TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 21 maj 2014

Mål T‑347/12 P

Dana Mocová

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tillfälligt anställda – Avtal om tidsbegränsad anställning – Beslut att inte förnya avtalet – Avslag på klagomålet – Motiveringsskyldighet – Skäl som angetts i beslutet om avslag på klagomålet”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 13 juni 2012 i mål F-41/11, Mocová mot kommissionen, med yrkande om att den domen ska upphävas.

Domslut:      Överklagandet ogillas. Dana Mocová ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i förevarande förfarande.

Sammanfattning

1.      1.     Talan väckt av tjänstemän – Talan mot beslutet att avslå klagomålet – Verkan – Väckande av talan rörande den omstridda rättsakten – Undantag – Beslut som inte bekräftar den rättsakt som angripits

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Objektiv identitet – Mål – Förlikning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Befordran – Klagomål av tjänsteman som inte befordrats – Avslagsbeslut – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 andra stycket, 45 och 90.2)

4.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Objektiv identitet – Grunder och argument som inte åberopats vid klagomålet men som ska visa att den motivering som lämnats i svaret på klagomålet inte är välgrundad – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

5.      Talan väckt av tjänstemän – Bedömning av en angripen rättsakts lagenlighet utifrån de faktiska och rättsliga omständigheter som förelåg när den antogs

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

1.      Det administrativa klagomålet och det uttryckliga eller underförstådda avslaget på detta utgör en inneboende del av ett komplext förfarande och utgör endast ett av villkoren för att ärendet ska kunna anhängiggöras vid domstol. Under dessa omständigheter innebär talan, även om den formellt sett riktas mot avslaget på klagomålet, att domstolen ska pröva den rättsakt som går den berörde emot mot vilken klagomålet riktas, under förutsättning att avslaget på klagomålet inte har en annan innebörd än den rättsakt mot vilken nämnda klagomål har riktats. Ett uttryckligt beslut om avslag på ett klagomål kan nämligen, med hänsyn till dess innehåll, vara sådant att det inte bekräftar den rättsakt som sökanden har angripit. Så är fallet om beslutet att avslå klagomålet innehåller en omprövning av sökandens situation i förhållande till nya rättsliga och faktiska omständigheter eller om det ändrar eller kompletterar det ursprungliga beslutet. I sådana fall utgör avslaget på klagomålet en rättsakt som är underställd domstolens prövning, vilken ska beakta denna vid bedömningen av den angripa rättsaktens lagenlighet, eller betrakta den som en rättsakt som går sökanden emot och som ersätter den angripna rättsakten.

(se punkt 34)

Hänvisning till

Tribunalen: 21 september 2011, Adjemian m.fl. mot kommissionen, T‑325/09 P, REU 2011, s. II-6515, punkt 32 och där angiven rättspraxis

2.      Syftet med regeln om överensstämmelse mellan ansökan och det administrativa klagomålet är att förhindra att tjänstemannen eller den anställde framför vissa invändningar, eller rent av samtliga invändningar, först under domstolsförfarandet, vilket skulle få till följd att möjligheten till en uppgörelse i godo minskar avsevärt. I ett sådant fall kan anställningsmyndigheten nämligen inte få tillräckligt klar kännedom om den berörda personens invändningar eller önskemål och har därför inte någon möjlighet att eventuellt bifalla personens begäran eller föreslå en uppgörelse i godo för att därigenom undvika att tvisten direkt underställs domstolsprövning.

Målet att det ska vara möjligt för den berörda personen och anställningsmyndigheten att komma fram till en lösning under det administrativa förfarandet betyder dock inte att tjänstemannen under alla omständigheter har rätt att under det administrativa förfarandet bestrida varje nytt skäl som anställningsmyndigheten anför under det förfarandet.

(se punkterna 39 och 40)

Hänvisning till

Domstolen: 23 oktober 1986, Schwiering mot revisionsrätten, 142/85, REG 1986, s. 3177, punkt 11

Förstainstansrätten: 12 mars 1996, Weir mot kommissionen, T‑361/94, REGP 1996, s. I A-121 och II-381, punkt 27

3.      Anställningsmyndigheten är inte skyldig att motivera ett beslut om befordran, vare sig för den som beslutet riktar sig till eller för de tjänstemän som inte befordrats, men den är skyldig att motivera ett beslut om avslag på ett klagomål som en icke befordrad tjänsteman har anfört enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Motiveringen till beslutet om avslag anses sammanfalla med motiveringen till det beslut som klagomålet avser. Motiveringen skall sålunda anges senast vid avslaget på klagomålet avseende beslutet.

Omvänt är anställningsmyndigheten inte skyldig att uttryckligen besvara ett klagomål när det ursprungliga beslutet är motiverat.

(se punkterna 41 och 42)

Hänvisning till

Domstolen: 30 oktober 1974, Grassi mot rådet, 188/73, REG 1974, s. 1099, punkt 13; 16 december 1987, Delauche mot kommissionen, 111/86, REG 1987, s. 5345, punkt 13; 7 februari 1990, Culin mot kommissionen, C‑343/87, REG 1990, s. I-225, punkt 13; 9 december 1993, parlamentet mot Volger, C‑115/92 P, REG 1993, s. I-6549, punkt 23

Förstainstansrätten: 12 februari 1992, Volger mot parlamentet, T‑52/90, REG 1992, s. II-121, punkt 36; 6 juli 1999, förenade målen T 112/96 och T-115/96, Séché mot kommissionen, REGP 1999, s. I-A-115 och II-623, punkt 76; 20 februari 2002, Roman Parra mot kommissionen, REGP 2002, s. I-A-27 och II-121, punkt 26; 12 december 2002, Morello mot kommissionen, REGP 2002, s. I-A-301 och II-1457, punkt 48; 15 september 2005, Casini mot kommissionen, REGP 2005, s. I-A-253 och II-1169, punkt 32

4.      När det gäller iakttagandet av rätten till ett effektivt domstolsskydd ska det dock understrykas att en grund som åberopas för första gången i ansökan varigenom talan väcks i syfte att bestrida de skäl som anförts i svaret på klagomålet kan upptas till sakprövning i de fall då den berörda personen får kännedom om motiveringen av den åtgärd som går honom emot genom svaret på klagomålet, och i de fall då nämnda motivering väsentligt ändrar eller kompletterar motiveringen i den åtgärden. I sådana fall har den berörda personen nämligen inte på ett slutgiltigt sätt fått exakt kännedom om de skäl som ligger till grund för den åtgärd som går honom eller henne emot.

(se punkt 44)

5.      Ett besluts lagenlighet ska bedömas utifrån de faktiska och rättsliga omständigheter som institutionen hade kännedom om då den antog beslutet. Med hänsyn till den föränderliga karaktären hos det administrativa förfarande som angetts ovan ska det dock noteras att utarbetandet av den rättsakt i vilken institutionens slutliga ståndpunkt fastställs avslutas i och med att anställningsmyndigheten antar sitt svar på det klagomål som den tillfälligt anställde har anfört. Av detta följer att lagenligheten av den åtgärd som går klaganden emot ska bedömas utifrån de faktiska och rättsliga omständigheter som institutionen hade kännedom om då den antog nämnda svar, uttryckligen eller underförstått, utan hinder av institutionens möjlighet att tillhandahålla ytterligare förklaringar under domstolsförfarandet.

(se punkt 45)