Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 16 juli 2014 – National Iranian Oil Company mot rådet

(mål T‑578/12)

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran för att förhindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Talan om ogiltigförklaring – Enhet inom staten – Talerätt och berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till sakprövning – Motiveringsskyldighet – Angivande och val av rättslig grund – Rådets behörighet – Principen att unionens rättsakter ska vara förutsebara – Begreppet stöd till kärnvapenspridning – Uppenbart oriktig bedömning – Rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd – Proportionalitet – Rätt till egendom”

1.                     Talan om ogiltigförklaring – Sakprövningsförutsättningar – Berättigat intresse av att få saken prövad – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Talan mot en rättsakt som inför restriktiva åtgärder mot sökanden – Regeringsorgan som åberopar skydd och garantier som är förbundna med de grundläggande rättigheterna – Avsaknad av bestämmelse som anger att ett tredjeland inte har talerätt – Upptagande till sakprövning (Artikel 263 fjärde stycket FEUF och artikel 275 andra stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47) (se punkterna 35 och 36)

2.                     Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Avsaknad av motivering eller brister i motiveringen – Grund som ska skiljas från grunden om lagenlighet i sak (Artiklarna 263 FEUF och 296 FEUF) (se punkt 44)

3.                     Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Rådets behörighet, i fråga om restriktiva åtgärder som grundas på artikel 215 FEUF, att tillämpa förfarandet i artikel 291.2 FEUF (Artiklarna 215 FEUF och 291.2 FEUF; rådets förordning nr 267/2012, artikel 46.2) (se punkterna 54 och 55)

4.                     Institutionernas rättsakter – Förordningar – Förordning om restriktiva åtgärder mot Iran – Genomförandebefogenheter förbehålls av rådet – Tillåtet – Villkor – Särskilda och motiverade fall (Artiklarna 215 FEUF och 291.2 FEUF; rådets förordning nr 267/2012, artikel 46.2) (se punkterna 58–83)

5.                     Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Beslut att frysa tillgångar – Domstolsprövning av lagenligheten – Räckvidd – Artikel 20.1 c i beslut 2010/413 – Omfattas (Artikel 275 andra stycket FEUF; rådets beslut 2010/413/GUSP, artikel 20.1 c och 2012/635/GUSP, artikel 1.8 a) (se punkterna 92–96)

6.                     Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten hos institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot Iran – Åtgärder som vidtas inom ramen för bekämpningen av kärnvapenspridning – Domstolsprövningens omfattning (Artikel 29 FEU; artikel 215.2 FEUF; rådets beslut 2010/413/GUSP, artikel 20.1 c och 2012/635/GUSP, artikel 1.8 a; rådets förordning nr 267/2012, artikel 23.2 d) (se punkterna 105–108)

7.                     Unionsrätt – Principer – Rättssäkerhet – Unionslagstiftning – Krav på klarhet och förutsebarhet (se punkterna 112, 113 och 115–123)

8.                     Unionsrätt – Principer – Proportionalitet – Huruvida en åtgärd är proportionerlig – Bedömningskriterier (se punkt 126)

9.                     Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Inskränkningar i rätten till egendom – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte (Rådets beslut 2010/413/GUSP, artikel 20.1 c och 2012/635/GUSP, artikel 1.8 a; rådets förordning nr 267/2012, artikel 23.2 d) (se punkterna 127 och 128)

10.                     Grundläggande rättigheter – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Tillämpningsområde – Åberopas av en juridisk person som är att anse som en förlängning av ett tredjeland – Iakttagande av de rättigheter och grundläggande friheter som tillkommer samtliga personer och enheter som avses med de restriktiva åtgärderna – Tillåtlighet (Artikel 215.3 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 17, 41 och 47; rådets beslut 2010/413/GUSP, skäl 25, och rådets förordning nr 267/2012, skäl 26) (se punkterna 169–171)

11.                     Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten hos institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot Iran – Domstolsprövningens omfattning – Omfattar inte omständigheter som institutionen fått kännedom om efter antagandet av det angripna beslutet (Rådets beslut 2012/635/GUSP; rådets förordning nr 945/2012) (se punkt 177)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 945/2012 av den 15 oktober 2012 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 282, s. 16) och av rådets beslut 2012/635/Gusp av den 15 oktober 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 282, s. 58).

Domslut

1) Talan ogillas.

2) National Iranian Oil Company ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.