Mål T-296/02

Lidl Stiftung & Co. KG

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändning – Risk för förväxling – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket LINDENHOF – Det äldre ord- och figurmärket LINDERHOF – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Prövningsförfarande – Talan vid gemenskapsdomstol – Lagenligheten av överklagandenämndens beslut i ett invändningsförfarande – Inverkan av att nya omständigheter åberopats – Otillåtet

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 63 och 74. 1)

2.      Gemenskapsvarumärke – Prövningsförfarande – Talan mot ett beslut som en av harmoniseringsbyråns enheter fattat i första instans har underställts överklagandenämnden – Beaktande av nya omständigheter eller bevis – Tillåtet – Räckvidd

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 74. 2)

3.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller likartat äldre varumärke som registrerats för identiska eller likartade varor eller tjänster – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Ordmärket LINDENHOF och ord- och figurmärket LINDERHOF

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

1.      Talan vid förstainstansrätten mot beslut som fattats av överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) syftar till att lagenligheten av dessa beslut skall prövas i den mening som avses i artikel 63 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken. Omständigheter som har åberopats vid förstainstansrätten men som inte tidigare har anförts vid harmoniseringsbyrån kan emellertid endast påverka lagenligheten av ett sådant beslut om harmoniseringsbyrån borde ha beaktat dem på eget initiativ.

Enligt artikel 74.1 in fine i den ovannämnda förordningen skall harmoniseringsbyråns prövning i ärenden om relativa registreringshinder vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat. Härav följer att harmoniseringsbyrån inte är skyldig att på eget initiativ beakta omständigheter som parterna inte har åberopat. Sådana omständigheter kan således inte påverka lagenligheten av ett beslut som fattats av överklagandenämnden.

(se punkt 31)

2.      I samband med att överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) omprövar beslut som enheter vid harmoniseringsbyrån fattat i första instans kan överklagandenämnderna, om inte annat följer av artikel 74.2 i förordning nr 40/94, bifalla ett överklagande på grundval av nya omständigheter eller på grundval av nya bevis som åberopats av den part som överklagat.

(se punkt 33)

3.      Det föreligger inte risk för att den tyske genomsnittskonsumenten förväxlar ordkännetecknet LINDENHOF, som sökts registrerat som gemenskapsvarumärke för ”mineralvatten och kolsyrat vatten samt andra icke alkoholhaltiga drycker; fruktdrycker och -juicer”, som omfattas av klass 32 enligt Niceöverenskommelsen och ett ord- och figurmärke som, förutom underordnade orddelar och dekorativa figurdelar innehöll orddelen linderhof och sedan tidigare var registrerat i Tyskland för mousserande viner, som omfattas av klass 33 i den ovannämnda överenskommelsen.

Det är visserligen riktigt att de ifrågavarande kännetecknen skall anses vara likartade med hänsyn till att ordet lindenhof och den dominerande orddelen linderhof är likartade i visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt hänseende, men de olikheter mellan de ifrågavarande varorna som bland annat följer av att dessa inte kan anses tillhöra samma slags drycker är mer betydande än likheterna mellan kännetecknen, vilket innebär att konsumenten inte kommer att tro att de ifrågavarande varorna försedda med de ifrågavarande kännetecknen har samma kommersiella ursprung. Det äldre varumärket kan för övrigt inte anses ha en hög särskiljningsförmåga.

(se punkterna 51, 64, 67, 68 och 71)