TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 4 september 2012

Mål T‑642/11 P

Harald Mische

mot

Europaparlamentet och

Europeiska unionens råd

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Tillsättning – Placering i lönegrad – Uttagningsprov som har offentliggjorts före ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna – Missuppfattning av omständigheterna – Uppenbart att överklagandet är ogrundat och inte kan tas upp till prövning”

Saken:      Överklagande av personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 29 september 2011 i mål F-93/05, Mische mot parlamentet (ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen), och yrkande om upphävande av denna dom.

Beslut:      Överklagandet ogillas. Harald Mische ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader i denna instans. Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tribunalens prövning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

(Artikel 257 FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)

2.      Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 48.2 och 144)

3.      Överklagande – Grunder – Grund som rör ett överflödigt skäl – Verkningslös grund – Avvisning

4.      Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Tribunalens motivering är underförstådd – Tillåtet – Villkor

(Artikel 257 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket)

5.      Tjänstemän – Talan – Talan om skadestånd i samband med en talan om ogiltigförklaring – Talan om ogiltigförklaring ogillas vilket medför att talan om skadestånd ogillas

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

6.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Fristående i förhållande till talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning trots avsaknad av administrativt förfarande i enlighet med tjänsteföreskrifterna – Villkor – Talan om skadestånd i samband med en talan om ogiltigförklaring

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Det följer av artikel 257 FEUF och av artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga att endast rättsfrågor får prövas i ett mål om överklagande vid tribunalen. Personaldomstolen är ensam behörig dels att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels att bedöma dessa faktiska omständigheter. Med förbehåll för det fall då den aktuella bevisningen missuppfattats, utgör bedömningen av de faktiska omständigheterna således inte en rättsfråga som är underställd förstainstansrättens kontroll i ett mål om överklagande. En sådan missuppfattning ska framstå som uppenbar av handlingarna i målet utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen.

(se punkt 24)

Hänvisning till

Tribunalen: 9 december 2009, kommissionen mot Birkhoff, T‑377/08 P, REUP 2009, s. I‑B‑1‑133 och II‑B‑1‑807, punkt 45, och där angiven rättspraxis; 10 februari 2012, AG mot parlamentet, T‑98/11 P, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 45 och 46

2.      Se beslutet.

(se punkt 37)

Hänvisning till

Domstolen: 25 mars 2010, Sviluppo Italia Basilicata mot kommissionen, C‑414/08 P, REU 2010, s. I‑2559, punkt 114, och där angiven rättspraxis

3.      Se beslutet.

(se punkt 39)

Hänvisning till

Domstolen: 29 april 2004, kommissionen mot CAS Succhi di Frutta, C‑496/99 P, REG 2004, s. I‑3801, punkt 68, och där angiven rättspraxis

4.      Den motiveringsskyldighet som åligger personaldomstolen enligt artikel 36 i domstolens stadga, som enligt artikel 7.1 i bilaga I till nämnda stadga ska tillämpas av personaldomstolen, innebär inte att personaldomstolen är skyldig att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de argument som parterna i tvisten har anfört. Motiveringen kan vara underförstådd under förutsättning att den ger berörda parter möjlighet att få reda på skälen till varför domstolen i första instans inte ansåg att det fanns fog för deras argument, och att domstolen i andra instans kan få tillräckligt underlag för att utöva sin kontroll.

(se punkt 46)

Hänvisning till

Domstolen: 9 september 2008, FIAMM m.fl. mot rådet och kommissionen, C‑120/06 P och C‑121/06 P, REG 2008, s. I‑6513, punkt 96; 2 april 2009, Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen, C‑431/07 P, REG 2009, s. I‑2665, punkt 42

5.      Se beslutet.

(se punkterna 50 och 51)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 8 juni 1993, Fiorani mot parlamentet, T‑50/92, REG 1993, s. II‑555, punkt 46; 17 maj 2006, Marcuccio mot kommissionen, T‑241/03, REGP 2006, s. I‑A‑2‑111 och II‑A‑2‑517, punkt 52; tribunalen: 11 januari 2012, Ben Ali mot rådet, T‑301/11, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 72

6.      Se beslutet.

(se punkt 54)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 6 november 1997, Liao mot rådet, T‑15/96, REGP 1997, s. I‑A‑329 och s. II‑897, punkterna 57 och 58; 12 december 2002, Morello mot kommissionen, T‑378/00, REGP 2002, s. I‑A‑311 och II‑1497, punkt 102; 11 maj 2005, de Stefano mot kommissionen, T‑25/03, REGP 2005, s. I‑A‑125 och II‑573, punkt 78