Överklagande ingett den 14 februari 2007 av José António de Brito Sequeira Carvalho av den dom som personaldomstolen meddelade den 13 december 2006 i mål F-17/05 de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen
(Mål T-40/07 P)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: José António de Brito Sequeira Carvalho (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten O. Martins)
Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen skall
förklara att överklagandet kan tas upp till sakprövning och att det är välgrundat,
förelägga kommissionen att förete samtliga handlingar i ärendet, oavsett om de finns i sökandens personalakt, hos kommissionens utrednings- och disciplinbyrå (IDOC), hos läkartjänsten eller på annat ställe. Kommissionen skall börja med att förete de handlingar och rättsakter som hänför sig till det inledande förfarandet av den 2 februari 2001 angående bevis för de fall av ärekränkning som klaganden påstås ha gjort sig skyldig till,
förelägga kommissionen att ange den rättsliga grunden för det beslut att inleda ett medicinskt förfarande avseende klagandens psykiska hälsa som fattats av en av kommissionens tjänstemän så snart som klaganden hade utpekats i en administrativ utredning om fall av ärekränkning samt att förete en förteckning över de rättsakter som antagits i det ovannämnda inledande förfarandet,
upphäva Europeiska unionens personaldomstols dom i mål F-17/05,
fastställa att det medicinska förfarandet, vilket ersatt det administrativa förfarandet och vilket sedan år 2001 alltjämt är pågående, är rättsstridigt,
fastställa att det ovannämnda ännu inte avslutade förfarandet innebär ett åsidosättande av principen om rimlig tidsfrist,
dels fastställa att den rättsakt som antagits av en av kommissionens tjänstemän den 18 juni 2004 är ogiltig på grund av bristande behörighet, avsaknad av skäl samt nullitet, dels fastställa att den rättsakten inte härrör från kommissionen,
dels fastställa den rättsliga nulliteten av tillsättningsmyndighetens rättsakt av den 28 juni 2004, dels fastställa att den rättsakten aldrig delgivits klaganden och att den inte kan åberopas gentemot mot honom,
fastställa att det hos kommissionen finns en parallell akt vilken innehåller falska uppgifter av personlig karaktär som skadar klaganden,
fastställa ogiltigheten och rättsstridigheten av den rättsakt som beslutades av en läkare den 13 juli 2004 med innebörden att klaganden förbjöds tillträde till kommissionens byggnader, eftersom det inte är fråga om ett formellt motiverat beslut från tillsättningsmyndigheten,
dels fastställa ogiltigheten av den rättsakt som beslutades av en av kommissionens tjänstemän den 22 september 2004 och som sökte förlänga klagandens ex officio beviljade sjukledighet med sex månader, dels fastställa ogiltigheten av andra efterföljande rättsakter vilka hänvisar till tidigare handlingar från juni 2004 från en av tillsättningsmyndighetens tjänstemän,
bifalla övriga yrkanden som framställts i första instans, och
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden påstår i överklagandet att personaldomstolen gjort ett fel genom att grunda sitt avgörande beträffande den sjukledighet som klaganden beviljats ex officio på en felaktig rättslig grund i form av artikel 59 i tjänsteföreskrifterna. Enligt klaganden har kommissionen istället åsidosatt artikel 86 i tjänsteföreskrifterna, bilaga IX till dessa och föreskrifterna för hur administrativa utredningar och disciplinära förfaranden skall gå till. Klaganden gör vidare gällande att personaldomstolen har åsidosatt rätten till försvar, artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och principen om ett rättvist förfarande när den dömt i målet med en ofullständig akt som underlag och utan att ha prövat frågan om den påstådda parallella akten. Klaganden påstår vidare att personaldomstolen har åsidosatt artikel 8 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna genom att döma i målet på grundval av falska bevis. Klaganden klandrar dessutom personaldomstolen för att den i den överklagade domen inte tagit ställning till hans begäran om återupptagande av förfarandet. Klaganden gör vidare gällande att personaldomstolen rättsstridigt avstått från att beakta de rättsliga följderna av den påstådda bristande behörigheten hos den myndighet som fattat beslutet att ex officio bevilja honom sjukledighet. Enligt klaganden skulle personaldomstolen ha fastställt nulliteten av detta beslut på grund av bristande behörighet och avsaknad av motivering.
____________