Language of document : ECLI:EU:F:2008:45

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 23 april 2008

Mål F-103/05

Stephen Pickering

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Lön – Korrigeringskoefficienter – Överföring av en del av lönen utanför tjänstgöringslandet – Pensioner – Tredskodomsförfarande – Tillämpning i tiden av förstainstansrättens rättegångsregler – Lönebesked – Invändning om rättsstridighet – Likabehandling av tjänstemän – Principen om skydd för berättigade förväntningar, förvärvade rättigheter, rättssäkerhetsprincipen och omsorgsplikten – Motiveringsskyldighet”

Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Stephen Pickering yrkar ogiltigförklaring av sina lönebesked för månaderna december 2004, januari 2005 och februari 2005 samt alla senare lönebesked, i den mån som de utgör en tillämpning av de påstått rättsstridiga bestämmelserna i rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 124, s. 1), rådets förordning (EG, Euratom) nr 856/2004 av den 29 april 2004 om fastställande med verkan från och med den l maj 2004 av de korrigeringskoefficienter som tillämpas på överföringar och pensioner för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 161, s. 6) och rådets förordning (EG, Euratom) nr 31/2005 av den 20 december 2004 om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2004 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna (EUT L 8, s. 1), eftersom dessa bestämmelser dels reducerar såväl den del av lönen som får överföras utanför tjänstgöringslandet som de korrigeringskoefficienter som är tillämpliga på överföringen, dels reducerar de korrigeringskoefficienter som är tillämpliga på pensionsrättigheter som förvärvats före den 1 maj 2004, samt eftersom dessa bestämmelser inför ett bosättningsvillkor för tillämpning av de reducerade korrigeringskoefficienterna och upphäver korrigeringskoefficienterna för de pensionsrättigheter som förvärvats före den 1 maj 2004. Sökanden yrkar dessutom, i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 4 juli 2005 om avslag på det klagomål som sökanden framställt mot sina lönebesked.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Tidsfrister – Ingivande av svaromål efter tidsfristen – Invändning om rättegångshinder framställd på rätt sätt och i god tid – Upptagande till sakprövning – Tredskodomsförfarandet ej tillämpligt – Synpunkter i sak framförda på dagen för förhandlingen – Avvisning

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 48.2 och 122)

2.      Tjänstemän – Talan – Åtgärd som går någon emot – Begrepp – Lönebesked

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90. 2 och 91.1)

3.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister — Tidpunkt från vilken fristen börjar löpa

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

4.      Tjänstemän – Talan – Invändning om rättsstridighet – Accessorisk natur

(Artikel 241 EG och rådets förordningar nr 723/2004, nr 856/2004 och nr 31/2005)

5.      Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad

6.      Tjänstemän – Lön – Korrigeringskoefficienter – Regelbundna överföringar utanför tjänstgöringslandet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 17 i bilaga VII)

7.      Tjänstemän – Lön – Regelbundna överföringar utanför tjänstgöringslandet – Korrigeringskoefficienter

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 17 i bilaga XIII)

1.      Då en svarande framställer en invändning om rättegångshinder på rätt sätt och i god tid, utgör det förhållandet att svaromål inte inkommit inom den fastställda fristen inte grund för att tillämpa det tredskodomsförfarande som föreskrivs i artikel 122 i förstainstansrättens rättegångsregler. På grund av framställandet av invändningen om rättegångshinder kan det nämligen inte anses att svaranden inte har svarat på ansökan om ogiltigförklaring på föreskrivet sätt och inom föreskriven tid.

Synpunkter i sak som en svarande lägger fram på förhandlingsdagen kan emellertid inte tas upp till sakprövning. Då inte svaromål ingetts under det skriftliga förfarandet inom angiven tid likställs nämligen svarandens framställning i sak med åberopande av nya grunder, något som inte är tillåtet enligt artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler. En motsatt tolkning skulle innebära att svaranden, efter det att han genom särskild handling har framställt en invändning om rättegångshinder, inte är bunden av den tidsfrist för ingivande av svaromål som förstainstansrätten har fastställt.

En intervenient har däremot rätt att framföra argument i sak såväl under det skriftliga förfarandet som vid förhandlingen. Vad särskilt beträffar en ansökan i vilken det görs gällande att förordningar som antagits av intervenienten är rättsstridiga, skulle det strida mot principerna om iakttagande av rätten till försvar och god rättsskipning att på grund av omständigheter som intervenienten inte kunnat råda över och som är hänförliga till svaranden, inte tillåta intervenienten, vars yrkanden syftar till exakt samma sak som de yrkanden som framställts av svaranden i dennes invändning om rättegångshinder, nämligen avslag på överklagandet, att lägga fram sina synpunkter i sak, i synnerhet synpunkter, vars syfte är att försvara de angripna förordningarnas lagenlighet.

(se punkterna 49 och 53–55)

Hänvisning till:

Domstolen 15 februari 2007, kommissionen mot Nederländerna, C‑34/04, REG 2007, s. 1-1387, punkt 49

Förstainstansrätten 1 december 1999, Boehringer mot rådet och kommissionen, T‑125-96 och T‑152/96, REG 1999, s. II‑I‑I‑3427, punkt 183

2.      Ett lönebesked är inte av sådant slag och har inte ett sådant syfte att det kan likställas med en åtgärd som går någon emot i den mening som avses i artiklarna 90.2 och 91.1 i tjänsteföreskrifterna, eftersom det inte utgör något mer än en översättning till ekonomiska termer av tidigare fattade rättsliga beslut avseende tjänstemannens position Lönebesked betraktas förvisso allmänt som åtgärder som går någon emot, i den mån som det av dem framgår att tjänstemannens ekonomiska ersättningar har påverkats negativt. I realiteten utgörs emellertid den åtgärd som går tjänstemannen emot av det beslut som fattas av tillsättningsmyndigheten om sänkning eller indragning av en ekonomisk ersättning som tjänstemannen ditintills har åtnjutit och som angavs på lönebeskeden.

Det är inte desto mindre så att lönebeskedet förblir betydelsefullt för fastställandet av tjänstemannens processuella rättigheter, såsom de anges i tjänsteföreskrifterna. Översändandet av lönebesked till tjänstemannen fyller en dubbel funktion: en informativ funktion beträffande det beslut som fattats och en funktion i förhållande till tidsfristerna, i den bemärkelsen att tidsfristen för klagomål börjar löpa när tjänstemannen tagit del av lönebeskedet, förutsatt att det av lönebeskedet klart framgår att ett beslut har fattats och innebörden av detta.

(se punkterna 72 och 75)

Hänvisning till:

Domstolen 19 januari 1984, Andersen m.fl. mot parlamentet, 262/80, REG 1984, s. 195, punkt 4

Förstainstansrätten 27 oktober 1994, Benzler mot kommissionen, T‑536/93, REGP 1994, s. I‑A-245 och s. II‑I‑I‑777, punkt 15

Personaldomstolen 28 juni 2006, Grünheid mot kommissionen, F-101/05, REGP 2006, s. I‑A-1-55 och II‑I‑I‑A-1-199, punkt 33 och där angiven rättspraxis och punkt 42; 24 maj 2007, Lofaro mot kommissionen, F-27/06 och F-75/06, REGP 2007, s. I‑A-0000 och s II‑I‑I‑A-0000, vilken har överklagats till förstainstansrätten, där anhängigt som mål T‑293/07 P

3.      I de fall då ekonomisk skada uppkommer genom att en ekonomisk ersättning dras in eller ersättningens belopp sänks och då denna indragning eller sänkning är konstant varje månad och framgår av alla lönebesked som följer på det första lönebeskedet där denna indragning eller sänkning framgick, är det när tjänstemannen mottar det första lönebeskedet där denna indragning eller sänkning framgår som fristen för klagomål börjar löpa.

När ett flertal pensions- eller lönebesked som upprättats för på varandra följande perioder är rättsstridiga på samma grund, så är ett första klagomål framställt endast mot det första pensions- eller lönebeskedet, i vilket det anges vad invändningen om rättsstridighet avser, i normalfallet tillräckligt för att garantera sökanden ekonomisk gottgörelse också för de månader som följer efter det angripna pensions- eller lönebeskedet för det fall att talan som sökanden väckt, efter det att han fått avslag på sagda klagomål, vinner bifall. Så är dessutom i än högre grad fallet om sökanden preciserar att han inte angriper pensions- eller lönebeskedet som sådant, utan beslutet som inverkar på hans rättigheter och som återspeglas i det ifrågavarande pensions- eller lönebeskedet genom indragning av en ekonomisk ersättning eller sänkning av ersättningens belopp.

(se punkterna 76 och 89)

Hänvisning till:

Domstolen 25 maj 2000, Kögler mot domstolen, C‑82/98 P, REG 2000, s. I‑3855, punkt 49

Förstainstansrätten 20 januari 1998, Kögler mot domstolen, T‑160/96, REGP 1998, s. I‑A-15 och s. II‑I‑I‑35, punkt 39

4.      Vad gäller en part som inte har rätt att med stöd av artikel 230 EG väcka talan direkt mot en rättsakt med allmän giltighet, uttrycker artikel 241 EG en allmän princip som tillförsäkrar honom en rätt att, i syfte att uppnå ogiltigförklaring av ett beslut som berör honom direkt och personligen, bestrida giltigheten av rättsakter med allmän giltighet som får konsekvenser för honom men som han inte har haft möjlighet att begära ogiltigförklarade. Artikel 241 EG uttrycker emellertid inte en självständig rätt att väcka talan. Den kan inte utgöra grund för talan utan kan bara åberopas indirekt, inom ramen för en talan som tagits upp till sakprövning.

På samma sätt kan en invändning om rättsstridighet inte tas upp till sakprövning när den framställs inom ramen för en talan som inte kan tas upp till sakprövning.

(se punkterna 94 och 97)

Hänvisning till:

Domstolen 6 mars 1979, Simmenthal mot kommissionen, 92/78, REG 1979, s. 777, punkt 39

Förstainstansrätten 29 november 2006, Agne-Dapper m.fl. mot kommissionen m.fl., T‑35/05, T‑61/05, T‑107/05, T‑108/05 och T‑139/05, REGP 2006, s. II‑I‑I‑A-2-1497, punkt 42 och där angiven rättspraxis

5.      En tjänsteman som fortfarande är i aktiv tjänst har inte ett faktiskt intresse av att erhålla ett beslut avseende den korrigeringskoefficient som kommer att vara tillämplig på hans framtida avgångspension, eftersom det i synnerhet beroende på villkoret som är knutet till valet av bosättningsort, vilket kan kontrolleras först när tjänstemannens aktiva tjänst upphör, inte på förhand kan fattas ett beslut som fastställer korrigeringskoefficienten och som direkt och omedelbart påverkar tjänstemannens juridiska situation. Detsamma gäller även i fall då klagomålen inte avser fastställandet av korrigeringskoefficienter utan själva systemet med dessa koefficienter.

(se punkt 101)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 12 februari 1992, Pfloeschner mot kommissionen, T‑6/91, REG 1992, s. II‑I‑I‑141, punkt 27

6.      En tjänsteman som erhåller sin lön i tjänstgöringslandet och har en mycket stor del av sina utgifter där, framförallt för boende, kost och nöjen, och det endast är fråga om att han överför en del av sin lön till den medlemsstat där han har sitt ursprung, kan inte anses vara i en situation som är jämförbar med situationen för den tjänsteman som arbetar i sagda medlemsstat och som där uppbär sin lön på vilken den medlemsstatens korrigeringskoefficient tillämpas.

(se punkt 109)

7.      Det står gemenskapslagstiftaren fritt att när som helst göra de ändringar i tjänsteföreskrifterna som han anser ligga i tjänstens intresse, liksom att för framtiden anta tjänsteföreskrifter som är mer ofördelaktiga för de berörda tjänstemännen, under förutsättning att en tillräckligt lång övergångsperiod fastställs. Tjänstemännen har alltså inte rätt att kräva att tjänsteföreskrifterna förblir desamma som de var vid tidpunkten för deras rekrytering. Det innebär således att även om det nya systemet för överföring av en del av lönen är mindre ekonomiskt fördelaktigt för tjänstemännen än det system som fanns före ändringen av tjänsteföreskrifterna var lagstiftaren, som har antagit övergångsbestämmelser för perioden 1 maj 2004 till 31 december 2008, angivna i artikel 17 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, inte desto mindre fri att ändra tjänsteföreskrifterna och anta bestämmelser om överföring av en del av lönen som är mindre fördelaktiga för tjänstemännen än bestämmelserna i de äldre tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 115 och 116)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 29 november 2006, Campoli mot kommissionen, T‑135/05, REGP 2006, s. II‑I‑I‑A-2-1527, punkt 85 och där angiven rättspraxis