Talan väckt den 13 oktober 2009 - Terezakis mot kommissionen

(Mål T-411/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ioannis Terezakis (ombud: advokaten B. Lombart)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut i form av en skrivelse daterad den 3 augusti 2009, som sökanden mottog den 10 augusti 2009, att neka sökanden tillgång till delar av och bilagorna till vissa skrivelser som utväxlades mellan Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och det grekiska finansministeriet avseende eventuella överträdelser av skattelagstiftningen i samband med uppförandet av Spata flygplats i Aten, Grekland, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 3 augusti 2009, som delgavs sökanden den 10 augusti 2009, att neka sökanden tillgång till delar av och bilagorna till vissa skrivelser som utväxlades mellan Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och det grekiska finansministeriet avseende eventuella överträdelser av skattelagstiftningen i samband med uppförandet av Atens internationella flygplats i Spata. Sökanden anför följande grunder.

Sökanden hävdar för det första att kommissionen gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig rättstillämpning och gjorde en uppenbart oriktig bedömning av sakomständigheterna i det omtvistade beslutet, eftersom den tolkade och tillämpade artikel 4.2 första strecksatsen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar¹ på ett felaktigt sätt. Sökanden gör gällande att kommissionen endast åberopade det undantag till allmänhetens tillgång som avser behovet av att skydda affärshemligheter på ett abstrakt sätt, som stöd för att neka utlämnande av delar av de aktuella handlingarna, utan att åberopa särskilda grunder avseende risken för att skyddet för de berörda företagens affärsintressen undergrävs.

Sökanden gör vidare gällande att kommissionen åsidosatte artikel 1 i ovannämnda förordning, principen i punkten a i denna artikel om största möjliga tillgång till kommissionens handlingar, och gemenskapsdomstolarnas rättspraxis.

Sökanden hävdar därefter att kommissionen gjorde sig skyldig till uppenbart oriktig rättstillämpning när den underlät att informera sökanden om grunderna för sitt beslut. Sökanden gör även gällande att kommissionen åsidosatte motiveringsskyldigheten i artikel 253 EG genom att endast hänvisa till undantagen i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 som stöd för att neka tillgång till de begärda handlingarna.

Sökanden hävdar slutligen att kommissionen drog en felaktig slutsats när den fann att bilagorna till de skrivelser som sökanden begärde tillgång till var i sökandens ägo, till följd av en felaktig tolkning avseende att de handlingar som begärdes var identiska med de handlingar som sökanden hade i sin ägo. Sökanden gör följaktligen gällande att det omtvistade beslutet är uppenbart oriktig, eftersom kommissionen underlät att tillämpa bestämmelserna i förordning nr 1049/2001, och särskilt artikel 4 i densamma.

____________

¹ - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).