Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 22 juli 2021 –
Aloe Vera of Europe mot kommissionen

(mål T‑189/21 R)

”Interimistiskt förfarande – Förordning (EG) nr 1925/2006 – Ämnen som omfattas av förbud eller begränsningar eller som är föremål för gemenskapens granskning – Förordning (EU) 2021/468 – Förbud mot beredningar av blad av Aloe-arter som innehåller hydroxiantracenderivat – Ansökan om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte”

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – I vilken ordning och på vilket sätt prövning ska ske – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artiklarna 256.1, 278 och 279 FEUF; Tribunalens rättegångsregler, artikel 156)

(se punkterna 20–23)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda – Ekonomisk skada – Bedömning med hänsyn till företagets storlek och situationen för den koncern som företaget ingår i – Risk som normalt sett ska bäras av ett företag som är verksamt på en starkt reglerad marknad – Beaktande av att sökanden brustit i omsorg

(Artiklarna 278 och 279 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 156.4)

(se punkterna 26, 31–33, 40 och 52)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av kommissionens förordning (EU) 2021/468 av den 18 mars 2021 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 vad gäller växtarter som innehåller hydroxiantracenderivat (EUT L 96, 2021, s. 6) i nio månader från det att beslutet meddelas.

Avgörande

1) Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2) Frågan om rättegångskostnader anstår.