och förhållandena, på grundval av vilka beslutet kan komma att antas, verkligen föreligger och är relevanta. När en tjänstemans överordnade kallar denne till ett samtal ska administrationen tillse att den berörda tjänstemannen klart underrättas om den åtgärd som övervägs och särskilt om syftet med samtalet, så att vederbörande på ett meningsfullt sätt kan framföra sina synpunkter innan ett beslut som påverkar denne på ett ofördelaktigt sätt antas.

För att ett åsidosättande av rätten att bli hörd ska kunna leda till att det beslut som går personen emot ogiltigförklaras måste det emellertid även prövas huruvida förfarandet utan denna oegentlighet hade kunnat få en annan utgång. Vid denna prövning är det viktigt att samtliga omständigheter i fallet beaktas och, i synnerhet, vilket slags anmärkningar det är fråga om samt omfattningen av de förfarandemässiga oegentligheter som begåtts, i förhållande till de garantier som tjänstemannen har kunnat åtnjuta.

När det i det beslut som går personen emot hänvisas till påståenden som grundar sig på subjektiva värderingar, och det således ligger i deras natur att de kan ändras, skulle tjänstemannen, om vederbörande hade hörts innan beslutet fattades, ha kunnat framföra sin synpunkt och på så sätt kanske fått till stånd en ändring av de bedömningar som gjorts avseende vederbörande.

(se punkterna 55, 57, 65 och 66)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom de Brito Sequeira Carvalho/kommissionen och kommissionen/de Brito Sequeira Carvalho, EU:T:2009:382, punkt 94

Personaldomstolen: dom Nastvogel/rådet, F‑4/10, EU:F:2011:134, punkt 94; Possanzini/Frontex, F‑124/11, EU:F:2013:137, punkt 60; CH/parlamentet, F‑129/12, EU:F:2013:203, punkt 38; Delcroix/EEAS, F‑11/13, EU:F:2014:91, punkterna 35 och 42, samt Tzikas/ERA, F‑120/13, EU:F:2014:197, punkt 55