Överklagande ingett den 17 januari 2024 av OA av den dom som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 8 november 2023 i mål T-39/22, OA mot parlamentet

(Mål C-32/24 P)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: OA (ombud: G. Rossi, F. Regaldo, avvocati)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

bifalla överklagandet,

upphäva den överklagade domen, och följaktligen

ogiltigförklara de båda överklagade besluten (med undantag för den del av det andra överklagade beslutet i vilket klagomålet avseende pensionsålder har godtagits av Europaparlamentet),

för det fall domstolen inte ogiltigförklarar de överklagade besluten, förplikta Europaparlamentet att ersätta den skada som klaganden lidit, varvid ersättningens storlek ska bestämmas med tillämpning av den beräkningsmetod som det hänvisas till i punkt 74 i ansökan till tribunalen, eller till det belopp som domstolen anser är korrekt och skäligt, och

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.    Tribunalen gjorde en allvarlig feltolkning av klagandens sjätte grund eftersom klaganden inte har gjort gällande att hans pension ska “beräknas med beaktande av hans genomsnittliga lön under hela hans karriär”. I själva verket har klaganden anfört att “pro rata-metoden” i artikel 77 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna ska användas.

2.    Genom att fastställa att artikel 77 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna endast är tillämplig på tjänstemän och övriga anställda och inte på ackrediterade parlamentsassistenter gjorde tribunalen sig skyldig till otillåten diskriminering av den sistnämnda gruppen.

3.    Tribunalen beaktade inte den omständigheten att artikel 77 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna är tillämplig när lönerna varierar.

4.    Tribunalen åsidosatte principen om icke-diskriminering genom att behandla tjänstemän, vilkas löner ökar linjärt, och ackrediterade parlamentsassistenter, vilkas löner inte ökar linjärt, på samma sätt.

5.    Tribunalen undergrävde allvarligt tillämpningen av den unionsrättsliga principen om skydd för berättigade förväntningar genom att fastställa att en EU-institution kan ange att en medarbetares pension ska beräknas med tillämpning av pro rata-metoden, såsom den regleras i unionsrätten, och sedan helt underlåta att tillämpa denna metod.

____________