TRIBUNALENS BESLUT (femte avdelningen)
den 1 april 2011 (*)
”Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrist för väckande av talan – Talan har väckts för sent – Force majeure föreligger inte – Ursäktligt misstag föreligger inte – Uppenbart att talan ska avvisas”
I mål T‑468/10,
Joseph Doherty, Burtonport (Irland), företrädd av A. Collins, SC, N. Travers, barrister, och D. Barry, solicitor,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 4763 av den 13 juli 2010 om avslag på en ansökan om att av säkerhetsskäl öka kapaciteten för det nya fiskefartyget MFV Aine,
meddelar
TRIBUNALEN (femte avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Papasavvas samt domarna V. Vadapalas och K. O’Higgins (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Bakgrund och förfarandet
1 Den 16 juli 2010 delgavs sökanden, Joseph Doherty, kommissionens beslut K(2010) 4763 av den 13 juli 2010, riktat till Irland, om avslag på en ansökan om att av säkerhetsskäl öka kapaciteten för det nya fiskefartyget MFV Aine (nedan kallat det angripna beslutet). Detta beslut ersatte beslutet i artikel 2 och i bilaga II till kommissionens beslut 2003/245/EG av den 4 april 2003 om de ansökningar som kommissionen mottagit om utökning av FUP IV-målen med hänsyn till förbättringar av säkerhet, navigation till sjöss, hygien, produktkvalitet och arbetsförhållanden när det gäller fartyg vars totala längd överskrider 12 meter (EUT L 90, s. 48).
2 Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom per e‑post till tribunalens kansli den 28 september 2010. Ansökan i original inkom till tribunalens kansli den 6 oktober 2010.
3 Genom skrivelse av den 5 november 2010 informerade justitiesekreteraren sökanden om att ansökan inte hade ingetts inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 263 FEUF och anmodade honom att uppge anledningen till att ansökan hade ingetts för sent.
4 Genom skrivelse av den 22 november 2010 svarade sökanden att han hade gett in ansökan inom tidsfristen för väckande av talan, eftersom han hade skickat ansökan per e-post den 27 september 2010, precis före midnatt irländsk tid. För det fall tribunalen skulle anse att det är den tidpunkt då kansliet mottog ansökan i Luxemburg som ska beaktas har sökanden anfört att den för sena inlämningen av ansökan rättfärdigas av att det förelåg exceptionella omständigheter som kan betecknas som oförutsebara omständigheter eller force majeure.
5 Genom skrivelse av den 15 december 2010 ställde tribunalen två skriftliga frågor till sökanden och anmodade honom att inkomma med kompletterande upplysningar angående de problem som han hade haft med faxmaskinen på tribunalens kansli.
6 Den 10 januari 2011 besvarade sökanden nämnda frågor.
Sökandens yrkanden
7 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
8 Enligt artikel 111 i tribunalens rättegångsregler kan rätten, om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning, fatta ett motiverat beslut utan ytterligare behandling.
9 Tribunalen anser att handlingarna i förevarande mål innehåller tillräckliga upplysningar och beslutar med tillämpning av nämnda artikel att målet ska avgöras utan ytterligare behandling.
10 Enligt lydelsen i artikel 263 sjätte stycket FEUF ska talan om ogiltigförklaring väckas inom två månader från den dag då den angripna åtgärden offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, alltefter omständigheterna.
11 Tidsfristen ska enligt artikel 102.2 i rättegångsreglerna förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd.
12 Enligt fast rättspraxis utgör tidsfristen för att väcka talan tvingande rätt, eftersom den inrättats för att säkerställa tydlighet och säkerhet i rättsliga situationer och för att undvika diskriminerande eller godtycklig behandling vid rättskipningen. Det ankommer på unionsdomstolen att ex officio kontrollera om denna frist har iakttagits (domstolens dom av den 23 januari 1997 i mål C‑246/95, Coen, REG 1997, s. I‑403, punkt 21, och förstainstansrättens dom av den 18 september 1997 i de förenade målen T‑121/96 och T‑151/96, Mutual Aid Administration Services mot kommissionen, REG 1997, s. II‑1355, punkterna 38 och 39).
13 I förevarande fall började tidsfristen för att väcka talan, i överensstämmelse med artikel 101.1 a och b samt artikel 101.2 i rättegångsreglerna, att löpa den 17 juli 2010, dagen efter delgivningen av det angripna beslutet, och den löpte ut vid midnatt den 27 september 2010, med hänsyn tagen till avstånd och med beaktande av att den 26 september 2010 var en söndag, vilket sökanden inte har invänt mot.
14 Mot bakgrund av att ansökan översändes till kansliet per e-post den 28 september klockan 00.59 (luxemburgsk tid), varefter originalet inkom till kansliet den 6 oktober 2010, inkom ansökan efter det att tidsfristen för att väcka talan hade löpt ut, och således för sent.
15 Sökanden har i sin skrivelse av den 22 november 2010 emellertid gjort gällande att hans ansökan ingavs till kansliet per e-post innan tidsfristen för att väcka talan hade löpt ut, eftersom han skickade i väg sitt e‑postmeddelande klockan 23.59 irländsk tid.
16 Det klockslag som ska beaktas som tidpunkt för inlämnande av ansökan är emellertid det klockslag som kansliet har registrerat. Eftersom det enligt artikel 43.3 i rättegångsreglerna vid beräkningen av frister i förfarandet enbart är datumet för ingivande till kansliet som ska gälla, är det enbart klockslaget för ingivande till kansliet som ska beaktas vid beräkningen av fristerna. Med hänsyn till att Europeiska unionens domstol, enligt den enda artikeln i protokoll nr 6 om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner och vissa av dess organ, byråer och enheter, ska ha sitt säte i Luxemburg, är det luxemburgsk tid som ska beaktas.
17 Sökanden har gjort gällande att det är fråga om force majeure, i den mening som avses i artikel 45 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Han har anfört att han fick problem med kansliets faxmaskin efter klockan 21.35 (enligt den tid som angavs på hans egen faxmaskin) och att han utan framgång försökte skicka den aktuella ansökan per fax efter det att sju ansökningar vederbörligen hade översänts till kansliet. Han har bifogat två bekräftelserapporter från sin faxmaskin som visar att tribunalens faxmaskin inte svarade klockan 21.53 och 21.57 (enligt den tid som angavs på sökandens faxmaskin), när han försökte skicka ansökan i målet T‑471/10, Gill mot kommissionen. Han har preciserat att han skickade övriga ansökningar per e-post och att fyra av dessa skickades före klockan 22.35. Han har även anfört att han hade problem med tribunalens kanslis e-postsystem.
18 Tribunalen erinrar härvid om att domstolen vid upprepade tillfällen har fastställt att en avvikelse från tillämpningen av bestämmelserna om förfarandefrister endast får göras i särskilda undantagsfall, när oförutsebara omständigheter eller force majeure föreligger i enlighet med artikel 45 andra stycket i domstolens stadga, eftersom en strikt tillämpning av dessa bestämmelser svarar mot kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att förhindra diskriminering och godtycklig behandling vid rättskipningen (se domstolens beslut av den 8 november 2007 i mål C‑242/07 P, Belgien mot kommissionen, REG 2007, s. I‑9757, punkt 16 och där angiven rättspraxis).
19 Domstolen har även slagit fast att begreppen force majeure och oförutsebara omständigheter innefattar dels ett objektivt rekvisit som hänför sig till onormala omständigheter som inte beror av den berörde, dels ett subjektivt rekvisit avseende den berördes skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda sig mot följderna av den onormala händelsen, utan att för den skull göra överdrivna uppoffringar. Den berörde bör i synnerhet noggrant övervaka hur förfarandet framskrider och, bland annat, omsorgsfullt iaktta föreskrivna tidsfrister (se beslutet i det ovannämnda målet Belgien mot kommissionen, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
20 I det aktuella fallet har sökanden styrkt att kansliets faxmaskin inte svarade klockan 21.53 och 21.57 (enligt sökandens faxmaskins tidsangivelse) i samband med att han skulle skicka en annan ansökan (i mål T‑471/10). Klockan på hans faxmaskin visade dock, av skäl som sökanden inte har uppgett för tribunalen, trots dess skriftliga fråga angående just denna punkt, två timmar mindre än klockan på kansliets faxmaskin, såsom framgår av faxrapporten från sistnämnda maskin.
21 Det skiljer emellertid bara en timme mellan Irlands och Luxemburgs tidszoner. Den ytterligare skillnaden på en timme kan inte vara en följd av den tid det tog att skicka faxen, eftersom det framgår av de faxrapporter som genererades i samband med översändandet av övriga ansökningar (i mål T‑461/10, Boyle mot kommissionen, mål T‑464/10, Fitzpatrick mot kommissionen, mål T‑459/10, Hugh McBride mot kommissionen, mål T‑463/10, Ocean Trawlers Ltd mot kommissionen, mål T‑467/10, Murphy mot kommissionen, mål T‑466/10, Hannigan mot kommissionen, och i mål T‑462/10, Flaherty mot kommissionen) att genomsnittstiden för att skicka en ansökan inte var mer än cirka sex sju minuter, vilket sökanden har bekräftat.
22 Härav följer att de klockslag som sökanden har hänvisat till i syfte att styrka att tribunalens faxmaskin inte svarade när han skulle skicka in ansökan i mål T‑471/10 ska förstås som klockslagen 23.53 och 23.57 i Luxemburg. Av detta skäl, och med hänsyn till genomsnittstiden för att skicka de andra sju ansökningarna (se ovan punkt 21), kunde enbart ansökan i mål T‑471/10 ha hunnit skickas före midnatt, då tidsfristen för att väcka talan löpte ut. Detta gäller även om det antas att kansliets faxmaskin fungerade normalt.
23 Sökandens argument angående problemen med kansliets e-postsystem kan inte godtas, eftersom han inte har anfört någon bevisning till styrkande av detta påstående.
24 Dessutom ska det påpekas att det inte har framkommit något som tyder på att sökanden uppmärksammade tribunalens kansli på de påstådda problemen, varken avseende tribunalens faxmaskin eller dess e-postsystem
25 Härav följer att de omständigheter som sökanden har åberopat inte kan anses vara exceptionella omständigheter som innebär att det föreligger force majeure, i den mening som avses i artikel 45 andra stycket i domstolens stadga.
26 Sökanden har även gjort gällande att det föreligger ett ursäktligt misstag. I sitt svar av den 10 januari 2011 på tribunalens frågor har han anfört att tribunalens kansli vid ett telefonsamtal som ägde rum under eftermiddagen den 27 september 2010 hade försäkrat hans ombud om att kansliet hade mottagit ansökan i mål T‑461/10, Boyle mot kommissionen, per fax och att tidpunkten för mottagandet av denna ansökan skulle betraktas som tidpunkt för mottagande med avseende på samtliga senare skickade ansökningar.
27 Det framgår av fast rättspraxis att ett ursäktligt misstag under vissa exceptionella omständigheter kan få till följd att sökanden inte anses ha försuttit fristen (se förstainstansrättens beslut av den 13 januari 2009 i mål T‑456/08, SGAE mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
28 Begreppet ursäktligt misstag är ett begrepp som ska tolkas restriktivt och som enbart kan avse exceptionella omständigheter, till exempel då den berörda institutionen förhållit sig på ett sätt som, i sig självt eller i avgörande utsträckning, kunnat framkalla en oacceptabel förvirring hos en enskild person som varit i god tro och som visat prov på den omsorg som kan krävas av en normalt vaksam aktör (se förstainstansrättens beslut av den 15 mars 2007 i mål T‑5/07, Belgien mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
29 Ett ursäktligt misstag kan emellertid inte anses föreligga i det aktuella fallet. Även om kansliet skulle ha lämnat information per telefon om formerna för inlämnandet av ansökningarna, vilket inte på något sätt har styrkts, var sökanden skyldig att tillämpa bestämmelserna i rättegångsreglerna angående formerna för inlämnande av ansökan och tillämpliga frister, vilka inte ger upphov till några särskilda tolkningssvårigheter (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 28 januari 2004 i de förenade målen T‑142/01 och T‑283/01, OPTUC mot kommissionen, REG 2004, s. II‑329, punkt 44, och förstainstansrättens beslut av den 30 november 2009 i mål T‑2/09, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 21). Kansliets tjänstemän är vidare varken ålagda, eller har befogenhet, att uttala sig om beräkningen av fristen för att väcka talan (beslutet i det ovannämnda målet SGAE mot kommissionen, punkt 21). Sökanden anförde dessutom detta argument först i samband med att han, efter flera skriftväxlingsomgångar med kansliet, den 10 januari 2011 besvarade tribunalens frågor om kompletterande upplysningar angående problemen med faxmaskinen på tribunalens kansli.
30 Det kan inte heller anses att handlandet rättfärdigas av att sökandens ombud inte hade haft möjlighet att översända ansökan i förevarande mål förrän under eftermiddagen och kvällen den 27 september 2010 på grund av att ombudets klient och skeppsbyggnadsingenjören hade varit svåra att få tag på under de senaste månaderna, eftersom de på grund av sin yrkesverksamhet tillbringar merparten av sin tid ute på havet. Omständigheter hänförliga till skötseln och organiseringen av sökandens ombuds verksamhet kan nämligen inte medföra att det för sena inlämnandet ska betraktas som ursäktligt (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens beslut av den 28 april 2008 i mål T‑358/07, Publicare Marketing Communications mot harmoniseringsbyrån (Publicare), ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 17).
31 Av det ovan anförda följer att det är uppenbart att talan ska avvisas, utan att det därvid är nödvändigt att delge kommissionen ansökan.
Rättegångskostnader
32 Eftersom förevarande beslut har fattats innan svaranden delgetts ansökan och innan några kostnader hunnit uppkomma för nämnda part, är det tillräckligt att förplikta sökanden att bära sina rättegångskostnader i enlighet med artikel 87.1 i rättegångsreglerna.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (femte avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas.
2) Joseph Doherty ska bära sina rättegångskostnader.
Luxemburg den 1 april 2011.
Justitiesekreterare | | Ordförande |