FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
MELCHIOR WATHELET
föredraget den 22 januari 2015(1)
Mål C‑519/13
Alpha Bank Cyprus Ltd
mot
Senh Dau Si,
Alpha Panareti Public Ltd,
Susan Towson,
Stewart Cresswell,
Gillian Cresswell,
Julie Gaskell,
Peter Gaskell,
Richard Wernham,
Tracy Wernham,
Joanne Zorani,
Richard Simpson
(begäran om förhandsavgörande från Anotato Dikastirio Kyprou (Cypern))
”Civilrättsligt samarbete – Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur – Förordning (EG) nr 1393/2007 – Artikel 8 – Vägran att ta emot handlingen – Krav på delgivning av det formulär som återfinns i bilaga II till förordningen som syftar till att informera mottagaren om dennes rätt att vägra att ta emot en handling – Delgivningens giltighet för det fall formuläret inte används – Möjlighet till senare delgivning genom mottagarens advokat”
I – Inledning
1. Begäran om förhandsavgörande har framställts inom ramen för sju tvister, rörande en restskuld avseende ett hypotekslån, mellan å ena sidan bolaget Alpha Bank Cyprus Ltd (nedan kallat ”Alpha Bank”), som utövar bankverksamhet, och å andra sidan förvärvare av fast egendom samt ett annat bolag, Alpha Panareti Public Ltd, som lämnat en garanti för krediten(2).
2. Förevarande begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000(3).
3. Artikel 8 i förordningen har rubriken ”Vägran att ta emot en handling” och föreskriver att mottagaren av en handling måste upplysas ”med användande av standardformuläret i bilaga II [i förordningen]” om att denne har rätt att vägra att ta emot handlingen om den inte är avfattad på eller åtföljd av en översättning till ett angivet språk.
4. Begäran om förhandsavgörande avser bland annat frågan huruvida detta standardformulär är obligatoriskt samt följderna för delgivningen av en handling att formuläret inte använts.
II – Förordning nr 1393/2007
5. I artikel 8 i förordningen, med rubriken ”Vägran att ta emot en handling”, föreskrivs följande:
”1. Det mottagande organet ska med användande av standardformuläret i bilaga II upplysa adressaten om att denne har rätt att vägra att ta emot den handling som ska delges, antingen vid delgivningstillfället eller genom att inom en vecka återsända handlingen till det mottagande organet, om den inte är avfattad på eller åtföljd av en översättning till något av följande språk:
a) ett språk som adressaten förstår, eller
b) den mottagande medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen ska ske.
2. Om det mottagande organet underrättas om att adressaten vägrar att ta emot handlingen enligt punkt 1, ska det omedelbart underrätta det sändande organet med användande av det intyg som avses i artikel 10 och återsända framställningen och de handlingar av vilka en översättning begärs.
3. Om adressaten vägrar att ta emot en handling enligt punkt 1, kan delgivningen ske genom att adressaten tillsammans med handlingen delges en översättning av denna till något av de språk som avses i punkt 1. I det fallet ska dagen för delgivning av handlingen vara den dag då handlingen och översättningen delges i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten. Om en handling enligt medlemsstatens lagstiftning ska delges inom en viss period, bör emellertid den dag som ska beaktas med avseende på den sökande vara den dag då den ursprungliga handlingen delgavs, i enlighet med artikel 9.2.
…”
III – Det nationella målet och tolkningsfrågorna
6. Svarandena i de sju målen vid den hänskjutande domstolen är dels förvärvarna av fastigheter belägna i Cypern, dels säljaren av denna egendom, Alpha Panareti Public Ltd(4). Fastigheterna förvärvades med hjälp av ett hypotekslån som beviljats av Alpha Bank. Alpha Bank har vid cypriotiska domstolar yrkat att förvärvarna och säljaren, det vill säga Alpha Panareti Public Ltd som lämnat en garanti för krediten, ska förpliktas att betala restskulden avseende hypotekslånet.
7. Eftersom förvärvarna(5) var varaktigt bosatta utomlands fick Alpha Bank, till följd av en ansökan ex parte(6), i varje mål i första instans utverka ett beslut som tillåter delgivning, utanför rättens jurisdiktion, av en bestyrkt kopia av stämningsansökan(7) och av den skrivelse som bifogats stämningsansökan(8) samt en översättning av dessa handlingar (nedan kallat de omtvistade besluten). I varje omtvistat beslut fastställdes vidare att delgivningen av nämnda handlingar skulle ske i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 1393/2007.
8. Följande handlingar har delgetts samtliga förvärvare i England:
– En bestyrkt kopia av stämningsansökan och av den bifogade skrivelsen, på grekiska och på engelska.
– En bestyrkt kopia av det omtvistade beslutet, endast på grekiska.
– En bestyrkt kopia av ett intygande av översättaren att översättningen överensstämmer med originalhandlingarna.
9. Svarandena i de sju målen förklarade i första instans att de skulle inställa sig under invändning. De gav in en ansökan om ogiltigförklaring av de omtvistade besluten och av själva delgivningarna. De gjorde gällande att följande handlingar, med tillämpning av förordning nr 1393/2007 och den cypriotiska civilprocesslagen, också borde ha delgivits i varje mål:
– En kopia av ansökan ex parte.
– En engelsk översättning av det omtvistade beslutet.
– Standardformuläret som återfinns i bilaga II till förordning nr 1393/2007 i enlighet med artikel 8 i den förordningen.
– En förklarande skrivelse avseende de handlingar som ska delges.
10. Alpha Bank gjorde i första instans gällande att svarandena inte kunde åberopa oegentligheter avseende delgivningen, eftersom de hade fått kännedom om förekomsten av talan och förekomsten av denna samt tillämpliga frister. Alpha Bank har även anfört att svarandenas yrkanden om ogiltigförklaring av delgivningen syftar till att undgå delgivning.
11. I samtliga sju mål bifölls dessa yrkanden i första instans. Domstolen i första instans slog fast att underlåtenheten att delge samtliga nödvändiga handlingar och de engelska översättningarna, bland annat översättningen av de omtvistade besluten, utgjorde ett åsidosättande av den cypriotiska civilprocesslagen och av förordning nr 1393/2007, i den mån som detta fråntog mottagaren av handlingarna möjligheten att få kännedom om deras innehåll. Den slog också fast att förordningen åsidosattes i den mån som svarandena inte delgavs det standardformulär som återfinns i bilaga II till förordningen, vilket skulle ha upplyst dem om deras rätt att vägra att ta emot de omtvistade besluten på grekiska, om de inte åtföljdes av den nödvändiga engelska översättningen. På dessa grunder ogiltigförklarade domstolen i första instans delgivningen av stämningsansökan och den bifogade skrivelsen samt det omtvistade beslutet i varje mål.
12. Alpha Bank överklagade dessa sju avgöranden till den hänskjutande domstolen.
13. Den hänskjutande domstolen har i ett särskilt avgörande slagit fast att de sju förstainstansavgörandena var felaktiga i den del de ogiltigförklarade delgivningarna på grund av att vissa skyldigheter enligt nationell lagstiftning inte hade uppfyllts, eftersom eventuella brister hade kunnat avhjälpas i förevarande fall utan att syftet med förordning (EG) 1393/2007 hade gått förlorat. ”Trots de många problem som identifierats med avseende på hur delgivningen gick till framgår det inte av de handlingar som delgetts att svarandena verkligen vilseletts, eftersom de kunde inställa sig i rätten i tid. Svarandena har inte heller angett på vilket sätt de har vilseletts, eller – ännu viktigare – konsekvenserna av att de eventuellt har vilseletts.”
14. Den hänskjutande domstolen har angett att den inte kommer att ogiltigförklara delgivningen om inte EU-domstolen fastställer att delgivning med standardformuläret i bilaga II i förordning nr 1393/2007 krävs i samtliga fall där delgivning sker enligt den förordningen och att en eventuell underlåtenhet att delge standardformuläret inte kan avhjälpas och innebär att delgivningen är ogiltig.
15. Under dessa omständigheter beslutade Anotato Dikastirio Kyprou (Cypern) att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Ska det standardformulär som avses i förordning nr 1393/2007 alltid delges, eller föreligger undantag?
2) För det fall standardformuläret ska delges i varje enskilt fall, innebär underlåtenheten att göra det i förevarande fall att delgivningen blir ogiltig?
3) Om så inte är fallet, är det förenligt med syftet i förordning nr 1393/2007 att delge ombudet för svarandena som accepterat att inställa sig under invändning, vilket gjort ett sådant åtagande i förhållande till sina klienter? Eller krävs det en ny delgivning enligt förfarandet i förordning nr 1393/2007?”
IV – Förfarandet vid domstolen
16. I förevarande mål har skriftliga yttranden ingetts av Alpha Bank, svarandena, den cypriotiska, den tyska, den grekiska, den spanska och den österrikiska regeringen samt av Europeiska kommissionen. Alpha Bank, svarandena, den cypriotiska, den tyska och den spanska regeringen samt kommissionen har yttrat sig muntligen vid förhandlingen den 27 november 2014.
V – Bedömning
A – Den första tolkningsfrågan
1. Parternas argumentation
17. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8 i förordning nr 1393/2007 ska tolkas så, att det mottagande organet(9) regelmässigt måste använda standardformuläret i bilaga II till förordningen vid delgivning av den handling som ska delges.
18. Svarandena anser att förordning nr 1393/2007 inte innehåller något undantag från rätten att motta standardformuläret i bilaga II. De har påpekat att unionslagstiftaren medevetet har föreskrivit att detta formulär ska användas för att säkerställa och skydda mottagarnas grundläggande rätt till information och en rättvis rättegång. Alpha Bank anser däremot att standardformuläret i fråga inte har någon funktion när stämningsansökan har översatts till det mottagande organets språk.
19. Den grekiska regeringen anser att varken artikel 8 eller någon annan artikel i förordning nr 1393/2007 föreskriver ett undantag som gör det möjligt för det mottagande organet att avstå från att använda det standardformulär som ska användas enligt artikel 8.1. Enligt den spanska regeringen lämnar lydelsen i förordning nr 1393/2007 inte utrymme för något tvivel: artikel 8 kräver att den information som där anges lämnas genom standardformuläret i bilaga II till förordningen. Den österrikiska regeringen är också av uppfattningen att standardformuläret alltid ska delges.
20. Enligt den cypriotiska regeringen är visserligen som utgångspunkt användningen av standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 obligatorisk i samtliga fall av delgivning av en domstolshandling. Dock tycks domstolen ha skapat ett undantag från denna allmänna skyldighet i domen Weiss und Partner (C‑14/07, EU:C:2008:264) i fall där mottagaren känner till innehållet i den delgivna handlingen.
21. Enligt kommissionen har standardformuläret i fråga ett informativt syfte och ska användas för det fall handlingen delges på ett språk som svaranden inte förstår. För det fall handlingen delges på ett av de språk som avses i artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007 förlorar följaktligen standardformuläret sitt syfte och behöver inte användas. Kommissionen har tillagt att mottagaren i förevarande fall inte skulle ha haft rätt att vägra att motta handlingen om standardformuläret hade bifogats delgivningshandlingen.
22. Enligt den tyska regeringen är det mottagande organet endast skyldigt att bifoga standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 när en handling, i den mening som avses i artikel 8.1 i förordningen, inte har översatts till ett av de språk som anges i artikel 8.1 a och b i förordningen. Den informationsskyldighet som föreskrivs i artikel 8.1 utgör nämligen en skyldighet ”för det mottagande organet att göra en särskild prövning”. Det mottagande organet ska göra en egen prövning såsom expert i egenskap av myndighet eller domstol. Den tyska regeringen anser följaktligen att det mottagande organet i varje enskilt fall ska pröva huruvida den mottagare som avses i artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007 ska upplysas om sin rätt att vägra att motta en handling genom standardformuläret. Enligt den tyska regeringen utgör det omtvistade beslutet en handling i den mening som avses i artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007, eftersom det i avsaknad av översättning inte kan uteslutas att dess innehåll har processuell betydelse, vilket motiverar en självständig informationsskyldighet för det mottagande organet enligt denna bestämmelse.
2. Bedömning
23. Enligt min mening är betydelsen av artikel 8 i förordning nr 1393/2007 klar och utan tvetydigheter. Standardformuläret i bilaga II till förordningen ska användas i samtliga fall av delgivning av domstolshandlingar(10), utan undantag, oberoende av det språk på vilket handlingen som ska delges är avfattat och oberoende av om en översättning bifogas handlingen(11).
24. För det första krävs enligt lydelsen(12) i artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007 tydligt och utan undantag att det mottagande organet använder formuläret i fråga vid delgivningen av den handling som ska delges.
25. Artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007 avser således inte att ge det mottagande organet en möjlighet att besluta huruvida det är nödvändigt att använda formuläret med hänsyn till språket i den handling som ska delges, de språk som mottagaren förstår (vilket det mottagande organet i vart fall ofta inte känner till), de officiella språken i medlemsstaten i fråga eller den eventuella förekomsten av en bifogad översättning på dessa språk.
26. Formuleringen ”om den inte är avfattad på eller åtföljd av en översättning till något av följande språk” villkorar inte användningen av formuläret utan endast rätten för mottagaren att vägra att ta emot handlingen.
27. Standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 ska således per automatik användas för att delge mottagaren en handling även om det visar sig onödigt med anledning av exempelvis mottagarens språkkunskaper eller, mer specifikt, när handlingen som ska delges är avfattad på det officiella språket i den mottagande medlemsstaten. Jag vill tillägga att även i det sistnämnda fallet utgör den regelmässiga skyldigheten att bifoga detta formulär, som endast är på en sida, på det officiella språket i den mottagande medlemsstaten eller på ett av de officiella språken där delgivningen sker enligt min mening inte en oskäligt betungande skyldighet.
28. För det andra utgör standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 och skyldigheten att använda det en förändring i förhållande till den äldre förordningen, det vill säga rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur(13). Denna förändring återspeglar enligt min mening unionslagstiftarens vilja att förbättra effektiviteten och snabbheten(14) vid översändandet mellan medlemsstaterna av handlingar med iakttagande av mottagarens rätt till försvar(15).
29. Den obligatoriska användningen av detta formulär avser att undvika olyckliga situationer, såsom den i detta fall, där en handling på en enda sida – nämligen en bestyrkt kopia av det omtvistade beslutet – på grekiska och således på ett språk som svarandena inte (eller kanske inte) förstår eller på det officiella språket i den mottagande medlemsstaten (engelska) återfinns bland handlingar på grekiska som samtliga, med undantag för det omtvistade beslutet, åtföljs av en översättning(16).
30. Enligt min mening har de mottagande organen således inget bedömningsutrymme avseende användandet av formuläret i fråga(17). En självständig och enhetlig tolkning av förordning nr 1393/2007 kräver för övrigt att standardformuläret i fråga regelmässigt bifogas vid delgivningen av den handling som ska delges(18). Denna förordning är nämligen tillämplig på alla medlemsstater i unionen(19), vilket innebär att handlingar som ska delges kan vara avfattade på fler än 20 olika språk. Följaktligen förefaller det för mig som om det även av rent praktiska skäl är omöjligt för de mottagande organen att pröva de handlingar som ska delges och förekomsten av översättningar i samtliga fall.
31. I rapporten från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 4 december 2013 om tillämpningen av förordning nr 1393/2007(20) (nedan kallad rapporten) har kommissionen understrukit nödvändigheten av att använda standardformuläret i bilaga II till förordningen i de fall där handlingen som ska delges är avfattad på den mottagande medlemsstatens språk och där mottagaren följaktligen inte har rätt att motsätta sig delgivning med tillämpning av artikel 8.1 b i förordningen. I rapporten påpekas att bifogandet av detta formulär i detta fall riskerar att ge mottagaren intrycket att denne har rätt att motsätta sig delgivning.
32. Jag anser däremot att standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 innehåller mycket tydliga upplysningar för mottagaren av den handling som ska delges och att formulärets exakta lydelse inte är ägnad att vilseleda. I formuläret föreskrivs nämligen uttryckligen att mottagaren får vägra att ta emot handlingen om den varken är avfattad på, eller åtföljs av en översättning till, ett språk som denne förstår eller det officiella språket eller något av de officiella språken på delgivningsorten(21). Rätten att vägra att ta emot handlingen är således inte på något sätt kopplad till förekomsten av standardformuläret i fråga(22).
33. Med beaktande av dessa omständigheter anser jag att artikel 8 i förordning nr 1393/2007 ska tolkas så, att standardformuläret i bilaga II till förordningen alltid ska delges mottagaren vid delgivningen av den handling som ska delges, utan undantag och oberoende av det språk handlingen som ska delges är avfattad på och oberoende av den omständigheten att handlingen åtföljs eller inte av en översättning till ett språk som mottagren förstår eller till det officiella språket i den mottagande medlemsstaten eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, till det officiella språket eller ett av de officiella språken där delgivning ska ske.
B – Den andra och den tredje frågan
34. För det fall den första frågan besvaras på det sätt jag föreslår har den hänskjutande domstolen ställt den andra och den tredje frågan för att EU-domstolen ska uttala sig angående dels frågan huruvida avsaknaden av formuläret utgör ett skäl att ogiltigförklara delgivningen av handlingen som skulle delges, dels hur denna underlåtenhet kan avhjälpas.
35. I förordning nr 1393/2007 anges inte något om de rättsliga följderna av frånvaron av standardformuläret i bilaga II till förordningen. Ännu mindre föreskrivs att denna underlåtenhet utgör ett skäl att ogiltigförklara delgivningen av handlingen som skulle delges(23). I samma mån som förordning nr 1348/2007 inte anger följderna av en delgivning på ett annat språk än ett av de som föreskrivs i förordningen, anger inte förordning nr 1393/2007 något om följderna av att standardformuläret inte används. Rättspraxis rörande den första av dessa förordningar innehåller dock värdefulla upplysningar i denna fråga.
36. I punkt 51 i domen Leffler (C‑443/03, EU:C:2005:665) fastställde domstolen att, i den mån förordning nr 1348/2000 (som förordning nr 1393/2007 ersatte) inte angav följderna av vissa omständigheter, ankommer det på den nationella domstolen att i princip tillämpa sin nationella rätt med beaktande av att unionsrätten ska ges full verkan. Domstolen tillade att avsaknaden av föreskrifter i förordningen kan innebära ”att den nationella domstolen, vid behov, kan vara tvungen att underlåta att tillämpa en nationell bestämmelse som hindrar gemenskapsrättens fulla verkan eller att tolka en nationell bestämmelse, som utarbetats med avseende på en rent nationell situation, i syfte att tillämpa den på den gränsöverskridande situationen i fråga”(24).
37. I punkt 65 i samma dom slog domstolen dessutom fast att det för att bevara förordningens ändamålsenliga verkan är nödvändigt att den nationella domstolen säkerställer att de olika parternas rättigheter skyddas på bästa sätt och i samma utsträckning(25).
38. När det gäller rättigheterna för mottagarna av den handling som ska delges framgår det av fast rättspraxis att syftena med förordning nr 1393/2007 avseende effektivitet och snabbhet inte får äventyras genom någon typ av försvagning av rätten till försvar, vilken följer av rätten till en rättvis rättegång som stadfästs i artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(26) och som bland annat innebär att mottagarna ska ges ”en tillräcklig frist för att ... förbereda sitt försvar”(27).
39. När det gäller rättigheterna för den avsändande parten och syftena med förordning nr 1393/2007 avseende effektivitet och snabbhet anser jag att de inte kan inskränkas av rent formella skäl som inte påverkar mottagarnas rätt till försvar.
40. Detta skulle vara fallet om avsaknaden av standardformuläret i fråga ledde till ogiltigförklaring av delgivningen av den handling som ska delges även om det kunde visas, till exempel, att mottagaren av handlingen förstår det språk på vilket den är avfattad eller att handlingen är avfattad på det officiella språket i den mottagande staten. I punkt 52 i domen Leffler (C‑443/03, EU:C:2005:665) omnämnder domstolen liknande fall såsom fall där motparten ”tredskas ... på ett uppenbart oskäligt sätt”(28).
41. För det fall standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 inte bifogas vid delgivningen av den handling som ska delges åligger det följaktligen den nationella domstolen att(29) undersöka huruvida denna handling avfattats på ett språk som mottagaren förstår eller på ett officiellt språk i den mottagande staten(30).
42. Det följer av punkt 9 i detta förslag till avgörande att svarandena har gjort gällande att, i samtliga sju mål, vissa handlingar och vissa översättningar inte delgetts dem, trots att de borde ha delgetts.
43. Det återstår således att pröva begreppet ”handling som ska delges”, vilket förordning nr 1393/2007 definierar i lika liten mån som den nämner bilagorna, vars antal och art skiljer sig åt i betydande utsträckning mellan rättsordningarna(31).
44. I punkt 73 i domen Weiss und Partner (C‑14/07, EU:C:2008:264) slog domstolen fast att när den handling som ska delges, såsom i förevarande fall, består av en stämningsansökan ska den delgivna handlingen eller de delgivna handlingarna göra det möjligt för mottagaren att göra gällande sina rättigheter vid ett domstolsförfarande i ursprungsmedlemsstaten och att på ett säkert sätt identifiera åtminstone föremålet och grunderna för talan samt kallelsen till domstol(32). Domstolen angav vidare att ”de handlingar som enbart fyller en bevisfunktion och inte är absolut nödvändiga för att förstå föremålet för kärandens talan och grunderna för denna, utgör inte en integrerad del av stämningsansökan”.
45. Vid en första anblick, och med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, har delgivningen av en bestyrkt kopia av stämningsansökan – på grekiska och på engelska – gjort det möjligt för svarandena att på ett säkert sätt identifiera föremålet och grunderna för talan i de nationella målen.
46. Vad gäller kallelsen till domstolen tycks det dock föreligga en betydande skillnad mellan fristen i stämningen och fristen i det omtvistade beslutet(33) i de nationella målen. När det till exempel gäller Dau Si Senh tycks fristen i stämningen ha varit 10 dagar medan den frist som fastställts i det omtvistade beslutet – som endast delgetts på grekiska – tycks ha varit 60 dagar, vilket enligt svarandena vilselett dem. Det framgår däremot av de handlingar som ingetts till domstolen (vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bekräfta) att den frist som fastställts i det omtvistade beslutet i samtliga mål är densamma som den som fastställts i den bifogade skrivelsen. Detta har inte heller ifrågasatts vid den muntliga förhandlingen(34). Den sistnämnda skrivelsen har delgetts svarandena både på grekiska och på engelska.
47. Även om den hänskjutande domstolen, i strid med de indicier som angetts ovan i punkterna 45 och 46, skulle konstatera (vilket inte kan antas) att underlåtenheten att använda standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 och avsaknaden av översättning av det omtvistade beslutet eller osäkerheten avseende fristerna för inställelse faktiskt kränkt svarandenas rätt till försvar, bör dessa felaktigheter avhjälpas så snart som möjligt(35) genom översändande av standardformuläret och den översättning som saknas enligt det förfarande för delgivning som föreskrivs i förordning nr 1393/2007(36), vilket omedelbart skulle bekräfta den frist för inställelse som nämnts i det omtvistade beslutet.
48. I detta hänseende anser jag, i likhet med den spanska regeringen, att man, i den mån det är möjligt, bör återgå till den situation som rådde före felaktigheten(37). De eventuella felaktigheterna i fråga han nämligen inte avhjälpas genom delgivning till svarandenas advokat av den handling som ska delges och av standardformuläret. En sådan delgivning skulle inte vara förenlig med det tillvägagångssätt som föreskrivs i förordning nr 1393/2007(38).
49. Enligt min mening skulle en annan slutsats äventyra den självständiga och enhetliga tolkningen och tillämpningen av förordning nr 1393/2007(39).
50. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag att underlåtenheten att delge standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 vid delgivningen av en stämningsansökan inte utgör ett skäl för ogiltigförklaring av denna delgivning, om mottagaren av handlingen getts möjligheten att göra gällande sina rättigheter i ett domstolsförfarande i ursprungsmedlemsstaten. Det är nödvändigt att – så snart som möjligt och enligt de delgivningsförfaranden som föreskrivs i förordning nr 1393/2007 – avhjälpa de felaktigheter som kränker rätten till försvar för mottagaren av den handling som ska delges.
VI – Förslag till avgörande
51. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som Anotato Dikastirio Kyprou har ställt på följande sätt:
Artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 ska tolkas så, att standardformuläret i bilaga II till förordningen alltid ska delges mottagaren vid delgivningen av den handling som ska delges, utan undantag och oberoende av det språk handlingen som ska delges är avfattad på och oberoende av den omständigheten att handlingen åtföljs eller inte av en översättning till ett språk som mottagaren förstår eller till det officiella språket i den mottagande medlemsstaten eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, till det officiella språket eller ett av de officiella språken där delgivning ska ske.
Underlåtenheten att delge standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 vid delgivningen av en stämningsansökan utgör inte ett skäl för ogiltigförklaring av denna delgivning, om mottagaren av handlingen getts möjligheten att göra gällande sina rättigheter i ett domstolsförfarande i ursprungsmedlemsstaten. Det är nödvändigt att – så snart som möjligt och enligt de delgivningsförfaranden som föreskrivs i förordning nr 1393/2007 – avhjälpa de felaktigheter som kränker rätten till försvar för mottagaren av den handling som ska delges.