Mål T-252/03 R

Fédération nationale de l’industrie et des commerces en gros des viandes (FNICGV)

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Interimistiskt förfarande – Konkurrens – Betalning av böter – Bankgaranti – Upptagande till sakprövning – Krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Sammanfattning av beslutet

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för bifall – Fumus boni juris – Krav på skyndsamhet – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga berörda intressen

(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel.104.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Sakprövningsförutsättningar – Upptagande till prövning av talan i sak –- Saknar betydelse – Gränser

(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel.104.1)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för bifall – Upptagande till prövning av talan i sak – Förstainstansrättens behörighet – Skapande, genom artikel 229 EG, av ett självständigt rättsmedel – Omfattas inte

(Artiklarna 229 EG och 242 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel.104.2)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Uppskov med verkställighet av skyldigheten att ställa en bankgaranti som villkor för att bötesbeloppet inte skall drivas in omedelbart – Villkor för bifall – Särskilda omständigheter

(Artikel 242 EG)

1.      I artikel 104.2 i förstainstansrättens rättegångsregler föreskrivs att sökanden i en ansökan om interimistiska åtgärder skall ange de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris). Nämnda villkor är kumulativa, vilket innebär att en ansökan om uppskov med verkställigheten skall avslås om ett av villkoren inte är uppfyllt. Domstolen skall även i förekommande fall göra en avvägning mellan berörda intressen.

(se punkt 14)

2.      Frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning skall i princip inte prövas i ett interimistiskt förfarande för att inte föregripa prövningen av saken i målet. Det kan emellertid visa sig nödvändigt att fastställa huruvida vissa omständigheter föreligger som omedelbart gör det möjligt att dra slutsatsen att talan rörande huvudsaken, som ansökan om interimistiska åtgärder hänför sig till, kan prövas när det har hävdats att det är uppenbart att en sådan talan skall avvisas.

(se punkt 19)

3.      Frågan huruvida artikel 229 EG ger upphov till ett självständigt rättsmedel eller om den endast rör omfattningen av den prövning som domstolen skall företa inom ramen för ett förfarande, till exempel inom ramen för en ogiltighetstalan enligt artikel 230 EG, utgör en principfråga som inte skall prövas inom ramen för ett interimistiskt förfarande.

(se punkterna 25 och 26)

4.      En ansökan om uppskov med verkställigheten av skyldigheten att ställa en bankgaranti som villkor för att ett bötesbelopp inte omedelbart skall drivas in kan endast beviljas under särskilda omständigheter. I domstolens och förstainstansrättens rättegångsregler föreskrivs nämligen uttryckligen en möjlighet att kräva att finansiell säkerhet ställs i interimistiska förfaranden, och detta utgör ett allmänt och rimligt tillvägagångssätt från kommissionens sida.

Sådana särskilda omständigheter kan i princip anses föreligga när den part som ansöker om undantag från skyldigheten att ställa den begärda bankgarantin bevisar att det objektivt sett är omöjligt för denne att ställa denna garanti eller att det skulle äventyra dess existens att ställa garantin.

(se punkterna 30 och 31)