Mål T‑466/14
Konungariket Spanien
mot
Europeiska kommissionen
”Tullunion – Import av varor som härleds från tonfisk med ursprung i El Salvador – Uppbörd av importtullar i efterhand – Ansökan om eftergift av importtullar – Artiklarna 220.2 b och 236 i förordning (EEG) nr 2913/92 – Rätten till god förvaltning inom ramen för artikel 872a i förordning (EEG) nr 2454/93 – Misstag som begåtts av behöriga myndigheter och som inte rimligen kunde ha upptäckts”
Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 15 december 2016
1. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Rätten att yttra sig – Nationella myndigheters skyldighet att iaktta nämnda principer i ett förfarande om uppbörd av tullar – Räckvidd
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 41.2, 47 och 48; kommissionens förordning nr 2454/93, artiklarna 872, 872a och 873)
2. Europeiska unionens egna medel – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Villkor som anges i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att inte bokföra importtullar – Kumulativ karaktär
(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b)
3. Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Grund som åberopats för första gången i samband med repliken – Avvisning
(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 76 d och 84.1)
4. Europeiska unionens egna medel – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Villkor som anges i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att inte bokföra importtullar – Misstag från myndighetens sida som gäldenären ”inte rimligen kunde ha upptäckt” – Misstag i ursprungscertifikat formulär A – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b)
5. Europeiska unionens egna medel – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Villkor som anges i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att inte bokföra importtullar – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b)
6. Europeiska unionens egna medel – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Villkor som anges i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att inte bokföra importtullar – Gäldenärens goda tro – Begrepp – Samband med villkoret om avsaknad av kännedom om det misstag som begåtts av tullmyndigheterna
(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b)
7. Europeiska unionens egna medel – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Villkor som anges i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att inte bokföra importtullar –Iakttagande av gällande bestämmelser i fråga om tulldeklarationen – Räckvidd
(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b)
8. Europeiska unionens egna medel – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Villkor som anges i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att inte bokföra importtullar – Misstag från myndighetens sida som gäldenären ”inte rimligen kunde ha upptäckt” – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b)
9. Europeiska unionens egna medel – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Villkor som anges i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att inte bokföra importtullar – Skyldighet att till tullmyndigheterna lämna all erforderlig information som föreskrivs i unionsrätten eller i nationell rätt
(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 84)
1. Se domen.
(se punkterna 39–42)
2. Se domen.
(se punkterna 47–50 och 124)
3. Se domen.
(se punkterna 71–73)
4. Se domen.
(se punkterna 79–81 och 86)
5. Genom artikel 220.2 b andra till femte styckena i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen har det införts särregler enligt vilka de importtullar som ska betalas inte ska bokföras i efterhand om en varas förmånsstatus har fastställts på grundval av ett system för administrativt samarbete med myndigheterna i ett tredjeland.
Vid behandlingen av en ansökan om undantag från uppbörd av importtullar i efterhand ska hänsyn även tas till artikel 220.2 b andra till femte styckena i tullkodexen.
Vid denna behandling ska hänsyn emellertid även tas till artikel 220.2 b första stycket i tullkodexen, och således till de kumulativa villkor som anges däri och som – tillsammans med villkoret om att de behöriga myndigheternas misstag inte rimligen kunde ha upptäckts – måste vara uppfyllda, nämligen att gäldenären har handlat i god tro och följt bestämmelserna i gällande lagstiftning.
(se punkterna 106 och 107)
6. Vad gäller villkoret om god tro hos gäldenären i artikel 220.2 b första stycket i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, framgår det av artikel 220.2 b fjärde stycket att gäldenären kan åberopa god tro om han kan visa att han under den period då den berörda kommersiella verksamheten pågick visade tillbörlig omsorg för att förvissa sig om att samtliga villkor för förmånsbehandling var uppfyllda.
Villkoret om att den ekonomiska aktören har handlat i god tro hänger i viss utsträckning ihop med villkoret om att den ekonomiska aktören inte var medveten om tullmyndigheternas misstag. Frågan om huruvida den ekonomiska aktören har handlat i god tro innebär bland annat att det ska fastställas huruvida denne rimligen kunde ha upptäckt det fel som de behöriga tullmyndigheterna har begått.
Skäl 11 i förordning nr 2700/2000 om ändring av förordning nr 2913/92 ska tolkas som ett indicium på att det ska prövas huruvida gäldenären har handlat i god tro när det misstag som begåtts av myndigheterna i ett tredjeland har lett till utfärdandet av ett oriktigt intyg, oavsett misstagets ursprung, oavsett om misstaget kan tillskrivas dessa myndigheter eller beror på att exportören har lämnat en felaktig redogörelse av de faktiska omständigheterna.
(se punkterna 108, 110, 112, 118 och 122)
7. Se domen.
(se punkt 125)
8. Det misstag som begåtts av de behöriga myndigheterna ska vara av sådant slag att en godtroende gäldenär inte rimligen kunde ha upptäckt misstaget, trots dennes yrkeserfarenhet och aktsamhet. Det är visserligen riktigt att yrkeserfarenhet i sig inte utesluter att aktören har handlat i god tro eller att misstaget var av ett sådant slag att det inte kunde ha upptäckts. Emellertid kan en erfaren aktör förväntas vara mer uppmärksam på administrativa och faktiska faktorer som det hör till aktörens normala verksamhet att bedöma, så att vederbörande bland annat lättare kan fastställa eventuella avvikelser från vad som i normala fall är korrekt praxis. Vad gäller aktsamheten ankommer det på den ekonomiska aktören, om tvivel föreligger, att inhämta information och söka klargöra så mycket som möjligt för att inte överträda bestämmelserna i fråga.
Det är visserligen obestridligen så att villkoret om huruvida det misstag som begåtts av de behöriga myndigheterna kunde ha upptäckts i viss mån hänger ihop med frågan om god tro hos gäldenären. Att erkänna att misstaget inte rimligen kunde ha upptäckts, vilket framgår av tillämpningen av bestämmelsen i artikel 220.2. b andra stycket i förordning nr 2913/92 om införande av en tullkodex för gemenskapen, som införts genom förordning nr 2700/2000, leder emellertid inte automatiskt och med nödvändighet till konstaterandet att gäldenären har handlat i god tro.
(se punkterna 131, 133, 134 och 143)
9. Deklaranten är skyldig att till de behöriga tullmyndigheterna överlämna alla nödvändiga uppgifter som föreskrivs i unionsbestämmelserna och i nationell rätt genom vilken unionsbestämmelserna i förekommande fall kompletteras eller införlivas med hänsyn till den tullbehandling som begärs för de ifrågavarande varorna.
Emellertid kan denna skyldighet inte gå utöver de uppgifter som deklaranten rimligen kan känna till och införskaffa, vilket innebär att det är tillräckligt om dessa uppgifter – även om de är felaktiga – har lämnats i god tro.
(se punkterna 176 och 177)