BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 14 januari 2014

Mål F‑60/13

Giorgio Lebedef

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Registrering av frånvaro på grund av sjukdom – Otillåten frånvaro – Tillsättningsmyndigheten har dragit av semesterdagar – Ansökan inlämnad via e-post – Den berörda personens kännedom om att ett beslut föreligger – Underlåtenhet att öppna en e-post och ta del av detta besluts innehåll genom att klicka på en länk – Upptagande till sakprövning – Frister – Fastställande av det datum från vilket den berörde personen har kunnat ta del av beslutets innehåll”

Saken:      Talan som väckts enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Giorgio Lebedef yrkar ogiltigförklaring av ett beslut, som påstås vara ett tyst beslut, att avslå hans ansökan av den 13 april 2012 om att Europeiska kommissionen ska ändra registreringen av vissa delar av hans frånvaro i kommissionens interna datasystem för att hantera personalens ledigheter (nedan kallat SysPer 2), samt ogiltigförklaring av det uttryckliga beslutet av den 24 juli 2012 avseende samma ansökan (nedan kallat beslutet av den 24 juli 2012), i den del beslutet innebär att sökandens rätt till fem semesterdagar drogs in.

Avgörande:      Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Giorgio Lebedef ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Anmälan – Begrepp – E-postmeddelande som anger att ett beslut föreligger och är tillgängligt – Omfattas – Relevant datum – Datum då det är möjligt för tjänstemannen att ta del av beslutets innehåll

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Klagomål angående ett uttryckligt beslut om avslag på en ansökan har inte anförts i tid – Senare meddelande som hänvisar till det tidigare beslutet – Frist som börjar löpa på nytt – Inte möjlig

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      För att ett beslut ska anses vederbörligen delgett i den mening som avses i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna ska det inte endast ha kommit mottagaren till handa utan även lämnat vederbörande möjlighet att ta faktiskt ta del av dess innehåll.

I synnerhet när den berörda personen är i aktiv tjänst i den mening som avses i artikel 35 a i tjänsteföreskrifterna gäller att om administrationen godtar att en ansökan i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna kan göras på elektronisk väg, i förevarande fall från den e-postadress på arbetsplatsen som administrationen ställt till förfogande är det med beaktande av att den berörde personen själv valt detta sätt att kommunicera rimligt att administrationen, med hänvisning till principen om parallellism, också kan delge den berörda personen sitt svar genom ett e-postmeddelande som sänts från tillsättningsmyndighetens e-postadress (till vilken den berörda personen sänt sin ansökan) till tjänstemannens e-postadress på arbetsplatsen.

En institution kan inte utgå från att ett internt meddelande som skickas elektroniskt – i förevarande fall ett e-postmeddelande i vilket angavs att ett beslut från tillsättningsmyndigheten förelåg och fanns tillgängligt on-line – når mottagaren så fort denne är fysiskt närvarande på sin arbetsplats. En sådan presumtion är dock tillåten om den berörda institutionen inte blott stödjer sig på indicier utan på bevis, inbegripet bevis som härrör från den berörda personen, av vilka framgår att denne till sin e-postadress på arbetsplatsen har mottagit ett e-postmeddelande och med all sannolikhet har kunnat öppna detta meddelande och således genom en hyperlänk i vederbörlig ordning ta del av det beslut vars existens e-postmeddelandet upplyste om.

Omständigheten att administrationen inte begärde att den berörda personen skulle bekräfta att han läst e-postmeddelandet saknar betydelse för vilket datum som den beröra personen kan anses ha haft möjlighet att ta del av tillsättningsmyndighetens beslut, eftersom denna person har valt att endast läsa de av sina e-postmeddelanden som han ansåg vara viktiga, och således fann det lämpligt att ta del av.

(se punkterna 39, 42–44, 46 och 47)

Hänvisning till

Domstolen: 15 juni 1976, Jänsch mot kommissionen, 5/76, punkt 10

Personaldomstolen: 25 april 2007, Lebedef-Caponi mot kommissionen, F‑71/06, punkterna 29–31 och 34; 7 oktober 2009, Pappas mot kommissionen, F‑101/08, punkt 43; 16 december 2010, AG mot parlamentet, F‑25/10, punkterna 38 och 39

2.      Ett e-postmeddelande från administrationen som endast innehåller upplysningar om att ett uttryckligt beslut av en ansökan från tjänstemannen föreligger, vilket den berörde tjänstemannen underlåtit att ta del av kan inte innebära att en ny frist börjar löpa för tjänstemannen att klaga på detta beslut.

Artikel 91.3 andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna behandlar fristerna för att väcka talan vid personaldomstolen och kan under alla förhållanden inte åberopas till stöd för en juridisk fiktion enligt vilken ett uttryckligt beslut, som kommer efter påstått tyst beslut, skulle medföra att en frist för att klaga på nytt börjar löpa när sökanden slutligen behagar ta del av detta uttryckliga svar från administrationen.

(se punkterna 51 och 52)

Hänvisning till

Domstolen: 10 december 1980, Grasselli mot kommissionen, 23/80, punkt 18; 21 november 1990, Infortec mot kommissionen, C‑12/90, punkt 10

Förstainstansrätten: 9 januari 2007, Van Neyghem mot Regionkommittén, T‑288/04, punkt 52

Personaldomstolen: 10 maj 2011, Barthel m.fl. mot domstolen, F‑59/10, punkt 27