Mål C‑521/12

T. C. Briels m.fl.

mot

Minister van Infrastructuur en Milieu

(begäran om förhandsavgörande från

Raad van State)

”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Direktiv 92/43/EEG – Artikel 6.3 och 6.4 – Bevarande av livsmiljöer – Särskilda bevarandeområden – Bedömning av en plans eller ett projekts inverkan på ett skyddat område – Godkännande av planer eller projekt inom ett skyddat område – Kompensationsåtgärder – Natura 2000‑området ’Vlijmens Ven, Moerputten & Bossche Broek’ – Projekt avseende sträckan ’s-Hertogenbosch‑Eindhoven längs motorväg A2”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 maj 2014

1.        Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Särskilda bevarandeområden – Medlemsstaternas skyldigheter – Bedömning av ett projekts konsekvenser för ett område – Godkännande av planer eller projekt inom ett skyddat område – Villkor – Avsaknad av skadlig påverkan på det skyddade området – Bedömningen får inte omfatta kompensationsåtgärder – Godkännande av planer eller projekt inom ett skyddat område av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse – Villkor – Anläggning av ett nytt habitat som är tänkt att kompensera för förlusten av en yta med denna livsmiljötyp och kvaliteten på denna i ett skyddat område

(Rådets direktiv 92/43, artikel 6.3 och 6.4)

2.        Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Godkännande av planer eller projekt inom ett skyddat område av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse – Kompensationsåtgärder – Begrepp – Åtgärder vidtagna i ett annat Natura 2000-område – Påverkar inte kvalificeringen som kompensationsåtgärder

(Rådets direktiv 92/43, artikel 6.4)

1.        Artikel 6.3 i rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter ska tolkas så, att planer eller projekt – som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område av gemenskapsintresse, som har negativa konsekvenser för en livsmiljötyp i området och som inbegriper åtgärder i syfte att där anlägga en lika stor eller större yta med denna livsmiljötyp – är till skada för nämnda område. Sådana åtgärder kan inte, i förekommande fall, kvalificeras som kompensationsåtgärder i den mening som avses i artikel 6.4 i nämnda direktiv annat än när villkoren däri är uppfyllda.

För att försiktighetsprincipen ska kunna iakttas vid genomförandet av artikel 6.3 i direktiv 92/43 krävs således att den behöriga nationella myndigheten bedömer projektets påverkan på det berörda Natura 2000‑området mot bakgrund av bevarandemålen för nämnda område och med beaktande av de skyddsåtgärder som integrerats i projektet i syfte att undvika eller minska eventuella negativa konskevenser som projektet direkt orsakar, för att säkerställa att området inte tar skada. Skyddsåtgärder som integrerats i projektet i syfte att kompensera för dess negativa konsekvenser för ett Natura 2000-område kan däremot inte beaktas i samband med bedömningen av projektets konsekvenser i den mening som avses i nämnda artikel 6.3.

Så är dock fallet med åtgärder som, i en situation där den behöriga nationella myndigheten faktiskt har konstaterat att ett projekt kan få betydande negativa, och eventuellt långsiktiga, konsekvenser för den skyddade livsmiljötypen i det berörda Natura 2000-området, vidtas för att i framtiden inrätta en ny lika stor eller större yta med denna livsmiljötyp i en annan del av området, som inte direkt påverkas av projektet.

Dessa åtgärder syftar nämligen varken till att undvika eller minska de betydande negativa konsekvenser för denna livsmiljötyp som är direkt orsakade av projektet, utan har till syfte att senare kompensera för denna påverkan. Åtgärderna kan därför inte anses garantera att området inte kommer att ta skada av projektet i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 92/43.

Dessutom är det i allmänhet endast med svårighet som det går att förutse de eventuella positiva effekterna av en framtida anläggning av ett nytt habitat som är tänkt att kompensera för förlusten av en yta med denna livsmiljötyp och kvaliteten på denna i ett skyddat område, även om det rör sig om ett större och kvalitetsmässigt bättre område. Dessa effekter blir i vart fall inte synliga förrän efter ett par år. Dessa effekter kan därför inte beaktas i det förfarande som föreskrivs i denna bestämmelse.

Den ändamålsenliga verkan med skyddsåtgärderna i artikel 6 i direktiv 92/43 har, slutligen, till syfte att undvika att den berörda nationella myndigheten – genom så kallade begränsande åtgärder som i själva verket är kompensationsåtgärder – kringgår de särskilda förfaranden som föreskrivs i denna artikel genom att med stöd av artikel 6.3 i direktivet godkänna projekt som innebär att det berörda området tar skada. Det är emellertid först när en plan eller ett projekt, trots att slutsatserna av den bedömning som utförts i enlighet med artikel 6.3 första meningen i nämnda direktiv var negativa, måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, och det inte finns alternativa lösningar, som medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande enligt artikel 6.4 i direktivet.

(se punkterna 28‒34 och 39 samt domslutet)

2.        Vid tillämpningen av artikel 6.4 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter har det faktum att de planerade åtgärderna genomförs inom det berörda Natura 2000-området ingen betydelse för huruvida de eventuellt ska kvalificeras som kompensationsåtgärder enligt nämnda bestämmelse. Artikel 6.4 avser nämligen samtliga kompensationsåtgärder som är ägnade att säkerställa att nätverket Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande, oberoende av om de genomförs i det påverkade området eller i ett annat område inom detta nätverk.

(se punkt 38)