Language of document : ECLI:EU:T:2014:582

TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

26 juni 2014

Mål T‑20/13 P

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Pensioner och invaliditetsersättning – Pensionering på grund av invaliditet – Invaliditetskommitté – Sammansättning – Utnämning av läkare – Tjänstemannen har underlåtit att utse en andra läkare – Domstolens ordförande utser en andra läkare – En tredje läkare utses i samförstånd mellan den förste och den andre läkare som utsetts – Artikel 7 i bilaga II till tjänsteföreskrifterna – Talan i första instans ogillades sedan tribunalen återförvisat målet”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) avkunnade den 6 november 2012 i mål F-41/06 RENV, Marcuccio mot kommissionen, om upphävande av den domen.

Avgörande:      Talan ogillas. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Sammansättning – Utnämning av läkare – En tredje läkare utses i samförstånd mellan den förste och den andre läkare som utsetts, eller av domstolens ordförande – Ändring av valet sedan den förste och den andre läkaren ersatts – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artikel 7)

2.      Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Sammansättning – Utnämning av läkare – Beslutet att utnämna den förste tredjeläkaren har inte återkallats innan en ny tredjeläkare utnämns – Beslutet att utnämna den nye tredjeläkaren fattas i en annan form än beslutet att utnämna den förste tredjeläkaren – Åsidosättande av principen om actus contrarius – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artikel 7)

3.      Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Sammansättning – Utnämning av läkare – Ändring av valet – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artikel 7)

4.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Lojalitetsplikt – Begrepp – Räckvidd – Skyldighet att samarbeta med invaliditetskommittén på dess begäran

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 21)

5.      Tjänstemän – Sjukledighet – Läkarundersökning – Innehåll – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 59.1 tredje stycket)

6.      Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Iakttagande av kravet på att arbetet ska vara hemligt – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artikel 9, andra och tredje styckena)

1.      Enligt artikel 7 tredje stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna ska, om de två första läkarna inte kan enas om att utse den tredje inom två månader från det att den andra läkaren utsetts, den tredje läkaren utses av domstolens ordförande, efter ansökan från någon av de berörda parterna. Enligt artikel 7 första stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna ska den tredje läkaren utses i samråd av de båda första läkarna som utsetts av institutionen och den berörde tjänstemannen.

De två på så sätt utsedda läkarnas beslut att i samråd utse den tredje läkaren väger nämligen tyngre än ett beslut som domstolens ordförande fattar ex officio, vilket blir aktuellt och är giltigt endast om de två aktuella läkarna inte kan enas. Om en av de läkare som ursprungligen utsetts av institutionen eller av den berörde tjänstemannen eller båda dessa läkare inte längre är tillgänglig och måste ersättas med andra läkare, gynnar det inte invaliditetskommitténs arbete att dessa båda läkare måste behålla den tredje läkare som redan har utsetts. I egenskap av läkare som utsetts av institutionen och den berörde tjänstemannen, ska dessa kunna utöva sina prerogativ enligt artikel 7 första stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna fullt ut. Dessa läkare ska kunna enas om att utse en annan läkare.

(se punkterna 89 och 90)

2.      I samband med ett invaliditetsförfarande åsidosätts inte principen om actus contrarius av att en ny tredje läkare utses utan att domstolens ordförande dessförinnan har återkallat invaliditetskommitténs beslut att utnämna den förste tredjeläkaren, eller av att den läkaren utsetts i en annan form än beslutet att utnämna den förste tredjeläkaren. Enligt artikel 7 första stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna fordras nämligen endast att den tredje läkaren ska utses i samråd mellan de två läkare som utsetts av institutionen och den berörde tjänstemannen. Syftet med artikel 7 tredje stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna är att lösa situationen om de två första läkarna inte kan enas. Att domstolens ordförande ex officio utser den tredje läkaren innebär således att en läkare i undantagsfall utses i stället för att i allmänhet utses i samråd mellan de två aktuella läkarna. Att domstolens ordförande utser en läkare är därför inte ett beslut som till sin art kan skilja sig från det beslut som de båda läkarna fattar. Att domstolens ordförande utser den tredje läkaren är inte att betrakta som ett domstolsavgörande utan som ett förvaltningsbeslut.

(se punkt 93)

Hänvisning till

Tribunalen: 3 juni 1997, H/kommissionen, T-196/95, REGFP 1997, s. I-A-133 och II-403, punkt 80

3.      Att en eller flera medlemmar i en invaliditetskommitté efter hand byts ut medför inte automatiskt, även om kommitténs sammansättning därmed skulle ändras helt, att kommittén eller dess uppdrag upphör.

(se punkt 100)

4.      I samband med ett invaliditetsförfarande är det inte förenligt med den lojalitetsplikt och skyldighet att samarbeta som åvilar samtliga tjänstemän enligt artikel 21 i tjänsteföreskrifterna, att vid upprepade tillfällen vägra att samarbeta med invaliditetskommittén.

(se punkt 103)

Hänvisning till

Tribunalen: 7 mars 1996, Williams/revisionsrätten, T-146/94, REGFP 1996, s. I-A-103 och II-329, punkt 96 och där angiven rättspraxis

5.      Enligt artikel 59.1 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna kan institutionen när som helst ålägga en sjukledig tjänsteman att genomgå en läkarundersökning. Vad gäller läkarundersökningens innehåll, ankommer det på institutionens läkare att avgöra, utifrån tjänstemannens hälsotillstånd, vilka undersökningar som är lämpliga eller nödvändiga. Detta gäller även i fråga om psykiatriska undersökningar. Unionsdomstolen kan endast kontrollera huruvida det har skett en uppenbart oriktig bedömning.

(se punkterna 105 och 106)

6.      I artikel 9 tredje stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna föreskrivs att invaliditetskommitténs arbete ska vara hemligt. Att invaliditetskommitténs arbete är hemligt beror på dess art, innehåll och följder, som grundar sig på medicinska omständigheter. Att tillsättningsmyndigheten har kännedom om att invaliditetskommittén har avgett ett enhälligt yttrande innebär därför inte att artikel 9 tredje stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna har åsidosatts.

(se punkt 110)