Language of document : ECLI:EU:F:2008:175

BESLUT MEDDELAT AV PERSONALDOMSTOLENS ORDFÖRANDE

den 17 december 2008

Mål F-80/08 R

Fritz Harald Wenig

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Interimistiskt förfarande – Ansökan om uppskov med verkställigheten av ett beslut att avstänga den berörde från tjänsten – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Föreligger inte ”

Saken: Ansökan, som ingetts med stöd av artiklarna 242 EG, 243 EG, 157 EA och 158 EA, varigenom Fritz Harald Wenig begärde uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 18 september 2008, som fattats med stöd av artiklarna 23 och 24 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, innebärande att han avstängdes från tjänsten tills vidare och att 1 000 euro per månad av hans lön skulle hållas inne under en period om högst sex månader.

Avgörande: Ansökan om interimistiska åtgärder avslås. Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juri – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Kumulativ karaktär – Ordning i vilken prövning ska ske och sättet för prövningen

(Artiklarna 242 EG och 243 EG; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102. 2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga

(Artikel 242 EG; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2; tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artiklarna 23 och 24)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Bevisbörda

(Artikel 242 EG; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2; tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artiklarna 23 och 24)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Retroaktiv verkan – Föreligger inte

(Artikel 242EG)

1.      Enligt artikel 102.2 i personaldomstolens rättegångsregler ska en ansökan om interimistiska åtgärder bland annat ange de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris). Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt. De begärda åtgärderna ska vidare vara av tillfällig karaktär i den meningen att de inte får föregripa avgörandet i sak.

Vid denna helhetsbedömning förfogar rätten, när den prövar en ansökan om en interimistisk åtgärd, över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med avseende på de särskilda omständigheterna i fallet i fråga avgöra sättet att pröva om dessa olika villkor är uppfyllda, liksom i vilken ordning denna prövning ska utföras, då det inte i någon bestämmelse i gemenskapsrätten föreskrivs ett i förväg upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder.

(se punkterna 20–23)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 21 mars 1997, Antillean Rice Mills mot rådet, T‑41/97 R, REG 1997, s. II‑447, punkt 19; 9 augusti 2001, De Nicola mot revisionsrätten, T‑120/01 R, REGP 2001, s. I‑A‑171 och s. II‑783, punkterna 12 och 13

Personaldomstolen 31 maj 2006, Bianchi mot Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, F‑38/06 R, REGP 2006, s. I‑A‑1‑27 och s. II‑A‑1‑93, punkterna 20 och 22

2.      När rätten, vid vilken det har gjorts gällande att det finns en risk för att sökanden lider allvarlig och irreparabel skada, inom ramen för en ansökan om uppskov med verkställigheten gör en avvägning mellan de olika berörda intressena ska den pröva huruvida det, för det fall det omtvistade beslutet eventuellt ogiltigförklaras när målet avgörs i sak, är möjligt att återställa den situation som uppkommer genom att det verkställs omedelbart och, omvänt, om uppskov med verkställighet av detta beslut skulle utgöra hinder för dess fulla verkan för det fall talan rörande huvudsaken ogillas.

Ett beslut att avstänga en tjänsteman från tjänsten med stöd av artiklarna 23 och 24 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna är avsett att ha verkningar under en viss period. Denna period utgörs, inledningsvis, av den tid som undersökningen tar och fortsätter att löpa därefter när institutionen anser att det med hänsyn till tjänstens intresse, och ibland tjänstemannens intresse, är nödvändigt att denne är frånvarande fram till dess att institutionen slutgiltigt har fastslagit sitt ställningstagande angående de påstådda bristerna. Ett beslut om avstängning skulle således förlora sin ändamålsenliga verkan om det inte kunde få verkningar under den period då det är avsett att ha verkan.

Ett uppskov med verkställigheten av ett sådant beslut har följaktligen oåterkalleliga verkningar, i sådan grad att det finns risk för att personaldomstolens avgörande i huvudsaken föregrips. Detta är inte fallet om ett uppskov med verkställigheten inte beviljas. Det är nämligen möjligt att eventuellt reparera den skada som den avstängde tjänstemannen har lidit till följd av att hans anseende skadas, genom att det aktuella beslutet ogiltigförklaras, eller till och med genom att institutionen förpliktas att utge ekonomisk ersättning. Vid intresseavvägningen ska således denna oåterkalleliga karaktär beaktas och uppskov med verkställigheten av avstängningsbeslutet ska beviljas endast om det framstår som otvivelaktigt att det föreligger ett krav på skyndsamhet.

(se punkterna 27–31 och 36)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: ovannämnda målet Antillean Rice Mills mot rådet, punkt 46; 30 april 2008, Spanien mot kommissionen, T‑65/08 R, REGP 2008, s. I‑A-0000 och s. II‑A-0000, punkt 82 och där angiven rättspraxis

3.      Syftet med ett interimistiskt förfarande är inte att säkerställa att en skada ersätts, utan att garantera att avgörandet i sak får full verkan. För att uppnå det sistnämnda syftet är det nödvändigt att de begärda åtgärderna är av skyndsam art, på så sätt att det för att undvika att sökandens intressen skadas på ett allvarligt och irreparabelt sätt är nödvändigt att dessa åtgärder vidtas och ges rättsverkningar redan innan målet avgörs i sak. Det ankommer dessutom på den part som yrkat uppskov med verkställigheten att styrka att han inte kan avvakta utgången av målet i huvudsaken utan att behöva lida sådan skada.

I den mån en ideell skada uppstår som en följd av ett beslut om avstängning av en tjänsteman är det, i princip, en oundviklig och omedelbar följd av nämnda beslut. Ett eventuellt uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet skulle inte i högre grad kunna avhjälpa en sådan ideell skada än en eventuell senare ogiltigförklaring av detta beslut då målet avgörs i sak.

Även om det antas att den avstängde tjänstemannen åberopar en specifik skada, vad gäller hans karriär, vilken är åtskild från skadan på hans anseende är denna skada en följd av det disciplinära förfarandet som inletts mot honom och inte av det omtvistade beslutet.

(se punkterna 41, 43 och 44)

Hänvisning till

Domstolen 25 mars 1999, Willeme mot kommissionen, C‑65/99 P(R), REG 1999, s. I‑1857, punkterna 60–62

Förstainstansrätten 10 september 1999, Elkaïm Mazuel mot kommissionen, T‑173/99 R, REGP 1999, s. I‑A‑155 och s. II‑811, punkt 25; ovannämnda målet De Nicola mot revisionsrätten, punkt 43; 19 december 2002, Esch-Leonhardt m.fl. mot ECB, T‑320/02 R, REGP 2002, s. I‑A‑325 och s II‑1555, punkt 27

4.      Ett domstolsbeslut i vilket det förordnas om uppskov med verkställigheten är en interimistisk åtgärd som vidtas i syfte att säkra framtiden. Ett beslut om uppskov kan således inte ha retroaktiv verkan.

(se punkt 53)