Language of document : ECLI:EU:T:2005:455

Mål T-209/01

Honeywell International, Inc.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Talan om ogiltigförklaring – Konkurrens – Kommissionens beslut att förklara en företagskoncentration oförenlig med den gemensamma marknaden – Förordning (EEG) nr 4064/89 – Delar av invändningarna mot beslutet saknar verkan – Flygindustrimarknaderna – Talan kan inte leda till en ogiltigförklaring av beslutet”

Sammanfattning av domen

1.      Talan om ogiltigförklaring – Föremål för talan – Beslut inom området för kontroll av koncentrationer – Beslut som grundas på flera delresonemang, vilka vart och ett räcker för att utgöra stöd för beslutets artikeldel – Sökanden åberopar enbart grunder som avser ett fel eller annan rättsstridighet som endast påverkar ett av dessa delresonemang – Talan är ogrundad

(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.3)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Liknande krav i fråga om argument som anförs till stöd för en grund – Argument som inte anges i ansökan – Generell hänvisning till andra inlagor som bifogas ansökan – Avvisning – Huruvida en hänvisning till inlagor som ingetts till samma domstol i ett annat mål är tillåten – Bedömning i varje enskilt fall – Nödvändigt villkor – Parterna, och särskilt sökandena, är desamma i båda målen

(Domstolens stadga, artikel 21; förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 43.1 och 44.1)

3.      Förfarande – Förening av två mål som anhängiggjorts av olika sökande – Saknar betydelse för omfattningen av den ansökan som ingetts separat av respektive sökande

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 50)

4.      Konkurrens – Koncentrationer – Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden – En dominerande ställning som hämmar konkurrensen har inte skapats eller förstärkts – De relevanta marknadernas mångfald – Villkor som inte är uppfyllt i fråga om en av marknaderna – Förbud

(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.3)

5.      Konkurrens – Koncentrationer – Administrativt förfarande – Skyldighet föreligger inte för kommissionen att, efter det att meddelandet om anmärkningar skickas till dess det slutliga beslutet antas, ange sin aktuella ståndpunkt i fråga om hur problem som den tidigare konstaterat eventuellt skall lösas

6.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Begrepp – Uppgifter i en ansökan genom vilken talan om ogiltigförklaring väcks, vilka anges i den del som rör sammanfattningen av beslutet –Omfattas – Villkor – Ett klart och entydigt ifrågasättande av giltigheten av konstateranden som gjorts i det ifrågasatta beslutet

1.      Om vissa av de skäl som ligger till grund för ett beslut i sig är tillräckliga för att motivera beslutet, påverkar eventuella fel i andra delar av motiveringen till rättsakten i vart fall inte själva beslutet. Om själva beslutet i ett kommissionsbeslut grundas på flera delresonemang, som vart och ett i sig räcker för att utgöra stöd för beslutet, finns det i princip endast skäl att ogiltigförklara rättsakten om vart och ett av delresonemangen är rättsstridiga. I sådant fall kan ett fel eller annan rättsstridighet som endast påverkar ett av dessa delresonemang inte räcka för att motivera en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, eftersom felet eller rättsstridigheten inte kan ha haft ett avgörande inflytande på institutionens beslut. Om ett delresonemang som räcker för att utgöra stöd för själva beslutet i en rättsakt inte har ifrågasatts av en sökande i en talan om ogiltigförklaring, skall detta delresonemang, liksom följaktligen den rättsakt som grundas på detta, anses lagenligt och styrkt gentemot sökanden.

Detta gäller särskilt beslut rörande kontroll av koncentrationer. Ett beslut om förbud skall således inte ogiltigförklaras på grund av att sökandebolaget har visat att det skett ett eller flera fel i analysen av en eller flera marknader, när det trots allt framgår av beslutet om förbud att den anmälda koncentrationen uppfyllde de kriterier som motiverar ett förbud och som anges i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89 i fråga om en eller flera andra marknader. Om de skäl som avser de andra marknaderna inte ifrågasätts i ansökan skall de i synnerhet anses – såvitt avser den aktuella talan – vara välgrundade, vilket medför att talan skall ogillas i sin helhet.

(se punkterna 48–50 och 96)

2.      Av artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 i förstainstansrättens rättegångsregler framgår att talan inte kan prövas på en grund som inte är tillräckligt klart formulerad i ansökan genom vilken talan anhängiggjorts. Vid behov kan förstainstansrätten självmant beakta en sådan bristande sakprövningsförutsättning, eftersom det rör sig om ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas.

Den kortfattade framställningen av sökandebolagets grunder skall vara tillräckligt klar och precis för att svaranden skall kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten skall kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. Liknande krav ställs när ett argument anförs till stöd för en grund.

För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan skall kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat, men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan. Innehållet i en ansökan kan visserligen stödjas och kompletteras på särskilda punkter genom hänvisning till utdrag ur handlingar som bifogas ansökan, men en sådan generell hänvisning till andra inlagor, även om de bifogas ansökan, kan inte avhjälpa det faktum att väsentliga delar av den rättsliga argumentationen saknas, vilka enligt de ovannämnda bestämmelserna skall återfinnas i själva ansökan. Det ankommer nämligen inte på förstainstansrätten att i bilagorna söka efter och fastställa de grunder och argument som rätten till äventyrs skulle kunna anse utgör stöd för talan, eftersom bilagorna enbart skall tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning.

Trots dessa krav har gemenskapsdomstolen visserligen ibland tillåtit att grunder åberopas genom en hänvisning till ett annat mål, men den har i andra mål inte medgett en sådan möjlighet utan att ange, i vart fall inte uttryckligen, ett kriterium som är avgörande för denna bedömning. Gemenskapsdomstolen beaktar i det avseendet enskildheterna i varje enskilt fall. Det utgör dock under alla omständigheter ett nödvändigt villkor för att talan skall kunnas prövas på grunder som åberopats genom en hänvisning till inlagor i ett annat mål att parterna är desamma, och framför allt att sökandebolaget är detsamma, i båda målen.

Att tillåta att talan kan prövas på grunder som inte uttryckligen har angetts i ansökan på grund av att de har åberopats av tredje part i ett annat mål vid samma domstol, till vilket det hänvisas i ansökan, skulle nämligen möjliggöra ett kringgående av de tvingande krav som uppställs i artikel 44.1 i förstainstansrättens rättegångsregler.

(se punkterna 54–59, 61, 64 och 67)

3.      Det följer av artikel 50 i förstainstansrättens rättegångsregler att ett beslut att förena två mål inte påverkar de berörda målens oberoende och självständighet, eftersom ett beslut om att skilja målen åt alltid är möjligt. En förening av två mål med olika sökande kan således inte ändra omfattningen av den ansökan som ingetts separat av respektive sökande. I annat fall skulle de olika målens oberoende och självständighet åsidosättas. Att tillåta motsatsen skulle innebära att ett beslut som ordföranden fattar under förfarandet inom ramen för sitt bedömningsutrymme skulle kunna utvidga omfattningen av en ansökan och följaktligen vara avgörande för utgången i domstolsförfarandet, vilket skulle medföra ett godtyckligt inslag i nämnda förfarande.

(se punkterna 70–72 och 75)

4.      Det följer av artikel 2.3 i förordning nr 4064/89 att, när det gäller koncentrationer, om en transaktion mellan företag som är verksamma på olika marknader som har anmälts till kommissionen förstärker en dominerande ställning på en enda marknad, vilket medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden påtagligt skulle hämmas, måste kommissionen i princip förbjuda den, även om transaktionen inte medför att konkurrensen hämmas på något annat sätt. När kommissionen undersöker flera marknader i följd och finner att en dominerande ställning kommer att skapas eller förstärkas på flera av dessa, vilket medför att den effektiva konkurrensen kommer att hämmas väsentligt, kan det konstateras, såvida inte motsatsen uttryckligen anges i beslutet, att kommissionen anser att situationen på var och en av dessa marknader till följd av koncentrationen i sig skulle motivera förbudet mot den anmälda transaktionen.

(se punkt 79)

5.      När det gäller kontroll av koncentrationer kan det inte krävas att kommissionen – utöver skyldigheten att redogöra för sina anmärkningar i ett meddelande och att komplettera meddelandet för det fall den därefter beslutar att rikta nya anmärkningar – skall vara skyldig att, efter det att meddelandet skickas till dess det slutliga beslutet antas, ange sin aktuella ståndpunkt i fråga om hur problem som den tidigare konstaterat eventuellt skall lösas.

(se punkt 99)

6.      Även om uppgifter som anges i en ansökan genom vilken talan om ogiltigförklaring väcks, under rubriken ”Sammanfattning av beslutet”, vid första anblicken inte är avsedda att utgöra självständiga grunder som kan leda till en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, utan snarare att beskriva den aktuella rättsakten, är det emellertid inte möjligt att på förhand utesluta möjligheten att denna del av ansökan kan innehålla en redogörelse för en eller flera grunder för ogiltigförklaring. Endast om det klart och entydigt framgår av ett avsnitt under denna rubrik att avsnittet inte endast utgör en beskrivning, utan även ett ifrågasättande av giltigheten av konstateranden som gjorts i det ifrågasatta beslutet, kan det i förekommande fall anses utgöra en grund, trots ansökans struktur och avsnittets placering i ansökans allmänna systematik.

(se punkt 106)