FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
ATHANASIOS RANTOS
föredraget den 9 september 2021 (1)
Mål C‑581/20
Skarb Państwa Rzeczypospolitej Polskiej reprezentowany przez Generalnego Dyrektora Dróg Krajowych i Autostrad
mot
TOTO SpA – Costruzioni Generali,
Vianini Lavori SpA
(begäran om förhandsavgörande från Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen, Bulgarien)
”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande av beslut på privaträttens område – Förordning (EU) nr 1215/2012 – Begreppet privaträttens område – Interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder – Kontrakt om anläggande av allmän väg”
1. År 2015, i syfte att säkerställa skyldigheter som åtagits inom ramen för ett i Polen ingått offentligt kontrakt om anläggande av ett motortrafikledsavsnitt, inlämnade de företag som hade tilldelats kontraktet garantier ställda av ett bulgariskt försäkringsbolag till den upphandlande myndigheten.
2. Flera år senare yrkade innehavarna av kontraktet vid en polsk domstol – utan framgång – att den upphandlande myndigheten på ett interimistiskt sätt skulle förbjudas att använda dessa garantier. De framställde ett liknande yrkande inför bulgariska domstolar, vilket avslogs i första instans men bifölls i andra instans.
3. Den polska upphandlande myndigheten har överklagat till Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen, Bulgarien). Enligt överklagandet måste det bland annat klargöras om de bulgariska domstolarna, med beaktande av artikel 35 i förordning (EU) nr 1215/2012(2), har internationell behörighet att anta de interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder(3), som har begärts.
4. Såvida jag inte misstar mig har domstolen än så länge endast uttalat sig vid ett enda tillfälle om denna artikel.(4) Domar som meddelats i enlighet med tidigare instrument(5) kastar ljus över den hänskjutande domstolens betänkligheter, dock utan att klargöra dem.
5. I enlighet med domstolens anvisningar kommer detta förslag till avgörande endast att behandla den andra tolkningsfrågan. Svaret kommer att kräva en granskning av förhållandet mellan två domstolar i olika medlemsstater – den som är behörig att pröva målet i sak och den som bara behandlar frågan om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder – i gränsöverskridande ärenden, för vilka artikel 35 syftar till att förebygga ”att parterna lider skada till följd av de långa väntetider som av nödvändighet ingår i alla internationella processer”.(6)
I. Rättslig ram
A. Förordning nr 1215/2012
6. I skäl 33 anges följande:
”När interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, beslutas av en domstol som är behörig att pröva målet i sak, bör det säkerställas att åtgärderna omfattas av fri rörlighet enligt denna förordning. Interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som beslutats av en sådan domstol utan svarandens hörande bör dock inte erkännas och verkställas enligt denna förordning, såvida inte den dom som inbegriper åtgärden delges svaranden före verkställigheten. Detta bör inte hindra att sådana åtgärder erkänns och verkställs enligt nationell lagstiftning. Om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, beslutas av en domstol i en medlemsstat som inte är behörig att pröva målet i sak bör verkningarna av dessa enligt denna förordning vara begränsade till den berörda medlemsstatens territorium.”
7. Artikel 2 har följande lydelse:
”Definitioner till denna förordning:
a) dom: varje avgörande som har meddelats av en domstol i en medlemsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut, förordnande om verkställighet, samt domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader.
I kapitel III avses med dom även beslut om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som beslutas av en domstol som enligt denna förordning är behörig att pröva målet i sak. Begreppet omfattar inte en interimistisk åtgärd, inbegripet säkerhetsåtgärd, som beslutas av en sådan domstol utan svarandens hörande, såvida inte den dom som innehåller åtgärden har delgetts svaranden före verkställigheten.
…”
8. Artikel 29, i avsnittet ”Litispendens och mål som har samband med varandra”, har följande lydelse:
”1. Om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter, ska varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 31.2.
2. I sådana fall som avses i punkt 1 ska, på begäran av en domstol vid vilken talan väckts, varje annan domstol vid vilken talan väcks utan dröjsmål underrätta den förstnämnda domstolen om vilket datum den mottog stämningsansökan i enlighet med artikel 32.
3. När det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, ska övriga domstolar självmant förklara sig obehöriga till förmån för den domstolen.”
9. Artikel 35 (”Interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder”):
”Interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en medlemsstat, får begäras hos domstolarna i den medlemsstaten, även om en domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak.”
10. Artikel 36, i avsnittet ”Erkännande”:
”1. En dom som meddelats i en medlemsstat ska erkännas i övriga medlemsstater utan att något särskilt förfarande behöver användas.
…”
11. Artikel 42.2 har följande lydelse:
”För verkställighet i en medlemsstat av en dom som meddelats i en annan medlemsstat och som innehåller beslut om en interimistisk åtgärd, inbegripet en säkerhetsåtgärd, ska sökanden till den behöriga verkställande myndigheten lämna in
a) en kopia av domen som uppfyller de nödvändiga villkoren för att fastställa dess äkthet,
b) det intyg som utfärdats enligt artikel 53 vilket innehåller en beskrivning av åtgärden och intygar att
i) domstolen är behörig att pröva målet i sak,
ii) domen är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten, och
c) bevis på delgivning av domen om åtgärden beslutats utan att svaranden kallats att inställa sig.”
12. I artikel 45.1 c föreskrivs följande:
”1. Vid ansökan från en berörd part ska erkännande av en dom vägras om
c) domen är oförenlig med en dom som har meddelats samma parter i den anmodade medlemsstaten”
B. Nationell rätt. Grazhdanski Protsesualen Kodeks(7)
13. I detta mål är artikel 18 relevant (staters immunitet), liksom artiklarna 389–396 (antagande av interimistiska åtgärder), artiklarna 397–403 (säkerhetsåtgärder) samt artiklarna 274–280 (överklagande av beslut).
14. Det är inte nödvändigt att återge dessa artiklar, eftersom mitt förslag till avgörande endast kommer att behandla tolkningen av artikel 35 i förordning nr 1215/2012.
II. Bakgrund, tvisterna och tolkningsfrågorna
15. Genom ett kontrakt av den 30 juli 2015 tilldelade Skarb Państwa Rzeczypospolitej Polskiej reprezentowany przez Generalnego Dyrektora Dróg Krajowych i Autostrad (nedan kallat det polska finansministeriet) företagen TOTO SpA – Costruzioni Generali och Vianini Lavori SpA, vilka agerade i egenskap av ett i Italien registrerat konsortium, anläggandet av motortrafikleden S-5 Poznan-Breslavia, avsnittet Poznan A2, Gluchovo-Wronczyn.
16. Parterna inkluderade en klausul i kontraktet, klausul 20.6, enligt vilken eventuella tvister skulle avgöras av domstolarna i det land där den upphandlande myndigheten har sin hemvist, det vill säga av polska domstolar.(8)
17. I kontraktet ställdes garantierna nr 02900100000348 och nr 02900100000818 för att säkerställa kontraktets fullgörande(9) respektive eventuell betalning av ett ”avtalsvite” efter arbetets slutförande.(10) Båda garantierna ställdes av det bulgariska försäkringsbolaget Evroins AD och de är underställda polsk materiell rätt.
18. Företagen som hade tilldelats kontraktet väckte var sin negativ fastställelsetalan mot det polska finansministeriet vid Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa, Polen). De yrkade att domstolen ska fastställa att finansministeriet inte har rätt att kräva betalning av det avtalade avtalsvitet, eftersom förutsättningarna för detta inte var uppfyllda och/eller att motparten inte hade någon rätt till avtalsvite på grund av den försenade fullgörelse av kontraktet som motparten har gjort gällande.(11)
19. De yrkade även att domstolen ”ska anta interimistiska åtgärder för att i synnerhet förbjuda det polska finansministeriet från att begära överföring av garantierna nr 02900100000348 och 02900100000818, vilka har ställts av försäkringsbolaget Evroins AD”.(12)
20. Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa) beslutade den 7 juni 2019 att inte vidta de interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder som det hade ansökts om.(13)
21. Den 31 juli 2019 yrkade de båda företagen som var innehavare av kontraktet återigen att åtgärderna skulle antas, denna gång vid Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia, Bulgarien), till stöd för sin talan vid Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa).
22. Ansökan avslogs i första instans, men beviljades efter överklagande till Sofiyski apelativen sad (Appellationsdomstolen i Sofia, Bulgarien). Denna sistnämnda domstol meddelade ett beslut om kvarstad, förenat med ett borgensvillkor, avseende det polska finansministeriets fordran, bestående av garantierna nr 02900100000348 och nr 02900100000818 som ställts till dess förmån av försäkringsbolaget Evroins AD.
23. Det polska finansministeriet överklagade till Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen, Bulgarien). I samband med detta överklagande inlämnades även ett europeiskt betalningsföreläggande i enlighet med förordning (EG) nr 1896/2006(14), standardformulär E.(15)
24. Innehavarna av kontraktet, vilka hade motsatt sig föreläggandet genom standardformulär F i förordning nr 1896/2006, bifogade formuläret i svarsskrivelsen till överklagandet.
25. Mot denna bakgrund ställer Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen) följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Ska artikel 1 i [förordning nr 1215/2012] tolkas så, att en talan som den som avses i förevarande begäran om förhandsavgörande i sin helhet eller delvis ska anses höra till privaträttens område i den mening som avses i artikel 1.1 i nämnda förordning?
2) Om en part har utövat rätten att ansöka om interimistiska åtgärder/säkerhetsåtgärder och domstolen som är behörig att pröva målet i sak redan har meddelat ett beslut rörande denna ansökan, ska då den domstol vid vilken en ansökan om interimistiska åtgärder på samma grund och enligt artikel 35 i [förordning nr 1215/2012] har ingetts, förklaras vara obehörig från den tidpunkt då uppgifter framkommer som visar att domstolen som är behörig att pröva målet i sak har meddelat ett avgörande rörande denna ansökan?
3) Ska villkoren för att besluta om säkerhetsåtgärder enligt artikel 35 i [förordning nr 1215/2012] ges en självständig tolkning för det fall att det framgår av svaren på de två första tolkningsfrågorna att den domstol vid vilken en ansökan enligt artikel 35 i [förordning nr 1215/2012] har lämnats in är behörig? Ska en bestämmelse som i ett fall som det förevarande innebär att det inte är möjligt att besluta om en säkerhetsåtgärd mot ett offentligt organ lämnas utan avseende?”
III. Förfarandet vid domstolen
26. Begäran om förhandsavgörande inkom till domstolens kansli den 5 november 2020. Domstolen nekade att handlägga den enligt artikel 105 i domstolens rättegångsregler.
27. Skriftliga yttranden har inkommit från TOTO – Costruzioni Generali och Vianini Lavori, Republiken Polen och Europeiska kommissionen. Samtliga, liksom det polska finansministeriet, yttrade sig vid förhandlingen den 15 juli 2021.
IV. Analys
28. Såsom jag redan har aviserat kommer mitt förslag till avgörande att inriktas på den andra tolkningsfrågan. Denna avser sammanfattningsvis förhållandet mellan domstolar i olika medlemsstater, vid vilka interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, begärs löpande i enlighet med förordning nr 1215/2012.
29. För att besvara denna fråga krävs en tolkning av artikel 35 i förordning nr 1215/2012, vilken kommer att klargöra huruvida en domstol (i detta fall en bulgarisk domstol) som saknar behörighet att pröva målet i sak kan anta interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, för det fallet den domstol som är behörig att pröva målet i sak (i detta fall en polsk domstol) redan har yttrat sig om en identisk begäran.
30. Innan jag föreslår ett svar på denna fråga kommer jag att redogöra för vissa allmänna aspekter i förordning nr 1215/2012 som kan bidra till diskussionen.
A. Inledande överväganden: interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, i förordning nr 1215/2012
1. Domstolsinternationellabehörighetochrörlighetfördomarominterimistiskaåtgärder,inbegripetsäkerhetsåtgärder
31. Genom förordning nr 1215/2012 införs två sätt för att utverka interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, i tvister som omfattas av dess tillämpningsområde:
– För det första ges internationell behörighet till de domstolar som enligt avsnitten 1–6 i kapitel II även är behöriga att avgöra målet i sak.(16) Dessa domstolars behörighet är inte beroende av att det finns ett visst samband mellan föremålet för åtgärden och domstolslandet.(17) Dessutom, med de förbehåll som jag kommer att ange nedan, omfattas en åtgärd som antas av en behörig domstol i det nationella målet av bestämmelserna om erkännande och verkställighet i förordning nr 1215/2012.
– För det andra medges i artikel 35 i samma förordning att domstolar som saknar behörighet att pröva målet i sak fattar beslut om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, med avseende på samma mål.
32. I detta andra fall underställs dock möjligheten för en domstol som saknar behörighet att pröva målet i sak att avgöra yrkandet om det interimistiska beslutet vissa villkor av EU-domstolen:(18)
– De interimistiska åtgärderna/säkerhetsåtgärderna ska syfta till att ”upprätthålla en faktisk eller rättslig situation i syfte att skydda de rättigheter som det ansöks om erkännande av i sak”.(19)
– Det är inte rimligt att vidta åtgärder som i praktiken ersätter förfarandet som avser prövningen i sak, det vill säga som syftar till att under handläggningen kringgå behörighetsreglerna. (20)
– Det måste finnas en faktisk anknytning mellan den domstol som saknar behörighet att pröva målet i sak och den begärda åtgärden. Beviljandet av åtgärden ”kräver särskild omsorg och ingående kunskap om de konkreta förhållanden inom vars ram åtgärderna skall verka”.(21)
33. Dessa förbehåll har sin grund i att artikel 35 i förordning nr 1215/2012 ger en fördel till den som ansöker om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som kan utnyttjas till att försätta motparten i en ogynnsam situation, eftersom den utgör ett undantag från den i förordningen föreskrivna behörighetsordningen. Av det skälet måste den tolkas restriktivt.(22)
34. Artikel 35 riskerar också att gynna forumshopping(23) och missbruk(24), i och med att den medger ytterligare ett processland.
35. Enligt förordning nr 1215/2012 omfattas dessutom befogenheten hos den domstol som antar interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, i enlighet med artikel 35 av en betydande inskränkning: åtgärdernas verkningar är begränsade till medlemsstatens territorium.(25)
36. Vi får dock inte glömma att tillåtligheten hos de interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder som vidtas av en annan domstol än den som är eller kommer att vara behörig(26) att pröva målet i sak motsvarar de särskilda praktiska behoven hos de interimistiska åtgärderna och säkerhetsåtgärderna(27) som är lätta att uppfatta.
37. Genom denna bestämmelse ges den berörda parten tillfälle att beviljas en interimistisk åtgärd eller en säkerhetsåtgärd i den medlemsstat där de tillgångar eller den person som omfattas av åtgärden är belägen. På detta sätt undviks först olägenheten att behöva föra en process i utlandet, och därefter att behöva få ett erkännande av ett beslut som meddelats av en annan domstol.(28)
38. Denna möjlighet är än mer påkallad i och med att interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som antas av domstolen med behörighet att pröva målet i sak utan att parten hörs (antagandet är oförutsett) i princip(29) inte omfattas av fri rörlighet(30) mellan medlemsstaterna, enligt förordning nr 1215/2012.(31)
39. Uteslutandet av fri rörlighet för denna typ av åtgärder regleras genom definitionen av begreppet ”dom” i artikel 2 a andra stycket i förordning nr 1215/2012. Detta resulterar i praktiken i kravet i dess artikel 42.2: verkställigheten i en medlemsstat av en interimistisk åtgärd, inbegripet säkerhetsåtgärd, som har antagits i en annan medlemsstat av domstolen som dömer i det nationella målet omfattas av inlämning av det intyg som avses i artikel 53. Detta intyg innehåller specifika upplysningar som bekräftar domstolens behörighet och att svaranden har kallats att inställa sig eller – i avsaknad av detta – bevis på att åtgärden har delgetts.
2. Förhållandemellandomstolar
40. Det finns ingen formell hierarki mellan de domstolar som står till förfogande för den part som ansöker om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, utan parten kan välja bland dem. Det kan därmed uppstå situationer med flera processer för interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, för vilka lagstiftaren inte uttryckligen har föreskrivit någon särskild lösning.
a) Fleraförfarandenförinterimistiskaåtgärder,inbegripetsäkerhetsåtgärder
41. Förordning nr 1215/2012 innehåller en specifik bestämmelse (artikel 35) om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder. Man kan hävda att den på detta sätt kompletterar den naturliga behörigheten hos den domstol som har befogenhet att pröva målet i sak att anta sådana åtgärder. Den öppnar samtidigt upp för identiska förfaranden vid olika domstolar, med risken att beslut fattas som är oförenliga sinsemellan.
42. Den prioriteringsprincip som i avsnittet om litispendens och mål som har samband med varandra i förordning nr 1215/2012 reglerar situationer med flera processer med samma parter och som rör samma sak, enligt artikel 29, kan enligt min uppfattning utvidgas till att omfatta steget med interimistiska åtgärder i dessa processer.(32)
43. Enligt denna princip ska varje domstol utom den vid vilken talan först väckts ”självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig”. När det har fastställts att den första domstolen är behörig ska övriga domstolar självmant förklara sig obehöriga till förmån för den domstolen.(33)
44. Såsom jag har förklarat ovan ger samtidig förekomst av ansökningar om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, vid en domstol som är behörig att pröva saken i målet och en domstol som inte är det (men vid vilken ansökan inlämnas enligt artikel 35 i förordning nr 1215/2012) den berörda parten tillfälle att undvika de förseningar som brukar uppkomma i samband med verkställighet i en medlemsstat av en åtgärd som beslutats i en annan.
45. Ur detta perspektiv kan det anses vara motsägelsefullt att den part som begär en interimistisk åtgärd/säkerhetsåtgärd vid en andra domstol, just för att förekomma förseningar hos den första domstolen, enligt regeln om litispendens måste göra detta i staten för det nationella målet, enbart på grund av att ansökan om åtgärden presenterades där först.(34)
46. Ett annat alternativ skulle kunna vara att inte tillämpa – för interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder – den allmänna regeln om litispendens (artikel 29 i förordning nr 1215/2012) och hantera problemet med två med varandra oförenliga domar – om sådana skulle avkunnas – genom att i efterhand besluta om deras erkännande och verkställighet.(35)
47. Jag tror emellertid inte att denna lösning skulle vara förenlig med den förordningen.
48. Även om domstolen inte har yttrat sig om denna möjlighet har den uttalat sig negativt om ”ökning[en] av de behörighetsgrundande rättsliga omständigheterna avseende samma rättsliga förhållande, vilket strider mot konventionens syften”, med avseende på artikel 24 i Brysselkonventionen.(36)
49. För tillfället räcker det att konstatera att undantagen från regeln om litispendens anges i själva förordningen, och att inte något av dem överensstämmer med det som beskrivs.(37) De föreslagna ändringarna med avseende på artikel 35 i förordning nr 1215/2012 införlivades aldrig i texten, vilket talar emot en särskild behandling av litispendensen för begäranden om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, i det nuvarande systemet.(38)
50. Sammanfattningsvis anser jag att regeln om litispendens i artikel 29 i förordning nr 1215/2012 är tillämplig på begäranden om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder. Denna regel får två konsekvenser: a) När den domstol till vilken den första av ansökningarna om interimistiska åtgärder lämnades in har förklarat sig behörig, har denna domstol företräde, och b) från och med den tidpunkten ska den domstol till vilken den efterföljande ansökan om interimistiska åtgärder lämnades in avvisa talan till förmån för den första domstolen.
b) Oförenlighetmellaninterimistiskaåtgärder,inbegripetsäkerhetsåtgärder,somantasavolikadomstolar
51. Domstolen tog sig an en situation med interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som antagits av två olika domstolar (en med behörighet enligt artikel 24 i Brysselkonventionen och en annan som valts av parterna att döma i sak) i målet Italian Leather(39), med avseende på artikel 27.3 i konventionen.
52. I den domen resonerade domstolen enligt följande:
– Den klargjorde att oförenligheten som hindrar erkännande av ett utländskt beslut avser domarnas rättsverkningar, inte förekomsten av olika rättsliga ramar i medlemsstaterna eller domstolarnas skilda tolkningar av ett och samma krav.(40)
– Den fastställde att oförenlighet uppkommer när följderna av domarna i fråga – i och med att de inträffar samtidigt i en medlemsstat – stör dess samhällsordning.(41)
– Den vidhöll att under dessa villkor, och med beaktande av att skälet till att vägra erkännande enligt artikel 27.3 i Brysselkonventionen är av obligatorisk natur, ska domstolen i den stat där det utländska beslutet görs gällande vägra erkännande av detsamma.(42)
53. Överensstämmelsen mellan artikel 27.3 i Brysselkonventionen och nuvarande artikel 45.1 c i förordning nr 1215/2012(43) gör det möjligt att fastslå att denna sistnämnda ska tillämpas på samma sätt.
B. Svar på den andra tolkningsfrågan
54. Tvivlen hos den hänskjutande domstolen i fråga om den andra tolkningsfrågan, liksom parternas argument i detta avseende, grundar sig på flera skäl som jag kommer att behandla enligt följande:
– Jag kommer först att ta upp betydelsen av kontraktsklausulen om val av domstol till förmån för polsk domstol.
– Därefter kommer jag att ta mig an den faktiska anknytningen mellan de begärda åtgärderna och det bulgariska territoriet.
– Slutligen kommer jag att uttala mig om relevansen för den bulgariska domstolen av det polska rättsliga avgörandet enligt vilket de interimistiska åtgärderna, inbegripet säkerhetsåtgärderna, skulle avvisas.
1. Klausulenomvalavdomstol:hinderförantagandetavåtgärderavdebulgariskadomstolarna?
55. Behörigheten hos domstolen i det nationella målet att anta interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, är inte avhängig en särskild anknytning mellan föremålet för åtgärden och domstolen; det är tillräckligt att de omständigheter föreligger som enligt förordning nr 1215/2012 motiverar behörigheten med avseende på saken i målet.
56. En av dessa omständigheter är att parterna har avtalat om val av behörig domstol, genom en klausul som ger exklusiv behörighet enligt artikel 25 i förordning nr 1215/2012.
57. Till följd av dess grund i parternas fria vilja är det emellertid legitimt att fråga sig om varje överenskommelse om behörighet automatiskt omfattar även interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder. Och omvänt går det att ifrågasätta om valet av domstol konsekvent utesluter den befogenhet som föreskrivs i artikel 35 i förordning nr 1215/2012.
58. Domstolen har ännu inte tagit ställning i denna fråga. Domen i målet Italian Leather klargör hursomhelst att behörigheten enligt artikel 35 kan förekomma samtidigt som den hos en annan domstol som parterna valt för att slutligt avgöra tvisten.
59. Jag anser (eller finner åtminstone inga skäl som förhindrar) att parterna genom avtal kan förlänga eller upphäva en domstols internationella behörighet med avseende på interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, när det uppstår en situation som omfattas av förordning nr 1215/2012. Vilka oenigheter som ska omfattas av det avtal om val av domstol som parterna har ingått, och vilka som ska ställas utanför, måste tolkas enligt avtalet.
60. Det skulle givetvis vara lämpligt att parterna uttryckligen angav sin avsikt att klausulen även ska omfatta interimistiska åtgärder. I avsaknad av en tydlig vilja skulle det kunna antas(44) att en klausul om val av domstol, formulerad i allmänna ordalag, utvidgar den valda domstolens behörighet till att även omfatta antagande av interimistiska åtgärder, inbegripet skyddsåtgärder.
61. En sådan lösning skulle emellertid inte vara tillämplig på en utestängning från möjligheten till prövning vid varje annan domstol i andra medlemsstater än den som avtalats(45): avståendet av fördelen i artikel 35 i förordning nr 1215/2012 bör inte vara förmodat.
62. I det nu aktuella målet inkluderade parterna en klausul i kontraktet som i allmänna ordalag gav behörighet till de polska domstolarna att avgöra eventuella oenigheter, eftersom den upphandlande myndigheten hade sin hemvist i Polen.(46)
63. Den hänskjutande domstolen hyser inte några tvivel beträffande de polska domstolarnas exklusiva behörighet att avgöra målet i sak; den ställer sig dock frågan om behörigheten är exklusiv också vad gäller interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder.
64. Den polska regeringens yttrande och yttrandet från innehavarna av kontraktet sammanfaller inte vad gäller räckvidden av valet av domstol i kontraktet.(47) Jag håller med kommissionen om att oavsett om detta val omfattar säkerhetsåtgärder eller inte, och undantar varje annan jurisdiktion, är det något som måste tolkas av den hänskjutande domstolen.(48)
65. I detta sammanhang är det nödvändigt att beakta att för att säkerställa förutsebarhet för parterna kan ”[e]n prorogationsklausul … endast avse redan uppkomna eller framtida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande, vilket innebär att räckvidden av ett avtal om domstols behörighet begränsas till enbart tvister som uppkommer i anledning av det rättsförhållande för vilket avtalet träffades”.(49)
66. Behörighetsklausulen ska därmed inte omfatta en ”tvist [som] inte rimligen kan förutses av det skadelidande bolaget vid den tidpunkt det samtycker till klausulen”.(50)
67. Utan att det påverkar beslutet som ankommer på den hänskjutande domstolen tror jag således att parterna som undertecknat kontraktet med den avtalade klausulen i detta mål rimligen kunde förutse att en av dem – vid behov – skulle komma att ansöka om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, för att invända mot verkställigheten av garantierna. Det är inte ovanligt att det uppstår meningsskiljaktigheter om de upphandlande myndigheternas verkställighet av garantier inom ramen för offentliga kontrakt.
2. Faktiskanknytning
68. Om bedömningen görs att behörighetsklausulen inte omfattar interimistiska åtgärder, och de polska domstolarna därmed inte vidkänns exklusiv behörighet, skulle denna bedömning ändå inte omedelbart innebära en bekräftelse av de bulgariska domstolarnas behörighet såsom de domstolar som parterna kan vända sig till i enlighet med artikel 35 i förordning nr 1215/2012.
69. I ett sådant fall skulle de bulgariska domstolarnas behörighet i första hand bero på tillämpliga nationella bestämmelser. Det skulle dessutom krävas en faktisk anknytning mellan föremålet för den interimistiska åtgärden eller säkerhetsåtgärden och medlemsstatens (Bulgariens) territoriella behörighet.
70. Det har uttryckts tvivel om förekomsten av en sådan faktisk anknytning i detta mål, av två skäl:
– Det faktum att de tillgångar på bulgariskt territorium som åtgärden omfattar avser lös egendom.
– Betalningen av den omtvistade garantin ska göras till det polska finansministeriet, på polskt territorium, med avseende på oegentligheter kopplade till fullgörandet av ett byggnadsavtal som ingåtts och fullgjorts i Polen.(51)
71. Kravet på en faktisk anknytning är direkt förknippat med syftet med artikel 35 i förordning nr 1215/2012, det vill säga att åtgärden ska antas och verkställas i samma medlemsstat. Av det skälet åskådliggörs den faktiska anknytningen av de tillgångar som omfattas av den interimistiska åtgärden/säkerhetsåtgärden.
72. Platsen för betalningen av själva garantin saknar däremot relevans.
73. I förevarande mål – vilket det redan har redogjorts för – syftade de interimistiska åtgärderna, inbegripet säkerhetsåtgärderna, till att garantera anspråk beträffande att det inte föreligger någon rätt för det polska finansministeriet att begära betalning av de garanterade beloppen. I samband med verkställigheten av dessa åtgärder beslutade den bulgariska appellationsdomstolen om kvarstad avseende den polska upphandlande myndighetens fordran gentemot det bulgariska försäkringsbolaget Evroins AD.
74. Den faktiska anknytningen mellan de bulgariska domstolarna och de interimistiska åtgärderna, inbegripet säkerhetsåtgärderna, kommer att bero på om den aktuella fordran anses vara lokaliserad till Bulgarien(52), vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa.
3. DomensommeddelatsiPolensomhinderförantagandetavsäkerhetsåtgärderavdebulgariskadomstolarna
75. Ska den bulgariska domstolen förklara sig obehörig att anta begärda interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, om en identisk ansökan(53) har inlämnats till den (polska) domstol som är behörig att pröva det nationella målet i sak, och denna domstol har avslagit ansökan?
76. Svaret medger två angreppssätt, beroende på om den polska domstolens beslut att inte bevilja interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, är slutgiltigt eller inte. Utifrån de upplysningar som finns att tillgå går det inte med säkerhet att avgöra av vilken typ beslutet är, och jag kommer därför att behandla båda möjligheterna.
a) Slutgiltigtbeslut:desseventuellaerkännande
77. Inom ramen för förordning nr 1215/2012 är det möjligt att avsluta ett förfarande, rörande målet i sak eller säkerhetsåtgärder, som inletts i en medlemsstat genom att åberopa slutgiltigheten(54) hos ett beslut om samma angelägenhet som fattats i en annan stat, enligt tillämpliga handläggningsregler.
78. Av parternas yttranden drar jag slutsatsen att det polska beslutets rättskraft(55) är omtvistad, och denna fråga måste klargöras av den hänskjutande domstolen. I stället för rättskraft (ett begrepp som är svårt att använda sig av i samband med beslut om säkerhetsåtgärder) föredrar jag emellertid att resonera kring slutgiltighet, det vill säga att ett rättsligt avgörande är slutgiltigt och inte kan överklagas.
79. Om det fastställs att beslutet om säkerhetsåtgärder är slutgiltigt i Polen kan dess verkan utvidgas till att omfatta även Bulgarien och hindra antagande av ytterligare åtgärder med avseende på samma parter och som rör samma sak, förutsatt att de faktiska omständigheterna inte förändras.(56)
80. Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen) har också betänkligheter kring vid vilken tidpunkt som den ska dra de rättsliga slutsatserna av ett utländskt beslut. Den ställer sig särskilt frågan om den ska förklara sig obehörig så snart den får kännedom om beslutet.
81. Svaret är i princip jakande. Enligt artikel 36.1 i förordning nr 1215/2012 krävs inte något särskilt förfarande för att erkänna ett beslut som antagits i en annan medlemsstat. Den som vill stödja sig på det måste dock iaktta de formella krav som föreskrivs i artikel 37, genom att presentera en bestyrkt kopia av beslutet och det intyg som avses i artikel 53, vilket – enligt lydelsen i förordningen – inte kan undvaras.(57) Den domstol eller myndighet vid vilken det utländska beslutet åberopas kan också efterfråga en översättning eller translitterering, enligt vad som anges i artikel 37.2.
82. Det ankommer på den part som påverkas negativt av erkännandet av den redan meddelade domen att ansöka om vägran av erkännandet av något av de skäl som anges i artikel 45, om parten anser det lämpligt. En sådan ansökan kan handläggas som en incidensfråga i enlighet med artikel 36.3 i förordningen.
83. Parten kan i detta sammanhang inte åberopa vad som anges i artikel 45.1 c: omständigheterna i målet i Bulgarien innehåller ännu inte någon åtgärd med verkningar som är oförenliga med verkningarna av det polska beslutet; av det skälet skulle argumentet mot erkännande av detsamma inte vinna framgång.
b) Ejslutgiltigtbeslut:regelnomlitispendens
84. Om det polska beslutet kan överklagas i Polen måste det förstås så att förfarandet med avseende på säkerhetsåtgärderna, enligt förordning nr 1215/2012, ännu inte är avgjort i det landet.
85. Mot denna bakgrund är det riktigt att den berörda parten kan ansöka om erkännande av åtgärden i Bulgarien.(58) Den omständigheten att beslutet fortfarande kan överklagas kan dock innebära att en sådan ansökan är förhastad. Förordningen ger den anmodade domstolen möjlighet att avbryta erkännandet av ett utländskt beslut om detta överklagas i ursprungsmedlemsstaten.(59)
86. Om en identisk och senare ansökan om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, väntar på att avgöras i Bulgarien, tycks mig regeln om litispendens, som medför lagenliga skyldigheter för den domstol som ska göra en prövning i andra hand, bättre lämpad.
87. Den handling som styrker det polska beslutet har (eller kan ha, om den uppfyller de villkor som fastställs genom tillämplig ordning)(60) bevisvärde vad gäller de centrala inslagen i artikel 29 i förordning nr 1215/2012:
– Den tjänar till att kontrollera att det rör sig om samma sak och samma parter i de båda förfarandena.
– Den anger det datum när talan väcktes vid den första domstolen.
– Den bekräftar att den första domstolen ansåg sig vara behörig att anta eller vägra den interimistiska åtgärden/säkerhetsåtgärden.(61)
88. Om det – efter att ha kontrollerat dessa alternativ – fastställs att den polska domstolen var först med att pröva tvisten, liksom att det rörde sig om samma parter och samma sak, ska den bulgariska domstolen förklara sig obehörig, i enlighet med artikel 29.1 i förordning nr 1215/2012.
V. Förslag till avgörande
89. Mot bakgrund av det ovanstående föreslår jag att domstolen besvarar den andra tolkningsfrågan från Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen, Bulgarien) enligt följande:
”1) Artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att den domstol vid vilken en ansökan om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, väntar på att avgöras ska avstå från att anta åtgärderna när: a) en domstol i en annan medlemsstat som är behörig att pröva målet i sak har meddelat en slutgiltig dom om dessa åtgärder; b) en intresserad part gör gällande denna slutgiltiga dom genom att inge den dokumentation som krävs enligt förordning nr 1215/2012 för att den ska erkännas i den medlemsstat där förfarandet fortfarande pågår; och c) ansökningarna vid båda domstolarna avser samma sak mellan samma parter.
2) Om domen som meddelats av den domstol som är behörig att pröva målet i sak ännu inte är slutgiltig, ska domstolen som ska pröva tvisten i andra hand i enlighet med artikel 35 i förordning nr 1215/2012, vid vilken ansökan om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, ska avgöras på samma grund och avser samma sak mellan samma parter, förklara sig obehörig till förmån för den första domstolen, i enlighet med artikel 29.3 i förordning nr 1215/2012.”