Mål T‑117/08

Republiken Italien

mot

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)

”Språkregler – Meddelande om ledig tjänst för rekrytering av generalsekreterare vid EESK – Offentliggörande på tre officiella språk – Information om meddelandet om ledig tjänst – Offentliggörande på samtliga officiella språk – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Artiklarna 12 EG och 290 EG – Artikel 12 i anställningsvillkoren för övriga anställda – Förordning nr 1”

Sammanfattning av domen

1.      Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd

(Artikel 230 första stycket EG)

2.      Europeiska gemenskaperna – Språkregler – Förordning nr 1

(Artikel 290 EG; rådets förordning nr 1, artikel 6)

3.      Europeiska gemenskaperna – Språkregler – Förordning nr 1

(Rådets förordning nr 1, artiklarna 1, 4 och 5)

4.      Europeiska gemenskaperna – Språkregler

5.      Tjänstemän – Rekrytering – Meddelande om ledig tjänst – Offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning på endast vissa av de officiella språken

(Artikel 12 EG)

1.      Europeiska gemenskapen är en rättslig gemenskap och genom fördraget har det inrättats ett fullständigt system med talemöjligheter och förfaranden som är avsett att göra det möjligt för domstolen att pröva lagenligheten av de rättsakter som antas av institutionerna. Systemet i fördraget går ut på att talan kan väckas direkt mot alla sådana åtgärder som vidtas av institutionerna och som är avsedda att ha rättsverkningar. Den finns således en allmän princip som innebär att alla rättsakter som antas av ett unionsorgan, såsom Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, och som är avsedda att ha rättsverkningar gentemot tredje man, måste kunna bli föremål för domstolsprövning.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ingår visserligen inte bland de institutioner som anges i artikel 230 EG. Ett organ som kommittén har emellertid behörighet att anta rättsakter som har rättsverkningar mot tredje man, såsom meddelanden om lediga tjänster. I sådana meddelanden bestäms vilka personer som kan komma i fråga för anställning, genom att villkoren för tillträde till tjänsten definieras i dem, och de utgör således rättsakter som går de potentiella sökande emot vilka saknar rätt att söka tjänsten på grund av nämnda villkor. Det är inte acceptabelt i en rättslig gemenskap att sådana rättsakter inte omfattas av en domstolsprövning.

Härav följer att de rättsakter som antas av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, såsom meddelanden om lediga tjänster, och som är avsedda att ha rättsverkningar gentemot de personer som inte har uppfyllt de krav som ställts och som därmed inte har kommit i fråga för anställning, utgör rättsakter mot vilka talan kan väckas.

(se punkterna 30–33)

2.      Förordning nr 1 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen antogs med stöd av artikel 290 EG. I artikel 6 i förordningen anges uttryckligen att institutionerna i sina arbetsordningar får föreskriva närmare villkor för hur reglerna om språkanvändning ska tillämpas. Vid utövande av denna behörighet bör institutionerna tillerkännas ett visst oberoende i funktionellt hänseende för att säkerställa att reglerna fungerar på ett tillfredsställande sätt. Under dessa omständigheter är det institutionernas ansvar att välja vilket språk som ska användas i den interna kommunikationen och varje institution kan kräva att dess anställda och de som söker anställning kommunicerar på detta språk.

(se punkterna 41 och 55)

3.      Artiklarna 1, 4 och 5 i förordning nr 1 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen är inte tillämpliga på förhållandet mellan institutionerna och deras tjänstemän och övriga anställda, och inte heller på förhållandet mellan institutionerna och sökandena till sådana tjänster, eftersom de endast fastställer de språkregler som är tillämpliga mellan institutionerna och en medlemsstat eller en person som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion. Detsamma gäller för förhållandet mellan organen, såsom Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, och gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda.

(se punkt 51)

4.      De många hänvisningarna i fördraget till språkanvändningen inom Europeiska unionen kan inte anses ge uttryck för en allmän gemenskapsrättslig princip som ger varje medborgare rätt att kräva att varje handling som kan påverka hans eller hennes intressen under alla förhållanden ska avfattas på hans eller hennes språk. Det finns varken någon bestämmelse eller någon princip i gemenskapsrätten som innebär att meddelanden om lediga tjänster systematiskt måste offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning på samtliga officiella språk.

(se punkterna 70 och 71)

5.      Om Europeiska ekonomiska och sociala kommittén beslutar sig för att offentliggöra hela texten till ett meddelande om en ledig tjänst som högre tjänsteman i Europeiska unionens officiella tidning endast på vissa språk, måste den, för att undvika att det sker en diskriminering på grund av språk mellan sökande som eventuellt är intresserade av nämnda meddelande, vidta lämpliga åtgärder i syfte att underrätta samtliga nämnda sökande om förekomsten av det ifrågavarande meddelandet om ledig tjänst och om i vilka utgåvor meddelandet i dess helhet har offentliggjorts. I den mån detta villkor är uppfyllt kan ett offentliggörande på ett begränsat antal språk i Europeiska unionens officiella tidning av ett meddelande om ledig tjänst inte leda till diskriminering mellan olika sökande, om det står klart att dessa behärskar åtminstone ett av dessa språk så väl att de på ett ändamålsenligt sätt kan ta del av innehållet i meddelandet. Att texten i ett meddelande om ledig tjänst offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning endast på vissa officiella språk – trots att personer som endast har kunskaper i andra officiella språk är behöriga att söka tjänsten – kan däremot, i avsaknad av andra åtgärder som syftar till att ge sistnämnda kategori av potentiella sökande möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt ta del av innehållet i meddelandet, medföra att dessa sökande diskrimineras. I det fallet befinner sig nämligen sökandena i fråga i en mindre fördelaktig situation än andra sökande, eftersom de varken kan få kännedom, på ett ändamålsenligt sätt, om de kvalifikationer som krävs enligt meddelandet om ledig tjänst eller om villkoren för och urvalsförfarandet vid rekryteringen. En sådan kännedom utgör en nödvändig förutsättning för att de ska kunna utforma sin ansökan så väl som möjligt, för att på så sätt maximera sina chanser att erbjudas tjänsten i fråga.

(se punkterna 74, 75, 78 och 79)