Language of document : ECLI:EU:T:2009:97

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (första avdelningen)

den 1 april 2009

Mål T‑385/04

Gregorio Valero Jordana

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Talan om ogiltigförklaring – Skadeståndstalan – Befordran – Tilldelning av prioritetspoäng”

Saken:         Talan om ogiltigförklaring av, för det första, beslutet av generaldirektören för kommissionens rättstjänst att endast tilldela sökanden 1 prioritetspoäng från generaldirektoratet vid befordringsförfarandet 2003, ett beslut som meddelade den 7 juli 2003 och bekräftades genom tillsättningsmyndighetens beslut delgivet den 16 december 2003, för det andra, tillsättningsmyndighetens beslut att tilldela sökanden sammanlagt 20 poäng vid befordringsförfarandet 2003, delgivet den 16 december 2003, förteckningen över meriterade tjänstemän i lönegrad A 5 vid befordringsförfarandet 2003, vilken offentliggjordes i Informations administratives nr 69-2003 av den 13 november 2003, förteckningen över tjänstemän som befordrats till lönegrad A 4 vid befordringsförfarandet 2003, vilken offentliggjordes i Informations administratives nr 73-2003 av den 27 november 2003, samt beslutet att inte uppföra sökandens namn på dessa förteckningar och, för det tredje, tillsättningsmyndighetens beslut att inte bevilja sökanden ytterligare prioritetspoäng vid befordringsförfarandet 2003, såsom framgår av skrivelsen av den 22 februari 2007 och av beslutet av den 17 april 2007, samt yrkande om skadestånd med 5 000 euro.

Avgörande:         Kommissionens beslut att fastställa det sammanlagda antalet befordringspoäng för Gregorio Valero Jordana till 20 poäng och att inte uppföra honom på förteckningen över tjänstemän som befordrats till lönegrad A 4 vid befordringsförfarandet 2003 ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Kommissionens befordringssystem – Avslutande av befordringsförfarandet genom en rättsakt med beslut om att upprätta en förteckning över tjänstemän som befordrats och beslut om att fastställa de poäng som tjänstemännen tilldelats – Fristående beslut mot vilka talan kan väckas separat eller genom en och samma talan

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45.1, 90 och 91)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Föremål för talan – Ändring under pågående rättegång

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 48.2 ; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur – Kvantifiering av kvalifikationerna för tilldelning av poäng

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

1.      Inom ramen för det befordringssystem som har införts med stöd av kommissionens interna bestämmelser, där befordringsförfarandet avslutas med en rättsakt som är komplex, såtillvida att den utgörs av två skilda beslut, ett om upprättande av förteckningen över de tjänstemän som befordrats och ett om fastställande av det totala antalet poäng för tjänstemännen. Beslutet om fastställande av det totala antalet poäng en självständig rättsakt som kan bli föremål för klagomål och i förekommande fall domstolsprövning inom ramen för de rättsmedel som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.

En tjänsteman som inte blivit befordrad på grund av att han oriktigt skulle ha tilldelats ett antal poäng som var otillräckligt för att uppnå befordringströskeln kan rikta sin talan såväl mot tillsättningsmyndighetens beslut om fastställande av det totala antalet poäng som mot beslutet om upprättande av förteckningen över de tjänstemän som befordrats.

Däremot utgör beslutet om tilldelning av prioritetspoäng till sökanden och beslutet att inte uppta honom på förteckningen över meriterade tjänstemän liksom förteckningen i sig förberedande rättsakter som inte kan bli föremål för en självständig talan om ogiltigförklaring. Lagenligheten av dessa rättsakter kan dock alltid bestridas i en talan som är riktad mot det slutliga beslutet.

(se punkterna 69–72)

Hänvisning till förstainstansrätten den 9 april 2003, T‑134/02, Tejada Fernández mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑125 och II‑609, punkt 18; förstainstansrätten den 19 oktober 2006, T‑311/04, Buendía Sierra mot kommissionen, REG 2006, s. II‑4137, punkterna 90, 93 och 96–98)

2.      Enligt artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler får nya grunder åberopas under rättegången endast om detta föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. Artikeln kan i vissa fall tillämpas vid ändring av yrkanden. När den omtvistade rättsakten ersätts med en rättsakt med samma föremål under rättegången, medför nämligen processekonomiska hänsyn att den senare rättsakten skall anses utgöra en ny omständighet som ger sökandena rätt att anpassa sina yrkanden och grunder. Det framgår dock av artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna att en talan mot en rättsakt som går någon emot bestående av ett beslut av tillsättningsmyndigheten endast kan tas upp till sakprövning om den berörda parten först har gett in ett klagomål till nämnda myndighet som explicit eller implicit har avslagits.

(se punkterna 76–78)

Hänvisning till förstainstansrätten den 6 juli 2001, T‑161/00, Tsarnavas mot kommissionen, REGP 2001, s. I‑A‑155 och II‑721, punkterna 26–28; förstainstansrätten den 26 oktober 2004, T‑55/03, Brendel mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑311 och II‑1437, punkt 50, och där angiven rättspraxis

3.      Vid prövningen av vilka kvalifikationer som ska beaktas i ett beslut om befordran i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och följaktligen även i ett beslut om tilldelning av prioritetspoäng när en sådan bedömning ska kvantifieras har administrationen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Gemenskapsdomstolarnas kontroll ska, med hänsyn till de tillvägagångssätt och skäl som lett fram till administrationens bedömning, begränsas till huruvida administrationen hållit sig inom skäliga gränser och inte använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt.

(se punkt 131)

Hänvisning till förstainstansrätten den 3 maj 2007, Crespinet mot kommissionen, T‑261/04, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 58 och där angiven rättspraxis