Mål T‑338/08

Stichting Natuur en Milieu och

Pesticide Action Network Europe

mot

Europeiska kommissionen

“Miljö – Förordning (EG) nr 1367/2006 – Gränsvärden för bekämpningsmedelsrester – Begäran om intern omprövning – Avvisning – Åtgärd med individuell räckvidd – Giltighet – Århuskonventionen”

Sammanfattning av domen

1.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolarnas behörighet – Yrkanden som syftar till att erhålla ett föreläggande för en institution – Avvisning

(Artiklarna 263 FEUF och 266 FEUF)

2.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Ingivande av en inlaga som kompletterar ansökan – Tillåtet – Villkor

3.      Institutionernas rättsakter – Förordning av kommissionen om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester – Rättsakt med allmän giltighet – Förvaltningsåtgärd som kan bli föremål för intern omprövning enligt förordning nr 1367/2006 föreligger inte

(Europaparlamentets och rådets förordningar nr 396/2005 och nr 1367/2006, artiklarna 2.1 g och 10.1; kommissionens förordning nr 149/2008)

4.      Internationella avtal – Unionens avtal – Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) – Verkningar – Företräde framför unionens sekundärrättsakter – Bedömning av giltigheten av en bestämmelse i förordning nr 1367/2006 i förhållande till denna konvention – Villkor

(Artikel 300.7 EG; Århuskonventionen; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1367/2006)

5.      Internationella avtal – Unionens avtal – Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) – Begreppet organ eller institutioner som handlar i egenskap av lagstiftande myndighet

(Århuskonventionen; artikel 2.2)

6.      Internationella avtal – Unionens avtal – Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) – En bestämmelse i förordning nr 1367/2006 enligt vilken enbart åtgärder med individuell räckvidd kan omprövas – Ogiltig i förhållande till konventionen

(Århuskonventionen, artikel 9.3; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1367/2006, artiklarna 2.1 g och 10.1)

1.      Se domen.

(se punkt 14)

2.      Eftersom gemenskapen är en rättslig gemenskap, inom vilken det ska kontrolleras att dess institutioners åtgärder är förenliga med fördragets bestämmelser, ska de processuella regler som är tillämpliga på talan som har anhängiggjorts vid gemenskapsdomstolen, i största möjliga utsträckning, tolkas på ett sådant sätt att reglerna kan tillämpas på ett sätt som bidrar till uppnåendet av målet att säkerställa ett effektivt domstolsskydd för enskildas rättigheter enligt gemenskapsrätten.

Endast den omständigheten att domstolens stadga eller rättegångsreglerna inte uttryckligen föreskriver någon möjlighet att inkomma med en kompletterande inlaga efter att ansökan getts in kan således inte utesluta en sådan möjlighet i den mån den kompletterande inlagan ges in före utgången av talefristen.

(se punkterna 20 och 21)

3.      Unionsdomstolen får inte nöja sig med åtgärdens officiella benämning när den fastställer en åtgärds räckvidd, utan ska i första hand beakta dess syfte och innehåll.

En rättsakt har allmän giltighet om den är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets.

Med beaktande av syftet med och innehållet i förordning nr 149/2008 om ändring av förordning nr 396/2005 genom de nyupprättade bilagorna II, III och IV som fastställer gränsvärden för resthalter när det gäller produkterna i bilaga I till den förordningen är den tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets, det vill säga ekonomiska aktörer som tillverkar, odlar, importerar och producerar de produkter som omfattas av bilagorna till förordning nr 396/2005, liksom innehavare av godkännanden för försäljning av växtskyddsmedel som innehåller ämnen som anges i dess bilagor.

Förordning nr 149/2008 utgör således en åtgärd med allmän giltighet. Den kan följaktligen inte betraktas som en förvaltningsåtgärd med individuell räckvidd i den mening som avses i artikel 2.1 g i förordning nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ som kan bli föremål för en begäran om intern omprövning enligt artikel 10.1 i förordning nr 1367/2006.

(se punkterna 29, 30, 38, 39 och 48)

4.      Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ är bindande för unionens institutioner och har företräde framför sekundärrättsakter. Av detta följer att giltigheten av förordning nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen på gemenskapens institutioner och organ kan påverkas om förordningen är oförenlig med denna konvention.

Om gemenskapen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse vilken den åtagit sig inom ramen för en internationell överenskommelse, eller om en rättsakt uttryckligen hänvisar till vissa bestämmelser i överenskommelsen, åvilar det unionens domstol att pröva lagenligheten av rättsakten i fråga med hänsyn till bestämmelserna i överenskommelsen.

Således måste unionsdomstolen kunna pröva lagenligheten av en förordning i förhållande till en internationell överenskommelse utan att i förväg pröva om den internationella överenskommelsens beskaffenhet och systematik utgör hinder mot detta eller huruvida dess bestämmelser till sitt innehåll framstår som ovillkorliga och tillräckligt precisa, när förordningen avser att verkställa en skyldighet som åligger unionsinstitutionerna enligt den internationella överenskommelsen.

(se punkterna 52–54)

5.      Rättsakter som unionsinstitutionerna vidtar i egenskap av lagstiftande myndighet omfattas inte av tillämpningsområdet för artikel 9.3 i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ och artikel 10 i förordning nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen på gemenskapens institutioner och organ. I förevarande fall handlade kommissionen emellertid inte i egenskap av lagstiftande myndighet när den antog förordning nr 149/2008 om ändring av förordning nr 396/2005 genom de nyupprättade bilagorna II, III och IV som fastställer gränsvärden för resthalter när det gäller produkterna i bilaga I till den förordningen. Mot bakgrund av de bestämmelser som denna förordning bygger på utövade kommissionen sina genomförandebefogenheter.

(se punkterna 62 och 65)

6.      Artikel 10.1 i förordning nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ är inte förenlig med artikel 9.3 i Århuskonventionen, eftersom den begränsar begreppet handlingar i artikel 9.3 i Århuskonventionen till förvaltningsåtgärder, som i artikel 2.1 g i samma förordning definieras som åtgärder med individuell räckvidd.

(se punkt 83)