TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen i utökad sammansättning)
den 14 juni 2023 (*)
”Konkurrens – Företagskoncentrationer – Marknaden i föregående led för råparaffin – Marknaden i efterföljande led för paraffinvax – Beslut i vilket en företagskoncentration förklaras vara förenlig med den inre marknaden och EES-avtalet – Åtagande avseende försäljning av råparaffin saknas – Vertikala effekter – Avskärmning av insatsprodukter”
I mål T‑585/20,
Polwax SA, Jasło (Polen), företrätt av advokaterna E. Nessmann och G. Duda,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av N. Khan, G. Meessen och J. Szczodrowski, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Polski Koncern Naftowy Orlen SA, Płock (Polen) företrätt av advokaten M. Mataczyński,
intervenient,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning),
sammansatt av ordföranden F. Schalin samt domarna S. Frimodt Nielsen, P. Škvařilová-Pelzl, I. Nõmm (referent) och D. Kukovec,
justitiesekreterare: handläggaren M. Zwozdziak-Carbonne,
efter den skriftliga delen av förfarandet
efter förhandlingen den 11 januari 2023,
följande
Dom
1 Sökanden, Polwax SA, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 14 juli 2020 (ärende M.9014), antaget med stöd av artikel 8.2 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1) (nedan kallat det angripna beslutet), genom vilket Europeiska kommissionen förklarade att en företagskoncentration mellan Polski Koncern Naftowy Orlen SA (nedan kallat Orlen) och Grupa Lotos SA (nedan kallat Lotos) var förenlig med den inre marknaden och med artikel 57 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), under förutsättning att Orlen uppfyllde vissa åtaganden.
I. Bakgrund till tvisten och omständigheter som inträffat efter det att talan väckts
2 Sökanden är ett polskt bolag som tillverkar och saluför paraffinvax och paraffinbaserade produkter.
3 Orlen är ett vertikalt integrerat företag som främst är verksamt inom raffinering och saluföring (inklusive detaljhandel) av bränsle och bränslerelaterade produkter i Polen, Tjeckien, Litauen och Tyskland. Företaget är också verksamt inom prospektering, utveckling och produktion i tidigare led av råolja och naturgas samt på den petrokemiska marknaden.
4 Lotos är ett vertikalt integrerat företag som främst är verksamt inom raffinering och saluföring (inklusive detaljhandel) av bränsle och bränslerelaterade produkter, främst i Polen. Det är också verksamt inom prospektering, utveckling och produktion av råolja och naturgas i tidigare led.
5 Den 3 juli 2019 anmälde Orlen till kommissionen, i enlighet med artikel 4.1 i förordning nr 139/2004, en planerad företagskoncentration enligt vilken Orlen skulle förvärva ensam kontroll över Lotos.
6 I ett beslut av den 7 augusti 2019 (EUT C 273, 2019, s. 2) bedömde kommissionen att företagskoncentrationen gav anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden. Kommissionen beslutade att inleda ett fördjupat undersökningsförfarande i enlighet med artikel 6.1 c i förordning nr 139/2004 och anmodade berörda tredje parter att inkomma med eventuella synpunkter på den planerade företagskoncentrationen.
7 Den 30 september 2019 beviljades sökanden, efter att ha ansökt härom, ställning som berörd part, i den mening som avses i artikel 18.4 i förordning nr 139/2004.
8 Den 7 april 2020 antog kommissionen ett meddelande om invändningar. En icke-konfidentiell version av detta meddelande sändes till sökanden den 4 maj 2020.
9 Den 15 maj 2020 inkom sökanden med sina synpunkter på meddelandet om invändningar och gjorde gällande att åtaganden behövde göras för att säkerställa att företagskoncentrationen inte skulle påverka sökandens tillgång till vissa insatsvaror som det använde i sin produktion.
10 Den 14 juli 2020 antog kommissionen det angripna beslutet.
11 I ett pressmeddelande samma dag förklarade kommissionen för det första att den efter sin undersökning befarade att transaktionen, såsom den ursprungligen anmäldes, skulle skada konkurrensen, särskilt på följande marknader:
– grossistförsäljning av motorbränsle i Polen,
– detaljistförsäljning av motorbränslen i Polen,
– försäljning av flygbränsle i Polen och Republiken Tjeckien,
– försäljning av relaterade produkter, t.ex. olika typer av bitumen, i Polen.
12 Kommissionen gjorde för det andra gällande att Orlen, för att skingra dessa farhågor, hade föreslagit åtaganden avseende de marknader som avses i punkt 11 ovan.
13 Kommissionen förklarade för det tredje ”att kombinationen av överlåtelser och andra åtaganden skulle göra det möjligt för förvärvarna av de överlåtna enheterna och för andra konkurrenter att i framtiden utsätta den sammanslagna enheten för effektiv konkurrens på de berörda marknaderna”, att ”förvärvaren av andelen i raffinaderiet skulle kunna importera betydande volymer i synnerhet på grossistmarknaderna för dieselolja och bensin tack vare en mer omfattande tillgång till infrastrukturen” och att ”förvärvaren tack vare denna kombination av raffineringskapacitet och potential för import skulle utöva ett konkurrenstryck som liknar Lotos före transaktionen”. Kommissionen drog således slutsatsen att ”transaktionen, såsom den ändrats genom åtagandena, inte längre skulle ge upphov till några konkurrensproblem” och preciserade att ”[d]etta beslut var beroende av att de åtaganden som gjorts till fullo fullgjordes”.
14 När talan väcktes, den 24 september 2020, hade ingen sammanfattning av det angripna beslutet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och ingen icke-konfidentiell version av beslutet hade offentliggjorts på kommissionens webbplats.
15 Den 18 maj 2021 offentliggjorde kommissionen en icke-konfidentiell version av det angripna beslutet på sin webbplats. En sammanfattning av detta beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 25 maj 2021 (EUT C 196, 2021, s. 8).
16 Det angripna beslutet innehåller en punkt 37 som avser marknaden i föregående led för råparaffin och marknaden i efterföljande led för paraffinvax (skälen 1993–2006).
17 I skäl 1993 i det angripna beslutet erinrade kommissionen för det första om att råparaffin är en biprodukt från framställning av oljor erhållna ur petroleum och att råparaffin huvudsakligen används som råvara för helt raffinerat paraffinvax, vilka i sig utgör råmaterialet vid framställningen av ljus. Kommissionen underströk därefter, i skäl 1994 i nämnda beslut, att även om Lotos och Orlen båda tillverkar råparaffin, är det endast Lotos som säljer råparaffin, medan Orlen använder råparaffin för sin egen tillverkning av paraffinvax. Den planerade koncentrationen skulle följaktligen leda till att det skapades ett vertikalt band mellan parterna, eftersom Lotos är verksamt i föregående led och Orlen i senare led.
18 För det andra anförde kommissionen, i skäl 1997 i det angripna beslutet, att de berörda produktmarknaderna utgjordes av marknaderna för råparaffin och paraffinvax.
19 För det tredje erinrade kommission i skäl 1999 i det angripna beslutet, vad gäller de relevanta marknadernas geografiska dimension, om att den i ett tidigare beslut hade slagit fast att marknaden för råparaffin kunde omfatta hela EES eller ha en nationell dimension, samtidigt som den underströk att en köpare av råparaffin, nämligen sökanden, hade framhävt sin preferens för lokala leverantörer på grund av de höga transportkostnaderna. Kommissionen ansåg även att det var rimligt att definiera marknaden för paraffinvax så att den omfattade denna helhet, eftersom leverantörerna av denna produkt hade angett att de sålde utanför Polens gränser och att Orlen sålde mellan 30 och 40 % av sin produktion utanför Polen, huvudsakligen inom EES. Kommissionen betonade därefter, i skäl 2000 i nämnda beslut, att den hade bedömt effekterna av den planerade koncentrationen på de närmaste potentiella marknaderna, det vill säga Polens marknad för råparaffin och EES-marknaden för paraffinvax.
20 För det fjärde, vad gäller den planerade koncentrationens effekter på konkurrensen, undersökte kommissionen, i skäl 2003 i det angripna beslutet, den risk som hade framhållits av sökanden, nämligen att koncentrationen skulle leda till en avskärmning av insatsprodukter, eftersom den nya enheten inte längre skulle sälja råparaffin till sökanden eller endast skulle sälja till ett mycket högre pris, vilket således skulle hindra sökanden från att konkurrera med den sistnämnda på marknaden för paraffinvax.
21 I detta avseende anförde kommissionen, i skäl 2004 i det angripna beslutet, att om marknaden i föregående led för råparaffin definierades på nationell nivå, skulle Lotos ha en marknadsandel på mellan 30 och 40 % i Polen under åren 2017 och 2018. Kommissionen konstaterade att en sådan marknadsandel innebar att det förekom vertikala effekter, men underströk att mellan 60 och 70 % av källorna till råparaffin fortfarande var tillgängliga och att Orlen självt anlitade externa leverantörer. Kommissionen drog härav slutsatsen att det inte var uppenbart att den nya enheten skulle ha kapacitet att avskärma tillgången till råparaffin för Lotos kunder som var verksamma på marknaden för paraffinvax.
22 Kommissionen tillade, i skäl 2005 i det angripna beslutet, att Orlen endast hade en mycket liten marknadsandel i efterföljande led och drog därav slutsatsen att den nya enheten inte heller skulle ha något intresse av att avskärma tillgången till insatsvaror för Lotos kunder som är verksamma på denna marknad. Kommissionen påpekade att sökanden själv hade understrukit att konkurrensen på nämnda marknad var stark, eftersom en sådan marknad i vissa fall har en global dimension och är utsatt för påtryckningar från kinesiska tillverkare.
23 Kommissionen drog härav, i skäl 2006 i det angripna beslutet, slutsatsen att det vid dess undersökning inte hade framkommit några tydliga bevis för att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas av det vertikala sambandet mellan marknaden för råparaffin i Polen och marknaden för paraffinvax inom EES.
II. Parternas yrkanden
24 Genom särskild handling yrkade kommissionen att talan skulle avvisas enligt artikel 114.1 i tribunalens rättegångsregler. Invändningen om rättegångshinder skulle prövas i samband med att målet prövades i sak.
25 Vid förhandlingen återkallade kommissionen sin invändning om rättegångshinder, vilket antecknades i förhandlingsprotokollet.
26 Sökanden har i sin ansökan huvudsakligen yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
27 Sökanden har vidare, i sitt yttrande över Orlens interventionsinlaga och vid förhandlingen, yrkat att tribunalen ska förordna om att ett sakkunnigutlåtande ska inhämtas avseende koncentrationens inverkan på konkurrensen eller, om så inte sker, förelägga kommissionen att inkomma med de uppgifter som legat till grund för det angripna beslutet.
28 Kommissionen och Orlen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan,
– avslå sökandens begäran om inhämtande av ett sakkunnigutlåtande, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
III. Rättslig bedömning
A. Begäran om inhämtande av ett sakkunnigutlåtande
29 Sökanden har yrkat att tribunalen ska förordna om inhämtande av ett sakkunnigutlåtande avseende koncentrationens effekter på konkurrensen. Sökanden har motiverat dröjsmålet med att inge denna begäran med att det var först i samband med interventionsinlagan som det resonemang som låg till grund för nämnda beslut uttryckligen angavs. Sökanden har i detta avseende hänvisat till att detta beslut inte hade offentliggjorts vid tidpunkten för talans väckande och till att motiveringen i beslutet och kommissionens inlagor var kortfattade.
30 Kommissionen och Orlen har bestritt sökandens begäran om inhämtande av ett sakkunnigutlåtande och bland annat framhållit att begäran framställts för sent.
31 Enligt artikel 88.1 i rättegångsreglerna kan ”åtgärder för bevisupptagning vidtas eller ändras när som helst under rättegången, antingen på eget initiativ eller på begäran av part”. I artikel 2 anges att ”[o] m begäran framställs efter den första skriftväxlingen ska den part som framställer begäran ange skälen till att han inte kunnat framställa den tidigare”.
32 Oberoende av frågan huruvida sökanden på ett övertygande sätt har motiverat varför företaget begärde sakkunnigutlåtandet för sent, ska det erinras om att tribunalen enligt rättegångsreglerna har ett utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra om det finns anledning att förordna om en sådan åtgärd eller inte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2017, Talanton/kommissionen, T‑65/15, ej publicerad, EU:T:2017:491, punkterna 35–37). Även om en part har framställt en begäran om ett sakkunnigutlåtande i ett sent skede av förfarandet, kan tribunalen således alltid besluta att vidta denna åtgärd på eget initiativ inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.
33 Sökandens begäran om inhämtande av ett sakkunnigutlåtande ska emellertid avslås, eftersom den går utöver syftet med de åtgärder för bevisupptagning som avses i artikel 91 i rättegångsreglerna, vilket är att göra det möjligt att styrka sanningshalten i de faktiska påståenden som en part har gjort till stöd för sina grunder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 maj 2014, European Dynamics Luxembourg/ECB, T‑553/11, ej publicerad, EU:T:2014:275, punkt 317 och där angiven rättspraxis).
34 Sökanden har nämligen i sin begäran anfört att tribunalen ska inhämta ett sakkunnigutlåtande avseende ”angränsande marknader, inklusive marknaden för behandling av råparaffin, med avseende på följande omständigheter: a) effekterna av koncentrationen … på konkurrensen på marknaderna i fråga för råparaffin och paraffin samt på de angränsande marknaderna, i synnerhet av övervältringen av nämnda koncentration på produktpriserna för slutkunderna och konsumenterna; b) inverkan av denna koncentration på sökandens ekonomiska situation och på situationen för andra aktörer som bedriver samma verksamhet som sökanden vad gäller bearbetning av råparaffin, paraffiner och angränsande marknader; c) högre kostnader för sökanden på grund av inköp av råparaffin utanför den lokala marknaden; d) begränsning av tillgången till råparaffin på den lokala marknaden; e) procentandelen av den sammanslagna operatörens europeiska marknadsandel efter koncentrationen.”
35 I stället för att syfta till att bevisa sanningshalten i vissa påståenden om de faktiska omständigheterna, syftar en sådan begäran i själva verket till att ompröva bedömningarna i det angripna beslutet av den planerade koncentrationens förenlighet med artikel 2.1–2.3 i förordning nr 139/2004. Begäran omfattas följaktligen inte av syftet med en åtgärd för bevisupptagning i den mening som avses i artikel 91 i rättegångsreglerna, varmed tribunalen skulle överskrida sina befogenheter genom att besluta om en sådan åtgärd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2013, Besselink/rådet, T‑331/11, ej publicerad, EU:T:2013:419, punkterna 24 och 25).
B. Huruvida det finns fog för grunderna
36 I sin ansökan har sökanden framfört två grunder. Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 2.1–3 i förordning nr 139/2004 och den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 9.1 i samma förordning. I repliken har sökanden dessutom åberopat en ny grund enligt vilken det angripna beslutet är otillräckligt motiverat.
37 Vid förhandlingen återkallade sökanden grunden avseende ett åsidosättande av artikel 9.1 i förordning nr 139/2004, vilket antecknades i förhandlingsprotokollet.
1. Den första grunden: Åsidosättande av artikel 2.1–2.3 i förordning nr 139/2004
38 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att punkt 37 i det angripna beslutet, i vilken kommissionen slog fast att koncentrationen inte påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen på marknaden för paraffinvax, bygger på en felaktig tillämpning av artikel 2.1–2.3 i förordning nr 139/2004.
39 Artikel 2.1 i förordning nr 139/2004 har följande lydelse:
”Koncentrationer som omfattas av denna förordning skall bedömas i enlighet med målen i denna förordning och på grundval av följande bestämmelser för att fastställa om de är förenliga med den gemensamma marknaden.
När kommissionen gör sin bedömning skall den beakta
a) behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bland annat strukturen på alla de berörda marknaderna och den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen,
b) de berörda företagens marknadsställning och deras ekonomiska och finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, konsumentintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte utgör ett hinder för konkurrensen.”
40 I artikel 2.2 och 2.3 i förordning nr 139/2004 föreskrivs dels att ”[e]n koncentration som inte påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom den [inre] marknaden eller en väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks, skall förklaras förenlig med den [inre] marknaden”, dels att ”[e]n koncentration som påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom den [inre] marknaden eller en väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks, skall förklaras oförenlig med den [inre] marknaden”.
41 Sökandens resonemang till stöd för denna grund kan delas upp i två delar, beroende på om företaget bestrider kommissionens bedömning avseende definitionen av de relevanta marknaderna eller kommissionens bedömning av koncentrationens effekter på dessa marknader.
a) Den första delgrunden: Felaktig definition av de relevanta marknaderna
42 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 2.1 a i förordning nr 139/2004 genom att felaktigt definiera de relevanta marknaderna.
43 Enligt rättspraxis är en riktig avgränsning av den relevanta marknaden en nödvändig förutsättning för och måste föregå en bedömning av en koncentrations effekter på konkurrensen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 mars 1998, Frankrike m.fl./kommissionen, C‑68/94 och C‑30/95, EU:C:1998:148, punkt 143).
44 Tribunalen konstaterar att den relevanta marknaden omfattar alla varor och/eller tjänster som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin avsedda användning betraktas som utbytbara av konsumenterna. Närmare bestämt innebär begreppet relevant marknad att varorna och tjänsterna på denna marknad kan konkurrera effektivt, vilket förutsätter att alla varor eller tjänster som tillhör en och samma marknad i tillräcklig grad är utbytbara inom samma användningsområde (dom av den 23 januari 2018, F. Hoffmann-La Roche m.fl., C‑179/16, EU:C:2018:25, punkterna 50 och 51).
45 När kommissionen kritiseras för att inte ha beaktat ett eventuellt konkurrensproblem på marknader där det inte föreligger någon överlappning mellan de samgående parternas verksamheter, måste sökanden dessutom åberopa starka indicier som på ett påtagligt sätt visar att det föreligger ett konkurrensproblem som har en sådan inverkan att det borde ha undersökts av kommissionen. För att uppfylla detta krav åligger det sökanden att identifiera de berörda marknaderna, beskriva konkurrenssituationen utan koncentrationen och ange de sannolika effekterna av koncentrationen vad gäller konkurrenssituationen på dessa marknader (dom av den 4 juli 2006, easyJet/kommissionen, T‑177/04, EU:T:2006:187, punkterna 65 och 66, och dom av den 13 maj 2015, Niki Luftfahrt/kommissionen, T‑162/10, EU:T:2015:283, punkterna 174 och 175).
46 I punkt 37 i det angripna beslutet identifierade kommissionen två marknader som berörs av koncentrationen, nämligen dels en marknad i föregående led som utgörs av försäljning av råparaffin i Polen, dels en marknad i efterföljande led som utgörs av försäljning av paraffinvax inom EES, på vilka råparaffin används som råvara.
47 Sökanden har för det första kritiserat kommissionen för att ha begränsat definitionen av marknaden i efterföljande led för paraffinvax till att endast avse ”fullraffinerat paraffinvax”, det vill säga vax som tillverkas av lätt råparaffin, vilket används som råvara vid tillverkning av ljus, och för att inte ha inkluderat medeltung och tung råparaffin som används för tillverkning av gravljus och olika industriella beredningar.
48 Denna invändning grundar sig på en felaktig tolkning av det angripna beslutet.
49 I skäl 1993 i det angripna beslutet påpekade kommissionen nämligen att ”råparaffin [var] en biprodukt från framställning av petroleumoljor [som hade] flera användningsområden, men som huvudsakligen [användes] som råvara [för] tillverkning av fullraffinerat paraffinvax, vilka i sin tur [utgjorde] den huvudsakliga råvaran vid tillverkning av ljus”. I skälen 1996 och 1997 i detta beslut angav kommissionen att den undersökte koncentrationens effekter på marknaden för råparaffin och paraffinvax.
50 För det första går det inte att av skäl 1993 i det angripna beslutet dra slutsatsen att kommissionen definierade marknaden i efterföljande led för paraffinvax på ett mer begränsat sätt, så att den endast avser fullraffinerat paraffinvax. I detta skäl underströk kommissionen tvärtom uttryckligen att råparaffin användes ”för många ändamål” och inte enbart för produktion av fullraffinerat paraffinvax.
51 För det andra hänvisade kommissionen, i skäl 1997 i det angripna beslutet, till en marknad som i sin helhet utgjordes av paraffinvax och inte endast av fullraffinerat paraffinvax.
52 För det tredje stöds denna slutsats av kommissionens tidigare beslut, till vilka det hänvisas i skäl 1997 i det angripna beslutet och i förlängningen av vilka definitionen av marknaden för paraffinvax i efterföljande led ingår.
53 Enligt skäl 4 i kommissionens beslut C(2008) 4576 final av den 1 oktober 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/C.39181 – Ljusmassa) (sammanfattning offentliggjord i EUT C 295, 2009, s. 17) omfattar paraffin således ”fullraffinerat paraffin och halvraffinerat paraffin (beroende på oljehalt) samt paraffin som genomgått hydrofining, vaxblandningar, specialistvax och fast paraffin” som ”används för tillverkning av en mängd olika produkter, t.ex. stearinljus, kemikalier, däck och fordonsrelaterade produkter, och [också] används av gummi-, förpacknings-, lim- och tuggummibranscherna”.
54 Härav följer att marknaden i efterföljande led i det angripna beslutet inte var begränsad till enbart fullraffinerat paraffinvax, såsom sökanden har påstått, utan ansågs omfatta alla paraffinvax, såsom de definieras i punkt 53 ovan.
55 Denna invändning kan således inte godtas.
56 För det andra innehåller sökandens inlagor flera hänvisningar till olika typer av råparaffin, nämligen ”lätt”, ”medeltung” och ”tung” råparaffin, samt till deras olika egenskaper och användningsområden. I den mån dessa hänvisningar ska anses utgöra en invändning om en felaktig definition av marknaden i föregående led på grund av att kommissionen borde ha fastställt att det fanns tre olika marknader, beroende på vilken av dessa tre typer av råparaffin som det var fråga om, kan en sådan invändning inte godtas.
57 Det ankom nämligen på sökanden att lägga fram starka indicier för att ”tung” råparaffin, ”lätt” råparaffin och ”medeltung” råparaffin inte var tillräckligt utbytbara sinsemellan för att kunna hänföras till samma marknad.
58 Närmare bestämt ankom det på sökanden, mot bakgrund av den metod som anges i kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i [unionens] konkurrenslagstiftning (EGT C 372, 1997, s. 5) (nedan kallat tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad), att lägga fram starka indicier som visar att de olika typerna av råparaffin inte är tillräckligt utbytbara på efterfrågesidan och utbudssidan för att de ska omfattas av samma marknad.
59 Vad gäller efterfrågan borde sökanden ha lagt fram starka indicier som visade att kunder som köpte en typ av råparaffin inte skulle ha köpt en annan typ av råparaffin vid en liten prisökning, och att dessa typer därför inte kunde anses vara utbytbara (se, för ett liknande resonemang, punkterna 15–20 i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad).
60 Med avseende på utbudet borde sökanden ha lagt fram starka indicier som visade att leverantörer av en typ av råparaffin, som svar på små men varaktiga förändringar av de relativa priserna, inte på kort sikt kunde ställa om sin produktion till produktion av en annan typ av råparaffin och sälja den utan att drabbas av väsentliga tilläggskostnader eller risker (se, för ett liknande resonemang, punkterna 20–24 i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad).
61 Sökanden har i punkterna 112–120 i repliken endast understrukit att lätt råparaffin, medeltung råparaffin och tung råparaffin utgör insatsvaror i olika råvaror. I andra delar av sitt resonemang har sökanden gjort gällande att kvaliteten på råparaffin kan variera avsevärt från ett raffinaderi till ett annat. Sådana påståenden utgör emellertid inte starka indicier som visar att det inte föreligger en tillräcklig grad av utbytbarhet mellan dessa olika typer av råparaffin för att en typ ska kunna ersättas av en annan typ med avseende på efterfrågan. Sökanden har under alla omständigheter inte tagit upp frågan om en eventuell utbytbarhet med avseende på utbudet.
62 Sökanden kan således inte vinna framgång med en sådan invändning, för det fall den ska anses ha framförts.
63 Sökanden har för det tredje gjort gällande att kommissionen felaktigt beaktade råparaffin som importerades till Polen när den definierade marknaden i föregående led. Kommissionen borde enligt sökanden ha begränsat definitionen av nämnda marknad till att endast avse råparaffin som producerades och salufördes i Polen. Sökanden har motiverat detta påstående med att råparaffin har olika kvalitet beroende på dess ursprungliga raffinaderi och med kostnaden för att transportera råparaffin från utlandet.
64 En sådan invändning kan inte heller godtas.
65 Det framgår nämligen av punkterna 15–20 i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad, såsom de sammanfattats i punkt 59 ovan, att produkter hör till samma marknad bland annat om de uppfattas som utbytbara av konsumenten.
66 Sökanden har inte bestritt att de polska kunderna före koncentrationen inte uteslutande handlade råparaffin av Lotos, som är den enda polska tillverkare av råparaffin som erbjuder denna produkt på marknaden, utan även använde sig av leverantörer utanför Polen. Sökanden har själv medgett att företaget har importerat råparaffin från Storbritannien, Frankrike, Ungern och Italien.
67 Sökandens resonemang grundar sig i själva verket snarare på de fördelar som råparaffin från Lotos medför för sökanden. Dessa fördelar består bland annat i lägre transportkostnader, utbudet av flera olika typer av råparaffin och den omständigheten att dessa typer lämpar sig för sökandens tillverkningsprocess för paraffinvax, eftersom sökanden och Lotos ingick i samma bolag fram till år 2012.
68 Sådana överväganden saknar emellertid betydelse, eftersom efterfrågan på råparaffin i Polen inte enbart tillgodoses av inhemsk produktion, utan även av import, vilket innebär att det på den polska marknaden råder en effektiv konkurrens mellan det nationella utbudet av råparaffin och det utländska utbudet av råparaffin, vilket rättfärdigar att det sistnämnda inkluderas i definitionen av den relevanta marknaden.
69 Denna slutsats påverkas inte av den nya bevisning som sökanden lade fram den 13 december 2022 och den 5 januari 2023, i vilken de ökade kostnaderna för frakten och den omständigheten att det var omöjligt att anskaffa råparaffin från ryska raffinaderier till följd av Ryska federationens agerande vilket destabiliserar situationen i Ukraina framhölls.
70 Det är inte nödvändigt att pröva huruvida denna bevisning kan tas upp till sakprövning med hänsyn till artikel 85 i rättegångsreglerna, eftersom bevisningen avser händelser som inträffat efter antagandet av det angripna beslutet och därför saknar relevans. Det angripna beslutets lagenlighet ska prövas mot bakgrund av de faktiska omständigheter som förelåg den dag då beslutet antogs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 2006, easyJet/kommissionen, T‑177/04, EU:T:2006:187, punkterna 203 och 204, och dom av den 9 juli 2007, Sun Chemical Group m.fl./kommissionen, T‑282/06, EU:T:2007:203, punkt 59).
71 Av det ovanstående följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna delgrund.
b) Den andra delgrunden: Felaktig bedömning av koncentrationens effekter på de relevanta marknaderna
72 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 2.1 b i förordning nr 139/2004 samt punkterna 2 och 3 i samma artikel när den bedömde koncentrationens effekter på såväl marknaden för råparaffin som marknaden för paraffinvax.
73 Inledningsvis konstaterar tribunalen att kommissionens invändning om rättegångshinder, vilken grundar sig på att sökandens resonemang, i vilket det uttryckligen hänvisas till ett åsidosättande av artikel 2.2 och 2.3 i förordning nr 139/2004, inte uppfyller kraven på klarhet och konsekvens i artikel 76 d i rättegångsreglerna, inte kan godtas.
74 Även om det avsnitt i ansökan som särskilt avser åsidosättandet av artikel 2.2 och 2.3 i förordning nr 139/2004 är begränsat till två punkter har sökanden i dessa punkter hänvisat till det mer ingående resonemang som företaget framförde avseende åsidosättandet av artikel 2.1 i samma förordning. Det var således möjligt för kommissionen att förstå de argument som sökanden anförde till stöd för sitt bestridande av bedömningen av koncentrationens effekter.
75 Denna delgrund kan delas in i två invändningar, genom vilka sökanden har gjort gällande att koncentrationens horisontella verkningar på marknaden för råparaffin inte undersöktes samt har bestritt att undersökningen av koncentrationens vertikala effekter på marknaden för paraffinvax är välgrundad.
1) Den första invändningen: Underlåtenhet att undersöka koncentrationens horisontella verkningar på marknaden för råparaffin
76 Sökanden har betonat att Orlen också var ett företag som tillverkar råparaffin, vilket innebär att Orlens förvärv av Lotos också hade en horisontell dimension. Sökanden har härav dragit slutsatsen att kommissionen underlät att undersöka koncentrationens horisontella verkningar, vilket den var skyldig att göra enligt riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 31, 2004, s. 5) (nedan kallade riktlinjerna om horisontella koncentrationer).
77 Kommissionen har svarat att koncentrationen inte kunde ha horisontella verkningar på marknaden för råparaffin, eftersom Orlen inte var verksam på denna marknad.
78 Såsom kommissionen har erinrat om i punkt 22 i sina riktlinjer för horisontella koncentrationer finns det två huvudsakliga sätt på vilka horisontella koncentrationer påtagligt kan hämma den effektiva konkurrensen, särskilt genom att skapa eller förstärka en dominerande ställning.
79 I det första fallet rör det sig om icke-samordnade eller ensidiga effekter, vilka uppstår när koncentrationen eliminerar ett betydande konkurrenstryck som ett eller flera företag utsatts för, vilket ger dessa företag ett ökat marknadsinflytande, utan att tillgripa ett samordnat agerande.
80 I det andra fallet rör det sig om samordnade effekter, vilka uppstår när koncentrationen ändrar konkurrensens karaktär på ett sådant sätt att företag som tidigare inte samordnade sitt beteende nu med betydligt större sannolikhet kommer att samordna och höja sina priser eller på något annat sätt påtagligt hämma den effektiva konkurrensen. En koncentration kan också göra samordning lättare, stabilare eller effektivare för företag som bedrev samordning före koncentrationen.
81 Eftersom det är utrett att Orlen inte saluförde sin produktion av råparaffin, kunde koncentrationen följaktligen inte medföra en minskning av utbudet på marknaden för råparaffin. Ur denna synvinkel kunde den inte leda till att ett ”betydande konkurrenstryck” eliminerades på denna marknad, att det skapades ett ökat marknadsinflytande” till förmån för de företag som var verksamma på nämnda marknad eller till att samordningen på marknaden underlättades, i den mening som avses i riktlinjerna för horisontella koncentrationer.
82 Sökanden har inte heller kritiserat kommissionen för att ha underlåtit att undersöka den risk som tas upp i punkterna 58–60 i riktlinjerna för horisontella koncentrationer, nämligen att koncentrationen får konkurrensbegränsande effekter till följd av en sammanslagning mellan ett företag som redan är verksamt på marknaden, Lotos, och en potentiell konkurrent, Orlen.
83 Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall kan kommissionen under alla omständigheter inte på allvar klandras för att inte uttryckligen ha beaktat denna risk.
84 Såsom det erinras om i punkt 60 i riktlinjerna för horisontella koncentrationer var det, för att koncentrationen skulle få betydande horisontella effekter, nödvändigt att Orlens eventuella inträde på marknaden för råparaffin på utbudssidan, före nämnda koncentration, innebar ett betydande tryck på de leverantörer som för närvarande är verksamma på denna marknad. Förekomsten av ett sådant tryck var emellertid uteslutet på grund av Orlens egenskap av förvärvare på nämnda marknad, vilket påpekades i skäl 2004 i det angripna beslutet.
85 Mot bakgrund av det ovan anförda kan denna invändning inte godtas.
2) Den andra invändningen: Felaktig prövning av koncentrationens vertikala effekter på marknaden för paraffinvax
86 Sökanden har hävdat att kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den i skälen 2004 och 2005 i det angripna beslutet slog fast att Orlen till följd av förvärvet av Lotos varken hade kapacitet eller incitament att försöka avskärma tillgången till råparaffin på marknaden för paraffinvax.
87 Kommissionen, som får stöd av Orlen på denna punkt, anser att den med rätta har uteslutit att en sådan avskärmning är möjlig.
88 Såsom anges i punkt 31 i riktlinjer för bedömningen av icke-horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 265, 2008, s. 6) (nedan kallade riktlinjerna om icke-horisontella koncentrationer) är det fråga om avskärmning av insatsprodukter om den nya enheten efter koncentrationen sannolikt skulle begränsa tillgången till produkter och tjänster som skulle ha levererats om koncentrationen inte hade ägt rum. Enligt punkt 32 i riktlinjerna ska kommissionen när den bedömer sannolikheten för att en koncentration ska leda till konkurrenshämmande avskärmning av insatsprodukter först granska om det sammanslagna företaget efter koncentrationen skulle ha möjlighet att på ett påtagligt sätt avskärma insatsprodukter. Därefter granskar kommissionen om den nya enheten skulle ha någon drivfjäder att göra detta. Slutligen undersöker kommissionen om en avskärmningsstrategi skulle ha en betydande negativ inverkan på konkurrensen i efterföljande led.
89 Det ska noteras att dessa tre villkor är kumulativa. Det innebär att det är tillräckligt att ett av dem inte är uppfyllt för att risken för konkurrenshämmande avskärmning av insatsprodukter kan uteslutas (se dom av den 27 januari 2021, KPN/kommissionen, T‑691/18, ej publicerad, EU:T:2021:43, punkt 112 och där angiven rättspraxis).
90 Vad gäller det första villkoret fann kommissionen i skäl 2004 i det angripna beslutet att Orlen efter koncentrationen inte skulle ha kapacitet att avskärma tillgången till råparaffin, eftersom ”mer än [60–70 %] av marknaden fortfarande [skulle] finnas tillgänglig som leveranskälla för råparaffin”.
91 Såsom kommissionen anger i punkt 35 i riktlinjerna om icke-horisontella koncentrationer ”måste det vertikalt integrerade företag som skapas genom koncentrationen, [för att avskärmning av insatsprodukter ska vara ett problem], ha en betydande grad av marknadsmakt på marknaden i föregående led” och ”det är endast under dessa omständigheter som det sammanslagna företaget kan förväntas ha ett betydande inflytande över konkurrensvillkoren på marknaden i föregående led och därmed eventuellt på priser och leveransvillkor på marknaden i efterföljande led”.
92 Kommissionen underströk i punkt 36 i riktlinjerna om icke-horisontella koncentrationer att ”det sammanslagna företaget skulle kunna avskärma konkurrenter i efterföljande led endast om det, genom att begränsa tillgången till sina egna produkter eller tjänster i föregående led, kunde påverka tillgången till insatsprodukter på marknaden i efterföljande led i form av pris eller kvalitet”, att ”detta kan vara fallet när de återstående leverantörerna i föregående led är mindre effektiva, erbjuder mindre populära alternativ eller saknar möjlighet att öka produktionen som svar på leveransbegränsningen, till exempel därför att de inte har tillräcklig kapacitet eller därför att deras skalfördelar minskar överlag” och att ”även förekomsten av exklusiva avtal mellan det sammanslagna företaget och fristående leverantörer av insatsprodukter kan hindra konkurrenter i efterföljande led från att få fullgod tillgång till insatsprodukter”.
93 Sökanden har grundat den nya enhetens förmåga att avskärma marknaden på den omständigheten att de andra leverantörerna av råparaffin erbjuder färre val i fråga om produkter, inte kan leverera tillräckliga kvantiteter, har produkter av sämre kvalitet, utgör osäkra källor på grund av administrativa eller politiska svårigheter eller innebär alltför stora logistiska svårigheter. Sökanden har dessutom, som bilaga till sitt yttrande över interventionsinlagan, ingett en jämförande analys av de typer av råparaffin som sökanden använder enligt sina leverantörer (Lotos med flera), och har i huvudsak framhållit skillnaderna mellan dessa.
94 Tribunalen konstaterar för det första at kommissionen, av de skäl som angetts ovan i punkterna 65–69, gjorde en riktig bedömning när den i sin definition av marknaden i föregående led inkluderade råparaffin som importeras till Polen.
95 För det andra gjorde kommissionen följaktligen även en riktig bedömning när den i skäl 2004 i det angripna beslutet slog fast att en väsentlig del av utbudet av råparaffin på marknaden inte skulle påverkas av koncentrationen.
96 Av detta följer, för det tredje, att den omständigheten att råparaffin importeras till Polen gjorde det föga sannolikt att Orlen efter koncentrationen skulle ha kapacitet att avskärma tillträdet till denna marknad, eftersom sökanden fortfarande skulle kunna använda sig av alternativa försörjningskällor för det fall det råparaffin som Orlen kontrollerade inte längre skulle vara tillgängligt eller endast vara tillgängligt i mindre utsträckning.
97 För det fjärde gör sökandens argument avseende kvalitetsskillnaderna mellan importerat råparaffin och Lotos råparaffin samt leveranssvårigheterna och transportkostnaderna för råparaffin från andra källor det inte möjligt att visa att den nya enhet som bildas genom koncentrationen skulle kunna ”påverka tillgången till insatsprodukter på marknaden i efterföljande led i form av pris eller kvalitet” negativt, i den mening som avses i punkt 36 i riktlinjerna om icke-horisontella koncentrationer.
98 Vad till att börja med gäller den åberopade kvalitetsskillnaden mellan råparaffin som produceras av Lotos och importerat råparaffin, ska det påpekas att det rör sig om en subjektiv bedömning som är specifik för sökanden och som har sitt ursprung i att sökanden fram till år 2012 tillhörde Lotos-koncernen vilket innebar att sökandens tillverkningsprocess grundades på egenskaperna hos råparaffin från Lotos raffinaderier. Detta övervägande motsägs dessutom i viss mån av sökandens tidigare användning av importerat råparaffin.
99 Vad därefter gäller de leveranssvårigheter och transportkostnader som importerat råparaffin innebär, ska de, för det fall de antas föreligga, relativiseras, eftersom en väsentlig del av det råparaffin som salufördes på den polska marknaden, före koncentrationen, redan härrörde från import.
100 Vad slutligen gäller sökandens påpekande den 13 december 2022 och den 5 januari 2023 om prishöjning och ett minskat utbud av inköpskällor utanför Polen efter koncentrationen, kan detta, av de skäl som anges i punkterna 69 och 70 ovan, inte beaktas vid prövningen av huruvida kommissionens bedömningar var välgrundade.
101 Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den slog fast att det första av de villkor som ska vara uppfyllda för att en avskärmning av insatsprodukter ska anses föreligga inte var uppfyllt i förevarande fall. Med hänsyn till dessa villkors kumulativa karaktär, såsom det erinrats om i punkt 89 ovan, räcker detta konstaterande för att motivera att denna invändning ska underkännas.
102 Det ska likväl påpekas att kommissionen även tillämpade det andra villkoret på ett korrekt sätt när den slog fast att det inte fanns något incitament för den nya enhet som bildats genom koncentrationen att avskärma insatsprodukter.
103 I skäl 2005 i det angripna beslutet gjorde kommissionen en riktig bedömning när den grundade sig på Orlens mycket ringa marknadsandel på marknaden för paraffinvax och på graden av konkurrens som rådde på denna marknad för att dra slutsatsen att den nya sammanslagna enheten inte skulle ha några incitament att avskärma marknaden i föregående led för råparaffin.
104 Såsom kommissionen har framhållit i punkt 40 i riktlinjerna för icke-horisontella koncentrationer beror ”drivkraften att avskärma insatsprodukter … på hur lönsam en sådan avskärmning skulle vara”. Enligt nämnda punkt kommer ”det vertikalt integrerade företaget … att ta hänsyn till hur dess försäljning av insatsprodukter till konkurrenter i efterföljande led kommer att påverka vinsterna för dess enhet i föregående och efterföljande led”. Slutligen anges i samma punkt att ”det sammanslagna företaget måste väga den vinstförlust som uppstår på marknaden i föregående led på grund av minskad försäljning av insatsprodukter till (faktiska eller potentiella) konkurrenter och den vinstökning som på kortare eller längre sikt uppkommer från ökad försäljning i efterföljande led eller genom höjda konsumentpriser.
105 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att ett incitament att försöka avskärma råparaffin utgörs av möjligheten att höja priserna på marknaden för paraffinvax.
106 Det ska påpekas att kommissionen i skäl 2000 i det angripna beslutet definierade marknaden för paraffinvax så att den omfattade hela EES, att kommissionen i skäl 2002 i nämnda beslut påpekade att Orlen i EES hade en marknadsandel på mellan 5 och 10 % och att kommissionen, i skäl 2005 i detta beslut, påpekade att konkurrensen var intensiv på denna marknad. Sökanden har inte bestritt dessa bedömningar.
107 Mot bakgrund av dessa särdrag på marknaden i efterföljande led hade kommissionen fog för sin bedömning i skäl 2005 i det angripna beslutet, enligt vilken det saknades incitament för den nya enheten att begränsa tillgången till råparaffin.
108 För det första skulle effekterna av en avskärmning endast påverka en liten del av konkurrensen på marknaden i efterföljande led och skulle således inte medföra någon fördel för den nya enheten. För det andra skulle avskärmningen innebära en förlust av intäkter på marknaden i föregående led för råparaffin.
109 Vad slutligen gäller sökandens påstående, vilket framfördes den 13 december 2022 och den 5 januari 2023, att den oro som företaget hade uttryckt för en avskärmning av marknaden för råparaffin skulle förverkligas, ska detta påstående under alla omständigheter, av samma skäl som angetts ovan i punkterna 69, 70 och 100, anses sakna relevans för prövningen av det angripna beslutets lagenlighet.
110 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser någon del eller invändning som är hänförlig till denna grund.
2. Den andra grunden: Otillräcklig motivering
111 Sökanden anser att motiveringen i det angripna beslutet är otillräcklig, särskilt vad gäller definitionen av de relevanta marknaderna. Sökanden anser att förevarande grund kan tas upp till sakprövning, även om den åberopats i samband med repliken, eftersom nämnda beslut ännu inte hade offentliggjorts när ansökan ingavs.
112 Kommissionen anser att denna grund inte kan tas upp till sakprövning, eftersom den har åberopats i samband med repliken i strid med artikel 84 i rättegångsreglerna och eftersom den har åberopats för sent på grund av att sökanden valt att väcka talan före offentliggörandet av det angripna beslutet. Under alla omständigheter anser kommissionen att beslutet är tillräckligt motiverat.
113 Det ska inledningsvis erinras om att tribunalen på eget initiativ ska pröva huruvida en rättsakt är bristfälligt motiverad. Den omständigheten att sökanden i ett sent skede av förfarandet har gjort gällande att motiveringen är bristfällig kan inte ändra unionsdomstolens behörighet i detta avseende.
114 Enligt artikel 296 FEUF ska rättsakter som antas av unionsinstitutionerna motiveras.
115 Tribunalen erinrar om att den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och klart och tydligt visa hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska således bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 63; dom av den 22 juni 2004, Portugal/kommissionen, C‑42/01, EU:C:2004:379, punkt 66, och dom av den 15 april 2008, Nuova Agricast, C‑390/06, EU:C:2008:224, punkt 79).
116 För det första följer det av prövningen och underkännandet av den första grunden att kommissionens resonemang i punkt 37 i det angripna beslutet gjorde det möjligt för sökanden att på ett ändamålsenligt sätt försvara sina rättigheter och för tribunalen att utöva sin prövningsrätt.
117 För det andra gäller denna slutsats särskilt för vad som förefaller vara sökandens huvudsakliga kritik, nämligen att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning förklarade de skäl som föranledde den att inte definiera marknaden i föregående led såsom endast omfattande råparaffin som produceras och saluförs i Polen.
118 Kommissionens beslut att inkludera all råparaffin som saluförs i Polen i sin marknadsdefinition utgör endast en tillämpning av de kriterier som anges i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad, vilket utgör en del av det rättsliga sammanhang i vilket det angripna beslutet ingår. Sökanden kunde således förstå de skäl som låg till grund för nämnda beslut, utan att kommissionen var skyldig att lämna en utförligare motivering i detta avseende.
119 För det tredje kan det angripna beslutet inte ogiltigförklaras även om det skulle vara bristfälligt motiverat vad gäller definitionen av marknaden i föregående led.
120 Med beaktande av att de nödvändiga villkoren för att fastställa att insatsprodukter kan avskärmas är kumulativa, vilket det erinrats om i punkt 88 ovan, konstaterar tribunalen till att börja med att vart och ett av skälen i skälen 2004 och 2005 i det angripna beslutet kunde motivera kommissionens slutsats att koncentrationen inte skulle kunna leda till en avskärmning av tillgången till råparaffin.
121 Vidare påverkar en otillräcklig motivering av definitionen av marknaden i föregående led endast det skäl, avseende den nya enhetens avsaknad av kapacitet att avskärma marknaden, som anges i skäl 2004 i det angripna beslutet. Det skäl som avser den omständigheten att den nya enheten inte skulle ha något incitament att avskärma marknaden, vilket anges i skäl 2005 i nämnda beslut, påverkas inte. Detta skäl innehåller nämligen uteslutande bedömningar av den geografiska dimensionen av marknaden i efterföljande led för paraffinvax och graden av konkurrens på denna marknad.
122 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden. Talan ska följaktligen ogillas i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva sökandens begäran vid förhandlingen om att tribunalen, för det fall begäran om sakkunnigutlåtande avslås, från kommissionen ska erhålla de uppgifter som låg till grund för skälen till det angripna beslutet.
IV. Rättegångskostnader
123 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen och intervenienten har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens och intervenientens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Polwax SA ska ersätta rättegångskostnaderna.
Schalin | Frimodt Nielsen | Škvařilová-Pelzl |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 juni 2023.
Underskrifter