Talan väckt den 20 februari 2009 - Frankrike mot kommissionen
(Mål T-79/09)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Republiken Frankrike (ombud: E. Belliard, G. de Bergues och A.-L. Vendrolini)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska
ogiltigförklara det angripna beslutet, och
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden yrkar i förevarande mål ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 7846 slutlig av den 10 december 2008. I detta beslut fann kommissionen att de frivilliga obligatoriska avgifter [*] som tas ut av branschorganisationer från medlemmar av de yrkeskategorier som de företräder, i syfte att finansiera aktiviteter som utförs av dessa organisationer, utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. [* En avgift som fastställs av myndighet på begäran av en branschorganisation, nedan kallade "frivilliga obligatoriska avgifter". Övers. anm.]
Till stöd för sin talan anför sökanden följande grund.
- Kommissionen har missförstått begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG när den, i motsats till vad Frankrikes regering har hävdat, bedömt att dessa "frivilliga obligatoriska avgifter" utgör skatteliknande avgifter, det vill säga statliga medel, trots att:
- varken förfarandet för erkännande av branschorganisationer eller förfarandet för att utvidga tillämpningsområdet för branschöverenskommelserna kan anses vara medel för staten att genomföra en av staten förutbestämd politik,
- underlaget för beräkning av de "frivilliga obligatoriska avgifterna", avgifternas belopp, samt var och hur avgifterna ska användas bestäms av branschorganisationerna genom överenskommelser som myndigheterna inte i något skede medverkar i,
- de "frivilliga obligatoriska avgifterna" används ovillkorligen för att finansiera de aktiviteter som de är avsedda för och ställs aldrig till myndigheternas förfogande, och
- de som är skyldiga att betala de "frivilliga obligatoriska avgifterna" kommer med nödvändighet att dra nytta av de aktiviteter som finansieras genom avgifterna och samtliga aktiva inom näringsgrenen bär kostnaden i egenskap av köpare eller säljare av varan ifråga.
____________