Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 16 september 2013 – Duravit m.fl. mot kommissionen

(mål T‑364/10)

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den belgiska, den tyska, den franska, den italienska, den nederländska och den österrikiska marknaden för badrumsutrustning – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Samordning av prishöjningar och utbyte av känslig affärsinformation – En enda, fortlöpande överträdelse – Bevisbörda – Böter – Likabehandling – Proportionalitet – Principen inget straff utan lag”

1.                     Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd – Beaktande av riktlinjerna för beräkning av böter – Gränser – Iakttagande av allmänna rättsprinciper (Artiklarna 261 FEUF och 263 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31; kommissionens meddelande 2006/C 210/02) (se punkterna 42–45, 48, 55, 177, 358, 359 och 364)

2.                     Domstolsförfarande – Åtgärder för bevisupptagning – Hörande av vittnen – Tribunalens utrymme för skönsmässig bedömning – Fråga om hur detta utrymme påverkas av principen om rätten till en rättvis rättegång (Tribunalens rättegångsregler, artikel 68) (se punkterna 49–53)

3.                     Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Tillämpliga bestämmelser – Artikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003 – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning enligt denna artikel – Kommissionens införande av riktlinjer för beräkning av böter – Åsidosättande av principen inget straff utan lag och rättssäkerhetsprincipen – Föreligger inte (Artiklarna 101.1 FEUF och 290.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02) (se punkterna 64–66 och 71–81)

4.                     Unionsrätt – Allmänna rättsprinciper – Rättssäkerhet – Principen inget straff utan lag – Räckvidd (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49.1) (se punkterna 67–69)

5.                     Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Begrepp – Övergripande kartell – Kriterier – Ett enda mål – Gränsöverskridande handelsförbindelser och handelsflöden – Det sätt på vilket överträdelsen begåtts – Saknar betydelse (Artikel 101.1 FEUF) (se punkterna 90–92, 134, 139, 140 och 143)

6.                     Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Presumtion om att någon är oskyldig – Förfarande på konkurrensområdet – Tillämplighet (Artikel 6.2 EU; artikel 101.1 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 och 48.1) (se punkterna 93–95)

7.                     Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket det konstateras att en överträdelse har begåtts genom ingående av ett konkurrensbegränsande avtal – Den bevisning som beslutet grundar sig på styrker förekomsten av överträdelsen – Bevisbördan åvilar företag som bestrider överträdelsen (Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2) (se punkterna 96–99, 141 och 144)

8.                     Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Åberopande av en rad indicier – Beviskrav för varje enskilt indicium – Kommissionen kan uppvisa uttalanden från andra inblandade företag – Bevisvärde (Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2) (se punkterna 100–108, 186, 191 och 195)

9.                     Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll – Iakttagande av rätten till försvar – Tillåtlig bevisning (Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 27.1) (se punkterna 150 och 160)

10.                     Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Ett företag har hållits ansvarigt på grund av deltagande i överträdelsen betraktad som en helhet – Villkor – Ett tyst medgivande utan ett öppet avståndstagande eller ett avslöjande för de behöriga myndigheterna är tillräckligt för att ett företag ska kunna hållas ansvarigt (Artikel 101.1 FEUF) (se punkterna 180–183, 249 och 252)

11.                     Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Samordning och samarbete som är oförenliga med varje företags skyldighet att självständigt bestämma sitt marknadsbeteende – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Konkurrensbegränsande syfte eller verkan – Presumtion – Villkor – Deltagande som påstås ha ägt rum under tvång – Omständighet som inte utgör något försvar för ett företag som inte har utnyttjat möjligheten att göra anmälan hos behöriga myndigheter (Artikel 101.1 FEUF) (se punkterna 199, 210–212, 227, 233 och 318)

12.                     Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Föreligger inte – Avvisning (Domstolens stadga, artikel 21 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c) (se punkterna 292–294)

13.                     Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Muntligt hörande av företagen – Upprättande av protokoll och inspelning av det muntliga hörandet – Åsidosättande av rätten att yttra sig – Föreligger inte (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41. 1; rådets förordning nr 1/2003, artikel. 27.1; kommissionens förordning nr 773/2004, artiklarna 12 och 14.8 ) (se punkterna 344–350)

14.                     Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Bedömningskriterier – Överträdelsens art och geografiska omfattning (Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 21–23) (se punkterna 370–373)

15.                     Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Maximumbelopp – Beräkning – Skillnad mellan det slutliga och det preliminära bötesbeloppet – Följder (Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2) (se punkterna 379‑384)

Saken

Talan om, i första hand, delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.092 – Badrumsutrustning) och, i andra hand, nedsättning av de böter som sökandena ålagts genom nämnda beslut.

Domslut

1) Artikel 1.1.8 i kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.092 – Badrumsutrustning) ogiltigförklaras i den del Europeiska kommissionen har slagit fast att Duravit AG, Duravit BeLux SPRL/BVBA och Duravit SA har deltagit i en överträdelse i Italien, Österrike och Nederländerna.

2) Talan ogillas i övrigt.

3) Duravit AG, Duravit BeLux och Duravit SA ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader.

4) Kommissionen ska ersätta en fjärdedel av de rättegångskostnader som uppkommit för Duravit AG, Duravit BeLux och Duravit SA samt bära sina rättegångskostnader.

5) Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.