FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
YVES BOT
föredraget den 9 oktober 2014(1)
Mål C‑527/13
Lourdes Cachaldora Fernández
mot
Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS),
Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS)
(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Spanien))
”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 79/7/EEG – Likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet – Beräkning av rätten till pension vid bestående invaliditet – Beaktande av de perioder under vilka den berörda personen inte har betalat in avgifter till socialförsäkringssystemet – Särskild bestämmelse för deltidsarbetande – Indirekt diskriminering av kvinnor – Sakliga skäl”
1. Det nationella målet avser den eventuella diskriminerande karaktären hos metoder för att beräkna pension vid bestående invaliditet i förhållande till arbetstagare som, under den period som närmast föregår ett avbrott i inbetalningarna av deras avgifter till socialförsäkringssystemet, har utövat ett deltidsarbete, i synnerhet i förhållande till kvinnor.
2. Tribunal Superior de Justicia de Galicia i Spanien har följaktligen begärt att domstolen ska pröva huruvida sådana metoder är förenliga med dels artikel 4 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet,(2) dels klausul 5.1 a i rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS.(3)
3. Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Lourdes Cachaldora Fernández och å andra sidan Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS) (nationellt socialförsäkringsorgan) och Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS) (allmän socialförsäkringskassa) angående fastställande av beräkningsunderlaget för den pension som betalas ut till henne för total bestående invaliditet.
4. Vid beräkningen av pensionen beaktade de behöriga nationella myndigheterna de perioder under vilka den berörda personen inte hade betalat in avgifter till socialförsäkringssystemet, genom att grunda sig på minskade avgiftsunderlag, eftersom denna person hade utövat ett deltidsarbete under den period som närmast föregick de avbrutna avgiftsinbetalningarna. I detta mål har den berörda personen ifrågasatt en sådan metod, eftersom den leder till att det belopp som vederbörande har rätt till i invaliditetspension minskas, trots att hon har utövat ett heltidsarbete under en mycket stor del av sin yrkeskarriär och som följd härav har betalat in avgifter till socialförsäkringssystemet.
5. Jag kommer i detta förslag till avgörande förklara varför jag anser att en sådan lagstiftning leder till indirekt diskriminering på grund av kön, i strid med artikel 4.1 i direktiv 79/7. Jag kommer också att förklara varför det skäl som de spanska myndigheterna har åberopat – avseende socialförsäkringssystemets avgiftsgrundande natur och det nödvändiga iakttagandet av proportionalitetsprincipen – enligt min mening inte kan rättsfärdiga en sådan diskriminering.
I – Tillämpliga bestämmelser
A – Unionsrätt
1. Direktiv 79/7
6. Enligt artikel 2 i direktiv 79/7 ska detta direktiv gälla den förvärvsarbetande befolkningen, inklusive egna företagare, arbetstagare och egna företagare vars verksamhet avbryts av sjukdom, olycksfall eller ofrivillig arbetslöshet och personer som söker anställning – samt pensionerade eller invalidiserade arbetstagare och egna företagare.
7. Enligt artikel 3.1 i direktiv 79/7 ska detta direktiv bland annat gälla lagstadgade system som lämnar skydd vid invaliditet.
8. I artikel 4.1 i direktiv 79/7 föreskrivs följande:
”Likabehandlingsprincipen innebär att det inte skall förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön, vare sig direkt eller indirekt, särskilt med hänvisning till äktenskaplig status eller familjestatus, i synnerhet vad beträffar
– systemens räckvidd och villkoren för tillgång till dem,
– skyldigheten att betala avgifter och beräkningen av avgifterna,
– beräkningen av förmåner, bland annat tillägg avseende make/maka och familjemedlemmar samt de villkor som bestämmer varaktigheten och bibehållandet av rätten till bidrag.”
2. Direktiv 97/81
9. Det anges i artikel 1 i direktiv 97/81 att syftet med detta direktiv är att genomföra det ramavtal om deltidsarbete som ingicks den 6 juni 1997 mellan de allmänna branschövergripande organisationerna, det vill säga Samarbetsorganisationen för europeiska arbetsgivarföreningar och industriförbund (UNICE), Europeiskt centrum för offentliga affärsverk och företag (CEEP) och Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), och som återfinns i bilagan till direktivet (nedan kallat ramavtalet).
10. De bestämmelser i ramavtalet som är relevanta i det nationella målet är följande:
”Inledning
…
Detta avtal avser arbetsvillkoren för deltidsarbetande, och utgår ifrån att de lagstadgade sociala trygghetssystemen faller inom medlemsstaternas beslutanderätt. När det gäller principen om icke-diskriminering har parterna i detta avtal noterat förklaringen om sysselsättningen vid Europeiska rådet i Dublin i december 1996, där rådet bland annat betonade behovet av att göra de sociala trygghetssystemen förmånligare för sysselsättningen genom att utveckla ’sociala trygghetssystem som är möjliga att anpassa till nya mönster i arbetslivet och som kan ge ett lämpligt skydd för dem som är sysselsatta i sådana arbetsformer’. Parterna i detta avtal anser att denna förklaring bör förverkligas.
…
Klausul 1: Syfte
Syftet med detta ramavtal är
a) att säkerställa att all diskriminering av deltidsarbetande upphör och att förbättra kvaliteten på deltidsarbetet,
…
Klausul 2: Räckvidd
1. Detta avtal gäller deltidsarbetande som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som regleras av lag, kollektivavtal eller praxis i varje medlemsstat.
…
Klausul 4: Principen om icke-diskriminering
1. När det gäller anställningsvillkoren får deltidsarbetande inte behandlas mindre förmånligt än jämförbara heltidsarbetande enbart på den grunden att de arbetar deltid, om det inte finns objektiva skäl för den annorlunda behandlingen.
…
Klausul 5: Möjlighet att arbeta deltid
1. Vad avser klausul 1 i detta avtal och principen om icke-diskriminering av deltidsarbetande i förhållande till heltidsarbetande
a) bör medlemsstaterna, efter samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell lag eller praxis, undersöka om det finns några rättsliga eller administrativa hinder som kan begränsa möjligheterna att arbeta deltid, och, om det är lämpligt, undanröja dem,
…”
B – Spansk lagstiftning
11. Det anges i artikel 140.1 a i den allmänna lagen om social trygghet (ley general de la seguridad social)(4) att beräkningsunderlaget för pension vid bestående invaliditet som följer av annan sjukdom än yrkessjukdom ska fastställas genom att avgiftsunderlaget för den berörda personen under de 96 månader som närmast föregår den månad då den ersättningsgrundande händelsen inträffade delas med 112.
12. I artikel 140.4 i denna lag preciseras metoderna för vidtagande av korrigerande åtgärder som gör det möjligt att vid beräkning av invaliditetspension beakta perioder under vilka den berörda personen inte har varit skyldig att betala in avgifter till socialförsäkringssystemet. Bestämmelsen har följande lydelse:
”Om det under den period som ska beaktas vid fastställandet av beräkningsunderlaget har förekommit månader under vilka någon skyldighet att göra avgiftsinbetalningar inte har förelegat, ska de första 48 månadsinbetalningarna beaktas på grundval av det minsta avgiftsunderlag som gällt vid varje tidpunkt, och resterande avgiftsinbetalningar beaktas på grundval av 50 procent av detta minsta underlag …”.
13. De regler som gäller för deltidsarbetande anges i tilläggsbestämmelse 7 till LGSS.
14. I regel 3 i tilläggsbestämmelsen preciseras metoderna för vidtagande av korrigerande åtgärder som gör det möjligt att vid beräkning av grundbeloppet för invaliditetspension beakta perioder under vilka den berörda personen inte har gjort avgiftsinbetalningar. Bestämmelsen har följande lydelse:
”b) För ålderspension och pension vid bestående invaliditet, som inte följer av en yrkessjukdom, ska de perioder under vilka någon avgiftsskyldighet inte har förelegat beaktas på grundval av det minsta avgiftsunderlag som gällt vid varje tidpunkt, som motsvaras av det antal timmar som senast utförts enligt avtalet”.
15. Denna bestämmelse genomförs genom artikel 7.2 i kungligt dekret nr 1131/2002 av den 31 oktober 2002 om social trygghet för deltidsarbetande och om delpension.(5) I sistnämnda bestämmelse föreskrivs följande:
”För ålderspension och pension vid bestående invaliditet, som inte följer av en yrkessjukdom eller olycksfall i arbetet, ska de perioder under vilka någon avgiftsskyldighet inte har förelegat beaktas på grundval av det minsta avgiftsunderlag som gällt vid varje tidpunkt, som motsvaras av det antal timmar som utförts enligt avtalet vid tidpunkten då avgiftsskyldigheten avbrutits eller upphört”.
II – Bakgrund och tolkningsfrågorna
16. Det framgår av tolkningsfrågorna att Lourdes Cachaldora Fernández har betalat in avgifter till det spanska socialförsäkringssystemet från den 15 september 1971 till den 25 april 2010, nämligen sammanlagt 5 523 dagar under vilka hon utövade ett heltidsarbete, utom mellan den 1 september 1998 och den 23 januari 2002, då hon var deltidsanställd. Lourdes Cachaldora Fernández har däremot inte utövat någon yrkesverksamhet mellan den 23 januari 2002 och den 30 november 2005 och har följaktligen inte betalat in någon avgift till socialförsäkringssystemet under denna period.
17. Den 21 april 2010 ansökte Lourdes Cachaldora Fernández hos INSS om invaliditetspension.
18. Lourdes Cachaldora Fernández beviljades en sådan pension genom beslut av den 29 april 2010 på grund av en total bestående invaliditet som hindrade henne från att utföra det sedvanliga arbetet. Hon erhöll följaktligen pension för bestående invaliditet som uppgick till 55 procent av det månatliga grundbeloppet, vilket var 347,03 euro.
19. Nämnda pensionsbelopp beräknades, enligt den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, på grundval av den berörda personens avgiftsinbetalningar under de åtta år som föregick den ersättningsgrundande händelsen, det vill säga från mars 2002 till februari 2010. Det framgår av beslutet om hänskjutande, såvitt avser perioden från mars 2002 till november 2005, att de behöriga myndigheterna således beaktade det minsta avgiftsunderlaget avseende de avgifter som betalats under den period som närmast föregick avbrottet i inbetalningarna, på vilket underlag de tillämpade koefficienten för deltidsarbete.
20. Lourdes Cachaldora Fernández anförde klagomål mot detta beslut genom vilket hon gjorde gällande att det vid beräkningen av hennes pension för perioden från mars 2002 till november 2005 skulle tas hänsyn till hela beloppet av det minsta avgiftsunderlag som gällde för varje år, och inte dess minskade belopp som följde av tillämpningen av koefficienten för deltidsarbete. Enligt denna beräkningsmetod skulle grundbeloppet för hennes pension – vilket inte har bestritts av INSS – uppgå till 763,76 euro.
21. INSS avslog klagomålet med motiveringen att den beräkningsmetod som hade föreslagits inte var förenlig med artikel 7.2 i kungligt dekret nr 1131/2002. Lourdes Cachaldora Fernández överklagade följaktligen detta beslut till Juzgado de lo Social no 2 de Ourense. Nämnda domstol meddelade dom den 13 oktober 2010 genom vilken den ogillade hennes ansökan och fastställde det förvaltningsbeslut som hade meddelats av INSS, varvid den grundade sig på lydelsen av tilläggsbestämmelse 7 till LGSS och artikel 7.2 i kungligt dekret nr 1131/2002.
22. Lourdes Cachaldora Fernández överklagade då nämnda dom till Tribunal Superior de Justicia de Galicia. Eftersom sistnämnda domstol är osäker på huruvida den aktuella lagstiftningen är förenlig med unionsrätten beslutade den att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen:
”1) Ska en sådan nationell bestämmelse som tilläggsbestämmelse 7 nr 1 regel 3 b till [LGSS] – som berör en grupp som till övervägande delen utgörs av kvinnor och enligt vilken bestämmelse de perioder under vilka det inte har gjorts någon avgiftsinbetalning, och vilka hänför sig till tiden efter ett deltidsarbete, beaktas, inom perioden för fastställande av beräkningsunderlaget för en avgiftsgrundad pension vid bestående invaliditet, på grundval av det minsta avgiftsunderlag som gällt vid varje tidpunkt, minskat enligt koefficienten för deltidsarbete för detta tidigare arbete som föregått den period under vilken det inte har gjorts någon avgiftsinbetalning, medan någon minskning inte sker om det är ett heltidsarbete – anses strida mot artikel 4 i [direktiv 79/7]?
2) Ska en sådan nationell bestämmelse som tilläggsbestämmelse 7 nr 1 regel 3 b till [LGSS] – som berör en grupp som till övervägande delen utgörs av kvinnor och enligt vilken bestämmelse de perioder under vilka det inte har gjorts någon avgiftsinbetalning, och vilka hänför sig till tiden efter ett deltidsarbete, beaktas, inom perioden för fastställande av beräkningsunderlaget för en avgiftsgrundad pension vid bestående invaliditet, på grundval av det minsta avgiftsunderlag som gällt vid varje tidpunkt, minskat enligt koefficienten för deltidsarbete för detta tidigare arbete som föregått den period under vilken det inte har gjorts någon avgiftsinbetalning, medan någon minskning inte sker om det är ett heltidsarbete – anses strida mot klausul 5.1 a i [direktiv 97/81]?”
23. Yttranden har avgetts av parterna i det nationella målet, den spanska regeringen och Europeiska kommissionen.
III – Inledande synpunkter
24. Den hänskjutande domstolen har i förevarande mål begärt att domstolen ska pröva huruvida tilläggsbestämmelse 7 nr 1 regel 3 b till LGSS är förenlig med dels artikel 4 i direktiv 79/7, som föranleder dess första fråga, dels klausul 5.1 a i direktiv 97/81, som föranleder dess andra fråga.
25. Jag föreslår att domstolen endast besvarar den första av de två frågorna.
26. Jag anser nämligen, i likhet med de parter som har avgett yttranden i detta mål, att en sådan situation som den aktuella inte omfattas av det materiella tillämpningsområdet för direktiv 97/81.
27. Enligt lydelsen av klausul 1 a i ramavtalet som fogats till detta direktiv är nämligen syftet med ramavtalet bland annat ”att säkerställa att all diskriminering av deltidsarbetande upphör och att förbättra kvaliteten på deltidsarbetet”. Klausul 4.1 i ramavtalet är således avsedd att säkerställa iakttagandet av principen om icke-diskriminering i fråga om anställningsvillkoren för deltidsarbetande, vilket utgör ramen för detta avtal.(6)
28. Genom klausul 5.1 a i ramavtalet anmodas medlemsstaterna att undersöka om det finns några rättsliga eller administrativa hinder som kan begränsa möjligheterna att arbeta deltid, och, om det är lämpligt, undanröja dem. Såsom unionslagstiftaren uttryckligen har angett avser denna klausul 5 ”klausul 1 i [ramavtalet] och principen om icke-diskriminering av deltidsarbetande i förhållande till heltidsarbetande” vilken åsyftas med klausul 4.1 i detta avtal. Såsom jag nyss har understrukit avser klausul 4.1 i ramavtalet särskilt ”anställningsvillkoren”.
29. Mot bakgrund av domstolens fasta praxis utgör en sådan bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, genom vilken det föreskrivs korrigerande åtgärder vid beräkning av rätten till pension vid bestående invaliditet, inget ”anställningsvillkor” i den mening som avses i nämnda klausul.
30. Domstolen fann nämligen i domen Bruno m.fl. (C‑395/08 och C‑396/08, EU:C:2010:329), att ”… pension som grundar sig på ett anställningsförhållande mellan en arbetstagare och en arbetsgivare, med undantag av den lagstadgade sociala trygghetspensionen, vilken i mindre grad baserar sig på anställningsförhållandet än på sociala överväganden, [ska] anses omfattas av begreppet anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet.”(7) Den pension som är aktuell i det nationella målet och som är avsedd att täcka en bestämd risk, nämligen invaliditet, omfattas av det spanska lagstadgade skyddssystemet.
31. Det får inte heller bortses från att enligt tredje stycket i inledningen till ramavtalet har parterna i avtalet medgett att ”de lagstadgade sociala trygghetssystemen faller inom medlemsstaternas beslutanderätt”. Dessa parter har följaktligen avsett att sådana frågor som den aktuella, som rör beräkningen av rätten till pension vid bestående invaliditet, inte ska omfattas av ramavtalets tillämpningsområde.
32. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag följaktligen att den aktuella bestämmelsen inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 97/81 och att det således saknas anledning att besvara den andra tolkningsfrågan.
33. En sådan pension omfattas däremot av direktiv 79/7, eftersom den ingår i ett lagstadgat system för skydd mot en av de risker som anges i artikel 3.1 i detta direktiv, nämligen invaliditet, och eftersom det finns ett direkt och faktiskt samband mellan pensionen och skyddet mot denna risk.(8) Det är följaktligen mot bakgrund av den texten som förenligheten av tilläggsbestämmelse 7 nr 1 regel 3 b till LGSS ska prövas.
IV – Den första frågan
34. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.1 i direktiv 79/7 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en sådan bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, eftersom den, såvitt avser arbetstagare som har utövat ett deltidsarbete under den period som närmast föregått ett avbrott i inbetalningarna av deras socialförsäkringsavgifter, leder till en minskning av det pensionsbelopp som de har rätt till vid bestående invaliditet.
35. Den hänskjutande domstolen har förklarat att nämnda bestämmelse ger upphov till en omotiverad skillnad i de ersättningsbelopp som ska betalas ut mellan den kategori som utgörs av deltidsarbetande, som till övervägande del består av kvinnor, och den kategori som utgörs av heltidsarbetande.
36. Det ska först undersökas huruvida den metod som föreskrivs i den aktuella bestämmelsen faktiskt kan missgynna den kategori som utgörs av deltidsarbetande, under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet.
A – Huruvida deltidsarbetande missgynnas
37. Enligt artikel 140.1 LGSS, i vilken det fastställs en regel för en allmän kategori av arbetstagare, ska pensionsbeloppet vid bestående invaliditet beräknas med beaktande av underlaget avseende de avgifter(9) som betalats under de åtta år som har föregått den ersättningsgrundande händelsen (nedan kallad referensperioden).
38. Om det under referensperioden förekommer månader under vilka den berörda personen inte har betalat in avgifter till socialförsäkringssystemet, har lagstiftaren i artikel 140.4 LGSS infört ett system för korrigerande åtgärder som gör det möjligt att ta med dessa perioder i underlaget för att beräkna invaliditetspensionen. De behöriga myndigheterna beaktar då ett så kallat fiktivt avgiftsunderlag. För den kategori som utgörs av heltidsarbetande arbetstagare motsvaras underlaget av det minsta avgiftsunderlag som gällde under de fyra första åren och, beträffande de fyra senaste åren, 50 procent av detta minsta underlag.
39. Denna bestämmelse gäller emellertid inte för arbetstagare som arbetar deltid.
40. Lagstiftaren har nämligen infört ett särskilt system för korrigerande åtgärder som specifikt avser denna kategori av arbetstagare inom ramen för tilläggsbestämmelse 7 nr 1 regel 3 b till LGSS, vars förenlighet med unionsrätten ska prövas i detta mål. Jag erinrar om att denna bestämmelse genomförs genom artikel 7.2 i kungligt dekret nr 1131/2002.
41. Enligt dessa bestämmelser ska de behöriga myndigheterna, om det under referensperioden förekommer perioder under vilka den berörda personen inte har varit skyldig att göra avgiftsinbetalningar, beakta dessa perioder på grundval av det minsta avgiftsunderlaget, som motsvaras av det antal timmar som föreskrevs enligt avtalet vid tidpunkten då avgiftsskyldigheten avbrutits eller upphört.
42. Såsom framgår av beslutet om hänskjutande är tillämpningen av ovannämnda bestämmelser följaktligen beroende av naturen hos det senaste avtal som gällde före avbrottet i inbetalningen av avgifterna.
43. Såsom kommissionen har påpekat i sina yttranden noteras och beaktas de perioder under vilka den berörda personen inte har betalat in avgifter på samma sätt som den period som närmast föregick yrkesverksamhetens upphörande.
44. Om den berörda personen har upphört med sin yrkesverksamhet omedelbart efter en period av heltidsarbete kommer de behöriga myndigheterna med andra ord att beakta det avgiftsunderlag som gällde under perioderna av heltidsarbete.
45. Om den berörda personen däremot har arbetat deltid under den period som närmast föregick avbrottet i inbetalningarna av avgifterna, beaktas de perioder under vilka personen inte har betalat in avgifter på grundval av ett minskat avgiftsunderlag. Eftersom en deltidsarbetande arbetstagare får ett mindre belopp i lön på grund av minskningen av vederbörandes arbetstid, kommer nämligen även avgiftsinbetalningarna, som motsvarar en andel av lönen, att minskas.
46. Detta ger följaktligen upphov till olika ersättningsbelopp avseende en invaliditetspension mellan arbetstagare som har utövat ett deltidsarbete under den period som närmast föregått avbrottet i inbetalningarna och arbetstagare som har utövat ett heltidsarbete och för vilka dessa perioder beaktas på grundval av ett fullständigt avgiftsunderlag.
47. Såvitt avser beaktandet av de perioder under vilka det förelåg avbrott i Lourdes Cachaldora Fernández inbetalning av avgifter, det vill säga mellan mars 2002 och november 2005, hänvisade de behöriga myndigheterna således till ett minskat avgiftsunderlag, på vilket det hade tillämpats en koefficient för deltidsarbete,(10) eftersom hon hade en deltidsanställning vid tidpunkten då avgiftsskyldigheten avbrutits.
48. Tillämpningen av den aktuella bestämmelsen ledde med andra ord till att den period under vilken den berörda personen gjorde ett avbrott i avgiftsinbetalningen beaktades vid beräkningen av hennes invaliditetspension på grundval av ett avgiftsunderlag som hade minskats till en åttondel, trots att hon hade utövat ett heltidsarbete under en mycket stor del av sin yrkeskarriär och som följd härav hade betalat in avgifter till socialförsäkringssystemet.
49. Denna beräkningsmetod ledde följaktligen, under de omständigheter som är aktuella i det nationella målet, till att det ersättningsbelopp som den berörda personen hade rätt till i invaliditetspension faktiskt minskade, på ett sätt som inte stod i proportion till de avgiftsinbetalningar som hon gjort under sin yrkeskarriär, och till att hon missgynnades.
50. Såsom kommissionen har framhållit i sitt skriftliga yttrande och vid förhandlingen delar den inte denna uppfattning.
51. Kommissionen har hävdat att den metod som föreskrivs i den aktuella bestämmelsen i många fall kan visa sig vara mycket gynnsam för dem som arbetar deltid, om det senaste avtal som gällt före en period med avbrott i förvärvsarbetet är ett avtal som avser heltidsarbete.
52. Kommissionen har i sin analys utgått från exemplet med en kvinna som under referensperioden har utövat ett deltidsarbete under fyra år, för att därefter utöva ett heltidsarbete under sex månader, varefter hon upphört med sitt förvärvsarbete under tre år och, slutligen, återgått till ett heltidsarbete under sex månader. Under dessa åtta år har personen följaktligen utövat ett deltidsarbete under fyra år och ett heltidsarbete under ett år. Kommissionen har understrukit att perioden med avbrott i förvärvsarbetet under dessa omständigheter likställs med en situation där den berörda personen har arbetat heltid, eftersom de behöriga myndigheterna då noterar att avgiftsinbetalningar för ett heltidsarbete gjorts under fyra år, medan personen endast har arbetat ett år under denna typ av avtal.
53. Jag delar inte kommissionens uppfattning.
54. Jag har i punkterna 42 och 43 i detta förslag till avgörande nämligen påpekat att tillämpningen av de aktuella bestämmelserna är beroende av naturen hos det senaste avtal som gällde före avbrottet i inbetalningen av avgifterna. Kommissionen har i sina yttranden själv påpekat att perioder med avbrott i förvärvsarbetet likställs med den närmast föregående perioden som om prestationerna under dessa perioder varit likvärdiga. I en sådan situation som den som kommissionen har hänvisat till, under vilken den berörda personen har utövat ett heltidsarbete under den period som närmast föregått ett avbrott i inbetalningen av dessa avgifter, är det följaktligen, enligt min uppfattning, endast de allmänna regler som avses i artikel 140.1 och 140.4 LGSS som är tillämpliga, och inte de speciella reglerna i den aktuella bestämmelsen. Jag anser följaktligen att det är svårt att göra gällande att den aktuella bestämmelsen kan visa sig vara mycket gynnsam, eftersom den inte är tillämplig.
55. Det är, på detta stadium av min undersökning, min uppfattning att den beräkningsmetod som föreskrivs i tilläggsbestämmelse 7 nr 1 regel 3 b till LGSS ler till att arbetstagare som har utövat ett deltidsarbete under den period som närmast föregått ett avbrott i inbetalningen av deras avgifter till socialförsäkringssystemet missgynnas.
56. Den fråga som jag nu ska besvara avser huruvida denna beräkningsmetod dessutom leder till diskriminering av kvinnor, i strid med artikel 4.1 i direktiv 79/7.
B – Huruvida den aktuella bestämmelsen är diskriminerande
57. Jag konstaterar att den aktuella bestämmelsen tillämpas utan åtskillnad på kvinnliga och manliga arbetstagare. Den ger därför inte upphov till någon direkt diskriminering på grund av kön.
58. Jag anser emellertid att bestämmelsen ger upphov till indirekt diskriminering, i strid med artikel 4.1 i direktiv 79/7, eftersom den, mot bakgrund av statistiska uppgifter som belyser situationen för arbetskraften i Spanien, faktiskt kan missgynna betydligt fler kvinnor än män.(11)
59. Jag ska inledningsvis genast precisera att denna slutsats inte inkräktar på det utrymme för skönsmässig bedömning som domstolen har slagit fast endast ska tillkomma de nationella domstolarna. Det framgår nämligen av fast rättspraxis att det endast ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida det föreligger indirekt diskriminering och att undersöka huruvida de statistiska uppgifter som den kommer att lägga till grund för avgörandet i målet är tillräckliga och godtagbara.(12) Detta förutsätter, enligt domstolen, att dessa uppgifter omfattar ett tillräckligt antal individer, på ett allmänt sätt verkar vara signifikanta och att de inte är uttryck för rent slumpmässiga eller konjunkturbetonade företeelser.
60. I förevarande fall har den hänskjutande domstolen grundat sin bedömning på de statistiska uppgifter som upprättats av Instituto Nacional de Estadistica (nationell statistikbyrå). Enligt dessa uppgifter utgjordes kategorin deltidsarbetande arbetstagare av mer än 80 procent kvinnor vid tidpunkten för den ersättningsgrundande händelse som är aktuell i det nationella målet. Även om det under år 2013 förefaller som om ett högt antal manliga arbetstagare har trätt in i denna kategori, visar denna statistik likväl att andelen kvinnliga arbetstagare som hör till denna kategori motsvarar 73 procent.
61. Det framkommer av dessa uppgifter att tillämpningen av den aktuella bestämmelsen kan beröra en mycket större andel kvinnor än män. Uppgifterna visar dessutom att det rör sig om en bestående företeelse som är oföränderlig under en treårsperiod och som, enligt min mening, inte kan kvalificeras som rent slumpmässig eller konjunkturbetonad, i den mening som avses i domstolens praxis. Även om de statistiska uppgifterna för år 2013 visar att skillnaden mellan kvinnliga och manliga arbetstagare minskar, är det inte desto mindre så att denna skillnad uppenbarligen alltjämt är väldigt stor. Såsom framkommit vid de diskussioner som ägt rum vid förhandlingen är det dessutom mycket sannolikt att andelen deltidsarbetande män var mycket lägre vid tidpunkten för den ersättningsgrundande händelsen, då Spanien inte genomgick den ekonomiska kris som landet befinner sig i för närvarande.
62. Dessa uppgifter utgör enligt min mening ett tillförlitligt och signifikativt indicium som kan läggas till grund för slutsatsen – som dock endast kan dras av den hänskjutande domstolen – att en mycket större andel kvinnliga än manliga arbetstagare faktiskt kan missgynnas genom att de aktuella korrigerande åtgärderna vidtas.
63. Den spanska regeringen delar inte denna uppfattning och har bestritt att det förekommer indirekt diskriminering, med hänvisning till de sifferuppgifter som lämnats av INSS.(13)
64. Dessa uppgifter visar enligt nämnda regering att vidtagandet av de aktuella korrigerande åtgärderna i själva verket berör ett mycket högre antal män än kvinnor. År 2010 berördes således 5 657 män av dessa åtgärder, medan antalet kvinnor uppgick till 5 237. År 2011 var motsvarade antal 5 566 män och 5 129 kvinnor, år 2012 5 568 män och 4 830 kvinnor, och slutligen år 2013 5 935 män och 5 066 kvinnor.
65. Jag anser inte att dessa uppgifter föranleder en annan bedömning av den statistik som den hänskjutande domstolen har grundat sig på eller av de slutsatser som jag anser bör dras.
66. Det framgår nämligen av fast rättspraxis att det inte är tillräckligt att beakta endast det antal kvinnliga och manliga arbetstagare som berörs av den aktuella bestämmelsen.(14) Det rör sig om en relativ uppgift som beror på antalet verksamma arbetstagare i medlemsstaten och som inte gör det möjligt att uppskatta de respektive andelar av kvinnor och män som kategorin deltidsarbetande arbetstagare består av.
67. Trots de uppgifter som den spanska regeringen har lämnat i sina yttranden står jag följaktligen fast vid min åsikt att den aktuella bestämmelsen kan missgynna ett mycket högre antal kvinnor än män, vilket således utgör en indirekt diskriminering, i strid med artikel 4.1 i direktiv 79/7.
68. Frågan är således huruvida de skäl som har åberopats av de behöriga nationella myndigheterna kan rättfärdiga en sådan diskriminering.
C – Huruvida skäl som rättfärdigar åtgärden föreligger
69. Domstolen har slagit fast att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller valet av de åtgärder som är ägnade att uppnå social- och sysselsättningspolitiska mål. Om medlemsstaterna utfärdar en bestämmelse som antas vara diskriminerande, är de emellertid skyldiga att visa att den är motiverad av sakliga skäl som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön.(15)
70. Medlemsstaterna ska följaktligen visa att den aktuella bestämmelsen svarar mot en legitim målsättning i deras socialpolitik. De ska dessutom visa att de medel som valts i detta syfte är ägnade att uppnå denna målsättning och att de genomförs på ett konsekvent och systematiskt sätt.(16)
71. I förevarande mål har den spanska regeringen hävdat att den aktuella bestämmelsen, i enlighet med artikel 41 i den spanska konstitutionen, syftar till att garantera ett allmänt pensionssystem som är rättvist, väl avvägt och solidariskt genom att säkerställa socialförsäkringssystemets hållbarhet och ekonomiska jämvikt.
72. Såsom INSS tidigare hävdat vid den hänskjutande domstolen, har den spanska regeringen baserat sig på systemets avgiftsgrundande natur och på nödvändigheten av att proportionalitetsprincipen iakttas. Det skydd som ges enligt systemet kan således aldrig överstiga den avgift som dessförinnan inbetalats till systemet. De berörda personerna erhåller därför pension i proportion till deras bidrag till systemet. Det är följaktligen med tillämpning av denna princip som det finns en motiverad skillnad mellan det ersättningsbelopp som beviljas en arbetstagare som arbetat heltid och det belopp som beviljas en arbetstagare som utövat ett deltidsarbete.
73. Det är också i enlighet med denna princip som de behöriga myndigheterna ska beakta de perioder under vilka den berörda personen har avbrutit avgiftsinbetalningarna omedelbart efter det att ett deltidsarbete har upphört. Den spanska regeringen anser således att när personen betalar en avgift i förhållande till den tid under vilken arbete utförs, motsvarande en period av deltidsarbete, kräver iakttagandet av proportionalitetsprincipen att de behöriga myndigheterna, vid vidtagandet av de korrigerande åtgärderna, beaktar den avgift som vederbörande skulle ha betalat om avgiftsskyldigheten inte hade avbrutits.
74. Jag anser, av samma skäl som de som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, att en sådan motivering inte kan rättfärdiga den indirekta diskriminering som den berörda personen har utsatts för.
75. Det framgår nämligen av beslutet om hänskjutande att Lourdes Cachaldora Fernández har betalat in avgifter till socialförsäkringssystemet från den 15 september 1971 till den 25 april 2010, nämligen sammanlagt 5 523 dagar under vilka hon utövade ett heltidsarbete, utom under följande perioder: från den 1 september 1998 till den 28 februari 1999, därefter från den 1 mars 1999 till den 23 mars 2001, och slutligen från den 24 mars 2001 till den 23 januari 2002. Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat arbetade Lourdes Cachaldora Fernández deltid under 3 år och 10 månader, vilket motsvarar en ytterst liten del av den yrkeskarriär som hon fullgjort under 39 år.
76. Den aktuella bestämmelsen leder till att den period under vilken Lourdes Cachaldora Fernández gjorde ett avbrott i inbetalningen av avgifter till socialförsäkringssystemet beaktades vid beräkningen av hennes invaliditetspension på grundval av ett minsta avgiftsunderlag som hade minskats till en åttondel, trots att hon hade utövat ett heltidsarbete under en mycket stor del av sin yrkeskarriär och som följd härav hade betalat in avgifter till socialförsäkringssystemet i egenskap av heltidsarbetande arbetstagare.
77. Den spanska regeringen har hävdat att en sådan metod gör det möjligt att koppla pensionsbeloppet direkt till den avgift som inbetalats av arbetstagaren. Jag uppfattar det däremot så, att denna metod leder till att en pension vid bestående invaliditet beräknas på grundval av de avgifter som inbetalats vid en ”tidpunkt T” i arbetstagarens yrkeskarriär, en tidpunkt som inte nödvändigtvis är representativ för de avgiftsinbetalningar som personen gjort.
78. Jag är följaktligen av den uppfattningen att en sådan metod, under de omständigheter som är aktuella i det nationella målet, leder till en minskning av det pensionsbelopp som ska betalas vid bestående invaliditet, på ett sätt som inte står i proportion till de avgifter som den berörda personen har betalat in under hela sin yrkeskarriär. Jag anser att metoden således inte kan rättfärdigas av de omständigheter som avser socialförsäkringssystemets avgiftsgrundande natur och nödvändigheten av att proportionalitetsprincipen iakttas.
79. Mot bakgrund av det anförda anser jag följaktligen att artikel 4.1 i direktiv 79/7 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en sådan bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, eftersom den, såvitt avser arbetstagare som har utövat ett deltidsarbete under den period som närmast föregått ett avbrott i inbetalningarna av socialförsäkringsavgifter, leder till en minskning av det pensionsbelopp som de har rätt till vid bestående invaliditet.
V – Förslag till avgörande
80. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen ska ge Tribunal Superior de Justicia de Galicia följande svar:
Artikel 4.1 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en sådan bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, eftersom den, såvitt avser arbetstagare som har utövat ett deltidsarbete under den period som närmast föregått ett avbrott i inbetalningarna av socialförsäkringsavgifter, leder till en minskning av det pensionsbelopp som de har rätt till vid bestående invaliditet.