Talan väckt den 12 april 2024 – Novis mot EIOPA

(Mål T-204/24)

Rättegångsspråk: Engelska

Parter

Sökande: Novis Insurance Company, Novis Versicherungsgesellschaft, Novis Compagnia di Assicurazioni, Novis Poisťovňa a.s. (Bratislava, Slovakien) (ombud: advokaterna A. Börner, S. Förster och S. Henrich)

Svarande: Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Eiopas rekommendation nr EIOPA-BoS-22-293 (Ref. Ares(2022)4118763) av den 16 (eller 17) maj 2022 (nedan kallad den angripna rättsakten) i samband med ett förfarande avseende överträdelser av unionsrätten som inletts mot den nationella behöriga myndigheten Národná Banka Slovenska (nedan kallad den nationella behöriga myndigheten), och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

Första grunden: Åsidosättande av sökandens rätt att yttra sig enligt artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

Hemlighållandet i förhållande till sökanden av den angripna rättsakten och utarbetandet av densamma, som trots att den formellt klassificerats som en rekommendation faktiskt utgör ett beslut, innebär att sökanden inte fick någon information om, eller möjlighet att ta del av, de bakomliggande omständigheterna och uppgifterna. Sökanden fick istället kännedom om den angripna rättsakten långt senare. Den angripna rättsakten avsåg specifikt återkallande av sökandens tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet, varför sökanden måste anses vara den namngivna adressaten i den mening som avses i artikel 39.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010¹ . Mot bakgrund av de fel och försummelser som svaranden gjort sig skyldig till utgör det beslut som antogs i den angripna rättsakten ett åsidosättande av artiklarna 17.3 och 39.1 i förordning nr 1094/2010, tolkade i enlighet med artikel 41.2 a i stadgan såsom en del av unionens primärrätt, och sökandens rätt att yttra sig som garanteras där.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till tillgång till svarandens akter enligt artikel 41.2 b i stadgan.

Eftersom svaranden höll den angripna rättsakten och utarbetandet av densamma hemligt från sökanden, hindrade svaranden sökanden från åtkomst till akterna som rörde sökanden. Eftersom den angripna rättsakten är en följd av denna underlåtenhet innebär det beslut som fattats genom nämnda rättsakt ett åsidosättande av sökandens grundläggande rätt till tillgång till akter som garanteras i artikel 41.2 b i stadgan.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till ett rättvist administrativt förfarande, inklusive sökandens rätt att delta, enligt artikel 41.1 och 41.2 i stadgan, och ett rättvist utövande av skönsmässiga befogenheter.

Svaranden höll den angripna rättsakten och utarbetandet av densamma hemligt för sökanden. Utan hänsyn till de existentiella konsekvenserna för sökanden av den angripna rättsakten grundade svaranden dessutom den angripna rättsakten uteslutande på uppgifter som lämnats av den nationella behöriga myndigheten utan att stämma av dessa med sökanden. Detta utgör ett åsidosättande av artiklarna 17.2, 17.3 och 35.6 i förordning nr 1094/2010, tolkade i enlighet med artikel 41.1 och 41.2 i stadgan, vilka har status som primärrätt, och även ett åsidosättande av de grundläggande principerna om rättvisa administrativa förfaranden, inklusive sökandens rätt att delta, ett rättvist utövande av skönsmässiga befogenheter och rätten till opartisk behandling som garanteras däri.

Fjärde grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol enligt artikel 47.1 i stadgan.

Eftersom svaranden höll den angripna rättsakten och utarbetandet av densamma hemligt för sökanden, och eftersom sökandens möjligheter att utöva sin grundläggande rätt att yttra sig och få tillgång till akter enligt artikel 41.2 a och 41.2 b i stadgan undergrävdes, utgör den angripna rättsakten i sig ett åsidosättande av sökandens grundläggande rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol som garanteras i artikel 47 i stadgan och i artikel 39.1, 39.2 och 39.3 i förordning nr 1094/2010.

Femte grunden: Åsidosättande av artikel 17 i förordning nr  1094/2010.

I artikel 17.3, 17.4 och 17.7 i förordning nr 1094/2010 föreskrivs ett indirekt förfarande på tre nivåer, där svaranden, kommissionen och den nationella behöriga myndigheten åläggs olika, överlappande och till och med samma ansvar. Trots tydliga uppgifter om den ökade risken för missförstånd och felaktigheter och de allvarliga följderna av den angripna rättsakten har svaranden underlåtit att i tillräcklig grad undersöka, fastställa och bedöma de relevanta omständigheter som låg till grund för den angripna rättsakten.

Sjätte grunden: Den angripna rättsakten utgör maktmissbruk.

Genom att medvetet utfärda ett de-facto-beslut tillsammans med en särskild instruktion riktad till den behöriga nationella myndigheten om att återkalla sökandens tillstånd, har svaranden medvetet bortsett från att rekommendationer inte ska vara bindande enligt artikel 288.5 FEUF, och i väsentlig mån överskridit gränserna för sin befogenhet enligt artikel 17 i förordning nr 1094/2010. Detta utgör maktmissbruk enligt unionsrätten.

____________

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 2010, s. 48).