Language of document : ECLI:EU:T:2022:421

TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen i utökad sammansättning)

den 6 juli 2022 (*)

”Institutionell rätt – Ledamot av Europaparlamentet – Talmannens vägran att tillerkänna valda kandidater ställningen som parlamentsledamöter och därtill hörande rättigheter – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning”

I mål T‑388/19,

Carles Puigdemont i Casamajó, Waterloo (Belgien),

Antoni Comín i Oliveres, Waterloo,

företrädda av advokaterna P. Bekaert, G. Boye och S. Bekaert och B. Emmerson, QC,

sökande,

mot

Europarlamentet, företrätt av N. Görlitz, T. Lukácsi och C. Burgos, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Konungariket Spanien, företrätt av A. Gavela Llopis, i egenskap av ombud,

intervenient,

meddelar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden A. Marcoulli samt domarna S. Frimodt Nielsen, J. Schwarcz, C. Iliopoulos (referent) och R. Norkus,

justitiesekreterare: handläggaren I. Pollalis,

efter den skriftliga delen av förfarandet

och förhandlingen den 21 januari 2022,

följande

Dom

1        Genom en talan enligt artikel 263 FEUF har sökandena, Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres, yrkat ogiltigförklaring dels av den instruktion som Europarlamentets talman meddelade den 29 maj 2019 om att neka dem tillgång till den särskilda mottagningstjänst och den hjälp som erbjuds nytillträdande parlamentsledamöter samt tillfällig ackreditering, dels av talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter.

 Tillämpliga bestämmelser

 Protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier

2        I artikel 9 i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier (EUT C 83, 2010, s. 266) (nedan kallat protokoll nr 7) anges följande:

”Under Europarlamentets sessioner ska dess ledamöter åtnjuta

a)      vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,

b)      vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

Immuniteten ska även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från [parlamentets] mötesplats.

…”

 Valakten

3        I artikel 5 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europarlamentet (EGT L 278, 1976, s. 5), vilken är bifogad rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976 (EGT L 278, 1976, s. 1), i dess lydelse enligt rådets beslut 2002/772/EG, Euratom av den 25 juni 2002 och av den 23 september 2002 (EGT L 283, 2002, s. 1) (nedan kallad valakten) anges följande:

”1. Den femårsperiod för vilken [parlamentets] ledamöter valts skall börja då den första sessionen öppnas efter varje val.

2. [Parlamentets] ledamöters mandattid skall börja och sluta vid samma tidpunkt som den period som avses i punkt 1.”

4        Artikel 7 i valakten har följande lydelse:

”1. Uppdraget som ledamöter av [parlamentet] är inte förenligt med att vara

–        ledamot av regeringen i en medlemsstat,

–        ledamot av [Europeiska kommissionen],

–        domare, generaladvokat eller justitiesekreterare i [Europeiska unionens domstol],

–        ledamot i Europeiska centralbankens direktion,

–        ledamot av [Europeiska revisionsrätten],

–        EU-ombudsmannen,

–        medlem av [Europeiska ekonomiska och sociala kommittén],

–        medlem av Regionkommittén,

–        medlem av sådana kommittéer eller andra organ som har tillsatts enligt fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen för att förvalta gemenskapernas medel eller för att utföra en permanent och direkt förvaltningsuppgift,

–        styrelseledamot, direktionsledamot eller anställd i Europeiska investeringsbanken,

–        tjänsteman eller annan anställd i aktiv tjänst inom Europeiska [unionens] institutioner eller i organ som är knutna till dem, eller i Europeiska centralbanken.

2. Från och med valet till [parlamentet] år 2004 skall uppdraget som ledamot av [parlamentet] inte vara förenligt med uppdraget som ledamot av ett nationellt parlament.

3. Dessutom kan varje medlemsstat under de förutsättningar som anges i artikel [8] utöka nationella regler om oförenlighet.

…”

5        I artikel 8 i valakten anges följande:

”Om inte annat följer av bestämmelserna i denna akt skall valförfarandet i varje medlemsstat genomföras enligt de nationella bestämmelserna.

I dessa nationella bestämmelser kan nationella särdrag i medlemsstaterna eventuellt beaktas, men de får inte inkräkta på valsystemets proportionella karaktär.”

6        I artikel 12 i valakten föreskrivs följande:

”[Parlamentet] skall pröva företrädarnas behörighet. I detta syfte skall [parlamentet] beakta de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit och avgöra sådana tvister som kan uppkomma på grund av bestämmelserna i denna akt, dock inte tvister som uppkommer på grund av nationella bestämmelser som akten hänvisar till.”

7        Artikel 13 i valakten har följande lydelse:

”1. En plats blir vakant när mandatet för en ledamot av [parlamentet] upphör på grund av att han begär sitt entledigande, avsätts eller avlider, eller på grund av att mandattiden löper ut.

2. Om inte annat följer av de övriga bestämmelserna i denna akt, skall varje medlemsstat fastställa lämpliga förfaranden för hur en plats som blir vakant skall besättas under återstoden av den femårsperiod som avses i artikel [5].

3. Om det uttryckligen fastställs i en medlemsstats lagstiftning när mandattiden för en ledamot av [parlamentet] löper ut, skall dennes mandat upphöra i enlighet med bestämmelserna i denna lagstiftning. De behöriga nationella myndigheterna skall underrätta [parlamentet] om detta.

…”

 Parlamentets arbetsordning (2019–2024)

8        Artikel 3 i parlamentets arbetsordning för nionde valperioden (2019–2024) (nedan kallad arbetsordningen), som har rubriken ”Prövning av behörighet”, har följande lydelse:

”1. Efter allmänna val till [parlamentet] ska dess ordförande (härefter kallad talman) uppmana de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att utan dröjsmål meddela parlamentet namnen på de valda ledamöterna, så att alla ledamöter kan tillträda sitt uppdrag i parlamentet från och med öppnandet av det första sammanträdet efter valet.

Samtidigt ska talmannen göra dessa myndigheter uppmärksamma på de relevanta bestämmelserna i [valakten] och uppmana dem att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika oförenlighet med uppdraget som ledamot av [parlamentet].

2. Varje vald ledamot vars namn meddelats parlamentet ska, innan han eller hon tillträder sitt uppdrag som ledamot, avge en skriftlig förklaring om att han eller hon inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som ledamot av [parlamentet], enligt vad som avses i artikel 7.1 eller 7.2 i [valakten]. Efter allmänna val ska denna förklaring om möjligt avges senast sex dagar före parlamentets första sammanträde efter valet. Fram till dess att ledamöternas behörighet har prövats eller beslut fattats beträffande en eventuell tvist, ska ledamöterna, förutsatt att de undertecknat den ovannämnda skriftliga förklaringen, tillträda sitt uppdrag i parlamentet och i dess organ, och ha alla de rättigheter som följer av uppdraget.

Om det, genom ett faktaunderlag som kan verifieras i källor som är tillgängliga för allmänheten, konstateras att en ledamot innehar ett uppdrag som är oförenligt med uppdraget som ledamot av [parlamentet], enligt vad som avses i artikel 7.1 eller 7.2 i [valakten], ska parlamentet på grundval av information från talmannen förklara platsen vakant.

3. Med utgångspunkt i ett betänkande från det ansvariga utskottet ska parlamentet omgående genomföra en behörighetsprövning och avgöra giltigheten i varje enskild ny ledamots mandat, samt eventuella tvister som hänvisas till parlamentet till följd av bestämmelserna i [valakten] med undantag av sådana tvister som enligt den akten exklusivt regleras av de nationella bestämmelser som akten hänvisar till.

Utskottets betänkande ska grunda sig på det officiella meddelandet från de enskilda medlemsstaterna om det samlade valresultatet, med namnen på de valda kandidaterna och deras ersättare samt en rangordning baserad på valresultatet.

Giltigheten i en ledamots mandat får inte bekräftas förrän ledamoten har avgett de skriftliga förklaringar som följer av denna artikel och bilaga I till arbetsordningen.

…”

9        I artikel 8 i arbetsordningen, som har rubriken ”Brådskande åtgärder av talmannen för att bekräfta immuniteten”, anges följande:

”1. Om en ledamot grips eller får sin rörelsefrihet begränsad på ett sätt som uppenbart kränker hans eller hennes immunitet och privilegier, får talmannen, i brådskande fall och efter samråd med det ansvariga utskottets ordförande och föredragande, själv ta initiativ till att bekräfta ledamotens immunitet och privilegier. Talmannen ska meddela utskottet detta och informera parlamentet.

…”

10      I artikel 9 i arbetsordningen, som har rubriken ”Immunitetsförfaranden”, anges följande:

”1. Varje begäran ställd till talmannen från en i en medlemsstat behörig myndighet om upphävande av en ledamots immunitet, eller från en ledamot eller en före detta ledamot om fastställelse av immunitet och privilegier, ska tillkännages i kammaren och hänvisas till ansvarigt utskott.

2. Med den berörda ledamotens eller före detta ledamotens godkännande får begäran lämnas in av en annan ledamot, som ska få företräda ledamoten eller före detta ledamoten i alla faser av förfarandet.

…”

11      I artikel 4.1 i bilaga I till arbetsordningen, som har rubriken ”Uppförandekod för [parlamentets] ledamöter avseende ekonomiska intressen och intressekonflikter”, anges följande:

”Av öppenhetsskäl ska [parlamentets] ledamöter, med personligt ansvar, lämna in en förklaring om ekonomiska intressen till talmannen före utgången av parlamentets första sammanträdesperiod efter ett Europaval (eller, under valperioden, inom 30 dagar efter det att ledamoten tillträtt sitt mandat i Europarlamentet) och då använda den blankett som presidiet antagit enligt artikel 9. Ledamöterna ska informera talmannen om alla förändringar som inverkar på deras förklaring senast i slutet av den månad som följer på den månad då förändringarna skedde.”

 Den spanska vallagen

12      I artikel 224 i Ley orgánica 5/1985 de Régimen Electoral General (överordnad lag 5/1985 om allmän valordning) av den 19 juni 1985 (Boletín Oficial del Estado nr 147, av den 20 juni 1985, s. 19110) (nedan kallad den spanska vallagen) fastställs följande:

”1. La Junta Electoral Central [(den centrala valmyndigheten, Spanien)] ska senast den tjugonde dagen efter valen räkna samman rösterna på nationell nivå, fördela platserna i förhållande till alla kandidaturer och tillkännage vilka som valts.

2. De kandidater som valts ska, inom fem dagar från det att de har tillkännagetts, vid [den centrala valmyndigheten] svära eller lova att respektera [den spanska] konstitutionen. Efter utgången av denna frist ska [den centrala valmyndigheten] förklara att platserna för de parlamentsledamöter som inte har svurit eller lovat att respektera [den spanska] konstitutionen är vakanta och upphäva alla de rättigheter och privilegier som skulle kunna tillkomma dessa personer på grund av deras uppdrag till dess att de har avlagt denna ed.

…”

 Bakgrund till tvisten och omständigheter som inträffat efter det att talan väcktes

13      Carles Puigdemont i Casamajó var ordförande för Generalitat de Cataluña (Kataloniens regionförvaltning, Spanien) och Antoni Comín i Oliveres var ledamot av Gobierno autonómico de Cataluña (den autonoma regionen Kataloniens regering, Spanien) vid tidpunkten då Ley 19/2017 del Parlamento de Cataluña, reguladora del referéndum de autodeterminación (lag 19/2017, av Kataloniens parlament, om folkomröstning om självbestämmande) av den 6 september 2017 (DOGC nr 7449A, av den 6 september 2017, s. 1) och Ley 20/2017 del Parlamento de Cataluña, de transitoriedad jurídica y fundacional de la República (lag 20/2017, av Kataloniens parlament, om republikens rättsliga och konstituerande övergång) av den 8 september 2017 (DOGC nr 7451A, av den 8 september 2017, s. 1) antogs, samt då folkomröstningen om självbestämmande hölls, den 1 oktober 2017, enligt den förstnämnda av dessa båda lagar, vars bestämmelser under tiden hade upphävts enligt ett beslut av Tribunal Constitucional (Författningsdomstolen, Spanien).

14      Till följd av att nämnda lagar antagits och nämnda folkomröstning hållits inledde Ministerio fiscal (åklagarmyndigheten, Spanien), Abogado del Estado (statsadvokaten, Spanien) och det politiska partiet VOX ett straffrättsligt förfarande mot flera personer, däribland sökandena. De ansåg att sökandena hade begått handlingar som bland annat kunde hänföras till brotten ”ohörsamhet” och ”otillbörligt användande av allmänna medel”.

15      I beslut av den 9 juli 2018 konstaterade Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) att sökandena hade avvikit, till följd av deras flykt från Spanien, och vilandeförklarade det straffrättsliga förfarande som inletts mot dem fram till dess att de återfunnits.

16      I valet till Europarlamentet, som i Spanien hölls den 26 maj 2019 (nedan kallat valet den 26 maj 2019), ställde sökandena upp som kandidater på listan för koalitionen Lliures per Europa (Junts), på vilken de stod överst.

17      I valet den 26 maj 2019 fick ovannämnda lista 1 018 435 röster och erhöll två platser i parlamentet.

18      Den 29 maj 2019 gav parlamentets då sittande talman (nedan kallad den dåvarande talmannen) en intern instruktion till institutionens generalsekreterare (nedan kallad instruktionen av den 29 maj 2019) om att neka samtliga kandidater som hade valts i Spanien tillträde till ”welcome village” och till den hjälp som institutionen tillhandahåller för nyvalda parlamentskandidater (nedan kallat den särskilda mottagningstjänsten) och att skjuta upp deras ackreditering till dess att parlamentet officiellt hade erhållit bekräftelse på att de valts, i enlighet med artikel 12 i valakten. I enlighet med denna instruktion fick sökandena inte tillgång till den särskilda mottagningstjänsten och nekades följaktligen tillträde till ”welcome village” samt ackreditering och ett tillfälligt passerkort.

19      Den 13 juni 2019 antog Junta Electoral Central (den centrala valmyndigheten, Spanien) ett beslut om ”[t]illkännagivande av valda ledamöter till Europarlamentet i det val som anordnats den 26 maj 2019” (Boletín Oficial del Estado nr 142, av den 14 juni 2019, s. 62477) (nedan kallat tillkännagivandet av den 13 juni 2019). I tillkännagivandet av den 13 juni 2019 angavs att den centrala valmyndigheten, i enlighet med artikel 224.1 i den spanska vallagen och med beaktande av uppgifterna i de konsoliderade sammanräkningar som lämnats in av samtliga provinsiella valmyndigheter, hade vidtagit en ny sammanräkning av rösterna på nationell nivå i valet den 26 maj 2019, fördelat platserna i förhållande till alla kandidaturer och tillkännagivit namnen på de som valts, däribland sökandena. I tillkännagivandet av den 13 juni 2019 angavs även att den session vid vilken de valda kandidaterna skulle avlägga eden om att respektera den spanska konstitutionen, såsom det krävs enligt artikel 224.2 i den spanska vallagen, skulle äga rum den 17 juni 2019.

20      Genom en skrivelse av den 14 juni 2019 begärde sökandena att den dåvarande talmannen skulle iaktta det resultat av valet den 26 maj 2019 som angetts i tillkännagivandet av den 13 juni 2019, skulle dra tillbaka sin instruktion av den 29 maj 2019, så att de kunde få tillträde till parlamentets lokaler och få tillgång till den särskilda mottagningstjänsten, och skulle ge parlamentets avdelningar instruktion om att från och med den 2 juli 2019, som var datumet för det första plenarsammanträdet efter valet den 26 maj 2019, låta dem inta sina platser i parlamentet och ha de rättigheter som följer av uppdraget som parlamentsledamot.

21      Den 15 juni 2019 avslog rannsakningsdomaren vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) en ansökan från sökandena om att dra tillbaka de nationella arresteringsorder som de spanska straffrättsliga domstolarna hade utfärdat mot dem för att de skulle kunna dömas inom ramen för det straffrättsliga förfarande som anges i punkt 14 ovan.

22      Den 17 juni 2019 överlämnade den centrala valmyndigheten en lista till parlamentet över de kandidater som hade valts i Spanien (nedan kallat meddelandet av den 17 juni 2019), där sökandenas namn inte fanns med.

23      Den 20 juni 2019 nekade den centrala valmyndigheten sökandena möjligheten att genom skriftlig förklaring avgiven vid en notarie i Belgien eller via ombud utsedda genom notariebestyrkt handling upprättad i Belgien avlägga den ed om att respektera den spanska konstitutionen som krävs enligt artikel 224.2 i den spanska vallagen, med motiveringen att denna ed är en handling som ska utföras personligen vid den centrala valmyndigheten.

24      Samma dag översände den centrala valmyndigheten ett beslut till parlamentet i vilket den konstaterade att sökandena inte hade avlagt eden om att respektera den spanska konstitutionen och förklarade, i enlighet med artikel 224.2 i den spanska vallagen, att de platser som sökandena hade tilldelats i parlamentet var vakanta och att alla de rättigheter och privilegier som skulle kunna tillkomma dem på grund av deras uppdrag hade upphävts till dess att de avlagt denna ed.

25      Genom en skrivelse av den 20 juni 2019 begärde sökandena att den dåvarande talmannen i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen brådskande skulle vidta alla nödvändiga åtgärder för att bekräfta deras immunitet och privilegier och särskilt att han skulle fastställa denna immunitet och dessa privilegier, slå fast att de nationella arresteringsorder som riktats mot dem stred mot deras immunitet och privilegier enligt artikel 9 i protokoll nr 7, slå fast att artikel 9 andra stycket i samma protokoll skyddar parlamentsledamöterna mot alla rättsliga restriktioner av deras rätt att fritt röra sig som kan hindra dem från att uppfylla de formaliteter som är nödvändiga för att de ska kunna tillträda sitt uppdrag och, slutligen, omedelbart översända sitt beslut till de behöriga spanska myndigheterna.

26      Genom skrivelse av den 24 juni 2019 upprepade sökandena alla de begäranden som de tidigare hade framställt i sina skrivelser av den 14 och 20 juni 2019 (se punkterna 20 och 25 ovan), vilka inte ännu hade besvarats.

27      Genom skrivelse av den 27 juni 2019 svarade den dåvarande talmannen på sökandenas skrivelser av den 14, 20 och 24 juni 2019 och angav att han inte kunde behandla dem som framtida ledamöter av parlamentet, eftersom deras namn inte fanns med på den lista över valda kandidater som officiellt hade meddelats av de spanska myndigheterna (nedan kallad skrivelsen av den 27 juni 2019).

28      Till följd av detta svar väckte sökandena den 28 juni 2019 förevarande talan om ogiltigförklaring (som registrerades under målnummer T‑388/19), vilken är riktad dels mot instruktionen av den 29 maj 2019, dels mot flera akter i skrivelsen av den 27 juni 2019, nämligen, för det första, den dåvarande talmannens vägran att beakta resultatet av valet den 26 maj 2019, för det andra, den dåvarande talmannens förklaring att den plats som tilldelats respektive sökande var vakant, för det tredje, den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna sökandena rätten att tillträda sitt uppdrag, utöva mandatet som parlamentsledamot och inta sina platser i parlamentet från och med öppnandet av den första sessionen efter valet den 26 maj 2019 och, för det fjärde, den dåvarande talmannens vägran att brådskande ta initiativ till att bekräfta deras immunitet och privilegier i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen.

29      Samma dag ingav sökandena även en ansökan om interimistiska åtgärder, vilken registrerades under målnummer T‑388/19 R.

30      Den 2 juli 2019 öppnades det nyvalda parlamentets första session efter valet den 26 maj 2019.

31      Genom e-postmeddelande av den 10 oktober 2019 riktade parlamentsledamoten Diana Riba i Giner i sökandenas namn en begäran till parlamentets nya talman, som hade valts den 3 juli 2019 (nedan kallad parlamentets nya talman), samt till ordföranden och vice ordföranden för parlamentets utskott för rättsliga frågor. Denna begäran härrörde från 38 parlamentsledamöter av olika nationaliteter och tillhörande olika politiska partier, däribland henne själv, och syftade bland annat till att parlamentet i enlighet med artikel 9 i arbetsordningen skulle fastställa sökandenas parlamentariska immunitet, vilken föreskrivs i artikel 9 första och andra styckena i protokoll nr 7.

32      Den 14 oktober 2019 utfärdade rannsakningsdomaren vid brottmålsavdelningen vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen) en nationell arresteringsorder, en europeisk arresteringsorder och en internationell arresteringsorder mot Carles Puigdemont i Casamajó för att han skulle kunna dömas inom ramen för det straffrättsliga förfarande som anges i punkt 14 ovan. Den 4 november 2019 utfärdade rannsakningsdomaren vid brottmålsavdelningen vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen) även sådana arresteringsorder mot Antoni Comín i Oliveres. Sökandena häktades i Belgien den 17 oktober respektive 7 november 2019 och frisläpptes villkorligt samma dag.

33      Genom två likalydande skrivelser av den 10 december 2019, varav den ena var riktad till Diana Riba i Giner och den andra till de 38 parlamentsledamöterna, svarade parlamentets nya talman på den begäran som anges i punkt 31 ovan. Parlamentets nya talman gjorde gällande att han inte kunde betrakta sökandena som ledamöter av parlamentet i avsaknad av ett officiellt meddelande från de spanska myndigheterna om att de hade valts, i den mening som avses i valakten.

34      Den 20 februari 2020 ingav sökandena en talan om ogiltigförklaring av den skrivelse av den 10 december 2019 som parlamentets nya talman hade riktat till Diana Riba i Giner (se punkt 33 ovan), vilken registrerades under målnummer T‑115/20.

35      Genom dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), slog domstolen bland annat fast att en person som officiellt har förklarats vald till Europaparlamentet, men som inte har tillåtits att uppfylla vissa krav enligt nationell rätt efter en sådan förklaring eller att bege sig till Europaparlamentet, för att delta i dess första session, ska anses åtnjuta immunitet enligt artikel 9 andra stycket i protokoll nr 7.

36      Till följd av domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), beaktade parlamentet vid plenarsammanträdet den 13 januari 2020 att sökandena hade valts till ledamöter av parlamentet med verkan från den 2 juli 2019 (nedan kallat beaktandet av den 13 januari 2020).

 Förfarandet och parternas yrkanden

37      Sökandena har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 28 juni 2019.

38      Genom separat handling som inkom till tribunalens kansli samma dag ingav sökandena en ansökan om interimistiska åtgärder i enlighet med artiklarna 278 och 279 FEUF, vilken registrerades under målnummer T‑388/19 R.

39      Genom beslut av den 1 juli 2019, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet (T‑388/19 R, ej publicerat, EU:T:2019:467), avslog tribunalens ordförande ansökan om interimistiska åtgärder och förklarade att frågan om rättegångskostnader ska anstå. Sökandena ingav ett överklagande av detta beslut vid domstolen, vilket registrerades under målnummer C‑646/19 P(R).

40      Genom beslut av den 20 december 2019, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet (C‑646/19 P(R), ej publicerat, EU:C:2019:1149), upphävde domstolens vice ordförande beslutet av den 1 juli 2019, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet (T‑388/19 R, ej publicerat, EU:T:2019:467), återförvisade målet till tribunalen och förklarade att rättegångskostnaderna ska anstå.

41      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 10 september 2019 ansökte Konungariket Spanien om att få intervenera i förevarande mål.

42      Genom separat handling som inkom till tribunalens kansli den 19 september 2019 ingav parlamentet i enlighet med artikel 130 i tribunalens rättegångsregler dels en ansökan om fastställelse av att det inte finns anledning att döma i saken för en del av talan, dels en invändning om rättegångshinder för talan i övrigt, över vilka sökandena yttrade sig den 4 november 2019.

43      Genom separat handling som inkom till tribunalens kansli den 20 januari 2020 ansökte parlamentet om att tribunalen ska fastställa att det inte finns anledning att döma i saken för talan i dess helhet. Sökandena yttrade sig över denna ansökan den 7 februari 2020.

44      Genom beslut av den 19 mars 2020, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet (T‑388/19 R-RENV, ej publicerat, EU:T:2020:114), fastslog tribunalens ordförande efter överklagande av beslutet av den 20 december 2019, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet (C‑646/19 P(R), ej publicerat, EU:C:2019:11499), vilket nämns i punkt 40 ovan, att det, med hänsyn till beaktandet av den 13 januari 2020, inte längre fanns anledning att pröva ansökan om interimistiska åtgärder och förklarade att rättegångskostnaderna ska anstå.

45      Tribunalen (sjätte avdelningen) beslutade genom beslut av den 29 juli 2020 att förena prövningen av invändningen om rättegångshinder med prövningen av ansökningarna om fastställelse av att det inte finns anledning att döma i saken av den 19 september 2019 och den 20 januari 2020.

46      Genom beslut av den 11 september 2020 tillät ordföranden på tribunalens sjätte avdelning Konungariket Spanien att intervenera till stöd för parlamentets yrkanden.

47      Parlamentet inkom med sitt svaromål till tribunalens kansli den 11 september 2020.

48      Konungariket Spanien ingav sin interventionsinlaga till tribunalens kansli den 8 januari 2021.

49      Sökandena ingav sin replik till tribunalens kansli den 11 januari 2021.

50      Parlamentet ingav sitt yttrande över Konungariket Spaniens interventionsinlaga till tribunalens kansli den 4 mars 2021.

51      Sökandena ingav sina yttranden över Konungariket Spaniens interventionsinlaga till tribunalens kansli den 11 mars 2021.

52      Parlamentet ingav sin duplik till tribunalens kansli den 11 mars 2021.

53      På förslag av referenten beslutade tribunalen (sjätte avdelningen) att inleda den muntliga delen av förfarandet och ställde, som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna, skriftliga frågor till parterna som de besvarade inom den utsatta tidsfristen.

54      På förslag av sjätte avdelningen beslutade tribunalen, med tillämpning av artikel 28 i rättegångsreglerna, att hänskjuta målet till en avdelning i utökad sammansättning.

55      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 21 januari 2022. Vid detta tillfälle återtog parlamentet sina ansökningar om fastställelse av att det inte finns anledning att döma i saken av den 19 september 2019 och den 20 januari 2020.

56      Sökandena har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla invändningen om rättegångshinder av den 19 september 2019,

–        ogiltigförklara instruktionen av den 29 maj 2019,

–        ogiltigförklara den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att beakta det resultat av valet den 26 maj 2019 som officiellt hade tillkännagivits av Konungariket Spanien,

–        ogiltigförklara den dåvarande talmannens förklaring i skrivelsen av den 27 juni 2019 om att deras platser var vakanta,

–        ogiltigförklara den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem rätten att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet från och med öppnandet av den första sessionen efter valet den 26 maj 2019,

–        ogiltigförklara den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att brådskande ta initiativ till att bekräfta deras immunitet och privilegier i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen, och

–        förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

57      Parlamentet har med stöd av Konungariket Spanien yrkat att tribunalen ska

–        i första hand avvisa talan,

–        i andra hand ogilla talan, eftersom den delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundad,

–        i tredje hand ogilla talan, och

–        förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

58      Sökandena har åberopat fem grunder till stöd för sin talan. Den första grunden rör instruktionen av den 29 maj 2019 och avser åsidosättande av artiklarna 20, 21 och 39.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 3.2 i arbetsordningen. Den andra grunden rör den dåvarande talmannens vägran att beakta det resultat av valet den 26 maj 2019 som officiellt hade tillkännagivits av Konungariket Spanien och avser åsidosättande av artikel 39.2 i stadgan, artiklarna 5.1 och 12 i valakten, artiklarna 2, 10.2, 10.4 och 14.3 FEU och artikel 3.1 i arbetsordningen. Den tredje grunden rör den dåvarande talmannens påstådda förklaring om att sökandenas platser var vakanta och avser åsidosättande av artiklarna 6.2, 8 och 13 i valakten, jämförda med artikel 39.2 i stadgan och artikel 10.2 och 10.3 FEU. Den fjärde grunden rör den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna sökandena rätten att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet från och med öppnandet av den första sessionen efter valet till Europaparlamentet den 26 maj 2019 och avser åsidosättande av artiklarna 5.1 och 12 i valakten, jämförda med artikel 39.2 i stadgan och artiklarna 10.1, 10.2, 14.2 och 14.3 FEU, samt artikel 3.2 i arbetsordningen. Den femte grunden, slutligen, rör den dåvarande talmannens vägran att bekräfta sökandenas immunitet och privilegier i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen och avser åsidosättande av artikel 5.2 i arbetsordningen och artikel 39.2 i stadgan samt motiveringsskyldigheten och principen om god förvaltningssed.

59      Parlamentet har med stöd av Konungariket Spanien gjort gällande att talan inte kan tas upp till prövning, dels eftersom ansökan är otydlig beträffande vissa akter som sökandena vill få ogiltigförklarade, dels eftersom det inte föreligger några akter mot vilka talan kan väckas.

60      Sökandena har yrkat att invändningen om rättegångshinder ska ogillas. De har hävdat dels att det i ansökan tydligt anges vilka akter de vill få ogiltigförklarade, dels att talan är riktad mot akter mot vilka talan kan väckas i enlighet med artikel 263 FEUF.

61      Det ska följaktligen prövas huruvida den talan som har väckts av sökandena kan tas upp till prövning.

 Inledande synpunkter vad gäller föremålet för tvisten

62      Tribunalen påpekar för det första att sökandena som svar på frågor som tribunalen ställde vid förhandlingen har bekräftat att deras talan fortfarande är riktad mot instruktionen av den 29 maj 2019 (se punkt 56 andra strecksatsen ovan).

63      Sökandena har vidare angett att de vidhåller sina yrkande som anges i punkt 56 ovan, men att det som de huvudsakligen invänder mot är den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter från och med tillkännagivandet av den 13 juni 2019.

64      Sökandena har preciserat att ovannämnda vägran fick flera rättsliga följder, bland annat den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna dem rätten att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet samt samma talmans vägran att brådskande ta initiativ till att bekräfta deras immunitet och privilegier i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen.

65      Sökandena har slutligen bekräftat att för det fall att tribunalen, i motsats till vad de har gjort gällande, skulle konstatera att det inte kunde ifrågasättas att den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter var rättsenlig, finns det inte anledning att separat pröva huruvida de akter som anges i punkt 56 ovan var rättsenliga.

66      Med beaktande av sökandenas förklaringar som anges i punkterna 63–65 ovan måste det anses att de inte har yrkat ogiltigförklaring av de akter som anges i punkt 56 tredje, fjärde, femte och sjätte strecksatserna ovan, utan endast har yrkat att den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter – varav ovannämnda akter är en följd – ska ogiltigförklaras.

67      Tribunalen påpekar för det andra att parlamentet i sin duplik har gjort gällande att det yrkande som sökandena för första gången framställde i sin replik – avseende ogiltigförklaring av dels den dåvarande talmannens påstådda vägran att fastställa deras immunitet och privilegier i enlighet med artiklarna 7 och 9 i arbetsordningen, dels samma talmans påstådda beslut att inte hänvisa deras påstådda begäran om fastställelse av immunitet och privilegier till ansvarigt utskott i parlamentet – inte kan tas upp till prövning.

68      I sitt svar på en skriftlig fråga från tribunalen (se punkt 53 ovan) har sökandena angett att de inte har yrkat att ett eventuellt beslut av parlamentet om att inte fastställa deras immunitet och privilegier i enlighet med artiklarna 7 och 9 i arbetsordningen ska ogiltigförklaras, eftersom ett sådant beslut för övrigt aldrig antogs. De har endast invänt mot den omständigheten att den dåvarande talmannen inte tillkännagav deras begäran om fastställelse av immunitet och privilegier i kammaren och inte hänvisade den till det ansvariga utskottet, i strid med artikel 9.1 i arbetsordningen. Sökandena har preciserat att även detta är en rättsverkan som följer av den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter.

69      Av detta följer att sökandena i sin replik inte har yrkat ogiltigförklaring av vare sig en eventuell vägran av den dåvarande talmannen att fastställa deras immunitet och privilegier i enlighet med artiklarna 7 och 9 i arbetsordningen eller av ett eventuellt beslut av samma talman att inte tillkännage deras påstådda begäran om fastställelse av immunitet och privilegier i kammaren och inte hänvisa den till parlamentets ansvariga utskott.

70      Med beaktande av det ovan anförda måste det anses att förevarande talan avser en ogiltigförklaring av dels instruktionen av den 29 maj 2019, dels den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna sökandena ställningen som parlamentsledamöter (nedan tillsammans kallade de angripna akterna).

 De angripna akternas art

71      I sin invändning om rättegångshinder har parlamentet för det första gjort gällande att skrivelsen av den 27 juni 2019 är en akt av rent informativ karaktär, i vilken sökandena endast erinrades om att de enligt de tillämpliga bestämmelserna inte kunde likställas med nytillträdande parlamentsledamöter för nionde valperioden. Parlamentet har för det andra hävdat att instruktionen av den 29 maj 2019 inte har rättsverkan i förhållande till tredje man i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF och har begärt att tribunalen ex officio ska pröva frågan om huruvida denna instruktion utgör en akt mot vilken talan kan väckas.

72      Sökandena har gjort gällande att parlamentets argument ska underkännas. De har för det första hävdat att den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter inte har en informativ karaktär. Denna vägran medförde nämligen en ändring av deras rättsliga ställning, eftersom den bland annat hindrade dem från att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet. Den utgör följaktligen en akt som går dem emot i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF. Sökandena har för det andra gjort gällande att instruktionen av den 29 maj 2019 utgör en akt mot vilken talan kan väckas, eftersom den hindrade dem från att vidta nödvändiga steg för att tillträda sitt uppdrag.

73      Konungariket Spanien anser att talan ska avvisas, eftersom de påstådda negativa verkningar av de angripna akterna som sökandena har gjort gällande inte följde av dessa akter, utan av beslut som fattats av de spanska myndigheterna.

74      Enligt fast rättspraxis anses alla rättsakter – oavsett slag eller form – som antas av institutionerna och som är avsedda att ha bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgöra sådana akter mot vilka talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF (dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9, och dom av den 26 januari 2010, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen, C‑362/08 P, EU:C:2010:40, punkt 51; se även dom av den 25 oktober 2017, Rumänien/kommissionen, C‑599/15 P, EU:C:2017:801, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

75      Den domstolskontroll som föreskrivs i artikel 263 FEUF omfattar däremot inte rättsakter utan bindande rättsverkningar såsom förberedande rättsakter, bekräftande rättsakter och rena genomförandeåtgärder, enkla rekommendationer och yttranden samt i princip interna instruktioner (se dom av den 12 september 2006, Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen, C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkt 55 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 14 maj 2012, Sepracor Pharmaceuticals (Ireland)/kommissionen, C‑477/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:292, punkt 52 och där angiven rättspraxis; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 1995, Nutral/kommissionen, C‑476/93 P, EU:C:1995:401, punkt 30). En rättsakt som är av rent informativ karaktär kan dessutom inte påverka mottagarens intressen eller innebära att dennes rättsliga ställning blir en annan än den var innan rättsakten mottogs (se dom av den 11 december 2012, Sina Bank/rådet, T‑15/11, EU:T:2012:661, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

76      Vid bedömningen av om en akt har rättsverkningar och följaktligen kan vara föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF ska enligt rättspraxis hänsyn tas till dess innehåll i sak, och dess verkningar måste bedömas utifrån objektiva kriterier, såsom rättsaktens innehåll, med beaktande, på lämpligt sätt, av det sammanhang inom vilket rättsakten antogs, samt befogenheterna för den unionsinstitution som antagit den (se dom av den 20 februari 2018, Belgien/kommissionen, C‑16/16 P, EU:C:2018:79, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

77      Tribunalen erinrar slutligen om att villkoret att det måste föreligga en akt mot vilken talan kan väckas utgör ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas och som tribunalen vid behov kan pröva ex officio (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 14 januari 1992, ISAE/VP och Interdata/kommissionen, C‑130/91, EU:C:1992:7, punkt 11, och beslut av den 19 oktober 2016, E-Control/ACER, T‑671/15, ej publicerat, EU:T:2016:626, punkt 91; förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, EU:C:2009:298, punkt 62, och i målet BSH/harmoniseringskontoret, C‑43/15 P, EU:C:2016:129, punkt 52).

78      Mot bakgrund av dessa överväganden ska det prövas huruvida, för det första, den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna sökandena ställningen som parlamentsledamöter och, för det andra, instruktionen av den 29 maj 2019 är akter mot vilka talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF.

 Den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna sökandena ställningen som parlamentsledamöter

79      Sökandena har hävdat att den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter hade flera rättsverkningar, såsom, för det första, omöjligheten för dem att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet från och med öppnandet av den första sessionen efter valet den 26 maj 2019, för det andra, den dåvarande talmannens förklaring om att deras platser var vakanta, för det tredje nämnda talmans vägran att brådskande ta initiativ till att bekräfta deras immunitet och privilegier i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen och, för det fjärde, underlåtenheten att tillkännage deras begäran om fastställelse av immunitet och privilegier i kammaren i enlighet med artikel 9.1 i arbetsordningen och att hänvisa den till parlamentets ansvariga utskott.

80      Parlamentet har med stöd av Konungariket Spanien gjort gällande att även om det skulle konstateras att dessa påstådda verkningar faktiskt förelåg, följde de inte av den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter.

–       Innehållet i skrivelsen av den 27 juni 2019

81      I skrivelsen av den 27 juni 2019 uppgav den dåvarande talmannen för sökandena att de spanska myndigheterna den 17 och 20 juni 2019 hade underrättat honom om det officiella resultatet av det val till Europaparlamentet som hållits i Spanien. Han erinrade vidare sökandena om att i enlighet med artikel 12 i valakten ”beaktar parlamentet de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit och det ankommer i första hand på de nationella domstolarna att pröva huruvida de nationella bestämmelserna och valförfarandena är lagenliga”. Den dåvarande talmannen påpekade slutligen att sökandenas namn inte fanns med på den lista över valda kandidater som de spanska myndigheterna officiellt hade meddelat parlamentet och att ”[han] för närvarande, till dess att ett nytt meddelande [mottagits] från de spanska myndigheterna, inte [kunde] behandla [dem] som framtida ledamöter [av parlamentet], som [de hade] begärt i [sin] skrivelse av den 14 juni 2019”.

82      Av lydelsen i skrivelsen av den 27 juni 2019 framgår det således att den dåvarande talmannen endast beaktade den rättsliga ställning för sökandena som de spanska myndigheterna officiellt hade informerat honom om genom sina meddelanden av den 17 och 20 juni 2019.

83      Av lydelsen i skrivelsen av den 27 juni 2019 framgår dessutom uttryckligen att den ståndpunkt som den dåvarande talmannen uttryckte i den kunde komma att utvecklas till följd av ny information från de spanska myndigheterna.

84      Med hänsyn till innehållet i skrivelsen av den 27 juni 2019 är det följaktligen uttryckligen uteslutet att den dåvarande talmannens ståndpunkt i skrivelsen hade karaktären av ett beslut och var slutgiltig.

–       De påstådda rättsverkningar som följde av skrivelsen av den 27 juni 2019

i)      Inledande synpunkter

85      Tribunalen påpekar för det första att domstolen i domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), gjorde åtskillnad mellan ställningen som ledamot av Europaparlamentet och utövandet av det därtill hörande mandatet.

86      Efter att ha påpekat att enligt artikel 5.1 och 5.2 i valakten sammanfaller mandatperioden för parlamentsledamöterna med den femårsperiod som ska börja då den första sessionen öppnas efter varje val, vilket innebär att den ska börja och sluta vid samma tidpunkt som denna femårsperiod, slog domstolen fast att till skillnad från ställningen som ledamot av Europaparlamentet – en ställning som dels erhålls vid tidpunkten då en person officiellt förklaras vald, dels upprättar en koppling mellan denna person och den institution som personen därefter hör till – medför mandatet som ledamot av Europaparlamentet att det upprättas en koppling mellan nämnda person och den mandatperiod för vilken vederbörande har valts. Denna mandatperiod inleds först när det ”nya” Europaparlamentets första session öppnas efter valet, vilket per definition sker efter det att medlemsstaterna officiellt har tillkännagett valresultatet (dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies, C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkterna 72 och 74).

87      Tribunalen påpekar för det andra att domstolen i domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkterna 70, 71 och 81), slog fast att artiklarna 8 och 12 i valakten ska förstås så, att en person som officiellt har förklarats vald till Europaparlamentet till följd därav och från den tidpunkten ska anses ha erhållit ställningen som ledamot av denna institution, vid tillämpningen av artikel 9 i protokoll nr 7, och i denna egenskap åtnjuta den immunitet som föreskrivs i andra stycket i denna artikel.

88      Domstolen preciserade att den immunitet som föreskrivs i artikel 9 andra stycket i protokoll nr 7 ska vara tillämplig på Europaparlamentets ledamöter under resan till och från Europaparlamentets mötesplats, och, följaktligen, bland annat under resan till det första sammanträde som hålls efter det att valresultatet officiellt har tillkännagetts, för att den nya församlingen ska kunna hålla sin konstituerande session och pröva ledamöternas behörighet. Nämnda ledamöter åtnjuter således den aktuella immuniteten innan deras mandatperiod inleds (dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies, C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkt 80).

89      För det tredje framgår det underförstått, men med nödvändighet av punkt 89 i domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), att tillkännagivandet av den 13 juni 2019 utgör det officiella tillkännagivandet av resultatet från valet i Spanien den 26 maj 2019.

90      Med beaktande av det ovan anförda måste det i förevarande fall anses att sökandena, vilkas namn fanns med i tillkännagivandet av den 13 juni 2019, erhöll ställningen som parlamentsledamöter från och med det datumet och således enbart på denna grund åtnjöt den immunitet som avses i artikel 9 andra stycket i protokoll nr 7. Parterna är förövrigt numera eniga på denna punkt.

91      Av den rättspraxis som anges i punkterna 86 och 87 ovan framgår dessutom att den omständigheten att sökandena förvärvade ställningen som parlamentsledamöter och följaktligen den tillhörande immunitet som avses i artikel 9 andra stycket i protokoll nr 7 uteslutande följer av tillkännagivandet av den 13 juni 2019 och följaktligen inte kunde ifrågasättas av vare sig den dåvarande talmannen eller av parlamentet självt.

92      Även om frågan om sökandenas immunitet inte nämns i skrivelsen av den 27 juni 2019 måste det således konstateras att sökandena under inga omständigheter berövades den immunitet som avses i artikel 9 andra stycket i protokoll nr 7 på grund av att den dåvarande talmannen i denna skrivelse vägrade att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter. Denna immunitet måste nämligen respekteras av de nationella myndigheterna enbart på grund av det officiella tillkännagivandet av resultatet från valet till Europaparlamentet.

93      Det är mot bakgrund av dessa överväganden som det ska prövas huruvida den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna sökandena ställningen som parlamentsledamöter gav upphov till de rättsverkningar som sökandena har gjort gällande och som anges i punkt 79 ovan.

ii)    Omöjligheten för sökandena att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet

94      Parlamentet har med stöd av Konungariket Spanien gjort gällande att det inte kunde anta akter med rättsverkningar i förhållande till sökandena, eftersom parlamentet enligt artikel 12 i valakten och tillämplig rättspraxis var bundet av den lista över valda kandidater som det officiellt hade delgetts av de spanska myndigheterna genom meddelandet av den 17 juni 2019. Parlamentet har angett att med beaktande av den befogenhetsfördelning som stadfästs i valakten ankommer det på medlemsstaterna att fastställa villkoren för utövandet av mandatet som ledamot av Europaparlamentet. Enligt artiklarna 8 och 12 i valakten, jämförda med principen om lojalt samarbete, vilken stadfästs i artikel 4.3 FEU, var parlamentet skyldigt att ta full hänsyn till de tillämpliga bestämmelserna i den spanska vallagen, såsom de speglades i meddelandena av den 17 och 20 juni 2019. Parlamentet har vidare hävdat att av ovannämnda bestämmelser och artikel 3 i arbetsordningen följer att de officiella tillkännagivanden som det erhåller från de behöriga nationella valmyndigheterna utgör den enda auktoritativa informationsskällan avseende parlamentsledamöternas rättsliga ställning enligt nationell rätt och utgör ett nödvändigt verktyg för valprocessen. Parlamentet anser avslutningsvis att med hänsyn till all den information som överlämnats av den centrala valmyndigheten kunde parlamentet den 27 juni 2019 inte anse att sökandena ”ovillkorligen [hade förvärvat ställningen som] framtida ledamöter av parlamentet” och hade således inte befogenhet att tillerkänna dem rätten att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet från och med den 2 juli 2019.

95      Sökandena har bestritt dessa argument. Den huvudsakliga fråga som ska ställas i förevarande fall är enligt dem huruvida parlamentet var bundet av tillkännagivandet av den 13 juni 2019 eller av meddelandena av den 17 och 20 juni 2019. Sökandena har gjort gällande att av artikel 12 i valakten följer att begreppet ”de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit” är ett självständigt unionsrättsligt begrepp. I förevarande fall sammanfaller detta resultat med det resultat som tillkännagavs i enlighet med artikel 224.1 i den spanska vallagen, såsom domstolen fastslog i punkt 89 i domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), det vill säga det resultat som angavs i tillkännagivandet av den 13 juni 2019. Sökandena har vidare hävdat att Konungariket Spanien inte hade befogenhet att fastställa villkor för utövande av mandatet som ledamot av Europaparlamentet, såsom villkoret att avlägga eden om att respektera den spanska konstitutionen, vilket föreskrivs i artikel 224.2 i den spanska vallagen. Enligt sökandena bekräftas denna tolkning av domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), i vilken domstolen slog fast att ”de nödvändiga formaliteterna” för att kunna inta sin plats som ledamot av Europaparlamentet ska uppfyllas vid denna institution. Sökandena har slutligen hävdat att parlamentet visste att de spanska myndigheterna inte hade meddelat parlamentet det fullständiga resultatet från valet den 26 maj 2019, eftersom sökandena själva hade sänt parlamentet en kopia av dessa resultat. Att de spanska myndigheterna inte hade meddelat parlamentet det fullständiga resultatet från nämnda val befriade således inte parlamentet från dess skyldighet att beakta detta resultat.

96      Den fråga som uppkommer i förevarande fall är huruvida den dåvarande talmannen hade befogenhet att ifrågasätta meddelandet av den 17 juni 2019, genom vilket de spanska myndigheterna officiellt hade meddelat honom listan över valda kandidater i valet den 26 maj 2019, på vilken sökandenas namn inte nämndes, även om deras namn fanns med i det officiella tillkännagivandet av den 13 juni 2019.

97      Tribunalen erinrar inledningsvis om att enligt artiklarna 5.1 och 13.2 FEU ska parlamentet handla inom ramen för de befogenheter som det har tilldelats genom fördraget. Principerna om institutionell jämvikt och tilldelade befogenheter enligt artikel 13.2 FEU innebär nämligen att varje institution ska handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom fördragen, i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges där (dom av den 3 december 2020, Changmao Biochemical Engineering/Distillerie Bonollo m.fl., C‑461/18 P, EU:C:2020:979, punkt 102).

98      Vad gäller valet av ledamöter till Europaparlamentet fastställs befogenhetsfördelningen mellan parlamentet och medlemsstaterna i valakten.

99      I artikel 8 första stycket i valakten anges att valförfarandet i varje medlemsstat ska genomföras enligt de nationella bestämmelserna, om inte annat följer av bestämmelserna i valakten.

100    I artikel 12 i valakten anges vidare att parlamentet ska pröva företrädarnas behörighet. I detta syfte ska parlamentet beakta de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit och avgöra sådana tvister som kan uppkomma på grund av bestämmelserna i valakten, dock inte tvister som uppkommer på grund av nationella bestämmelser som akten hänvisar till.

101    Av artikel 12 andra meningen i valakten framgår att parlamentets befogenhet att göra en valprövning är föremål för två viktiga begränsningar (dom av den 30 april 2009, Italien och Donnici/parlamentet, C‑393/07 och C‑9/08, EU:C:2009:275, punkt 52).

102    För det första ska parlamentet enligt den första delen av den andra meningen i artikel 12 i valakten, i syfte att pröva företrädarnas behörighet, beakta de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit (dom av den 30 april 2009, Italien och Donnici/parlamentet, C‑393/07 och C‑9/08, EU:C:2009:275, punkt 53).

103    Enligt rättspraxis ska användningen av uttrycket ”beakta” i artikel 12 i valakten tolkas så, att parlamentet inte har något som helst utrymme för skönsmässig bedömning i detta hänseende. Det är nämligen de nationella myndigheterna som har befogenhet att utnämna framtida ledamöter av Europaparlamentet i enlighet med valförfarandet, vilket regleras av nationella bestämmelser, vilket uttryckligen framgår av artikel 8 i valakten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2009, Italien och Donnici/parlamentet, C‑393/07 och C‑9/08, EU:C:2009:275, punkterna 55 och 56 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 8 oktober 2020, Junqueras i Vies/parlamentet, C‑201/20 P(R), ej publicerat, EU:C:2020:818, punkt 66).

104    Uppgiften att ”beakta de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit” innebär således att parlamentet vid valprövningen av ledamöterna är skyldigt att grunda sig på det officiella tillkännagivandet av valresultatet. Detta tillkännagivande utgör resultatet av en beslutsprocess som har ägt rum i enlighet med de nationella förfarandena, genom vilken de rättsliga frågor som avser nämnda tillkännagivande har avgjorts. Tillkännagivandet utgör följaktligen en redan föreliggande rättslig situation som parlamentet måste respektera (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2009, Italien och Donnici/parlamentet, C‑393/07 och C‑9/08, EU:C:2009:275, punkt 55).

105    För det andra ska parlamentet, enligt den andra delen av den andra meningen i artikel 12 i valakten, avgöra sådana tvister som kan uppkomma på grund av bestämmelserna i valakten, dock inte tvister som uppkommer på grund av nationella bestämmelser som akten hänvisar till (dom av den 30 april 2009, Italien och Donnici/parlamentet, C‑393/07 och C‑9/08, EU:C:2009:275, punkt 53).

106    Av själva lydelsen i artikel 12 i valakten följer följaktligen att denna artikel inte ger parlamentet befogenhet att avgöra tvister som kan uppkomma på grund av unionsrätten i allmänhet, utan endast sådana tvister som uppkommer på grund av bestämmelserna i valakten (dom av den 30 april 2009, Italien och Donnici/parlamentet, C‑393/07 och C‑9/08, EU:C:2009:275, punkt 54). Av denna artikel framgår dessutom uttryckligen att parlamentet inte har befogenhet att uttala sig om tvister som har sitt upphov i nationell rätt, inte ens om det i valakten hänvisas till de nationella bestämmelserna i fråga.

107    Som parlamentet och generaladvokaten Szpunar påpekade i förslaget till avgörande i målet Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:958, punkt 53) kan händelser inträffa efter det officiella tillkännagivandet av valresultatet, vilka leder till att en kandidat som officiellt har tillkännagivits som vald till ledamot av Europaparlamentet inte kan tillträda sitt uppdrag efter rösträkningen och inte kan utöva sitt mandat som parlamentsledamot, till exempel kan en oförenlighet med mandatet som parlamentsledamot föreligga eller den valda ledamoten kan avstå från att tillträda sitt uppdrag. Som generaladvokaten Szpunar påpekade i målet Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:958, punkt 48) kan dessutom olika parlamentariska system omfatta formella skyldigheter som ska fullgöras av de valda kandidaterna innan de faktiskt tillträder sitt uppdrag.

108    Detta är fallet enligt spansk rätt, eftersom det i artikel 224.2 i den spanska vallagen föreskrivs att inom fem dagar från tillkännagivandet av de valda kandidaterna ska dessa vid den centrala valmyndigheten avlägga eden om att respektera den spanska konstitutionen, och att om så inte sker ska deras platser i parlamentet förklaras vakanta och de rättigheter och privilegier som skulle kunna tillkomma dessa personer på grund av deras uppdrag ska upphävas till dess att de har avlagt denna ed (se punkt 12 ovan).

109    Med beaktande av det ovan anförda kan det inte uteslutas att parlamentets prövning av behörigheten måste göras på basen av en lista över officiellt tillkännagivna valda kandidater som har ändrats till följd av tvister som uppkommit på grund av nationell rätt.

110    I artikel 3 i arbetsordningen, som reglerar förfarandet för prövning av behörigheten, fastställs att detta förfarande ska grunda sig på den lista över valresultatet som anges i det officiella meddelandet från medlemsstaterna.

111    I artikel 3.1 i arbetsordningen anges att efter allmänna val till parlamentet ska talmannen uppmana de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att utan dröjsmål meddela parlamentet namnen på de valda ledamöterna, så att alla ledamöter kan tillträda sitt uppdrag i parlamentet från och med öppnandet av det första sammanträdet efter valet.

112    Enligt artikel 3.2 i arbetsordningen är det vidare de ledamöter vilkas namn finns med på denna lista som ska avge en förklaring om att de inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som parlamentsledamot och som, fram till dess att deras behörighet har prövats eller beslut fattats beträffande en eventuell tvist som omfattas av parlamentets befogenhet, ska tillträda sitt uppdrag i parlamentet och i dess organ och ha alla de rättigheter som följer av uppdraget.

113    Av artikel 3.3 i arbetsordningen följer slutligen att parlamentet ska genomföra en behörighetsprövning avseende de nyvalda ledamöterna med utgångspunkt i ett betänkande från det ansvariga utskottet. Betänkandet ska enligt artikel 3.3 andra stycket i arbetsordningen grunda sig på det officiella meddelandet från de enskilda medlemsstaterna om det samlade valresultatet, med namnen på de valda kandidaterna och deras ersättare samt en rangordning baserad på valresultatet.

114    Av detta följer att när parlamentet vidtar prövningen av ledamöternas behörighet ska det grunda sig på den lista över valda kandidater som de nationella myndigheterna officiellt har meddelat, vilken antagligen har upprättats med beaktande av det officiellt tillkännagivna resultatet och sedan dessa myndigheter har avgjort eventuella tvister grundade på tillämpningen av nationell rätt.

115    Det är mot bakgrund av dessa överväganden som sökandenas argument ska prövas.

116    Sökandena har för det första gjort gällande att parlamentet inte var bundet av vare sig meddelandet av den 17 juni 2019 eller meddelandet av den 20 juni 2019, vilket parlamentet självt har erkänt, eftersom det till följd av beaktandet av den 13 januari 2020 gav dem tillåtelse att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet. Sökandena har påpekat att parlamentet för övrigt visste att de spanska myndigheterna inte hade meddelat parlamentet det fullständiga resultatet från valet den 26 maj 2019, eftersom sökandena själva hade sänt parlamentet en kopia av dessa resultat. Sökandena har hävdat att parlamentet således, enligt artikel 3.1 i arbetsordningen, var skyldigt att anmoda de spanska myndigheterna att inkomma med det fullständiga resultatet från valet den 26 maj 2019. Sökandena har slutligen, med hänvisning till förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:958, punkt 51), hävdat att den omständigheten att de spanska myndigheterna aldrig meddelade parlamentet det valresultat som angavs i tillkännagivandet av den 13 juni 2019 inte befriar parlamentet från skyldigheten att beakta detta resultat i enlighet med artikel 12 i valakten.

117    Tribunalen konstaterar för det första att parterna i förevarande fall är eniga om att sökandena inte har uppfyllt kravet i artikel 224.2 i den spanska vallagen och att detta är skälet till att deras namn inte fanns med i meddelandet av den 17 juni 2019, genom vilket de spanska myndigheterna officiellt meddelade parlamentet listan över valda kandidater i valet den 26 maj 2019.

118    För det andra hade den dåvarande talmannen inte befogenhet att pröva huruvida det fanns fog för uteslutningen av vissa valda kandidater från ovannämnda lista, vilken de spanska myndigheterna officiellt hade meddelat i enlighet med artikel 3.1 i arbetsordningen, eftersom den speglade det officiella resultatet från valet den 26 maj 2019, såsom det fastställts efter avgörandet av eventuella tvister som uppkommit på grund av nationell rätt (se punkterna 97–106 ovan).

119    Sökandena kan följaktligen inte hävda att den dåvarande talmannen i enlighet med artikel 3.1 i arbetsordningen borde ha anmodat de spanska myndigheterna att meddela honom det fullständiga resultat från valet den 26 maj 2019 som angavs i tillkännagivandet av den 13 juni 2019.

120    Det ska vidare erinras om att vid bedömningen av om en akt har rättsverkningar och följaktligen kan vara föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF ska, enligt den rättspraxis som anges i punkt 76 ovan, hänsyn tas till dess innehåll i sak, och dess verkningar måste bedömas utifrån objektiva kriterier, såsom rättsaktens innehåll, med beaktande, på lämpligt sätt, av det sammanhang inom vilket rättsakten antogs, samt befogenheterna för den unionsinstitution som antagit den.

121    Den omständigheten att parlamentet, med beaktande av domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), och till följd av beaktandet av den 13 januari 2020, gav sökandena tillåtelse att inta sina platser i parlamentet och ha alla de rättigheter som följer av ställningen som parlamentsledamot, trots att ett officiellt meddelande från medlemsstaten inte hade erhållits, kan således inte påverka övervägandena i punkterna 82–84 och 100–114 ovan.

122    Parlamentet förklarade för övrigt vid förhandlingen att det, med hänsyn till den rättsliga osäkerheten kring sökandenas ställning efter domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), och beslutet av den 20 december 2019, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet (C‑646/19 P(R), ej publicerat, EU:C:2019:1149), beslutade att tillåta sökandena att tillträda sitt uppdrag och inta sina platser i parlamentet i enlighet med artikel 3.2 i arbetsordningen, dock utan att vidta en prövning av deras behörighet, eftersom det för en sådan prövning krävs att de nationella myndigheterna först officiellt meddelar att de har valts.

123    Sökandenas argument som anges i punkt 116 ovan måste följaktligen underkännas.

124    Vad slutligen gäller sökandenas hänvisning till förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:958), ska det erinras om att den fråga som uppkom i det målet var huruvida en person som officiellt hade tillkännagivits som vald åtnjöt den immunitet som föreskrivs i artikel 9 andra stycket i protokoll nr 7, i syfte att kunna uppfylla de formaliteter och krav som var nödvändiga för att tillträda sitt uppdrag.

125    I punkt 50 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:958), medgav generaladvokaten att det krav som föreskrivs i artikel 224.2 i den spanska vallagen kan utgöra ett villkor för att kandidater som valts som ledamöter av Europaparlamentet faktiskt ska kunna tillträda sina uppdrag. Enligt generaladvokaten Szpunar kan detta krav däremot inte utgöra ett villkor för att erhålla ställningen som parlamentsledamot och för att erhålla de rättigheter och förmåner som är förenade med denna ställning, däribland immunitet, eftersom detta skulle hindra en person som lagligen valts som parlamentsledamot från att uppfylla de formaliteter och krav som är nödvändiga för att tillträda sitt uppdrag.

126    Det är mot denna bakgrund som punkt 51 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:958), ska läsas. I denna punkt anges att även om det är logiskt att parlamentet ska underrättas om valresultatet genom ett officiellt meddelande från medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.1 i arbetsordningen, utgör detta meddelande inte den handling genom vilken ställningen som parlamentsledamot erhålles.

127    Den ståndpunkt som generaladvokaten Szpunar uttryckte i punkt 51 i sitt förslag till avgörande i målet Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:958), kan således inte anföras till stöd för sökandenas argument att parlamentet vid behörighetsprövningen var skyldigt att beakta det resultat från valet den 26 maj 2019 som angavs i tillkännagivandet av den 13 juni 2019, i stället för det resultat som de spanska myndigheterna officiellt meddelade den 17 juni 2019.

128    Sökandena har för det andra gjort gällande att de spanska myndigheterna inte hade befogenhet att uppställa det krav som anges i artikel 224.2 i den spanska vallagen. Villkoret att eden om att respektera den spanska konstitutionen ska avläggas är nämligen inte en del av ”valförfarandet” i medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 8 i valakten och omfattas följaktligen inte av hänvisningen i denna artikel till nationell lagstiftning. Sökandena har tillagt att enligt artikel 223.2 FEUF ankommer det på parlamentet att fastställa regler och allmänna villkor för hur dess ledamöter ska utföra sina åligganden, eftersom denna befogenhet inte har delegerats till medlemsstaterna. När en parlamentsledamot erhåller denna ställning till följd av tillkännagivandet av resultatet från valet till Europarlamentet, omfattas alla efterföljande formaliteter av den befogenhet som förskrivs i ovannämnda artikel.

129    Av punkterna 97–109 ovan framgår att parlamentet inte har befogenhet att avgöra tvister som har sitt upphov i nationella bestämmelser som det inte hänvisas till i valakten, såsom det krav som föreskrivs i artikel 224.2 i den spanska vallagen.

130    Av detta följer att även under antagandet att Konungariket Spanien inte hade befogenhet att införa ovannämnda krav i sina nationella bestämmelser, hade den dåvarande talmannen inte befogenhet att påpeka denna avsaknad av befogenhet och särskilt inte att ifrågasätta huruvida den lista över valda kandidater som de spanska myndigheterna officiellt meddelat den 17 juni 2019 var lagenlig.

131    Det ska dessutom erinras om att tribunalen inte heller är behörig att pröva vare sig huruvida Konungariket Spanien, med beaktande av artikel 223.2 FEUF och artikel 8 i valakten, hade befogenhet att införa det krav som föreskrivs i artikel 224.2 i den spanska vallagen, eller huruvida detta krav är förenligt med unionsrätten, eftersom dessa frågor omfattas av de nationella domstolarnas behörighet och, i förekommande fall, av EU-domstolens behörighet, om en talan om fördragsbrott väcks vid den enligt artikel 258 FEUF eller en begäran om förhandsavgörande inges till den enligt artikel 267 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2009, Italien och Donnici/parlamentet, C‑393/07 och C‑9/08, EU:C:2009:275, punkt 65, och beslut av den 8 oktober 2020, Junqueras i Vies/parlamentet, C‑201/20 P(R), ej publicerat, EU:C:2020:818, punkt 60).

132    För fullständighetens skull påpekar tribunalen att enligt artikel 223.2 FEUF ska parlamentet på eget initiativ genom förordningar i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, efter yttrande från kommissionen och sedan rådet gett sitt godkännande, fastställa regler och allmänna villkor för hur dess ledamöter ska utföra sina åligganden.

133    De allmänna villkoren för hur Europaparlamentets ledamöter ska utföra sina åligganden föreskrivs i avsnitt I i Europarlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT L 262, 2005, s. 1), under rubriken ”Bestämmelser och allmänna villkor för hur Europaparlamentets ledamöter ska fullgöra sina åligganden”, och avser huvudsakligen hur uppdraget som parlamentsledamot ska utövas och inte formaliteterna innan uppdraget tillträds.

134    Artikel 223.2 FEUF ger följaktligen parlamentet exklusiv befogenhet att fastställa reglerna för parlamentsledamöterna och, inom denna ram, de ”allmänna” villkoren för utövandet av mandatet som parlamentsledamot. Av nämnda artikel framgår däremot inte uttryckligen att parlamentet även har en sådan exklusiv befogenhet att fastställa villkor eller krav för perioden innan en parlamentsledamot tillträder sitt uppdrag.

135    Sökandenas argument att Konungariket Spanien inte hade befogenhet att uppställa det krav som föreskrivs i artikel 224.2 i den spanska vallagen och som är ett villkor för utövandet av mandatet som ledamot av Europaparlamentet måste följaktligen underkännas, eftersom det är verkningslöst.

136    Mot bakgrund av det ovan anförda ska, för det tredje, även sökandenas påstående att domstolens vice ordförande i punkt 74 i beslutet av den 20 december 2019, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet (C‑646/19 P(R), ej publicerat, EU:C:2019:1149), fastslog att de formaliteter som uppfylls efter det att rösträkningen har genomförts inte utgör en del av valförfarandet underkännas, eftersom det är verkningslöst.

137    Det ska erinras om att domstolens vice ordförande i punkt 74 i beslutet av den 20 december 2019, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet (C‑646/19 P(R), ej publicerat, EU:C:2019:1149), konstaterade att med beaktande av den omständigheten att enligt artikel 14.3 FEU, artikel 223.1 FEUF, artikel 39 i stadgan och artikel 1 i valakten ska valet av ledamöter till Europaparlamentet omfattas av principen om allmänna, direkta, fria och hemliga val, kan det inte vid första anblicken uteslutas att den akt genom vilken förfarandet för val av parlamentsledamöter avslutas utgörs av den akt som innehåller resultatet från rösträkningen, vilket skulle innebära att uppfyllandet av alla efterföljande formaliteter som föreskrivs i nationell rätt inte är en del av detta valförfarande.

138    Det måste dock konstateras, för det första, att ovannämnda bedömning gjordes innan överklagandet av beslutet av den 1 juli 2019, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet (T‑388/19 R, ej publicerat, EU:T:2019:467), hade avgjorts. Det kan således inte anses att domstolens vice ordförande antog en slutlig ståndpunkt i denna fråga.

139    Även under antagandet att Konungariket Spanien inte hade befogenhet att ålägga en sådan formalitet skulle, för det andra, ett sådant konstaterande av domstolens vice ordförande i vart fall inte kunna ge parlamentet befogenhet att vägra att beakta den lista över valda kandidater som officiellt meddelats av de spanska myndigheterna, och detta av de skäl som anges i punkterna 97–114 och 117–119 ovan.

140    Sökandenas påstående måste följaktligen underkännas.

141    Sökandena har för det fjärde hävdat att av domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), framgår att ”de nödvändiga formaliteterna” som en parlamentsledamot ska uppfylla för att kunna inta sin plats i Europaparlamentet ska uppfyllas uteslutande vid denna institution.

142    Ovannämnda påstående bekräftas dock inte av domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115).

143    Det ska erinras om att domstolen i det mål som gav upphov till domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), uteslutande hade anmodats att avgöra frågan om huruvida artikel 9 i protokoll nr 7 ska tolkas så, att en person som officiellt har förklarats vald till Europaparlamentet medan vederbörande varit häktad i ett förfarande avseende allvarliga brott, men som inte har tillåtits att uppfylla vissa krav enligt nationell rätt efter en sådan förklaring eller att bege sig till Europaparlamentet, för att delta i dess första session, ska anses åtnjuta immunitet enligt denna artikel. Vid jakande svar önskade den hänskjutande domstolen även få klarhet i huruvida denna immunitet innebär att häktningen av den berörda personen ska hävas, för att vederbörande ska kunna bege sig till Europaparlamentet och där uppfylla de formaliteter som krävs.

144    I punkt 88 och andra strecksatsen i domslutet i domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115), besvarade domstolen den andra frågan så, att den immunitet som föreskrivs i artikel 9 andra stycket i protokoll nr 7 innebär, förutsatt att det inte har begärts att denna immunitet ska upphävas, att den berörda personen måste kunna bege sig till Europaparlamentet och där uppfylla ”de formaliteter som krävs”. I detta sammanhang kan enbart hänvisningen till de formaliteter som ska uppfyllas vid parlamentet inte tolkas så, att den betyder att domstolen uteslöt att en parlamentsledamots tillträdande av sitt uppdrag kan omfattas av vissa formaliteter enligt nationell rätt.

145    Sökandenas argument ska följaktligen underkännas.

146    Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att omöjligheten för sökandena att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet inte följde av den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter, utan av tillämpningen av spansk rätt, såsom denna tillämpning speglades i meddelandena av den 17 och 20 juni 2019, i fråga om vilka den dåvarande talmannen och, mer allmänt, parlamentet inte hade något utrymme för skönsmässig bedömning.

147    Sökandena kan följaktligen inte hävda att den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter hade till rättsverkan att de berövades möjligheten att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet.

iii) Den påstådda förklaringen om att sökandenas platser var vakanta

148    Sökandena har hävdat att den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter, vilken grundades på meddelandena av den 17 och 20 juni 2019, innebar att talmannen förklarade att deras platser var vakanta, trots att det skäl som motiverade denna förklaring inte anges som ett skäl i artikel 13.1 i valakten.

149    Här räcker det att påpeka att såsom parlamentet har konstaterat förklarade varken den dåvarande talmannen eller parlamentet att sökandenas platser var vakanta.

150    Den rättsverkan som sökandena har hävdat föreligger till följd av parlamentets förklaring om att deras platser var vakanta existerar följaktligen inte.

151    Enligt lydelsen i artikel 13.1 i valakten blir en plats vakant när mandatet för en ledamot av parlamentet upphör på grund av att han begär sitt entledigande, avsätts eller avlider, eller på grund av att mandattiden löper ut. Enligt artikel 13.3 i valakten ska de nationella myndigheterna underrätta parlamentet om att en parlamentsledamots mandat har upphört på grund av att den mandattid som uttryckligen föreskrivs i nationell rätt har löpt ut.

152    I förevarande fall förklarade Konungariket Spanien vid förhandlingen att trots lydelsen i artikel 224.2 i den spanska vallagen har den omständigheten att eden inte avläggs enligt spansk rätt inte till verkan att de valda kandidaternas platser blir ”vakanta” i den mening som avses i artikel 13 i valakten, utan endast att möjligheten att inta platserna tillfälligt upphävs. Konungariket Spanien har således bekräftat att dessa platser förblir ”reserverade” för de valda kandidaterna, vid behov under hela valperioden, i avvaktan på att de avlägger den ed om att respektera den spanska konstitutionen som avses i artikel 224.2 i den spanska vallagen.

153    Den tillfälliga omöjligheten för sökandena att inta sina platser i parlamentet följer följaktligen inte av den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter, utan av tillämpningen av spansk rätt.

iv)    Underlåtenheten att brådskande ta initiativ till att bekräfta sökandenas immunitet och privilegier

154    Sökandena har hävdat att den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter innebar att talmannen avslog deras begäran om att han skulle ta initiativ till att bekräfta deras immunitet och privilegier i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen (se punkterna 64 och 79 ovan).

155    Av tribunalens praxis framgår att talmannen inte alls är tvungen att ta initiativ till att bekräfta en parlamentsledamots immunitet och privilegier och att talmannen därvid har ett utrymme för skönsmässig bedömning, och detta även om ledamoten är häktad eller berövad rätten att fritt röra sig i uppenbar strid med sin immunitet och sina privilegier (beslut av den 20 januari 2021, Junqueras i Vies/parlamentet, T‑734/19, ej publicerat, EU:T:2021:15, punkt 44).

156    Även under antagandet att den dåvarande talmannen hade tillerkänt sökandena ställningen som parlamentsledamöter, kunde han under alla omständigheter ha vägrat att brådskande ta initiativ i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen.

157    Underlåtenheten att ta ett sådant initiativ kan följaktligen inte betraktas som en bindande rättsverkan som följer av att den dåvarande talmannen vägrade att tillerkänna sökandena ställningen som parlamentsledamöter, utan är en följd av det utrymme för skönsmässig bedömning som talmannen har i detta sammanhang enligt artikel 8 i arbetsordningen.

158    Även under antagandet att avslaget på sökandenas begäran enligt artikel 8 i arbetsordningen att den dåvarande talmannen skulle ta initiativ till att bekräfta deras immunitet och privilegier skulle vara en följd av talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter, framgår det dessutom av tribunalens praxis att en sådan vägran under inga omständigheter har några bindande verkningar i förhållande till de spanska myndigheterna (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 20 januari 2021, Junqueras i Vies/parlamentet, T‑734/19, ej publicerat, EU:T:2021:15, punkterna 62 och 65).

v)      Underlåtenheten att tillkännage den påstådda begäran om fastställelse av sökandenas immunitet och privilegier i kammaren och hänvisa den till parlamentets ansvariga utskott

159    Sökandena har hävdat att den omständigheten att den dåvarande talmannen, i strid med artikel 9.1 i arbetsordningen, inte tillkännagav deras begäran om fastställelse av immunitet och privilegier i kammaren och inte hänvisade den till det ansvariga utskottet är en rättsverkan som följer av talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter (se punkt 68 ovan).

160    Tribunalen erinrar om att sökandena i sin replik gjorde gällande att de i sin skrivelse av den 20 juni 2019 hade begärt att den dåvarande talmannen dels brådskande skulle ta initiativ till att bekräfta deras immunitet och privilegier i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen, dels skulle fastställa deras immunitet och privilegier i enlighet med artikel 9 i arbetsordningen. De har vidare hävdat att de i denna skrivelse lade betoningen på artikel 8 i arbetsordningen endast för att understryka den brådskande situation som de befann sig i. De har dessutom hävdat att det inte inrättas separata förfaranden genom artiklarna 8 och 9 i arbetsordningen och att det följaktligen inte finns anledning att skilja mellan en begäran om brådskande bekräftelse av immunitet och privilegier i den mening som avses i artikel 8 i arbetsordningen och en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier i den mening som avses i artikel 9 i arbetsordningen.

161    Enligt artikel 9.1 i arbetsordningen ska varje begäran ställd till talmannen från en ledamot eller en före detta ledamot om fastställelse av immunitet och privilegier tillkännages i kammaren och hänvisas till ansvarigt utskott.

162    Av lydelsen i denna bestämmelse följer således att dess tillämpning villkoras av att det föreligger en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier som ställts till parlamentets talman från en ledamot eller en före detta ledamot.

163    I förevarande fall begärde sökandena i skrivelsen av den 20 juni 2019 att ”parlamentets [dåvarande] talman, i enlighet med artikel 8 [i arbetsordningen och] efter samråd med ordföranden för utskottet för rättsliga frågor, brådskande [skulle] vidta alla nödvändiga åtgärder för att bekräfta [deras] immunitet och privilegier”. Denna begäran var skriven med fet stil och i den hänvisades inte till artiklarna 7 och 9 i arbetsordningen. Sökandena räknade vidare upp de nödvändiga åtgärder som de begärde ”särskilt” skulle vidtas, däribland fastställelse av deras immunitet och privilegier (se punkt 25 ovan).

164    Det ska följaktligen anses att ovannämnda begäran om fastställelse av immunitet och privilegier inte formulerades separat, utan framställdes inom ramen för begäran om att åtgärder brådskande skulle vidtas för att bekräfta sökandenas immunitet och privilegier i enlighet med artikel 8 i arbetsordningen, som var den enda artikel som uttryckligen angavs i skrivelsen av den 20 juni 2019.

165    I motsats till vad sökandena har hävdat framgår det av rättspraxis att åtskillnad ska göras mellan en begäran grundade på artikel 8 i arbetsordningen och en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier grundad på artiklarna 7 och 9 i arbetsordningen (beslut av den 20 januari 2021, Junqueras i Vies/parlamentet, T‑734/19, ej publicerat, EU:T:2021:15, punkterna 42–46, 57 och 61).

166    Med hänsyn till att det således inte förelåg en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier som vederbörligen ingivits av sökandena med stöd av artiklarna 7 och 9 i arbetsordningen, kan den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna sökandena ställningen som parlamentsledamöter inte ha resulterat i en underlåtenhet att tillkännage nämnda begäran i kammaren och hänskjuta den till ansvarigt utskott.

167    Mot bakgrund av det ovan anförda ska det konstateras att den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna sökandena ställningen som parlamentsledamöter inte är en akt som har bindande rättsverkningar som kan påverka sökandenas intressen i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 74 ovan.

168    Talan om ogiltigförklaring av nämnda vägran kan följaktligen inte tas upp till prövning.

 Instruktionen av den 29 maj 2019

169    Parlamentet har gjort gällande att genom instruktionen av den 29 maj 2019 upphävdes endast tillfälligt en informell praxis, som aldrig haft utformningen av ett bindande rättsligt åtagande för parlamentet. Denna instruktion har således inte rättsverkningar i förhållande till tredje man i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF.

170    Sökandena har bestritt detta rättegångshinder, av det skälet att i motsats till vad parlamentet har påstått utgör praxisen i fråga ett ”väsentligt steg” för att de valda kandidaterna ska kunna tillträda sitt uppdrag och utöva sitt mandat i enlighet med artikel 3.2 i arbetsordningen.

171    Institutionen har som praxis att i sina lokaler tillhandahålla en särskild mottagningstjänst för de nyvalda kandidaterna från och med valdagen och fram till utgången av den vecka då den första sessionen efter valet till Europaparlamentet hålls.

172    Mottagningstjänsten syftar till att, innan de valda kandidaternas mandat inleds, hjälpa dem i den första kontakten med parlamentet och så långt det är möjligt underlätta för dem i tillträdandet av deras uppdrag.

173    Parlamentet förklarade vid förhandlingen att inom ramen för den särskilda mottagningstjänsten erhåller de valda kandidaterna antingen en tillfällig ackreditering och ett tillfälligt passerkort som ger dem tillträde till parlamentets lokaler, eller en permanent ackreditering och ett permanent passerkort, om den medlemsstat där de är medborgare redan officiellt har meddelat parlamentet det slutliga resultatet av valet till Europaparlamentet i enlighet med artikel 3 i arbetsordningen. Vidare finns det montrar där de valda kandidaterna kan få information rörande olika ämnen, bland annat om de administrativa formaliteter som ska uppfyllas och om ekonomiska frågor. Parlamentet har slutligen angett att det ankommer på de valda kandidaterna att ta direkt kontakt med institutionens administrativa avdelningar, så att de administrativa åtgärder som är nödvändiga för tillträdandet av uppdraget som parlamentsledamot kan vidtas.

174    Parlamentet har dessutom angett att det permanenta passerkort som ges till de valda kandidater som officiellt har meddelats till parlamentet inte börjar gälla förrän öppnandet av den första sessionen efter valet, vilken markerar början på den nya valperioden.

175    Parlamentet har slutligen angett att i praktiken inleds även förfarandet för behörighetsprövning, som genomförs av parlamentets utskott för rättsliga frågor i enlighet med artikel 3.3 i arbetsordningen, först efter öppnandet av den första sessionen efter valet. Under perioden för behörighetsprövning, vilken kan sträcka sig över flera månader, får de valda kandidaterna lämna in alla användbara uppgifter och handlingar till nämnda utskott, däribland förklaringen om att de inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som parlamentsledamot.

176    Parlamentet har i detta sammanhang som svar på en fråga från tribunalen bekräftat att även om det i artikel 3.2 i arbetsordningen föreskrivs att förklaringen om att de inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som parlamentsledamot ”om möjligt” ska avges senast sex dagar före parlamentets första sammanträde efter valet, rör det sig inte på något sätt om en skyldighet.

177    I förevarande fall inrättade parlamentet efter valet den 26 maj 2019 den särskilda mottagningstjänsten i sin så kallade ”welcome village” i lokalerna i Bryssel (Belgien) och Strasbourg (Frankrike), vilken var öppen till och med den 4 juli 2019.

178    Genom instruktionen av den 29 maj 2019, som gavs muntligen av den dåvarande talmannen, beslutade talmannen dels att frysa beviljandet av tillfälliga ackrediteringar till de kandidater som hade valts i Spanien och att tillfälligt upphäva de som redan hade beviljats vissa av dessa kandidater, dels att neka dem tillträde till ”welcome village” till dess att de spanska myndigheterna officiellt hade meddelat resultatet av valet den 26 maj 2019. Som det framgår av ett e‑postmeddelande från den dåvarande talmannen av den 30 maj 2019, vilket parlamentet har ingett som bilaga till invändningen om rättegångshinder av den 19 september 2019, var syftet med denna instruktion att inte störa det nationella valförfarandet, med hänsyn till att valresultatet inte ännu var slutgiltigt och att rösträkningen fortfarande pågick.

179    Tribunalen konstaterar för det första, med hänsyn till lydelsen i instruktionen av den 29 maj 2019, såsom den förtydligats i ovannämnda e‑postmeddelande, att den dåvarande talmannen vidtog en åtgärd som rörde den interna organisationen och endast var avsedd att ha tillfälliga verkningar, i avvaktan på det slutliga resultatet från det val som hållits i Spanien och de spanska myndigheternas officiella meddelande av nämnda resultat till parlamentet.

180    För det andra påverkade instruktionen av den 29 maj 2019, i motsats till vad sökandena har påstått, inte på något sätt möjligheten för de kandidater som hade valts i Spanien att erhålla en permanent ackreditering och ett permanent passerkort, så att de skulle kunna inta sina platser i parlamentet redan vid öppnandet av den första sessionen efter valet till Europaparlamentet. Av övervägandena i punkterna 117, 118, 129 och 130 ovan och de förklaringar som parlamentet tillhandahöll vid förhandlingen, vilka anges i punkterna 173–175 ovan, framgår nämligen att den permanenta ackrediteringen och det permanenta passerkortet kan beviljas av parlamentet först efter det att det officiella meddelandet om valresultatet, som anges i artikel 3 i arbetsordningen, har mottagits.

181    Tribunalen påpekar för det tredje att även under antagandet att sökandena, som de har påstått, inte kunde avge förklaringen om att de inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet och förklaringen om ekonomiska intressen, vilka avses i artikel 3 i arbetsordningen respektive artikel 4 i bilaga I till arbetsordningen, eftersom de inte hade tillträde till ”welcome village”, där de nödvändiga blanketterna för detta ändamål delades ut, var denna omständighet i vart fall inte av en sådan art att den kunde påverka deras möjlighet att inta sina platser i parlamentet från och med öppnandet av den första sessionen efter valet till Europaparlamentet.

182    Av artikel 3.1, 3.2 och 3.3 i arbetsordningen följer att medan förfarandet för behörighetsprövning pågår får endast valda kandidater vilkas namn finns med på den lista med valresultatet som de nationella myndigheterna har meddelat inta sina platser i parlamentet (se punkterna 109–114 ovan). Enligt artikel 3.2 i arbetsordningen får i vart fall förklaringen om att vederbörande inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som parlamentsledamot dessutom avges efter det att den första sessionen efter valet till Europaparlamentet har öppnats, vilket parlamentet bekräftade vid förhandlingen (se punkterna 175 och 176 ovan).

183    Tribunalen konstaterar dessutom att sökandena inte har gjort gällande att instruktionen av den 29 maj 2019 förbjöd de kandidater som valts i Spanien att inge sin förklaring om att de inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som parlamentsledamot och förklaringen om ekonomiska intressen till parlamentet. Instruktionen i fråga riktade sig dessutom inte till de kandidater som valts i Spanien, utan till institutionens generalsekreterare (se punkt 18 ovan).

184    I motsats till vad sökandena har påstått hade instruktionen av den 29 maj 2019 följaktligen inte till verkan att hindra dem från att vidta de administrativa steg som var nödvändiga för att de skulle kunna tillträda sitt uppdrag och utöva sitt mandat, vilka avses i artikel 3.2 och 3.3 i arbetsordningen, det vill säga avge förklaringen om de inte innehade något uppdrag som var oförenligt med uppdraget som parlamentsledamot och förklaringen om ekonomiska intressen.

185    Med beaktande av det ovan anförda var instruktionen av den 29 maj 2019 inte upphovet till att det var omöjligt för sökandena att tillträda sitt uppdrag, inta sina platser i parlamentet och utöva sitt mandat från och med öppnandet av den första sessionen efter valet, det vill säga från och med den 2 juli 2019. Denna instruktion berövade på sin höjd sökandena parlamentets hjälp inför tillträdandet av uppdraget som parlamentsledamot från och med det att instruktionen antogs och fram till den 17 juni 2019, som var den dag då de spanska myndigheterna ingav sitt officiella meddelande med valresultatet till parlamentet.

186    Av detta följer att instruktionen av den 29 maj 2019 – med hänsyn till dess innehåll, dess tillfälliga karaktär och det sammanhang i vilket den antogs – inte hade några bindande rättsverkningar som kunde påverka sökandenas intressen i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 74 ovan.

187    Talan om ogiltigförklaring av instruktionen av den 29 maj 2019 kan följaktligen inte tas upp till prövning.

188    Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att förevarande talan inte är riktad mot akter mot vilka talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF och följaktligen ska avvisas, utan att det är nödvändigt att pröva de andra invändningar om rättegångshinder som parlamentet har framställt.

 Rättegångskostnader

189    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

190    Eftersom sökandena har tappat målet, ska de, i enlighet med parlamentets yrkanden, förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta parlamentets rättegångskostnader vid tribunalen i förevarande mål och i målen T‑388/19 R och T‑388/19 R-RENV samt vid domstolen i målet C‑646/19 P(R).

191    Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska Konungariket Spanien bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Talan avvisas.

2)      Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europarlamentets rättegångskostnader, inbegripet i målen T388/19 R, C646/19 P(R) och T388/19 R-RENV.

3)      Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

Marcoulli

Frimodt Nielsen

Schwarcz

Iliopoulos

 

      Norkus

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 juli 2022.

Underskrifter


Innehållsförteckning




*      Rättegångsspråk: engelska.