Talan väckt den 29 april 2020 – Watson mot parlamentet
(Mål T-245/20)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Graham R. Watson (Edinburgh, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna A. Schmitt och A. Grosjean)
Svarande: Europaparlamentet
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
slå fast att,
förevarande talan kan tas upp till sakprövning;
vid behov förplikta Europaparlamentet, såsom åtgärder för processledning eller bevisupptagning i förevarande mål, att förebringa de yttranden som Europaparlamentets rättstjänst ska ha avgett den 16 juli 2018 och den 3 december 2018, med förbehåll för det korrekta datumet, eller i vart fall innan Europaparlamentets presidium antog beslutet av den 10 december 2018 om ändring av tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga (2018/C 466/02, den officiella tidningen den 28 december 2018, C 466/8),
med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklara det angripna individuella beslutet av enheten ”Ersättning och sociala rättigheter för ledamöter” vid Europaparlamentets generaldirektorat för ekonomi, angående sökandens rätt till tilläggspension (frivillig), i den del detta beslut innebär en höjning av åldern för att erhålla tilläggspension (frivillig) till sökanden från 63 till 65 år från och med januari 2019, såsom den införts genom presidiets ovannämnda beslut av den 10 december 2018, och
ogiltigförklara det ovannämnda beslutet från parlamentets presidium av den 10 december 2018, eller förklara det inte tillämpligt, i enlighet med artikel 277 FEUF, i den del det innebär ändring av artikel 76 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga, i synnerhet i den del det innebär en höjning av åldern för de tilläggspensioner (frivilliga) som ska utbetalas från och med den 1 januari 2019.
Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
Första grunden: Presidiet saknade materiell befogenhet (ratione materiae).
För det första antogs presidiets beslut av den 10 december 2018 (nedan kallat presidiets beslut) i strid med Europaparlamentets ledamotsstadga, som antagits genom Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005 (EUT L 262, 2005, s. 1) (nedan kallad stadgan). Presidiets beslut strider i synnerhet mot artikel 27 i stadgan som kräver att ”förvärvade rättigheter” och ”nya rättigheter” ska kvarstå.
För det andra innebär presidiets beslut införande av en skatt genom att det tas ut en särskild avgift uppgående till 5 procent av det nominella beloppet för pensionen, medan införande av en skatt inte omfattas av presidiets befogenhet enligt artikel 223.2 FEUF.
Andra grunden: Väsentliga formföreskrifter har åsidosatts.
För det första kritiseras presidiet för att ha antagit sitt beslut i strid med artikel 223 FEUF.
För det andra är presidiets beslut otillräckligt motiverat och utgör därmed ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Tredje grunden: Förvärvade och nya rättigheter samt principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts.
För det första utgör presidiets beslut ett åsidosättande av förvärvade och nya rättigheter som följer av både allmänna rättsprinciper och stadgan, i vilken det uttryckligen föreskrivs att rättigheterna ”till fullo” ska kvarstå (artikel 7).
För det andra strider presidiets beslut mot principen om skydd för berättigade förväntningar.
Fjärde grunden: Proportionalitetsprincipen samt principerna om likabehandling och förbud mot diskriminering har åsidosatts.
För det första står kränkningarna av sökandens rättigheter inte i proportion till de mål som eftersträvas med presidiets beslut.
För det andra måste det fastställas att presidiets beslut inte ska tillämpas, eftersom principerna om likabehandling och förbud mot diskriminering har åsidosatts.
Femte grunden: Rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts och övergångsbestämmelser saknas.
För det första utgör presidiets beslut ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, eftersom det på ett rättsstridigt sätt har getts retroaktiv verkan.
För det andra utgör presidiets beslut ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, eftersom det däri inte föreskrivs några övergångsbestämmelser.
____________