Mål T‑125/16

Firma Léon Van Parys NV

mot

Europeiska kommissionen

”Tullunion – Import av bananer från Ecuador – Uppbörd av importtullar i efterhand – Ansökan om eftergift av importtull – Beslut som har meddelats efter det att tribunalen har ogiltigförklarat ett tidigare beslut – Rimlig tidsfrist”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 11 december 2017

1.      Talan om ogiltigförklaring – Akter mot vilka talan kan väckas – Akter som har bindande rättsverkningar – Bedömning av dessa verkningar mot bakgrund av aktens innehåll

(Artikel 263 FEUF)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Yrkande som syftar till att en fastställelsedom ska meddelas – Avvisning

(Artikel 263 FEUF)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta genomförandeåtgärder – Omfattning – Beslut som inte med nödvändighet måste innehålla samma motivering som motiveringen i den ogiltigförklarade rättsakten

(Artikel 266 FEUF)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Antagande av genomförandeåtgärder – Rimlig tidsfrist – Bedömningskriterier

(Artikel 266 FEUF)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta genomförandeåtgärder – Återupptagande av förfarandet på det stadium då rättsstridigheten begicks – Tillåtlighet

(Artikel 266 FEUF)

6.      Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Delvis ogiltigförklaring av ett kommissionsbeslut om eftergift av importtull – Skyldighet att anta ett nytt beslut – Omfattning

(Artikel 266 FEUF; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 907)

7.      Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Antagande av genomförandeåtgärder – Rimlig tidsfrist – Delvis ogiltigförklaring av ett kommissionsbeslut om eftergift av importtull – Sent antagande av ett nytt beslut – Åsidosättande av principen om iakttagande av en skälig tidsfrist – Följder

(Artikel 266 FEUF; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 907)

1.      Se domen.

(se punkt 41)

2.      Se domen.

(se punkt 44)

3.      Artikel 266 FEUF förpliktar endast den institution från vilken rättsakten härrör att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen om ogiltigförklaring. Den berörda institutionen är enligt denna bestämmelse på detta sätt skyldig att se till att de rättsakter som ska ersätta den ogiltigförklarade rättsakten inte är behäftade med samma rättsstridigheter som de som slagits fast i denna dom. Institutionerna har emellertid ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att bestämma på vilket sätt de ska rätta sig efter följderna av en dom om ogiltigförklaring eller om fastställande av ogiltighet. Detta förutsätter att tillvägagångssättet är förenligt med domslutet i den aktuella domen samt med de domskäl som utgör det nödvändiga stödet för detta.

Det står nämligen den berörda institutionen fritt att använda de skäl den anser vara mest relevanta för att motivera sitt beslut, utan att ett eventuellt fel vid valet av detta skäl kan hindra den från att vid en senare tidpunkt använda ett skäl som den hade kunnat åberopa vid den tidpunkt då den ogiltigförklarade rättsakten antogs. Den omständigheten att ett skäl inte hade åberopats i den ogiltigförklarade rättsakten hindrade inte på något sätt att institutionen åberopade den i det beslut som skulle ersätta denna rättsakt eftersom upphovsmannen till en ogiltigförklarad rättsakt i sitt nya beslut får åberopa andra skäl än de på vilka den hade grundat sitt första beslut.

(se punkterna 49, 59 och 60)

4.      Se domen.

(se punkt 51)

5.      Såvida inte den rättsstridighet som konstaterats har medfört att hela förfarandet är ogiltigt, kan de berörda institutionerna återuppta förfarandet på det stadium då rättsstridigheten begicks, för att anta en rättsakt som är avsedd att ersätta en tidigare rättsakt som ogiltigförklarats eller konstaterats vara ogiltig.

(se punkt 52)

6.      Efter unionsdomstolens ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen om en begäran om eftergift av importtullar, är kommissionen – för att komma till rätta med den konstaterade rättsstridigheten – skyldig att göra en ny bedömning av uppgifterna i ärendet och fatta ett nytt beslut beträffande denna ansökan. Kommissionen är i detta sammanhang skyldig att beakta alla uppgifter om faktiska och rättsliga omständigheter som fanns tillgängliga när rättsakten antogs. Kommissionens skyldighet att med all erforderlig omsorg förbereda ett beslut och fatta detta på grundval av samtliga uppgifter som kan vara av betydelse för resultatet följer bland annat av principen om god förvaltning, legalitetsprincipen och principen om likabehandling. Under dessa omständigheter kan kommissionen inte kritiseras för att ha ansett det vara lämpligt att återuppta sin undersökning och komplettera ärendet.

Det kan inte heller med framgång hävdas att kommissionen efter den delvisa ogiltigförklaringen av det första beslutet med verkan från en viss tidpunkt i det förflutna (ex tunc) endast hade fem dagar på sig att anta ett beslut angående sökandens ansökan om eftergift för att iaktta den preklusionsfrist på nio månader som föreskrivs i artikel 907 i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Den tidsfrist på nio månader som föreskrivs i denna bestämmelse är nämligen inte tillämplig inom ramen för ett förfarande som återupptagits med stöd av artikel 266 FEUF.

(se punkterna 54–56 och 62)

7.      Ett åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist kan i allmänhet inte motivera att det beslut som antagits efter ett administrativt förfarande ska ogiltigförklaras. Det är nämligen endast när den omständigheten att det tagit orimligt lång tid inverkar på själva innehållet i det beslut som antagits efter det administrativa förfarandet, som giltigheten av det administrativa förfarandet påverkas av att principen om en rimlig tidsfrist inte har iakttagits.

Det är härvidlag visserligen riktigt att det befintliga systemet, och i synnerhet den tidsfrist på nio månader som föreskrevs enligt artikel 907 i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, inte längre var bindande för kommissionen inom ramen för det förfarande som inletts med stöd av artikel 266 FEUF. Faktum kvarstår dock att kommissionen genom att anta det beslut som skulle ersätta det ogiltigförklarade beslutet utan att iaktta en rimlig tidsfrist, har åsidosatt de garantier som föreskrivs i förordning nr 2454/93 och berövat den berörda personen denna förordnings ändamålsenliga verkan, möjligheten att erhålla ett beslut inom de fastställda tidsfristerna, samt garantin att erhålla ett gynnande beslut i avsaknad av ett svar inom denna tidsfrist.

Genom att anta det beslut som skulle ersätta det ogiltigförklarade beslutet 34 månader efter meddelandet av domen om ogiltigförklaring har kommissionen åsidosatt principen om en rimlig tidsfrist, vilket utgör ett skäl för ogiltigförklaring av det andra beslutet.

(se punkterna 82 och 91–93)