TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 21 november 2018 (*)
”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Handlingar avseende det första godkännandet för att släppa ut det verksamma ämnet glyfosat på marknaden – Delvis avslag på ansökan om tillgång – Undantag avseende skyddet för tredje parts affärsintressen – Artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 – Övervägande allmänintresse – Förordning (EG) nr 1367/2006 – Artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006 – Direktiv 91/414/EEG”
I mål T‑545/11 RENV,
Stichting Greenpeace Nederland, Amsterdam (Nederländerna),
Pesticide Action Network Europe (PAN Europe), Bryssel (Belgien),
företrädda av advokaterna B. Kloostra och A. van den Biesen,
sökande,
med stöd av
Konungariket Sverige, företrätt av A. Falk, C. Meyer-Seitz, H. Shev, L. Swedenborg och F. Bergius, samtliga i egenskap av ombud,
intervenient,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av A. Buchet, P. Ondrůšek och L. Pignataro-Nolin, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av T. Henze och D. Klebs, båda i egenskap av ombud,
European Chemical Industry Council (Cefic), Bryssel,
Association européenne pour la protection des cultures (ECPA), Bryssel,
företrädda av advokaterna I. Antypas och D. Waelbroeck,
CropLife International AISBL (CLI), Bryssel, företrätt av advokaterna R. Cana och E. Mullier, samt D. Abrahams, barrister,
CropLife America Inc., Washington, DC (Förenta staterna),
National Association of Manufacturers of the United States of America (NAM), Washington,
America Chemistry Council Inc. (ACC), Washington,
inledningsvis företrädda av M. Abenhaïm och K. Nordlander, avocats, därefter av K. Nordlander, M. Zdzieborska, solicitor, och Y.‑A. Benizri, avocat,
och
European Crop Care Association (ECCA), Bryssel, företrätt av advokaten S. Pappas,
intervenienter,
angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av kommissionens beslut av den 10 augusti 2011 om avslag på ansökan om tillgång till volym 4 av det utkast till utvärderingsrapport som Förbundsrepubliken Tyskland, i egenskap av rapporterande medlemsstat, upprättat i fråga om det verksamma ämnet ”glyfosat”, enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236),
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),
sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna J. Schwarcz (referent) och C. Iliopoulos,
justitiesekreterare: handläggaren P. Cullen,
efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 23 mars 2018,
följande
Dom
Bakgrund
1 Sökandena, Stichting Greenpeace Nederland och Pesticide Action Network Europe (PAN Europe), ansökte den 20 december 2010 om tillgång till flera handlingar avseende det första godkännandet för att släppa ut glyfosat på marknaden som ett verksamt ämne. Godkännandet hade lämnats enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236). Ansökan grundade sig på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).
2 De begärda handlingarna var följande:
– En kopia av det utkast till utvärderingsrapport som den rapporterande medlemsstaten, Förbundsrepubliken Tyskland, hade upprättat innan glyfosat för första gången infördes i bilaga I till direktiv 91/414 (nedan kallat utkastet till rapport).
– En fullständig förteckning över alla tester som redovisats av dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414, vilket det beslutades om genom kommissionens direktiv 2001/99/EG av den 20 november 2001 om ändring av bilaga I till direktiv 91/414, i syfte att införa bland annat glyfosat häri (EGT L 304, 2001, s. 14).
– All dokumentation om testerna, i dess fullständiga och ursprungliga form, som lämnats in av dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till i direktiv 91/414 år 2001, i den del den omfattar tester avseende långtidstoxicitet, mutagenicitet, cancerogenicitet, neurotoxicitet och studier om reproduktionen.
3 Genom skrivelse av den 20 januari 2011 uppmanade Europeiska kommissionen sökandena att vända sig till de tyska myndigheterna för att få tillgång till de begärda handlingarna som anges i punkt 2 ovan.
4 Genom skrivelse av den 7 februari 2011 gav sökandena, med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001, in en bekräftande ansökan om tillgång till handlingarna.
5 Efter att ha sökt ett föregående medgivande av de tyska myndigheterna, i enlighet med artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001, beviljade kommissionens generalsekreterare, genom skrivelse av den 6 maj 2011, tillgång till utkastet till rapporten, med undantag för volym 4 däri (nedan kallad den omtvistade handlingen). Denna handling, vars utlämnande nämnda myndigheter motsatte sig, innehöll den fullständiga förteckningen över alla tester som hade lämnats in av dem som hade ansökt om att glyfosat skulle tas upp för första gången i bilaga I till direktiv 91/414. Generalsekreteraren underrättade sökandena om att kommissionen inte innehade all dokumentation, i dess fullständiga och ursprungliga form, om dessa tester, vilken aldrig hade överlämnats till kommissionen. Generalsekreteraren förklarade även att samrådet med de tyska myndigheterna fortfarande pågick beträffande ett utlämnande av den omtvistade handlingen och att ett beslut skulle meddelas senare.
6 På grundval av Förbundsrepubliken Tysklands avstyrkande avslog kommissionens generalsekreterare ansökan om tillgång till den omtvistade handlingen genom beslut av den 10 augusti 2011 (nedan kallat det angripna beslutet).
7 I det angripna beslutet angav kommissionens generalsekreterare skälen till varför Förbundsrepubliken Tyskland motsatte sig att den omtvistade handlingen lämnades ut, på grundval av undantaget i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, det vill säga skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen. Förbundsrepubliken Tyskland var nämligen av den uppfattningen att den omtvistade handlingen innehöll konfidentiell information om de immateriella rättigheterna för dem som hade ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414. Det rörde sig närmare bestämt om detaljerad information om den kemiska sammansättningen av det verksamma ämne som var och en av dessa sökande framställde, detaljerad information om varje sökandes framställningsmetod samt information om föroreningarna, slutprodukternas sammansättning och avtalsförhållandena mellan de olika sökandena.
8 Efter att först ha noterat att de tyska myndigheterna hade förklarat att det inte förelåg ett sådant övervägande allmänintresse som avses i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001, vilket motiverade ett utlämnande av den omtvistade handlingen, prövade kommissionens generalsekreterare huruvida ett sådant allmänintresse kunde göras gällande på grundval av förordning nr 1367/2006. Generalsekreteraren påpekade att artikel 6.1 i denna förordning inte var tillämplig på den omtvistade handlingen, eftersom den inte innehöll information som kunde anses röra miljöutsläpp.
9 Kommissionens generalsekreterare ansåg emellertid att den aktuella informationen avsåg de metoder för att framställa glyfosat som tillämpades av dem som hade ansökt om att detta ämne skulle tas upp i bilaga I till förordning nr 91/414 och att det, vid intresseavvägningen, hade framkommit att behovet av att skydda dessa sökandes immateriella rättigheter var starkare än allmänintresset av att lämna ut informationen. Ett utlämnande av informationen i den omtvistade handlingen skulle nämligen göra det möjligt för konkurrerande företag att kopiera de framställningsmetoder som tillämpades av dem som hade ansökt om upptagande av glyfosat. Detta skulle leda till betydande förluster för de sistnämnda och skulle skada deras affärsintressen och immateriella rättigheter. Det hade redan tagits hänsyn till allmänintresset av att lämna ut informationen, eftersom de möjliga effekterna av utsläpp av glyfosat framgår av andra delar av utkastet till rapport, vilka hade offentliggjorts, bland annat i fråga om relevanta föroreningar och metaboliter. Vad beträffar information om icke relevanta föroreningar, som ingår i den omtvistade handlingen, konstaterades att den avsåg förhållanden som inte innebar några risker för hälsan eller miljön, men som skulle avslöja framställningsmetoderna för varje produkt.
10 Kommissionens generalsekreterare noterade därefter att det av det förfarande genom vilket glyfosat hade tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414 framgick att kraven i förordning nr 1367/2006, avseende tillhandahållande av information till allmänheten om de effekter som detta ämne hade för miljön, hade beaktats. Under dessa omständigheter skulle skyddet för de intressen som tillverkarna av detta ämne hade ges företräde.
11 Kommissionens generalsekreterare drog härav slutsatsen att den begärda informationen inte rörde utsläpp i miljön, i den mening som avses i artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006, och att det inte fanns något bevis på att det förelåg ett övervägande allmänintresse för ett utlämnande, i den mening som avses i förordning nr 1049/2001. Det övervägande allmänintresset utgjordes enligt generalsekreteraren av skyddet för glyfosatproducenternas affärsintressen och immateriella rättigheter.
Förfarandet vid tribunalen och domstolen
12 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 14 oktober 2011 väckte sökandena talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet.
13 Tribunalen ställde som en processledningsåtgärd två frågor till sökandena, som besvarade frågorna i en skrivelse som gavs in till tribunalens kansli den 18 januari 2013.
14 Genom beslut av den 9 januari 2013 begärde tribunalen att kommissionen skulle tillhandahålla den omtvistade handlingen och ange vilka delar som avsåg renheten för glyfosat, ”identiteten” för och kvantiteten av alla dess föroreningar samt analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna. Den omtvistade handlingen skulle inte vidarebefordras till sökandena. Kommissionen tillhandahöll den omtvistade handlingen genom en skrivelse som gavs in den 25 januari 2013.
15 Den omtvistade handlingen består av tre delhandlingar. Den första av dem har rubriken ”Monografi – 11 december 1998 – Volym 4 – Del A – Glyfosat ”och innehåller åtta punkter. Dessa punkter har rubrikerna ”C.1 Konfidentiell information”, ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)”, ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnet (bilaga II A 1.9–1.11)”, ”C.1.3 Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga II A 1.4)”, ”C.2 Sammanfattning och bedömning av den information som hänför sig till framläggande av samlad dokumentation”, ”C.2.1 Sammanfattning av den information och dokumentation som lagts fram (dokumentsamling B)”, ”C.2.2 Bedömning av den information och dokumentation som lagts fram” och ”C.2.3 Slutsatser om huruvida de åtgärder som vidtagits av de anmälande företagen är rimliga”. Den andra delhandlingen har rubriken ”Tillägg till monografin – Volym 4 av den 11 december 1998 – Glyfosat – Glyfosattrimesium – Del A – Glyfosat”, är daterad den 14 januari 2000 och innehåller en enda punkt. Denna punkt har rubriken ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)”. Den tredje delhandlingen har rubriken ”Tillägg 2 till monografin – Volym 4 av den 11 december 1998 – Glyfosat – Glyfosattrimesium”, är daterad den 12 maj 2001 och innehåller tre punkter. Dessa punkter har rubrikerna ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)”, ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnets renhetsgrad” och ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)”.
16 I skrivelse av den 25 januari 2013 angav kommissionen dessutom vilka delar av de tre delhandlingarna, som den omtvistade handlingen består av, som avsåg renheten för glyfosat, ”identiteten” för och kvantiteten av alla dess föroreningar samt analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna.
17 Parterna utvecklade sin talan vid förhandlingen den 26 februari 2013 (nedan kallad ”förhandlingen den 26 februari 2013).
18 Genom dom av den 8 oktober 2013, Stichting Greenpeace Nederland och PAN Europe/kommissionen (T-545/11, nedan kallad den ursprungliga domen, EU:T:2013:523), ogiltigförklarade tribunalen det angripna beslutet i den del parterna nekas tillgång till de delar av den omtvistade handlingen som omfattar information som rör utsläpp i miljön, nämligen för det första information om föroreningarnas ”identitet” och kvantitet med avseende på alla föroreningar som förekommer i det verksamma ämne som anmälts av varje berörd aktör, för det andra information om de föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av dessa föroreningar, och för det tredje information om sammansättningen av de växtskyddsmedel som utvecklats av de berörda aktörerna.
19 Genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 17 december 2013 överklagade kommissionen den ursprungliga domen.
20 På begäran härom tilläts Förbundsrepubliken Tyskland, America Chemistry Council Inc. (ACC), CropLife America Inc., CropLife International AISBL (CLI), European Chemical Industry Council (Cefic), European Crop Care Association (ECCA), Association européenne pour la protection des cultures (ECPA) och National Association of Manufacturers of the United States of America (NAM) att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.
21 Till stöd för sitt överklagande åberopade kommissionen en enda grund enligt vilken tribunalen hade gjort en felaktig tolkning av begreppet ”information [som] rör miljöutsläpp” i den mening som avses i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006.
22 Sökandena yrkade, med stöd av Konungariket Sverige, att överklagandet skulle ogillas.
23 Genom dom av den 23 november 2016, kommissionen/Stichting Greenpeace Nederland och PAN Europe (C‑673/13 P, nedan kallad domen i målet om överklagande, EU:C:2016:889), upphävde domstolen den ursprungliga domen och återförvisade målet till tribunalen.
Förfarandet och parternas yrkanden efter återförvisningen
24 Målet tilldelades tribunalens fjärde avdelning.
25 Den 30 januari och den 2 februari 2017 gav sökandena och kommissionen in skriftliga yttranden avseende återförvisningen, enligt artikel 217.1 i tribunalens rättegångsregler.
26 Efter att ha begärt och fått tillgång till handlingarna i det mål som avgjordes genom domen av den 8 oktober 2013, Stichting Greenpeace Nederland och PAN Europe/kommissionen (T-545/11, EU:T:2013:523) (nedan kallat det ursprungliga målet), gav Konungariket Sverige och CropLife America, NAM, ACC, CLI, Cefic och ECPA, i enlighet med artikel 217.1 i rättegångsreglerna, in sina skriftliga yttranden avseende återförvisningen den 23 januari respektive den 2 februari 2017.
27 Den 3 respektive den 4 maj 2017 gav kommissionen, CLI, Cefic, ECPA, ECCA, Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Sverige in ytterligare skriftliga yttranden i enlighet med artikel 217.3 i rättegångsreglerna.
28 I sina yttranden har sökandena, med stöd av Konungariket Sverige, yrkat att tribunalen ska
– fastställa att kommissionen åsidosatte konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor som undertecknades den 25 juni 1998 i Århus och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen) och förordningarna nr 1049/2001 och 1367/2006,
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
29 Kommissionen har i sitt yttrande, med stöd av CropLife America, NAM, ACC, CLI, Cefic, ECPA ECCA och Förbundsrepubliken Tyskland, yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Målets omfattning
30 Till följd av sökandenas förtydliganden ska, såsom redan har konstaterats i punkterna 22–24 i den ursprungliga domen, vilka inte ifrågasattes i domen i målet om överklagande, målet avgränsas till att avse den del av den omtvistade handlingen som omfattar information om det verksamma ämnets renhetsgrad, föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av de föroreningar som förekom i det tekniska materialet, satsernas analysprofil och den framställda produktens exakta sammansättning, såsom denna information preciserades av sökandena vid förhandlingen den 26 februari 2013. Såvitt avser föroreningarna har sökandena uppgett att de önskar få information om de andra kemiska ämnen som produceras vid framställningen av glyfosat och deras kvantitet. Vad beträffar analysprofilen för de satser som företagen tillhandahållit för tester, har sökandena uppgett att de önskar få information om satsernas innehåll och sammansättning, särskilt de kemiska ämnen som har tillsatts, samt en beskrivning av testerna och deras faktiska effekter.
Rättslig bedömning
31 Sökandena har anfört tre grunder till stöd för sin talan. De anser för det första att artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 inte ger en medlemsstat vetorätt och att kommissionen får frångå medlemsstatens åsikt vad gäller tillämpningen av något av de undantag som föreskrivs i artikel 4.2 i nämnda förordning. Sökandena har för det andra anfört att det undantag från rätten till tillgång till handlingar som avser skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen inte kan tillämpas, eftersom det föreligger ett övervägande allmänintresse av att lämna ut den begärda informationen, som rör utsläpp i miljön. De har för det tredje gjort gällande att det angripna beslutet strider mot artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 och artikel 4 i Århuskonventionen, eftersom kommissionen inte bedömde den faktiska risken för att de åberopade affärsintressena skulle skadas.
Den första grunden: Felaktig bedömning av räckvidden av artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001
32 Genom den första grunden har sökandena gjort gällande att artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 inte kan läggas till grund för ett beslut att inte lämna ut information eller begränsa kommissionens befogenheter till en prima facie-bedömning av de undantag som har åberopats av medlemsstaten. Detta följer dels av domen av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen (C‑64/05 P, EU:C:2007:802), dels av tillämpningen av förordning nr 1367/2006 och av en tolkning av unionsrätten som överensstämmer med Århuskonventionen
33 Kommissionen har anfört att sökandenas resonemang ska underkännas.
34 För det första ska det erinras om att förordning nr 1049/2001, såsom framgår av skäl 4 och artikel 1 i förordningen, har till syfte att ge allmänhetens rätt till tillgång till handlingar som finns hos en institution största möjliga effekt. Enligt artikel 2.3 i förordningen omfattar detta inte bara handlingar som upprättats av en institution utan även sådana som mottagits av en institution från tredje parter, däribland medlemsstaterna, såsom uttryckligen anges i artikel 3 b i samma förordning.
35 I artikel 4 i förordning nr 1049/2001 föreskrivs emellertid undantag från rätten till tillgång till handlingar. I artikel 4.5 anges särskilt att en medlemsstat får begära att en institution inte ska lämna ut en handling som härrör från denna medlemsstat utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande.
36 Det framgår av rättspraxis att artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 är en bestämmelse av processuell karaktär, eftersom det i denna endast föreskrivs ett krav på att den berörda medlemsstatens föregående medgivande ska inhämtas, om den sistnämnda har framställt en särskild begäran i detta avseende, samt att det är en bestämmelse som rör förfarandet för att anta ett unionsbeslut (dom av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen, C‑64/05 P, EU:C:2007:802, punkterna 78 och 81).
37 Till skillnad från artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001, som endast ger tredje parter, när det gäller handlingar som härrör från dem, rätten att höras av institutionen i fråga om tillämpningen av de undantag som föreskrivs i artikel 4.1 och 4.2 i nämnda förordning, föreskrivs förordningen att en medlemsstat får begära att institutionen inte ska lämna ut en handling som härrör från denna medlemsstat utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande.
38 Domstolen har sålunda fastställt att det – när en medlemsstat har utnyttjat den möjlighet som den ges enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 att begära att en viss handling som härrör från denna stat inte ska lämnas ut utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande – krävs att ett medgivande inhämtas från medlemsstaten innan handlingen lämnas ut (dom av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen, C‑64/05 P, EU:C:2007:802, punkt 50).
39 Av detta följer e contrario att i avsaknad av ett sådant medgivande från den berörda medlemsstaten är institutionen inte bemyndigad att lämna ut handlingen i fråga (dom av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen, C‑64/05 P, EU:C:2007:802, punkt 44). Kommissionens beslut angående ansökan om tillgång till den omtvistade handlingen var således beroende av de tyska myndigheternas beslut inom ramen för det förfarande i vilket det angripna beslutet antogs.
40 Av rättspraxis följer emellertid att artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 inte ger den berörda medlemsstaten en generell och ovillkorlig vetorätt att, skönsmässigt och utan att behöva motivera sitt beslut, motsätta sig utlämnandet av varje handling som en institution innehar endast på grund av att handlingen härrör från denna medlemsstat (dom av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen, C‑64/05 P, EU:C:2007:802, punkt 58). Utövandet av den befogenhet som den berörda medlemsstaten ges enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 är nämligen begränsat av de materiella undantag som föreskrivs i artikel 4.1–4.3 i samma förordning, genom att medlemsstaten endast ges en befogenhet att delta i institutionens beslut. Medlemsstatens föregående medgivande, vilket åsyftas i artikel 4.5, liknar således inte en skönsmässig vetorätt utan en form av samtycke som bekräftar att det inte föreligger skäl för undantag i enlighet med artikel 4.1‑4.3 i nämnda förordning (dom av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen, C‑64/05 P, EU:C:2007:802, punkt 76). Det beslutsförfarande som har inrättats på detta sätt genom artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 kräver således att institutionen och den berörda medlemsstaten ska hålla sig till de materiella undantag som föreskrivs i nämnda artikel 4.1–4.3 (dom av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen, C‑64/05 P, EU:C:2007:802, punkt 83).
41 Av detta följer att den berörda medlemsstaten enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 endast får motsätta sig att handlingar som härrör från den lämnas ut med hänvisning till de materiella undantagen i artikel 4.1–4.3 och om den vederbörligen motiverar sin ståndpunkt i detta avseende (dom av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen, C‑64/05 P, EU:C:2007:802, punkt 99).
42 Det ska konstateras att såsom kommissionen har påpekat har artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 tillämpats i förevarande fall. Det framgår emellertid av det angripna beslutet att beslutet att neka tillgång till den omtvistade handlingen grundar sig på undantaget i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, det vill säga på skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inbegripet sådana som avser immateriella rättigheter, vilket har åberopats av de tyska myndigheterna.
43 För det andra har det också fastställts att den berörda institutionen, innan den avslår en ansökan om tillgång till en handling som härrör från en medlemsstat, ska pröva huruvida medlemsstaten har grundat sitt avstyrkande på de materiella undantag som föreskrivs i artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001 och huruvida medlemsstatens ståndpunkt i det avseendet är vederbörligen motiverad. Följaktligen är kommissionen, i det förfarande i vilket ett beslut att neka tillgång till handlingar antas, skyldig att försäkra sig om att en sådan motivering föreligger och att hänvisa till denna i sitt beslut (dom av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen, C‑64/05 P, EU:C:2007:802, punkt 99).
44 Enligt den rättspraxis som avser artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 åligger det däremot inte den institution till vilken en ansökan om tillgång till en handling lämnats in, att göra en fullständig prövning av skälen till den berörda medlemsstatens invändning genom att göra en kontroll som går utöver att endast kontrollera om det föreligger en motivering med hänvisning till undantagen i artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001 (dom av den 21 juni 2012, IFAW/kommissionen, C‑135/11 P, EU:C:2012:376, punkt 63, beslut av den 27 mars 2014, Ecologistas en Acción/kommissionen, T-603/11, ej publicerat, EU:T:2014:182, punkt 44, och dom av den 25 september 2014, Spirlea/kommissionen, T-669/11, EU:T:2014:814, punkt 54). Den berörda institutionen ska emellertid undersöka huruvida de förklaringar som medlemsstaten har gett förefaller grundade vid ett första påseende (prima facie) (dom av den 5 april 2017, Frankrike/kommissionen, T-344/15, EU:T:2017:250, punkt 54).
45 Kommissionen har kontrollerat att Förbundsrepubliken Tysklands beslut att motsätta sig ett utlämnande av den omtvistade handlingen innehöll en motivering som hänvisade till undantaget om skydd för affärsintressen i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och huruvida denna motivering vid ett första påseende (prima facie) föreföll vara välgrundad.
46 För övrigt ska sökandenas resonemang, enligt vilket kommissionen inte kunde åberopa undantaget i artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 för att motsätta sig utlämnande av miljöinformation eftersom nämnda förordning ska tolkas i enlighet med förordning nr 1367/2006 och Århuskonventionen, underkännas.
47 Det är nämligen tillräckligt att konstatera att detta argument, mot bakgrund av vad som redan angetts i punkt 42 ovan, inte kan godtas eftersom artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 inte utgör skälet till att kommissionen avslog ansökan om tillgång till denna handling.
48 Talan kan följaktligen inte bifallas på den första grunden.
Den andra grunden: Det föreligger ett övervägande allmänintresse som motiverar att information som rör utsläpp i miljön lämnas ut
Räckvidden av den rätt till tillgång till handlingar som följer av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006
49 I första meningen i artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006 krävs att en handling lämnas ut om den begärda informationen rör utsläpp i miljön, även om det finns en risk för att det skulle skada de intressen som skyddas genom artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Denna tolkning kan inte ifrågasättas med hänvisning till en enhetlig eller harmonisk tolkning eller en tolkning som är förenlig med bestämmelserna i artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 39, punkterna 2 och 3 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS) av den 15 april 1994 (EGT L 336, 1994, s. 214), vilket utgör bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) (EGT L 336, 1994, s. 3), direktiv 91/414 eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av direktiven 79/117/EEG och 91/414 (EUT L 309, 2009, s. 1, och rättelse i EUT L 89, 2018, s. 22), särskilt artikel 63 (se, för ett liknande resonemang, den ursprungliga domen, punkterna 27–46, se även, analogt, dom av den 23 november 2016, Bayer CropScience och Stichting De Bijenstichting, C‑442/14, EU:C:2016:890, punkterna 96–102).
Begreppet information som rör utsläpp i miljön
50 Sökandena har med stöd av Konungariket Sverige gjort gällande att kommissionen åsidosatte den presumtion som följer av artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006, eftersom den begärda informationen utgör miljöinformation som rör utsläpp i miljön. Informationen rör enligt sökandena alla ämnen som släpps ut i miljön när ämnet glyfosat, som har godkänts, används i och tillsätts bekämpningsmedel. Informationen i utkastet till rapport skulle dessutom göra det möjligt för allmänheten att kontrollera huruvida de genomförda testerna ger en bild av utsläppen och effekterna av det ämne som hade godkänts på grundval av dessa tester, det vill säga det verksamma ämnet glyfosat.
51 Kommissionen har med stöd av CropLife America, NAM, ACC, CLI, Cefic, ECPA och Förbundsrepubliken Tyskland hävdat att begreppet utsläpp ska tolkas restriktivt och att det, i enlighet med vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen, som publicerades av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) år 2000, omfattar direkta eller indirekta utsläpp av ämnen från anläggningar. Kommissionen har anfört att den begärda informationen inte rör utsläpp i miljön. Informationen i den omtvistade handlingen utgörs nämligen av detaljerade uppgifter – som är immaterialrättsligt skyddade – om metoderna för att framställa glyfosat, vilka har tillhandahållits av dem som ansökt om upptagande. Det är härvid inte möjligt att särskilja och separera den typ av information som intresserar sökandena från information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet, som är just den som avses med den omtvistade handlingen. Den omtvistade informationen är dessutom alltför ”långt ifrån marknaden” för att kunna utgöra information som rör utsläpp i miljön och saknar betydelse ur miljösynpunkt eftersom alla föroreningar vilka betraktas som betydelsefulla ur ett toxikologiskt, ekotoxikologiskt eller miljömässigt perspektiv hade lämnats ut.
52 Vad för det första gäller kommissionens argument att bestämmelsen om utsläpp i miljön ska tolkas restriktivt konstaterar tribunalen att det inte kan godtas. Det räcker nämligen att erinra om att domstolen, i detta hänseende, fann att tribunalens rättstillämpning inte var felaktig när den i punkterna 49 och 53 i den ursprungliga domen inte valde att göra en restriktiv tolkning av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 och av begreppet ”information … [som] rör miljöutsläpp” (domen i målet om överklagande, punkt 55).
53 Vad för det andra gäller kommissionens hänvisning till den vägledning som avses i punkt 51 ovan till stöd för att begreppet utsläpp avser utsläpp från anläggningar, räcker det att erinra om att domstolen fann att tribunalens rättstillämpning inte var felaktig när den i punkterna 54–56 i den ursprungliga domen kom fram till att begreppet ”information… som rör miljöutsläpp”, i den mening som avses i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006, inte är begränsat till att gälla utsläpp från vissa industrianläggningar (domen i målet om överklagande, punkt 70).
54 För det tredje ska det noteras att domstolen konstaterade att om begreppet ”information som rör miljöutsläpp”, i den mening som avses i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006, inte omfattar information om rent hypotetiska utsläpp, kan begreppet likväl inte begränsas till enbart information om utsläpp som rent faktiskt har gjorts i miljön i samband med att ett växtskyddsmedel eller det aktuella verksamma ämnet har använts på växter eller på marken och där utsläppen bland annat beror på hur stor mängd av produkten som lantbrukarna har använt i praktiken liksom av den saluförda slutproduktens exakta sammansättning (domen i målet om överklagande, punkt 73). Domstolen slog följaktligen fast att begreppet även omfattar information om förutsägbara utsläpp i miljön av växtskyddsmedlet eller det verksamma ämnet vid användningsvillkor som är realistiska för produkten eller ämnet. Dessa villkor ska motsvara dem för vilka nämnda produkt eller ämne har beviljats tillstånd för utsläppande på marknaden och som gäller inom det område där produkten eller ämnet är avsett att användas (domen i målet om överklagande, punkt 74). Domstolen preciserade vidare att utsläppande på marknaden av en produkt eller ett verksamt ämne i allmänhet inte räcker för att anse att produkten eller ämnet nödvändigtvis släpps ut i miljön och att information om produkten eller ämnet rör ”miljöutsläpp”. Annorlunda förhåller det sig emellertid med en produkt – likt ett växtskyddsmedel – och de verksamma ämnen som produkten innehåller som vid normal användning är ägnade att släppas ut i miljön på grund av sin själva funktion. I sådant fall är förutsägbara utsläpp i miljön från den aktuella produkten eller från de verksamma ämnen som produkten innehåller – vid normala eller realistiska användningsvillkor – inte hypotetiska och omfattas av begreppet miljöutsläpp i den mening som avses i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 (domen i målet om överklagande, punkt 75).
55 För det fjärde ska det erinras om att domstolen i domen i målet om överklagande bedömde att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att det är tillräckligt att information, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön för att omfattas av begreppet ”information … [som] rör miljöutsläpp” i den mening som avses i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006.
56 Domstolen påpekade inledningsvis att det följde av ordalydelsen i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 att denna bestämmelse gällde ”information … [som] rör miljöutsläpp”, det vill säga information som avser eller rör sådana utsläpp och inte information som har en direkt eller indirekt koppling till miljöutsläpp. Denna tolkning bekräftas i artikel 4.4 första stycket d i Århuskonventionen som hänvisar till ”information om utsläpp” (domen i målet om överklagande, punkt 78). Därefter slog domstolen fast att detta begrepp måste förstås så, att det bland annat omfattar uppgifter som ger allmänheten möjlighet att få kännedom om vad som verkligen släpps ut i miljön eller vad som med viss förutsägbarhet kommer att släppas ut i miljön vid användningsvillkor som är normala eller realistiska för den aktuella produkten eller det aktuella ämnet och vilka motsvarar de villkor för vilka produkten eller ämnet har beviljats tillstånd för utsläppande på marknaden och som är gängse inom det område där produkten eller ämnet är avsett att användas. Begreppet ska således tolkas så, att det bland annat omfattar uppgifter om produktens eller ämnets art, sammansättning och mängd liksom tidpunkt och plats för faktiska eller förutsägbara utsläpp som gjorts under sådana villkor (domen i målet om överklagande, punkt 79).
57 I begreppet ”information … [som] rör miljöutsläpp” måste även inbegripas information som ger allmänheten möjlighet att kontrollera om utvärderingen av faktiska eller förutsägbara utsläpp – på grundval av vilka den behöriga myndigheten har godkänt den aktuella produkten eller det aktuella ämnet – är korrekt gjord liksom att kontrollera uppgifterna avseende utsläppens inverkan på miljön. Av skäl 2 i förordning nr 1367/2006 framgår nämligen i huvudsak att den tillgång till miljöinformation som garanteras i förordningen bland annat syftar till att främja att allmänheten på ett mer effektivt sätt deltar i beslutsprocessen och därigenom öka ansvarigheten hos behöriga beslutsfattare i beslutsprocessen och bidra till att öka allmänhetens miljömedvetenhet och stöd för fattade beslut. För att allmänheten ska kunna försäkra sig om att beslut fattade av behöriga myndigheter på miljöområdet är välgrundade och för att på ett effektivt sätt kunna delta i beslutsprocessen i miljöfrågor måste allmänheten ha tillgång till information som ger den möjlighet att kontrollera om utsläppen har utvärderats på ett korrekt sätt och ges möjlighet att i rimlig utsträckning förstå på vilket sätt utsläppen riskerar att påverka miljön (domen i målet om överklagande, punkt 80).
58 Även om det saknas anledning att tolka begreppet ”information … [som] rör miljöutsläpp” restriktivt kan begreppet inte anses omfatta all information som har någon typ av koppling, även en direkt sådan, till miljöutsläpp. Om begreppet tolkades på så sätt att det omfattar sådan information skulle det i stor utsträckning beröva uttrycket ”miljöinformation” i artikel 2.1 d i förordning nr 1367/2006 all innebörd. En sådan tolkning skulle innebära att den möjlighet som föreskrivs i artikel 4.2 första stycket i förordning nr 1049/2001 förlorade all ändamålsenlig verkan. Enligt nämnda artikel får institutionerna nämligen neka tillgång till miljöinformation med motiveringen att ett utlämnande skulle undergräva skyddet för en viss fysisk eller juridisk persons affärsintressen. Nämnda tolkning skulle likaså äventyra den balans som unionslagstiftaren velat skapa mellan målsättningen att säkerställa öppenhet och skyddet för nämnda intressen. En dylik tolkning skulle även innebära ett oproportionerligt ingrepp i det skydd för tystnadsplikten som föreskrivs i artikel 339 FEUF (domen i målet om överklagande, punkt 81).
Tillämpning av begreppet ”information … som [rör] miljöutsläpp” på den omtvistade handlingen
59 Tribunalen erinrar för det första om att sökandena inte har ansökt om tillgång till information om avtalsförhållandena mellan de olika aktörer som anmält glyfosat eller information om metoden för att framställa detta ämne. Dessa frågor omfattas av punkterna ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)” (s. 1–11) och ”C.2 Sammanfattning och bedömning av den information som hänför sig till framläggande av samlad dokumentation” (s. 88 och 89), som ingår i den första delhandling som kommissionen gett in till tribunalen, samt ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)” (s. 1–3), som ingår i den tredje delhandling som kommissionen gett in till tribunalen.
60 För det andra preciserade sökandena vid förhandlingen den 26 februari 2013 vissa punkter i deras ansökan om tillgång. De ansökte – beträffande de föroreningar som förekommer i glyfosat – om tillgång till information om föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av föroreningar samt om analysprofilen för de satser som testats, särskilt deras sammansättning, och – beträffande de kemiska ämnena som hade tillsatts under testerna – ämnenas ”identitet” och kvantitet, testernas längd och de faktiska effekterna på det verksamma ämnet.
61 Det är således endast i den omfattning som andra delar av den omtvistade handlingen än de som anges i punkt 59 ovan innehåller sådan information som preciseras i punkt 60 ovan eller som avser sammansättningen av växtskyddsmedel som innehåller glyfosat, och på villkor att denna information kan anses röra utsläpp i miljön, som det skulle finnas anledning att konstatera att kommissionen har gjort en felaktig bedömning genom att besluta att inte lämna ut dem.
62 För det tredje har sökandena inom ramen för det ursprungliga målet närmare angett på vilket sätt informationen om föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av de föroreningar som förekommer i glyfosat samt om analysprofilen för de satser som testats och sammansättningen av den produkt som innehöll detta ämne kunde göra det möjligt att fastställa nivån på utsläppen av föroreningarna i miljön.
63 Sökandena har i ansökan hävdat att resthalterna av det verksamma ämnet i miljön och deras effekt på människors hälsa hänger direkt samman med ämnets renhet, särskilt föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av de föroreningar som förekommer i glyfosat, och inte bara ”identiteten” för och kvantiteten av de föroreningar som kommissionen anser är relevanta. Enligt sökandena är det också viktigt att känna till analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna, för att kunna tolka kontrollerna och de studier som upptagandet av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 grundar sig på. Det är av detta skäl som uppgifter om den exakta sammansättningen av de produkter som har utvecklats och kontrollerats måste lämnas ut, vilket gör det möjligt att fastställa vilka giftiga ämnen som släpps ut i miljön och som riskerar att finnas kvar där under en viss tid.
64 Sökandena har i sina skriftliga svar på tribunalens frågor dessutom angett på vilket sätt den information som de har ansökt om hänger samman med begreppet utsläpp i miljön. De föroreningar som förekommer i glyfosat frigörs således i miljön samtidigt med detta ämne. Föroreningarna kan, beroende på deras kvantitet, även påverka resultaten av de tester som krävs för undersökningen av den skadliga verkan av glyfosat inför ämnets upptagande i bilaga I till direktiv 91/414. För att kunna avgöra huruvida de tester som utförs inför detta upptagande är representativa för de utsläpp i miljön som sker vid användning av växtskyddsmedel som innehåller glyfosat, är det följaktligen nödvändigt att ha tillgång till information om satsernas analysprofil. Sökandena har i en bilaga till sina svar gett in en handling i vilken det bland annat beskrivs en metod för framställning av glyfosat samt de beståndsdelar som tillförs för att producera detta verksamma ämne, och i vilken det framhålls att de föroreningar som förekommer i ämnet kommer att släppas ut i miljön. I samma handling betonas dessutom vikten av att erhålla information om analysprofilen för de satser som testats, för att kunna kontrollera huruvida profilen motsvarar profilen för de produkter som släpps ut på marknaden. En framställning i liten skala kan nämligen medföra en annan analysprofil för glyfosat än om ämnet framställs i stor skala för att saluföras. Genom att denna information erhålls blir det möjligt att kontrollera huruvida det finns eventuella skillnader mellan analysprofilerna för de satser som testats inför upptagandet av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 och analysprofilerna för de produkter som har släppts ut på marknaden, och att fastställa huruvida de tester som utförts var relevanta i förhållande till de faktiska utsläppen av glyfosat i miljön. I handlingen understryks slutligen att den begärda informationen skulle göra det möjligt att få kännedom om nivån på den metabolit som glyfosat omvandlas till, som släpps ut i miljön, är beständig och förorenar grundvattnet.
65 Även om kommissionen har medgett att varje verksamt ämne nödvändigtvis släpps ut i miljön någon gång under sin livscykel, anser den att den omtvistade handlingen inte innehåller information som kan anses röra utsläpp i miljön, utan information om de framställningsmetoder som används av olika aktörer som har anmält glyfosat för att det ska tas upp i bilaga I till direktiv 91/414. Kommissionen har motsatt sig ett utlämnande av information om föroreningarna och satsernas analysprofil, med motiveringen att det skulle göra det möjligt att rekonstruera metoden för att framställa det verksamma ämnet och de affärshemligheter som hänger samman med den, eftersom det inte är möjligt att särskilja och separera dessa olika typer av information. Kommissionen har slutligen hävdat att all information som är relevant ur ett toxikologiskt perspektiv och med avseende på det verksamma ämnets effekter på hälsan noggrant har analyserats och lämnats ut genom dess beslut av den 6 maj 2011. Enligt kommissionen har sökandena inte heller förklarat varför de handlingar som redan lämnats ut inte skulle vara tillräckliga för att bedöma huruvida förfarandet för att ta upp glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 har genomförts korrekt.
66 För det fjärde ska det erinras om att tribunalen, genom åtgärder för bevisupptagning, har tagit del av den omtvistade handlingen, som, vilket kommissionen påpekade i sin skrivelse som åtföljde den omtvistade handlingen, består av flera delhandlingar.
67 Den första delhandlingen innehåller bland annat punkt ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnet (bilaga II A 1.9–1.11)”, i vilken det redogörs för dels de anmälningar som lämnats till den rapporterande medlemsstaten av de aktörer som ansökt om att glyfosat skulle tas upp i bilaga I till direktiv 91/414 och de olika föroreningar som ingår i framställd glyfosat samt den exakta eller maximala kvantiteten av var och en av dessa föroreningar identifieras (punkt ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)”, s. 11–61), dels analysprofilen för de satser som testats. I sistnämnda avseende används tabeller för att visa kvantiteterna av alla föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av föroreningarna. Majoriteten av de aktuella aktörerna redogör också för metoderna för att analysera och godkänna uppgifter (punkt ”C.1.2.2 Satsernas analysprofil (bilaga II A 1.11)”, s. 61–84). Den första delhandlingen innehåller även punkt ”C.1.3 Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga II A 1.4)”, i vilken det ges en beskrivning av innehållet i det växtskyddsmedel som innefattar glyfosat framställt av var och en av de aktörer som anmält detta verksamma ämne (s. 84–88).
68 Den andra delhandlingens enda punkt (se punkt 15 ovan) består av en tabell i vilken det sker en identifiering av de olika aktörer som anmält glyfosat, den strukturella formeln för alla föroreningar som förekommer i det verksamma ämnet för varje aktör och den exakta eller maximala kvantiteten av var och en av dessa föroreningar (s. 1–6).
69 Den tredje delhandlingen omfattar bland annat två punkter som har rubriken ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnets renhetsgrad ”och ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)” (s. 4–13). I punkt C.1.2 redogörs det för de olika föroreningar som förekommer i glyfosattrimesium och den exakta eller maximala kvantiteten av var och en av dessa föroreningar (s. 4) samt analysprofilen för de satser som testats, varvid kvantiteterna av alla föroreningar som förekommer i de olika satserna framgår av tabeller (s. 7). Punkt C.1.2.1 består av en tabell som liknar tabellen i den andra delhandlingen och innehåller information av samma slag (s. 8–13).
70 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som det ska avgöras huruvida den omtvistade handlingen innehåller information som rör utsläpp i miljön.
71 Det ska inledningsvis dels noteras att det är ostridigt mellan parterna att ett verksamt ämne, såsom glyfosat, nödvändigtvis släpps ut i miljön någon gång under sin livscykel, dels att den omtvistade handlingen innehåller information om miljön. Parterna är däremot oeniga om huruvida denna information omfattas av begreppet information som rör utsläpp i miljön enligt domstolens definition i domen i målet om överklagande.
72 För att uttala sig i denna fråga är det nödvändigt att beakta de relevanta bestämmelserna i förordning nr 1107/2009. Syftet med denna förordning är att fastställa bestämmelser om produktgodkännande av kommersiella växtskyddsmedel och om utsläppande på marknaden, användning och kontroll av dessa inom unionen (artikel 1 i förordning nr 1107/2009) och den är tillämplig på produkter, i den form som de tillhandahålls användaren, som består av eller innehåller verksamma ämnen, skyddsämnen eller synergister (artikel 2 i förordning nr 1107/2009).
73 Det följer av förordning nr 1107/2009 att ämnen bör ingå i växtskyddsmedel endast om det har visats att de har klara fördelar för växtproduktionen och att de inte förväntas ha några skadliga effekter på människors och djurs hälsa eller några oacceptabla effekter på miljön (skäl 10). För att främja förutsebarhet, effektivitet och enhetlighet bör det fastställas ett detaljerat förfarande för att bedöma om ett verksamt ämne kan godkännas (skäl 12). Utöver verksamma ämnen kan växtskyddsmedel innehålla skyddsämnen eller synergister och tillsatsämnen (skälen 21 och 22).
74 Växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen kan vara beredda på många olika sätt och användas på olika växter och växtprodukter under olika jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden (inklusive klimatförhållanden). Växtskyddsmedel bör därför produktgodkännas av medlemsstaterna (skäl 23). Bestämmelserna om produktgodkännande måste säkerställa en hög skyddsnivå. Särskilt då växtskyddsmedel produktgodkänns måste målet att skydda människors och djurs hälsa och miljön väga tyngre än målet att förbättra växtproduktionen. Innan växtskyddsmedel släpps ut på marknaden bör det därför påvisas att de innebär en klar fördel för växtproduktionen och inte har några skadliga effekter på människors eller djurs hälsa, inbegripet känsliga befolkningsgruppers hälsa, eller har några oacceptabla effekter på miljön (skäl 24).
75 De verksamma ämnena i växtskyddsmedel kan framställas genom olika tillverkningsprocesser, vilket kan leda till olika specifikationer. Sådana skillnader kan påverka säkerheten. Av effektivitetsskäl bör det finnas ett harmoniserat förfarande på unionsnivå för bedömning av dessa skillnader (skäl 27).
76 Slutligen anges det i skäl 29 i förordning nr 1107/2009 att principen om ömsesidigt erkännande är ett av medlen för att säkerställa den fria rörligheten för varor inom unionen. För att undvika dubbelarbete, minska den administrativa bördan för industrin och medlemsstaterna samt sörja för tillgång till växtskyddsmedel på mer harmoniserade villkor, bör de produktgodkännanden som beviljas av en medlemsstat godtas av andra medlemsstater där jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållandena (inklusive klimatförhållandena) är jämförbara. Därför bör unionen delas in i zoner med sådana jämförbara förhållanden för att underlätta ett sådant ömsesidigt erkännande. På grund av miljö- eller jordbruksförhållanden som är specifika för en eller flera medlemsstaters territorium kan det emellertid vara nödvändigt att medlemsstaterna, efter ansökan, erkänner eller ändrar det produktgodkännande som beviljats av en annan medlemsstat, eller avstår från att godkänna växtskyddsmedlet på sitt territorium, om det är motiverat till följd av särskilda miljö- eller jordbruksförhållanden eller om den höga skyddsnivå för både människors och djurs hälsa och för miljön som fastställs i förordningen inte kan uppnås.
77 När det gäller utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel i unionen infördes genom förordning nr 1107/2009 ett system genom vilket förfarandena för godkännande av det verksamma ämnet (artiklarna 7–13 i förordning nr 1107/2009), såsom glyfosat, skildes från förfarandena för godkännande av ett framtaget växtskyddsmedel, det vill säga den slutliga produkt som innehåller det verksamma ämnet och andra komponenter, som sedan används av verksamhetsutövarna (artiklarna 33–39 i förordning nr 1107/2009).
78 Godkännandeförfarandet för verksamma ämnen äger rum på unionsnivå och avslutas genom att kommissionen antar en akt i vilken ämnet godkänns eller inte godkänns. Det är ostridigt mellan parterna att i samband med godkännandet av ett verksamt ämne ska utvärderingen avse ”ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet” (artikel 4.5 i förordning nr 1107/2009), bestående i ett eller flera specifika föreslagna användningsområden för växtskyddsmedlet för en eller flera särskilda växter, och omfatta föreslagna relevanta användningsvillkor för denna representativa användning.
79 Eftersom ett växtskyddsmedel inte får släppas ut på marknaden eller användas om det inte har produktgodkänts i den berörda medlemsstaten i enlighet med förordning nr 1107/2009 (artikel 28 i förordning nr 1107/2009), med beaktande av de krav för produktgodkännande som bland annat anges i artikel 29, ska den som önskar släppa ut ett växtskyddsmedel på marknaden personligen eller via en representant ansöka om produktgodkännande eller ändring av ett produktgodkännande i varje medlemsstat där växtskyddsmedlet ska släppas ut på marknaden (artikel 33 i förordning nr 1107/2009).
80 Inom ramen för godkännandeförfarandet ska den prövande medlemsstaten göra en oberoende, objektiv och öppet redovisad bedömning med utgångspunkt i aktuella vetenskapliga och tekniska rön, med utnyttjande av vägledande dokument som finns tillgängliga vid tidpunkten för ansökan. Den ska ge alla medlemsstater inom samma zon tillfälle att lämna synpunkter som ska beaktas vid bedömningen. Den ska tillämpa de enhetliga principer för utvärdering och produktgodkännande av växtskyddsmedel som avses i artikel 29.6 i förordning nr 1107/2009 för att, i så stor utsträckning som möjligt, fastställa om växtskyddsmedlet uppfyller de krav som fastställs i artikel 29 i samma zon, när det används i enlighet med artikel 55 och under realistiska användningsförhållanden. Den prövande medlemsstaten ska låta de övriga medlemsstaterna i samma zon ta del av bedömningen (artikel 36.1 i förordning nr 1107/2009).
81 Om det är nödvändigt att för ett verksamt ämne, ett skyddsämne eller en synergist fastställa om en annan källa, eller för samma källa en ändring av tillverkningsprocessen och/eller platsen för tillverkningen, uppfyller kraven i artikel 29.1 b i förordning nr 1107/2009 ska denna bedömning göras av den medlemsstat som fungerade som rapporterande medlemsstat för det verksamma ämnet, skyddsämnet eller synergisten enligt artikel 7.1 i nämnda förordning, såvida inte den prövande medlemsstat som avses i artikel 35 i förordningen samtycker till att bedöma ekvivalensen. Sökanden ska lämna in alla nödvändiga uppgifter till den medlemsstat som bedömer ekvivalensen (artikel 38 i förordning nr 1107/2009).
82 Det följer av de bestämmelser som avses i punkterna 73–81 ovan, att ett verksamt ämne som glyfosat måste godkännas på unionsnivå innan det får ingå i växtskyddsmedels sammansättning. Dessa växtskyddsmedel måste i sin tur godkännas av en medlemsstat för att säkerställa att nämnda produkters sammansättning uppfyller de krav för produktgodkännande som föreskrivs i artikel 29 i förordning nr 1107/2009. Det är dessutom så, vilket Förbundsrepubliken Tyskland har anfört, att bedömningen och godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat på unionsnivå ännu inte i princip är kopplade till den senare faktiska användningen av detta ämne. Godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat inkluderar nämligen inte ett godkännande att använda detta ämne ensamt. Det är först när detta ämne ingår i sammansättningen av ett växtskyddsmedel som har godkänts för att släppas ut på marknaden i en medlemsstat som detta ämne kommer till användning. Även om det stämmer att ett verksamt ämne såsom glyfosat nödvändigtvis släpps ut i miljön någon gång under sin livscykel sker detta emellertid endast genom ett växtskyddsmedel vilket har underkastats godkännandeförfarandet.
83 Det framgår även av bestämmelserna i punkterna 73–81 ovan att det system som införts genom förordning nr 1107/2009 medför att det växtskyddsmedel för vilket produktgodkännande söks från en medlemsstat i flera avseenden kan skilja sig från den produkt som har lämnats in och utvärderats på unionsnivå för godkännande av det verksamma ämnet. Som kommissionen med rätta har påpekat kan nämligen användningen av och användningsvillkoren för ett växtskyddsmedel som omfattas av ett godkännande i en medlemsstat vara mycket olika dem som utgjort föremål för den teoretiska utvärderingen på unionsnivå.
84 Vidare kan det verksamma ämnet och det specifika växtskyddsmedel som innehåller ämnet, för vilka godkännande söks på nationell nivå, med avseende på vissa tekniska aspekter, vara mycket olika det verksamma ämnet och den representativa användningen av det växtskyddsmedel som analyserades på unionsnivå i samband med godkännandeförfarandet. Detta beror på att det växtskyddsmedel för vilket produktgodkännande söks kan tillverkas av ett annat företag än det företag som ansökte om godkännande av det verksamma ämnet på unionsnivå. Detta är för övrigt ofta fallet.
85 Det ska dessutom framhållas att även om det verksamma ämnet och det godkända specifika växtskyddsmedlet har tillverkats av samma företag som har ansökt om godkännande av det verksamma ämnet, kan tillverkningsmetoden för nämnda ämne, och därmed de föroreningar som finns i växtskyddsmedel för vilka godkännande söks och som sedan kommer att släppas ut i miljön, skilja sig från de som har analyserats på unionsnivå. Såsom bland annat anges i skälen 23 och 27 i förordning nr 1107/2009 kan växtskyddsmedel inte bara vara beredda på många olika sätt och användas på olika växter och växtprodukter under olika jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden (inklusive klimatförhållanden) (se punkt 74 ovan) utan det verksamma ämnet i ett växtskyddsmedel kan också framställas genom olika tillverkningsprocesser, vilket kan leda till olika specifikationer (se punkt 75 ovan).
86 Det är bland annat därför som medlemsstaten, enligt artikel 29.1 b i förordning nr 1107/2009, under förfarandet för godkännande, ska undersöka huruvida det verksamma ämnet har en annan källa eller samma källa, men dess tillverkningsprocess och/eller tillverkningsplats har ändrats. Om så är fallet måste medlemsstaten pröva om den specifikation för det verksamma ämnet som angavs för det växtskyddsmedel för vilka godkännande söks (artikel 38 i förordning nr 1107/2009) ändå är ekvivalent till den specifikation som utvärderats på unionsnivå och som ansetts uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning nr 1107/2009.
87 Det ska för övrigt tilläggas att det i artikel 29.3 i förordning nr 1107/2009 föreskrivs att överensstämmelsen med kraven i artikel 29.1 b däri ”ska fastställas genom officiella eller officiellt erkända test och analyser som utförs under jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden som är relevanta för användningen av växtskyddsmedlet i fråga och representativa för förhållandena i den zon där produkten avses att användas”.
88 Under dessa omständigheter konstaterar tribunalen, i enlighet med vad kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland har gjort gällande, att det är först i samband med det nationella förfarandet för att godkänna utsläppandet på marknaden av ett växtskyddsmedel som medlemsstaten bedömer eventuella utsläpp i miljön och konkreta uppgifter om arten, sammansättningen, omfattningen, tidpunkten och platsen för faktiska eller förutsägbara utsläpp under sådana villkor av det verksamma ämnet och det specifika växtskyddsmedel som innehåller ämnet, i den mening som avses i punkt 79 i domen i målet om överklagande (se punkt 56 ovan).
89 I förevarande fall innebär detta att utkastet till rapport, som utarbetades i samband med förfarandet för godkännande på unionsnivå, rör en eller flera representativa användningar av växtskyddsmedel som innehåller glyfosat, vilka presenterats av de som ansöker om godkännande av detta ämne, och den särskilda sammansättningen av de växtskyddsmedel som framställdes av dessa sökande vid tidpunkten för ansökan om godkännande.
90 Eftersom användningen, villkoren för tillämpning och sammansättningen av ett växtskyddsmedel som har godkänts av en medlemsstat för användning på dess territorium kan vara mycket olika användningen, villkoren för tillämpning och sammansättningen av växtskyddsmedel som har utvärderats på unionsnivå, i samband med godkännandet av det verksamma ämnet, konstaterar tribunalen att den information som finns i den omtvistade handlingen inte rör utsläpp i miljön som är förutsägbara och att informationen i fråga som mest uppvisar ett samband med utsläpp i miljön. Sådan information omfattas inte av begreppet ”information … [som] rör miljöutsläpp”, i enlighet med punkt 78 i domen i målet om överklagande.
91 Mot bakgrund av övervägandena ovan drar tribunalen slutsatsen att kommissionen inte gjorde en felaktig bedömning när den fastställde att den omtvistade handlingen inte innehöll någon information som rör utsläpp i miljön och att talan följaktligen inte kan bifallas på den andra grunden.
92 Denna slutsats påverkas inte av det argument som sökandena upprepade vid förhandlingen, vilket i princip gick ut på att det är nödvändigt att sökandena får tillgång till den omtvistade handlingen eftersom medlemsstaterna i samband med godkännandet av ett växtskyddsmedel inte gör en ny utvärdering av det verksamma ämne som godkänts på unionsnivå. Det ska påpekas, såsom kommissionen, Cefic och ECPA har gjort, att under förfarandet för godkännande är det växtskyddsmedlet i sin helhet, med alla dess beståndsdelar, som analyseras. Det är endast om alla prov och analyser visar att villkoren för godkännande i artikel 29 i förordning nr 1107/2009 är uppfyllda och växtskyddsmedlet därför inte kan anses ha några skadliga effekter på människors eller djurs hälsa eller en oacceptabel inverkan på miljön, som medlet godkänns.
93 I alla händelser påverkar sökandenas argument inte den omständigheten att den information som finns i den omtvistade handlingen inte omfattas av begreppet information som rör miljöutsläpp, enligt definitionen av domstolen i domen i målet om överklagande, eftersom det verksamma ämnet glyfosat inte som sådant är avsett att släppas ut i miljön, utan bara kan släppas ut efter att ha tillsatts ett växtskyddsmedel som omfattas av ett tillstånd.
94 Talan kan följaktligen inte bifallas på den andra grunden.
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 4.2 i förordning nr 1049/2011 och av artikel 4 i Århuskonventionen
95 Sökandena har hävdat att undantaget från rätten till tillgång till handlingar ska tolkas restriktivt, i enlighet med artikel 4.4 d i Århuskonventionen. De anser dessutom att affärsintressen endast kan ha företräde om de utgör intressen som skyddas i lag för att värna legitima ekonomiska intressen. Sådana intressen har för övrigt begränsad betydelse, då det i artikel 13 i direktiv 91/414 förskrivs att andra sökande av registrering av det verksamma ämnet, efter en period på tio år, kan använda sig av den dokumentation som lämnats in för registrering. Slutligen har kommissionen, enligt sökandena, inte anfört något konkret till stöd för slutsatsen att immateriella rättigheter bör ha företräde framför rätten till tillgång till handlingar. Enligt sökandena borde en korrekt avvägning på grundval av artikel 4.4 i Århuskonventionen, eller på grundval av en tolkning i överensstämmelse med Århuskonventionen av artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001, ha lett till att de begärda uppgifterna lämnades ut.
96 Kommissionen har bestritt sökandenas resonemang.
97 Det ska inledningsvis erinras om att eftersom undantagen i artikel 4 i förordning nr 1049/2001 utgör en avvikelse från principen att allmänheten ska ha största möjliga tillgång till handlingar ska de tolkas och tillämpas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juli 2011, Sverige/MyTravel och kommissionen, C‑506/08 P, EU:C:2011:496, punkt 75). Det ska visas att tillgången i fråga konkret och faktisk kan skada det intresse som skyddas av undantaget, och att risken för att detta intresse skadas rimligen kan förutses och inte är rent hypotetisk. Denna prövning måste framgå av motiven till det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 april 2005, Verein für Konsumenteninformation/kommissionen, T-2/03, EU:T:2005:125, punkt 69, och dom av den 22 maj 2012, Sviluppo Globale/kommissionen, T-6/10, ej publicerad, EU:T:2012:245, punkt 64).
98 Det ska även påpekas att det system med undantag som föreskrivs i artikel 4 i förordning nr 1049/2001, bland annat i artikel 4.2, grundar sig på en avvägning mellan de intressen som står mot varandra i en viss situation, det vill säga å ena sidan de intressen som gynnas av ett utlämnande av de berörda handlingarna och å andra sidan de intressen som hotas av utlämnandet. Vilket beslut som fattas med anledning av en ansökan om tillgång till handlingar beror på vilket intresse som anses väga tyngst i det enskilda fallet (dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen, C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738, punkt 42, och dom av den 23 september 2015, ClientEarth och International Chemical Secretariat/Echa, T-245/11, EU:T:2015:675, punkt 168).
99 Det ska dessutom påpekas att en ansökan om tillgång till en handling i princip inte kan avslås enbart med motiveringen att handlingen omfattas av en sådan verksamhet eller avser ett sådant intresse som nämns i artikel 4 i förordning nr 1049/2001. Den berörda institutionen måste även förklara hur tillgången till handlingen konkret och faktiskt skulle skada det intresse som skyddas av ett undantag i denna artikel (dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Éditions Odile Jacob, C‑404/10 P, EU:C:2012:393, punkt 116, dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Agrofert Holding, C‑477/10 P, EU:C:2012:394, punkt 57, och dom av den 27 februari 2014, kommissionen/EnBW, C‑365/12 P, EU:C:2014:112, punkt 64).
100 Beträffande begreppet affärsintressen följer av rättspraxis att samtliga upplysningar om ett företag och dess affärsförbindelser inte kan omfattas av skyddet för affärsintressen enligt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Det skulle annars inte gå att tillämpa den allmänna principen om att allmänheten ska ges största möjliga tillgång till handlingar hos institutionerna (dom av den 15 december 2011, CDC Hydrogene Peroxide/kommissionen, T‑437/08, EU:T:2011:752, punkt 44, och dom av den 9 september 2014, MasterCard m.fl./kommissionen, T-516/11, ej publicerad, EU:T:2014:759, punkt 81).
101 För att tillämpa undantaget i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 är det därför nödvändigt att visa att de omtvistade handlingarna innehåller uppgifter som kan skada en juridisk persons affärsintressen om de lämnas ut. Detta är bland annat fallet när de begärda handlingarna innehåller känsliga kommersiella uppgifter, särskilt gällande de berörda företagens affärsstrategi eller deras affärsförbindelser eller när dessa handlingar innehåller företagets egna uppgifter där dess sakkunskap lyfts fram (dom av den 9 september 2014, MasterCard m.fl./kommissionen, T-516/11, ej publicerad, EU:T:2014:759, punkterna 82–84).
102 Slutligen ska det påpekas att förevarande mål rör ett av kommissionen antaget avslagsbeslut som inte strider mot de skäl som Förbundsrepubliken Tyskland framfört för att motsätta sig utlämnade, utan grundar sig på dessa skäl, och därför har fått till följd att den omtvistade handlingen inte har lämnats ut.
103 När det gäller domstolsprövningen av huruvida ett sådant avslagsbeslut är lagenligt framgår det av punkt 94 i domen av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen (C‑64/05 P, EU:C:2007:802), att unionsdomstolen är behörig att, på begäran av den sökande som har nekats tillgång till handlingar av den institution som har mottagit ansökan om tillgång till handlingar, att pröva om detta avslag kunde grunda sig på undantagen i artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001, oavsett om avslaget följer av den bedömning av undantagen som institutionen själv har gjort eller av den som den berörda medlemsstaten har gjort. Av detta följer att tillämpningen av artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 innebär att unionsdomstolens prövning inte är begränsad till en prima facie-bedömning. Tillämpningen av denna bestämmelse hindrar således inte unionsdomstolen från att göra en fullständig prövning av kommissionens avslagsbeslut, vilket bland annat ska uppfylla kraven på motivering och grunda sig på den berörda medlemsstatens materiella bedömning av huruvida undantagen i artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001 är tillämpliga.
104 Det är mot bakgrund av dessa omständigheter som sökandenas resonemang ska analyseras. Sökandena önskar i huvudsak dels att tribunalen ska tillämpa artikel 4.4 i Århuskonventionen eller tolka unionsrätten i enlighet med denna bestämmelse, enligt vilken grunderna för avslag ska tolkas restriktivt, dels att tribunalen ska fastställa att kommissionen, vid avvägningen mellan de motstående intressena, lade alltför stor vikt vid affärsintressena, utan att konkret och exakt visa risken för skada på dessa intressen.
105 Vad för det första beträffar argumenten avseende artikel 4.4 i Århuskonventionen, ska det inledningsvis erinras om att unionsdomstolen har slagit fast att skyldigheten att göra en restriktiv tolkning av grunderna för avslag inte kan tolkas som en precis skyldighet (dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen, C‑612/13 P, EU:C:2015:486, punkt 42, och dom av den 13 september 2013, ClientEarth/kommissionen, T-111/11, EU:T:2013:482, punkterna 92 och 94). Det är av detta skäl som denna bestämmelse i unionsrätten inte är ägnad att skapa direkta effekter för enskilda (dom av den 23 januari 2017, Justice & Environment/kommissionen, T-727/15, ej publicerad, EU:T:2017:18, punkt 75).
106 Det ska för övrigt noteras att enligt fast rättspraxis medför den omständigheten att internationella avtal som unionen har slutit har företräde framför unionens sekundärrätt att denna så långt möjligt ska tolkas i överensstämmelse med dessa avtal (se dom av den 7 juni 2007, Řízení Letového Provozu, C‑335/05, EU:C:2007:321, punkt 16 och där angiven rättspraxis). Det är dessutom ostridigt att unionen är bunden av Århuskonventionen. Det framgår dessutom av rättspraxis att den omständigheten att en bestämmelse i ett internationellt avtal saknar direkt effekt inte hindrar att den åberopas till stöd för en tolkning av unionsrätten som överensstämmer med avtalet. I rättspraxis har det till exempel fastställts att artikel 9.3 i Århuskonventionen saknar direkt effekt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie, C‑240/09, EU:C:2011:125, punkt 45, och dom av den 13 januari 2015, rådet m.fl./Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht, C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2015:4, punkterna 55 och 61). Trots att sådan direkt effekt saknas föreligger enligt rättspraxis en princip om att sekundärrätt ska tolkas i överensstämmelse med denna bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie, C‑240/09, EU:C:2011:125, punkt 51).
107 I förevarande fall konstaterar tribunalen att sökandena inte har visat att artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 måste tolkas på det sätt som de önskar för att säkerställa dess överensstämmelse med artikel 4.4 i Århuskonventionen. Det ska erinras om att det i praxis från unionsdomstolarna redan har godtagits att undantagen från rätten till tillgång till handlingar ska tolkas och tillämpas restriktivt (se punkt 97 ovan). För det fall sökandenas påstående, vilket inte är styrkt, ska tolkas så, att de anser att denna rättspraxis borde vara ännu restriktivare, bör det påpekas att en tolkning som överensstämmer med artikel 4.4 i Århuskonventionen inte innebär någon skyldighet att dra den slutsats som de önskar (se, analogt, dom av den 23 januari 2017, Justice & Environment/kommissionen, T-727/15, ej publicerad, EU:T:2017:18, punkt 78). Detta argument kan således inte godtas.
108 Tribunalen kan inte heller godta sökandenas argument att, enligt artikel 4.4 i Århuskonventionen, kan affärsintressen endast ha företräde om de utgör intressen som är skyddade i lag för att värna legitima ekonomiska intressen, och att sådana intressen har begränsad betydelse enligt artikel 13 i direktiv 91/414 (punkt 95 ovan). Sökandena har nämligen inte gjort gällande någon omständighet som visar att de åberopade affärsintressena inte skulle vara skyddade i lag för att värna legitima ekonomiska intressen. I alla händelser konstaterar tribunalen, i likhet med kommissionen, att affärsintressena för dem som ansöker om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414, i synnerhet deras immateriella rättigheter, är skyddade av unionslagstiftningen, närmare bestämt av artikel 14 i direktiv 91/414, som har ersatts av artikel 63.2 i förordning nr 1107/2009, från och med den 14 juni 2011, vilket framgår av artikel 84 i samma förordning. Vad gäller argumentet avseende artikel 13 i direktiv 91/414, som har ersatts av artikel 59 i förordning nr 1107/2009, konstaterar tribunalen, i likhet med kommissionen, att denna bestämmelse avser tester och undersökningar av det verksamma ämnet och inte sådana handlingar som de som är aktuella i förevarande mål, vilka bland annat avser metoden för framställning av ett sådant ämne. Sådana uppgifter omfattas av den konfidentiella behandling som föreskrivs i artikel 14 i direktiv 91/414, som har ersatts av artikel 63.2 i förordning nr 1107/2009.
109 Vad för det andra gäller avvägningen mellan de berörda intressena har kommissionen med rätta påpekat att den i det angripna beslutet underrättade sökandena om det undantag som de tyska myndigheterna grundade sitt beslut att neka tillgång till den aktuella handlingen på, nämligen artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, genom att i detalj presentera de uppgifter som enligt dessa myndigheter avsåg immateriella rättigheter. I samband härmed hänvisades det till det verksamma ämnets kemiska sammansättning i detalj, till utförliga uppgifter om produktionsprocessen för detta ämne, till information om den kemiska analysen av ämnet och dess orenheter, till den färdiga produktens sammansättning och till information om avtalsförhållandena mellan de olika företag som hade anmält ämnet.
110 Med stöd av det undantag som hade åberopats av Förbundsrepubliken Tyskland beslutade kommissionen att inte lämna ut den omtvistade handlingen.
111 Kommissionen gjorde likväl en intresseavvägning mellan affärsintressen och allmänhetens intresse av att den omtvistade handlingen lämnades ut genom att undersöka just risken för att sökandenas immateriella rättigheter skadades. Kommissionen noterade att den omtvistade handlingen rörde tillverkningsprocessen för växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet och att behovet av att skydda de immateriella rättigheterna gick före allmänhetens intresse av att nämnda handling lämnades ut. Kommissionen framhöll att det förelåg en risk för att konkurrenter i detalj skulle kopiera sökandenas tillverkningsmetoder och de tekniska specifikationerna för glyfosat. Enligt kommissionen skulle detta innebära betydande förluster av marknadsandelar för de berörda företagen och lämna deras immateriella rättigheter oskyddade.
112 Vidare konstaterade kommissionen att allmänhetens intresse av att information lämnades ut hade beaktats i tillräcklig utsträckning eftersom de möjliga effekterna av glyfosat i miljön framgick av de andra delarna av rapporten, vilka hade lämnats ut i sin helhet. Kommissionen räknade därefter upp de olika relevanta uppgifter som hade lämnats ut. Kommissionen angav även att ett utlämnande av information om icke relevanta föroreningar, som ingår i den omtvistade handlingen, skulle göra det möjligt att rekonstruera framställningsmetoderna för varje produkt, och erinrade om riskerna för de immateriella rättigheterna för dem som hade ansökt om upptagande av glyfosat.
113 Kommissionen grundade sig på det förfarande enligt vilket det verksamma ämnet hade utvärderats och tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414, inbegripet de vetenskapliga bedömningar som registreringsunderlaget hade underkastats. Kommissionen ansåg att informationen om effekterna av glyfosat, vilken var allmänt tillgänglig, efter förfarandet för införande av ämnet och den ansökan om tillgång till handlingar som sökandena hade lämnat in, uppfyllde kraven i förordning nr 1367/2006.
114 Vid avvägningen mellan de berörda intressena drog kommissionen, med beaktande av de risker som ett utlämnande av information skulle medföra för den konkreta tillverkningsmetoden och företagens rättigheter, slutsatsen att de sistnämndas intressen borde ges företräde.
115 Under dessa omständigheter måste kommissionen anses ha gjort en korrekt avvägning mellan de intressen som står på spel, genom att i precisa och konkreta termer ange hur affärsintressena för producenter av glyfosat eller växtskyddsmedel som innehåller glyfosat hotades av ett utlämnande av den begärda handlingen.
116 Med hänsyn till samtliga ovanstående omständigheter kan talan inte bifallas på den tredje grunden och ska därmed ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
117 I den ursprungliga domen ålades kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. I domen i målet om överklagande förordnade domstolen om att beslutet om rättegångskostnader skulle anstå. Det åligger därför tribunalen att i denna dom besluta om samtliga kostnader i de olika förfarandena, i enlighet med vad som anges i artikel 219 i rättegångsreglerna.
118 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökandena har tappat målet ska de förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, i enlighet med vad kommissionen, CropLife America, NAM, ACC, CLI, Cefic och ECPA har yrkat.
119 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland ska därför bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Stichting Greenpeace Nederland och Pesticide Action Network Europe (PAN Europe) ska ersätta rättegångskostnaderna.
3) Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader.
Kanninen | Schwarcz | Iliopoulos |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 21 november 2018.
Underskrifter