Mål T‑391/10

Nedri Spanstaal BV

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för stål för spännarmering – Fastställande av kvoter och priser, uppdelning av marknaden och utbyte av känsliga affärsuppgifter – Beslut genom vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF fastställs – Övre gräns på 10 procent av omsättningen – Relevant omsättning – Samarbete under det administrativa förfarandet – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 15 juli 2015

1.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Högsta belopp – Beräkning – Relevant omsättning – Omsättning under det räkenskapsår som föregick dagen för åläggande av böter – Begrepp – Uppgifter motsvarande ett helt räkenskapsår med normal ekonomisk verksamhet – Omsättning som inte återspeglar det berörda företagets ekonomiska verklighet under överträdelseperioden – Omständighet som i avsaknad av exceptionella omständigheter inte motiverar ett beaktande av omsättningen från ett tidigare räkenskapsår

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

2.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Bedömning av motiveringsskyldigheten med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet – Krav på att ange samtliga faktiska och rättsliga omständigheter – Föreligger inte

(Artikel 296 FEUF)

3.      Unionsrätt – Principer – Proportionalitet – Räckvidd

4.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Reglerna om förmånlig behandling – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Betydande mervärde i bevishänseende hos de upplysningar som det berörda företsaget har tillhandahållit – Fastställande av den procentuella nedsättningen – Kumulativa kriterier – Beaktande av den kronologiska ordning i vilken samarbete erbjuds ‒ Den utsträckning i vilken företaget samarbetat efter det att bevismaterialet lämnats in

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 20‒23)

1.      Vad beträffar beräkningen av de böter som påförs för brott mot artikel 101 FEUF är syftet med den i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 fastställda övre gränsen på 10 procent av omsättningen för varje företag som deltagit i överträdelsen att undvika att åläggande av böter som överstiger denna gräns går utöver nämnda företags betalningsförmåga vid den tidpunkt då det av kommissionen hålls ansvarigt för överträdelsen och en ekonomisk påföljd påförs. Tillämpningen av detta tak förutsätter dels att kommissionen har uppgift på vilken omsättning företaget hade det räkenskapsår som föregick den dag då beslutet antogs, dels att denna uppgift motsvarar ett helt räkenskapsår med normal ekonomisk verksamhet under en tolvmånadersperiod.

När omsättningen under det räkenskapsår som föregick kommissionens beslut att ålägga böter, på grund av exceptionella omständigheter, inte uppfyller dessa kriterier och därför inte ger användbara uppgifter om det berörda företagets faktiska ekonomiska situation, är kommissionen vid beräkningen av den övre gränsen för böterna skyldig att hänföra sig till det senaste hela räkenskapsår under vilket företaget har bedrivit normal ekonomisk verksamhet. Hänvisningen till ”ett helt räkenskapsår med normal ekonomisk verksamhet” syftar till att se till att kommissionen inte beaktar ett räkenskapsår under vilket det berörda företagets verksamhet på marknaden inte motsvarade en ekonomisk verksamhet under normala villkor. Det faktum att omsättningen eller vinsten under ett visst räkenskapsår är klart lägre, eller högre, än tidigare räkenskapsår innebär däremot inte i sig att räkenskapsåret i fråga inte utgör ett helt räkenskapsår med normal ekonomisk verksamhet.

Det faktum att en konkurrent har återupptagit sin verksamhet eller att omsättningen har ökat utgör följaktligen inga exceptionella omständigheter som skulle kunna motivera att kommissionen beaktar omsättningen från ett tidigare räkenskapsår. Det är närmare bestämt inte nödvändigt att den beaktade omsättningen återspeglar det berörda företagets verkliga ekonomiska situation under överträdelseperioden.

(se punkterna 92, 94, 95, 97, 102 och 104)

2.      Se domen.

(se punkt 98)

3.      Se domen.

(se punkt 99)

4.      Enligt punkterna 20‒23 i meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden ankommer det på kommissionen att, vid beräkningen av den procentuella nedsättning som det andra företag, som ingett bevis för den misstänkta överträdelsen som har ett betydande ett mervärde jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in, har rätt till, beakta tidpunkten för inlämnandet av bevismaterialet och i vilken omfattning det representerar mervärde. Kommissionen kan även – men utan atst vara skyldig till det – beakta i vilken grad och med vilken kontinuitet företaget samarbetat efter det datum bevismaterialet lämnats in. Det faktum att samarbetet inleddes på ett tidigt stadium jämte det inlämnade bevismaterialets mervärde, på samma sätt som ett eventuellt beaktande av i vilken utsträckning företaget samarbetat efter det att bevismaterialet lämnats in, utgör kumulativa kriterier. Dessa kriterier viktas beroende på sammanhanget och omständigheterna i varje enskilt fall, och de kan leda till en nedsättning av bötesbeloppet på mellan 20 och 30 procent.

Kommissionen får i det avseendet beakta att samarbetet inte inleddes direkt efter de inspektioner som gjorts enligt artikel 20 i förordning nr 1/2003.

(se punkterna 120, 124, 126 och 127)