DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (ensamdomare)
den 21 juli 2016
Mål F‑9/12 RENV
CC
mot
Europaparlamentet
”Personalmål – Återförvisning till personaldomstolen efter upphävande – Skadeståndstalan – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Fel som begåtts vid behandlingen av en reservlista – Allmänt uttagningsprov – Meddelande om uttagningsprov EUR/A/151/98 – Likabehandling – Åtgärder för att följa domen – Utredning av Europeiska ombudsmannen”
Saken: Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken CC ansöker om ersättning för den skada hon lidit till följd av olika fel som Europaparlamentet begick vid hanteringen av den förteckning över godkända sökande som upprättades efter uttagningsprov EUR/A/151/98, på vilken sökandens namn hade skrivits in till följd av det beslut parlamentets generaldirektör för personalfrågor antog den 17 maj 2005.
Avgörande: Europaparlamentet ska utge 12 000 euro till CC. Talan ogillas i övrigt. Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta CC:s rättegångskostnader i målen F‑9/12, T‑457/13 P och F‑9/12 RENV.
Sammanfattning
1. Unionsrätt – Principer – Likabehandling – Begrepp – Giltighetstiden för förteckningen över godkända sökande skiljer sig såvitt gäller olika sökande
2. Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Begrepp – Förlust av en möjlighet att rekryteras – Bevisbörda
(Artikel 340.2 FEUF)
1. Principen om likabehandling är en grundläggande princip inom unionsrätten enligt vilken lika situationer inte får behandlas olika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. Likabehandlingsprincipen har åsidosatts när två personkategorier, vilka befinner sig i faktiska och rättsliga situationer som inte uppvisar några väsentliga skillnader, behandlas olika och när olika situationer behandlas lika.
Eftersom den berörda personens namn var inskrivet i förteckningen över godkända sökande i uttagningsprovet under en kortare tid än vad som gällde de övriga godkända sökande har principen om likabehandling inte iakttagits.
(se punkterna 89, 90 och 93)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: dom av den 20 februari 2009, kommissionen/Bertolete m.fl., T-359/07 P–T-361/07 P, EU:T:2009:40, punkterna 37 och 38 samt där angiven rättspraxis
2. När det gäller utomobligatoriskt skadestånd kan unionen hållas ansvarig för en skada endast om den utgör en tillräckligt direkt följd av institutionens rättsstridiga handlande, vilket förutsätter att det rättsstridiga handlandet har varit den avgörande orsaken till att möjligheten gått förlorad.
När den påstådda skadan rör en förlust av en möjlighet, ankommer det på den part som åberopar denna skada att bevisa att det rör sig om en verklig chans och att förlusten av denna chans faktiskt är definitiv.
(se punkterna 122 och 123)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: dom av den 5 oktober 2004, Sanders m.fl./kommissionen, T-45/01, EU:T:2004:289, punkt 150, dom av den 12 juli 2007, Eagle m.fl./kommissionen, T-144/02, EU:T:2004:290, punkt 165, och dom av den 6 juni 2006, Grardot/kommissionen, T-10/02, EU:T:2006:148, punkt 96
Personaldomstolen: dom av den 12 maj 2011, Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen, F-50/09, EU:F:2011:55, punkt 179 och där angiven rättspraxis