FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (första avdelningen)

den 6 februari 2007

Mål T‑143/04

Antonietta Camurato Carfagno

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvärderingsrapport – Bedömningsförfarandet för år 2001/2002 – Talan om ogiltigförklaring – Invändning om rättsstridighet – Uppenbart oriktig bedömning”

Saken: Talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 9 april 2003 om slutligt fastställande av sökandens karriärutvecklingsrapport för perioden från den 1 juli 2001 till den 31 december 2002.

Avgörande: Beslutet av den 9 april 2003 om slutligt fastställande av sökandens karriärutvecklingsrapport för perioden från den 1 juli 2001 till den 31 december 2002 ogiltigförklaras. Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Betygsättarnas utrymme för skönsmässig bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – En institutions interna föreskrifter

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Betygsättarnas utrymme för skönsmässig bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

1.      Att utvärderaren måste ta hänsyn till ett målgenomsnitt när denne upprättar karriärutvecklingsrapporter strider på intet sätt mot artikel 43 i tjänsteföreskrifterna. Tvärtom bidrar systemet med målgenomsnitt som kommissionen infört, där generaldirektoraten bör utvärdera sin personal med iakttagande av ett genomsnitt på 14 av 20, till att öka betygsättarnas frihet vid utvärderingen av de betygsatta tjänstemännen och att främja en betygsättning som återspeglar tjänstemännens meriter.

Det kan tilläggas att detta system inte begränsar den möjlighet utvärderarna har getts att differentiera de bedömningar som görs av varje tjänstemans individuella insatser i den mån dessa avviker, uppåt eller neråt, från detta genomsnitt. Målgenomsnittet utgör inte heller något hinder mot att utvärderarna utnyttjar hela betygsskalan från 0 till 20. Betygsättarna är inte skyldiga, för att målgenomsnittet skall iakttas, att kompensera betyg över detta genomsnitt med betyg under det.

De tre referensintervallen, som utgör riktmärken för olika procenttal av personalstyrkan och motsvarar olika snabb karriär – med 17–20 poäng (snabb karriär) för högst 15 procent av personalen, 12–16 poäng (normal karriär) för omkring 75 procent av personalen och 10–11 poäng (långsam karriär) för högst 10 procent av personalen –, strider inte heller mot artikel 43 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 9, 10 och 63)

Hänvisning till förstainstansrätten den 25 oktober 2005, T‑43/04, Fardoom och Reinard mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑329 och II‑1465, punkterna 52, 53, 56 och 58–62

2.      Vid upprättandet att karriärutvecklingsrapporterna har betygsättarna och utvärderarna ett synnerligen stort utrymme för skönsmässighet när de bedömer hur väl de personer som de har att betygsätta eller utvärdera har utfört sitt arbete. Det ankommer inte på de rättsliga instanserna att ingripa i denna bedömning, utom vid uppenbara överdrifter eller felaktigheter.

(se punkt 67)

Hänvisning till domstolen den 1 juni 1983, 36/81, 37/81 och 218/81, Seton mot kommissionen, REG 1983, s. 1789, punkt 23; förstainstansrätten
den 5 mars 2004, T‑281/03, Liakoura mot rådet, REGP 2004, s. I‑A‑61 och II‑249, punkt 40

3.      Anvisningarna för personalutvärderingsomgången 2001/2002 (övergångsordning), som antagits av kommissionen och innehåller information om bland annat de övergångsbestämmelser som gäller för övergångsperioden från ett betygssystem till ett annat, kan inte ha företräde framför de allmänna genomförandebestämmelserna i artikel 43 i tjänsteföreskrifterna antagna av nämnda institution.

(se punkt 71)

Hänvisning till förstainstansrätten den 8 december 2005, T‑198/04, Merladet mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑403 och II‑1833, punkterna 41–43

4.      Vid förfarandet för utvärdering av en tjänsteman gör sig utvärderarna skyldiga till en uppenbart oriktig bedömning när de, för att underlätta befordran för ”behövande kollegor” i samma lönegrad och vid samma generaldirektorat som nämnda tjänsteman, söker förbehålla dessa kollegor meritpoäng och upplever sig, felaktigt, begränsade av målgenomsnittet när de utvärderar tjänstemannens insatser, trots att detta system i själva verket ökar friheten vid denna bedömning.

(se punkterna 81 och 85)

Hänvisning till ovannämnda Fardoom och Reinard mot kommissionen