Talan väckt den 2 september 2010 - Duravit m.fl. mot kommission

(Mål T-364/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Duravit AG (Hornberg, Tyskland), Duravit SA (Bischwiller, Frankrike); och Duravit BeLux BVBA (Overijse, Belgien) (ombud: advokaterna R. Bechtold, U. Soltész och C. von Köckritz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

i enlighet med artikel 263.4 FEUF ogiltigförklara artiklarna 1.1, 2 och 3 i Europeiska kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 i ärende COMP/39092 - badrumsutrustning, såvitt det rör sökandena,

i andra hand nedsätta det bötesbelopp som påförts sökanden enligt artikel 2.9 i beslutet,

förplikta kommissionen att enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökandena har väckt talan mot kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 i ärende COMP/39092 - badrumsutrustning. I det angripna beslutet påförs sökandena och andra företag böter för ett åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet. Kommissionen anser att sökandena har deltagit i en fortlöpande överenskommelse eller ett samordnat förfarande inom sektorn för badrumsutrustning i Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna och Österrike.

Till stöd för sin talan har sökandena anfört följande.

I den första grunden har sökandena gjort gällande att kommissionen inte åberopat tillräcklig bevisning för att styrka att sökandena har deltagit i prisöverenskommelser eller andra konkurrensbegränsande ageranden. Kommissionen har i det administrativa förfarandet åsidosatt sin bevisskyldighet och skyldigheten att styrka en överträdelse av artikel 101 FEUF och har i nämnda förfarande ålagt sökandena en alltför stor förklarings- och bevisskyldighet.

I den andra grunden har sökandena gjort gällande att kommissionen har hållit sökandena ansvariga för produktövergripande överträdelser på grund av deras deltagande i påstådda "kartellsammanträden" med en produktövergripande tysk paraplyorganisation utan att kunna visa sökandena deltagit i produktövergripande överenskommelser. Sökandena har härvid gjort gällande att kommissionen felaktigt och alltför fort kvalificerade diskussionerna i den tyska paraplyorganisationen som avsedda att begränsa konkurrensen utan att ha hänsyn till det konkreta ekonomiska och rättsliga sammanhanget.

Vidare har sökandena i den tredje grunden gjort gällande att kommissionen inte har styrkt någon överträdelse av konkurrensreglerna när det gäller den tyska marknaden för sanitetsporslin. Sökandena har i detta sammanhang hävdat att kommissionen felaktigt ansåg att diskussioner i en tysk sammanslutning för porslinsproducenter utgjorde en prisöverenskommelse och en begränsning av konkurrensen och att kommissionen drog rättsstridiga slutsatser om sökandenas ansvar av bevisning som uppenbarligen inte var relevant, vilket innebar ett åsidosättande av sökandenas rätt till en rättvis och opartisk rättegång.

Sökandena har i den fjärde grunden gjort gällande att de inte deltagit i någon prisöverenskommelse i Frankrike eller Belgien. Kommissionen ansåg felaktigt att diskussionerna i de belgiska och franska sammanslutningarna för porslinsproducenter utgjorde prisöverenskommelser och har även felaktigt bedömt den påstådda överträdelsens varaktighet, vilket utgör en felaktig tillämpning av artikel 101 FEUF.

Sökandena har i den femte grunden gjort gällande att kommissionen felaktigt ansåg att agerandena på marknaden för sanitetsarmaturer, duschväggar och porslin utgjorde en enda och fortlöpande överträdelse, vilket utgjorde en felaktig tillämpning av artikel 101 FEUF. Sökandena har i detta sammanhang gjort gällande att de kriterier som utvecklats i rättspraxis för fastställandet av en enda, och fortlöpande överträdelse inte var uppfyllda.

I den sjätte grunden har sökandena gjort gällande att kommissionen har åsidosatt deras rätt till försvar och rätt till muntligt hörande enligt artikel 12 och 14 i förordning (EG) nr 773/2004(¹) genom det alltför långa förfarandet och utbytet av de personer inom kommissionen som deltog i beslutsförfarandet efter det att det muntliga hörandet ägt rum, vilket påverkade nämnda beslutsförfarande.

I den sjunde grunden har sökandena gjort gällande att kommissionen felaktigt beräknade bötesbeloppet enligt riktlinjerna för beräkning av böter(²), eftersom dessa riktlinjer efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget är ogiltiga på grund av att de strider mot artikel 290.1 FEUF och artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

I den åttonde grunden har sökandena gjort gällande att kommissionen har gjort en felaktig bötesberäkning, eftersom kommissionen inte vid fastställandet av utgångsbeloppet beaktade att sökandenas agerande var mindre allvarligt utan bedömde överträdelsens svårighetsgrad på ett enhetligt sätt för samtliga berörda företag. Detta strider enligt sökandena mot principen om enskilt ansvar.

Slutligen har sökandena i den nionde grunden gjort gällande att storleken på det påförda bötesbeloppet strider mot proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen, eftersom sökandena inte deltog i de allvarligaste överträdelserna av konkurrensreglerna.

____________

¹ - ) Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EUT L 123, s. 18).

² - ) Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s.2).