FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (andra avdelningen)

den 13 februari 2007

Mål T‑354/04

Gaetano Petralia

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Vetenskapliga tjänstegruppen – Placering i lönegrad”

Saken:         Ogiltigförklaring av det beslut som fattats av kommissionen den 7 oktober 2003 att slutgiltigt placera sökanden i lönegrad B 5, löneklass 3, samt ogiltigförklaring av det beslut som fattats av kommissionen den 13 maj 2004 att avslå det klagomål som framställts av sökanden.

Avgörande:         Talan ogillas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Tillfälligt anställd som anställts i enlighet med artikel 2 d i anställningsvillkoren för övriga anställda (Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2 d och 8.4)

2.      Tjänstemän – Föreskrifterna – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Kriterier för placering i lönegrad vid rekrytering av tjänsteman – Tillämpning på tillfälligt anställda

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 31)

3.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Placering i en högre lönegrad inom tjänsteklassen

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 5 och 31.2; bilaga I)

4.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Placering i en högre lönegrad inom tjänsteklassen

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 31. 2)

5.      Tjänstemän – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor

6.      Tjänstemän – Likabehandling

1.      Det framgår tydligt av artikel 8.4, första och andra strecksatserna i anställningsvillkoren för övriga anställda att de tillfälligt anställda som avses i artikel 2 d i nämnda anställningsvillkor kan anställas såväl inom de vetenskapliga och tekniska tjänstegrupperna som inom den administrativa tjänstegruppen. Det är följaktligen inte tillräckligt att ha blivit anställd i enlighet med artikel 2 d i anställningsvillkoren för att tjänstgöra på heltid och avlönas via anslagen i forsknings- och investeringsbudgeten, för att i kraft av själva rättsförhållandet (ipso facto), omfattas av den vetenskapliga tjänstegruppen.

(se punkt 65)

2.      Även om artikel 31 i tjänsteföreskrifterna, om kriterierna för tjänstemäns placering i lönegrad vid deras rekrytering, inte uttryckligen i anställningsvillkoren för övriga anställda förklarats vara tillämplig på tillfälligt anställda, kan de regler som anges i denna bestämmelse skäligen tillämpas på tillfälligt anställda i enlighet med principen om en god förvaltning.

(se punkterna 5 och 85)

Hänvisning till förstainstansrätten den 17 november 1998, T‑217/96,
Fabert-Goossens mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑607 och II‑1841, punkt 41; förstainstansrätten den 6 juli 1999, T‑203/97, Forvass mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑129 och II‑705, punkt 42; förstainstansrätten den 17 december 2003, T‑133/02, Chawdhry mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑329 och II‑1617, punkt 35

3.      Artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna ger tillsättningsmyndigheten eller, avseende tillfälligt anställda, den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal rätt att placera en sökande i en högre lönegrad inom tjänsteklassen utan att det uppställs några särskilda villkor därför. Denna möjlighet får emellertid bara utnyttjas om den förenas med de villkor som hör samman med begreppet tjänsteklass i artikel 5 och bilaga I till tjänsteföreskrifterna. Rekrytering till en högre lönegrad i tjänsteklassen får därmed bara ske i undantagsfall.

I detta avseende, när det i ett internt direktiv, i vilket utrymmet för skönsmässig bedömning enligt artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna regleras, föreskrivs såsom alternativa typfall som kan beaktas vid placering i en högre lönegrad, exceptionella kvalifikationer eller om en tjänsts särskilda behov kräver rekrytering av en tjänsteman med särskilda kvalifikationer, ankommer det på tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal att konkret pröva om så är fallet för en tjänsteman eller en person som nyligen rekryterats, som begär att artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna skall tillämpas på dem. När den finner att fallet som är för handen motsvarar en av dessa typfall får myndigheten göra en konkret bedömning för att avgöra om denna bestämmelse eventuellt skall tillämpas. Den får i detta skede, med beaktande av tjänstens allmänna intresse, besluta om personen skall beviljas en placering i den högre lönegraden eller inte. Omständigheten att verbet ”får” används i nämnda artikel 31.2 innebär att myndigheten inte är tvungen att tillämpa denna bestämmelse och att tjänstemännen eller de personer som nyligen har anställts inte har en subjektiv rättighet till en sådan placering.

Det följer av det ovanstående att tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning inom ramen för artikel 31 i tjänsteföreskrifterna för att bedöma om det för tjänsten som skall tillsättas krävs att en person med särskilda kvalifikationer rekryteras eller huruvida denna person har exceptionella kvalifikationer. Myndigheten har även ett stort utrymme för skönsmässig bedömning då den efter att ha konstaterat att en av dessa två situationer är för handen prövar följderna av dem.

(se punkterna 88–90, 92 och 93)

Hänvisning till domstolen den 28 mars 1968, 33/67, Kurrer mot rådet, REG 1968, s. 187, 202; domstolen den 6 juni 1985, 146/84, De Santis mot revisionsrätten, REG 1985, s. 1723, punkterna 9 och 11; domstolen den 1 juli 1999, C‑155/98 P, Alexopoulou mot kommissionen, REG 1999, s. I‑4069, punkterna 32 och 33; förstainstansrätten den 5 oktober 1995, T‑17/95, Alexopoulou mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A‑227 och II‑683, punkt 21; förstainstansrätten den 13 februari 1998, T‑195/96, Alexopoulou mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑51 och II‑117, punkt 43; det ovannämnda målet Chawdhry mot kommissionen, punkterna 37 och 44; förstainstansrätten den 26 oktober 2004, T‑55/03, Brendel mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑311 och II‑1437, punkt 61; förstainstansrätten den 15 november 2005, T‑145/04, Righini mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑349 och II‑1547, punkterna 43, 44 och 52; förstainstansrätten den 15 mars 2006, Kimman mot kommissionen, T‑44/04, REGP 2006, s. I‑A-0000 och II‑0000, punkterna 28 och 94; förstainstansrätten den 10 maj 2006, R mot kommissionen, T‑331/04, REG 2006, s. A-I‑0000 och II‑0000, punkterna 18, 19, 23 och 24

4.      Domstolsprövningen av ett beslut om placering i en lönegrad kan inte ersätta den bedömning som tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal har gjort. Gemenskapsdomstolen skall endast pröva huruvida det förekommit ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, huruvida tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal har fattat sitt beslut på grundval av felaktiga eller ofullständiga materiella omständigheter eller huruvida beslutet har fattats genom maktmissbruk, felaktig rättstillämpning eller om det är bristfälligt motiverat. Domstolen skall slutligen pröva huruvida nämnda myndighet har utövat sina befogenheter på ett uppenbart felaktigt sätt.

(se punkt 94)

Hänvisning till förstainstansrätten den 3 oktober 2002, T‑6/02, Platte mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑189 och II‑973, punkt 36; det ovannämnda målet Chawdhry mot kommissionen, punkt 45; det ovannämnda målet Brendel mot kommissionen, punkt 60; det ovannämnda målet R mot kommissionen, punkt 26

5.      Rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar, vilken utgör en av gemenskapens grundläggande principer, tillkommer varje enskild person som befinner sig i en situation av vilken det framgår att gemenskapsadministrationen, genom att ge tydliga försäkringar, har väckt grundade förhoppningar. Då det rör sig om ett anställningsförhållande vid en institution krävs dock att dessa försäkringar under alla omständigheter är förenliga med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna eller i anställningsvillkor för övriga anställda.

(se punkt 115)

Hänvisning till förstainstansrätten 23 februari 2006, Karatzoglou mot AER, T‑471/04, REGP 2006, s. I‑A-0000 och II‑0000, punkterna 33 och 34, och där angiven rättspraxis

6.      Likabehandlingsprincipen skall iakttas i överensstämmelse med legalitetsprincipen, enligt vilken ingen till sin egen förmån kan åberopa en olaglig åtgärd som har gynnat någon annan. Om det antas att myndigheten som har befogenhet att sluta anställningsavtal har begått ett fel genom att placera tillfälligt anställda inom de vetenskapliga och tekniska tjänstegrupperna får en person, som har anställts inom den administrativa tjänstegruppen men som befinner sig i exakt samma sakliga och rättsliga situation som de nämnda tillfälligt anställda på så sätt att personen har deltagit i samma urvalsförfarande och har samma arbetsuppgifter, inte till sin egen fördel åberopa ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

(se punkt 134)

Hänvisning till domstolen den 9 oktober 1984, 188/83, Witte mot parlamentet, REG 1984, s. 3465, punkt 15; domstolen den 4 juli 1985, 134/84, Williams mot revisionsrätten, REG 1985, s. 2225, punkt 14; domstolen den 14 mars 2002, C‑340/98, Italien mot rådet, REG 2002, s. I‑2663, punkterna 87–93