Mål T‑214/06
Imperial Chemical Industries Ltd
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Metakrylatmarknaden – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Deltagande i en del av överträdelsen – Rätten till försvar – Böter – Motiveringsskyldighet – Överträdelsens allvar – Avskräckande verkan – Likabehandling – Proportionalitet – Principen om god förvaltningssed – Samarbete under det administrativa förfarandet – Förfarandets längd – Skälig tidsfrist”
Sammanfattning av domen
1. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Åberopande av en rad indicier – Erforderligt bevisvärde hos indicier som beaktas ensamma
(Artikel 81.1 EG)
2. Konkurrensbegränsande samverkan – Deltagande i möten med konkurrensbegränsande syfte – Omständighet som, då det inte skedde något avståndstagande från de beslut som fattades, leder till slutsatsen att företaget deltog i den konkurrensbegränsande samverkan som förekom senare
(Artikel 81.1 EG)
3. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Användande av upplysningar från andra företag som har deltagit i överträdelsen som bevismedel – Tillåtet – Bevisvärde hos upplysningar som lämnats frivilligt av de huvudsakliga deltagarna i ett konkurrensbegränsande förfarande för att kunna dra fördel av meddelandet om samarbete
(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)
4. Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Presumtion om att någon är oskyldig – Förfarande på konkurrensområdet – Tillämplighet
(Artikel 81.1 EG)
5. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Att tillskriva ett företag ansvar för hela överträdelsen – Villkor
(Artikel 81.1 EG)
6. Konkurrens – Böter – Beslut att ålägga böter – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Angivelse av de omständigheter som beaktats vid kommissionens bedömning av överträdelsens allvar och varaktighet – Tillräcklig angivelse – Kommissionens skyldighet att redovisa de sifferuppgifter som använts för beräkningen av böterna – Föreligger inte
(Artiklarna 81.1 EG och 253 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
7. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Skyldighet att beakta överträdelsens konkreta påverkan på marknaden – Föreligger inte – Beräkning av böternas utgångsbelopp – Skyldighet att fördela detta belopp på de på varandra följande innehavarna av det företag som har begått överträdelsen – Föreligger inte (Artikel 81.1 EG; (rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 A)
8. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Böternas avskräckande verkan – Kriterier för att bedöma den avskräckande verkan – Beaktande av det berörda företagets storlek och sammanlagda tillgångar – Omsättning som kan beaktas
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
9. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Böternas avskräckande verkan – Tillämpning av en multiplikationskoefficient – Skyldighet att göra åtskillnad på olika företag inblandade i samma överträdelse i förhållande till deras respektive omsättning – Föreligger inte – Åsidosättande av principerna om likabehandling och proportionalitet – Föreligger inte
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 A femte strecksatsen)
10. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)
11. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Befrielse från eller nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Kommissionens beslut att neka nedsättning av böterna – Beviskrav som åläggs företag som bestrider detta beslut
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)
12. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Befrielse från eller nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Upplysningar som ett företag lämnar sent i förfarandet på grundval av objektiva omständigheter – Kommissionens ansvar för att företaget sent begär nedsättning – Föreligger inte
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)
13. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldighet att iaktta principerna om god förvaltningssed och likabehandling – Begäran om nedsättning lämnas sent på grund av bristande information om utredningens gång – Skriftväxling mellan kommissionen och ett annat företag vilket ger antydan om en motvillighet att lämna sådan information – Avsikt att diskriminera det första företaget föreligger inte – Åsidosättande av principerna om god förvaltningssed och likabehandling – Föreligger inte
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)
14. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter – Företagets faktiska samarbete under förfarandet utanför tillämpningsområdet för meddelandet om samarbete – Omfattas – Villkor
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 3 sjätte strecksatsen)
15. Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Rätt till rättvis rättegång – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Administrativt och rättsligt förfarande avseende konkurrensreglerna – Tillämplighet
(Artikel 81.1 EG; artiklarna 41.1 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)
16. Konkurrens – Böter – Belopp – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet – Nedsättning av bötesbeloppet på grund av åsidosättande av principen om rimlig tidsutdräkt – Tillåtet
(Artikel 81.1 EG och 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)
1. Se domen.
(se punkterna 53–56)
2. Se domen.
(se punkterna 57 och 66)
3. Se domen.
(se punkterna 58–62 och 69)
4. Se domen.
(se punkterna 63 och 64)
5. Se domen.
(se punkterna 84–86)
6. Se domen.
(se punkterna 97 och 100)
7. Allvaret av en överträdelse av unionsrättens konkurrensregler kan inte bedömas strikt utifrån dess inverkan på eller skada för konkurrensen. På varandra följande innehavare av den enda samling tillgångar som utgör föremål för en överträdelse har därför endast bidragit till en enda del av överträdelsens allvar.
Verkan av ett konkurrensbegränsande förfarande är nämligen inte i sig ett avgörande kriterium vid bedömningen av huruvida bötesbeloppet är skäligt.
Enligt riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget framgår tydligt att vikten ligger på överträdelsens beskaffenhet såsom avgörande kriterium för bedömningen av dess allvar vid fastställandet av böternas utgångsbelopp. Vad beträffar överträdelsens konkreta betydelse uppställs i riktlinjerna kriteriet avseende dess konkreta påverkan på marknaden, vilket gäller överträdelsen i dess helhet och inte effekterna av varje enskilt företags beteende, samtidigt som det anges att detta endast ska beaktas om det är mätbart.
Överenskommelser om horisontell samverkan avseende priser eller uppdelning av marknader kan för övrigt klassificeras som mycket allvarliga överträdelser på grundval endast av överträdelsernas art utan att kommissionen är skyldig att visa att överträdelsen haft en konkret påverkan på marknaden.
Kriteriet ”den verkliga inverkan varje företags otillåtna beteende har på konkurrensen”, vilket omnämns i det näst sista stycket i punkt 1 A i riktlinjerna, är ett fakultativt kriterium enligt vilket böternas utgångsbelopp kan justeras vad gäller överträdelser där flera företag har deltagit och inte ett avgörande kriterium för fastställandet av detta belopp. Detta kriterium avser inte bedömningen av den konkurrensbegränsande verkan varje företag som deltagit i en viss överträdelse har förorsakat utan möjliggör endast ett beaktande av de objektiva skillnader som kan finnas mellan dessa företag, bland annat på grund av en väsentlig storleksskillnad, vid beräkningen av böternas utgångsbelopp.
Härav följer att även om det antas att ett byte av innehavare av samtliga av de tillgångar som utgör föremål för en överträdelse inte har medfört någon ytterligare skada på konkurrensen, innebär denna omständighet inte att de på varandra följande innehavarna kan anses ha bidragit till ”en enda del av överträdelsens allvar” och att böternas utgångsbelopp således borde ha delats upp dem emellan, för att undvika att inverkan av varje företags otillåtna beteende på konkurrensen beaktas två gånger.
(se punkterna 103, 110, 112, 114 och 116–118)
8. Ett företags totala omsättning ger en antydan, om än ungefärlig och ofullständig, om företagets storlek och ekonomiska styrka i konkurrenshänseende. Kommissionen får således, för att fastställa bötesbeloppet till en nivå som säkerställer att böterna är tillräckligt avskräckande, ta hänsyn till det aktuella företagets totala omsättning.
Även om ett företags totala omsättning ger en antydan om företagets storlek och ekonomiska styrka som kan vara både ungefärlig och ofullständig, kan detta kriterium användas vid höjning av böterna för att säkerställa en avskräckande verkan. Denna lösning har den obestridliga fördelen att kommissionen vid bötesbeloppets fastställande kan använda ett objektivt kriterium och tillämpa det utan åtskillnad på de berörda företagen.
Argumentet att ett företags omsättning endast ofullständigt och ungefärligt återspeglar dess ekonomiska styrka är således i sig otillräckligt för att relevansen av detta kriterium vid fastställandet av bötesbeloppens höjning för avskräckande verkan ska underkännas.
Det kan visserligen inte bortses från syftet med höjningen, nämligen att justera böterna på så sätt att de inte blir försumbara för det berörda företaget eller, tvärtom, orimliga, bland annat med hänsyn till det berörda företagets finansiella kapacitet. Det åligger emellertid det företag som åberopar sådana argument att visa att den omsättning som kommissionen har beaktat ger en så missvisande bild av företagets ekonomiska kapacitet att detta syfte i förevarande fall har åsidosatts.
(se punkterna 145–149)
9. Med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen förfogar över vad gäller de bötesbelopp som påförs för överträdelser av unionsrättens konkurrensregler, kan det inte krävas att den, med hänsyn till principerna om likabehandling och proportionalitet, säkerställer att nivåskillnaderna mellan höjningarna direkt återspeglar varje skillnad mellan de berörda företagens omsättningar. Även om omsättningen utgör ett relevant kriterium för beräkningen av böterna så att de ska bli tillräckligt avskräckande, kan fastställandet av ett lämpligt bötesbelopp inte nödvändigtvis endast vara resultatet av en enkel aritmetisk beräkning på grundval av omsättningen.
(se punkt 174)
10. För att motivera en nedsättning av bötesbeloppet på grundval av meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden måste de uppgifter som lämnats anses visa att företaget verkligen har samarbetat, varvid syftet med att sätta ned bötesbeloppet består i att kompensera ett företag för att det under det administrativa förfarandet har bidragit till att underlätta för kommissionen att fastställa förekomsten av en överträdelse. Företagets agerande bör således ha underlättat kommissionens uppgift bestående i att fastställa och vidta åtgärder mot överträdelser av unionens konkurrensregler och vittna om en verklig samarbetsanda.
Med hänsyn till syftet med nedsättningen kan kommissionen inte bortse från de tillhandahållna upplysningarnas användbarhet. Användbarheten beror nödvändigtvis på det bevismaterial som kommissionen redan förfogar över.
Det har fastställts att ett uttalande som inskränker sig till att i viss mån endast bekräfta uppgifter som kommissionen redan hade tillgång till inte underlättar kommissionens uppgift på ett väsentligt sätt och är därigenom inte tillräckligt för att motivera en nedsättning av bötesbeloppet på grund av samarbete. Härav följer att endast den omständigheten att en handling i viss mån är användbar för kommissionen och därför åberopas i dess beslut inte räcker för att motivera en nedsättning av bötesbeloppet på grund av samarbete.
(se punkterna 182, 183 och 201)
11. Även om kommissionen är skyldig att förklara varför den anser att de uppgifter som företag lämnar inom ramen för meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden utgör ett bidrag som motiverar eller inte motiverar en nedsättning av de böter som åläggs, ankommer det på de företag som avser att bestrida kommissionens beslut i detta hänseende att visa att kommissionen, om den inte hade haft sådana uppgifter som lämnats frivilligt av företagen, inte skulle ha varit i stånd att styrka de väsentliga delarna av överträdelsen och följaktligen att anta ett beslut om åläggande av böter.
(se punkt 184)
12. Se domen.
(se punkterna 208–217)
13. Se domen.
(se punkterna 222, 223, 235, 241 och 244–246)
14. Tillämpningen av punkt 3 sjätte strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget, där det föreskrivs att det kan utgöra en förmildrande omständighet om företaget har samarbetat effektivt i förfarandet utanför tillämpningsområdet för meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, bör endast ske i undantagsfall.
Tillämpningen av punkt 3 sjätte strecksatsen i riktlinjerna får nämligen inte leda till att meddelandet om samarbete förlorar sin ändamålsenliga verkan. Det framgår tydligt av meddelandet att detta beskriver under vilka förhållanden företag som är eller har varit parter i hemliga karteller med inverkan på unionen kan belönas för sitt samarbete under kommissionens utredning. Härav följer att företagen i princip endast kan beviljas en nedsättning av bötesbeloppet på grund av sitt samarbete om de uppfyller de villkor som uppställs i nämnda meddelande.
Nedsättning av böterna kan dessutom inte anses berättigat enbart på grund av den omständigheten att ett företag har tillhandahållit upplysningar som går utöver vad kommissionen kan kräva enligt artikel 18 i förordning nr 1/2003, såsom, i synnerhet, graverande. Det har visserligen fastslagits att ett företags samarbete under utredningen inte medför någon rätt till en nedsättning av böterna när samarbetet inte går längre än vad som följer av företagets skyldigheter enligt artikel 18 i förordning nr 1/2003. Motsatsen är emellertid inte nödvändigtvis heller sann. Även graverande bevisning kan nämligen ha begränsad användbarhet för kommissionen, bland annat på grund av tidigare bidrag från andra företag. Upplysningarnas användbarhet utgör en avgörande omständighet vid prövningen av ansökan om nedsättning av bötesbeloppet på grund av samarbete med kommissionen.
(se punkterna 252, 258 och 260–262)
15. Se domen.
(se punkterna 282–285)
16. Tribunalens obegränsade behörighet enligt artikel 31 i förordning nr 1/2003, med tillämpning av artikel 261 FEUF, ger denna befogenhet att med beaktande av samtliga faktiska omständigheter ändra kommissionens beslut, även om det inte har ogiltigförklarats, för att exempelvis ändra det bötesbelopp som påförts företaget för överträdelse av de unionsrättsliga konkurrensreglerna.
För det fall ett åsidosättande av principen om en skälig tidsfrist skulle konstateras i förevarande fall, även om det berodde på rättegångens varaktighet vid tribunalen, kan denna domstol ändra det angripna beslutet så, att sökanden förpliktas att betala ett belopp från vilket en skälig gottgörelse på grund av den orimliga handläggningstiden kan dras. Ett sådant utövande av den obegränsade behörigheten kan bland annat vara påkallad av processekonomiska skäl för att säkerställa att ett sådant åsidosättande av principen om en skälig tidsfrist omedelbart och effektivt avhjälps.
Härav följer att tribunalen kan pröva ett företags uttryckliga begäran om nedsättning av böterna på grund av förfarandets orimliga tidsutdräkt, även i den mån tidsåtgången beror på rättegångens varaktighet vid just tribunalen.
(se punkterna 292–296)