Mål T‑167/19
(publicerat i utdrag)
Tempus Energy Germany GmbH
och
T Energy Sweden AB
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 6 oktober 2021
”Statligt stöd – Den polska elmarknaden – Kapacitetsmekanism – Beslut att inte framställa invändningar – Stödordning – Artikel 108.2 och 108.3 FEUF – Begreppet tveksamhet – Artikel 4.3 och 4.4 i förordning (EU) 2015/1589 – Betydande svårigheter – Artikel 107.3 c FEUF – Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 – De berörda parternas processuella rättigheter – Motiveringsskyldighet”
1. Domstolsförfarande – Intervention – Ansökan som har till syfte att stödja en av parternas yrkanden – I ansökan åberopas rättegångshinder som inte kan avhjälpas – Unionsdomstolens prövning på eget initiativ
(Artiklarna 108.2 och 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning 2015/1589, artiklarna 1 h, 4.3 och 6.1)
(se punkterna 35 och 36)
2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionsbeslut, i vilket det fastställs att ett statligt stöd är förenligt med den inre marknaden utan att det formella granskningsförfarandet inleds – Talan som väcks av berörda parter i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF – Talan som syftar till att tillvarata berörda parters processuella rättigheter – Upptagande till prövning
(Artiklarna 108.2 och 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning 2015/1589, artiklarna 1 h, 4. 3 och 6.1)
(se punkterna 37 och 42)
3. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF – Begrepp – Företag som inte är en direkt konkurrent till stödmottagaren – Företaget måste visa att stödet konkret kan påverka dess situation
(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF; rådets förordning 2015/1589, artikel 1 h)
(se punkterna 38–40)
4. Talan om ogiltigförklaring – Villkor för att intervention ska tillåtas – Fysiska eller juridiska personer – Flera sökande har väckt talan mot samma beslut – Frågan huruvida en av dessa har talerätt – Huruvida talan i sin helhet kan tas upp till prövning
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
(se punkt 41)
5. Stöd som ges av en medlemsstat – Planerade stöd – Kommissionens undersökning – Inledande fas och kontradiktorisk fas – Huruvida ett stöd är förenligt med den inre marknaden – Bedömningssvårigheter – Kommissionen är skyldig att inleda det kontradiktoriska förfarandet – Betydande svårigheter – Begrepp – Objektiv karaktär – Bevisbörda – Omständigheter som kan styrka förekomsten av sådana svårigheter – En rad samstämmiga indicier avseende förekomsten av tveksamheter beträffande den preliminära granskningens förlopp och varaktighet, samt omständigheterna kring antagandet av kommissionens beslut och dess innehåll – Frågan vilken betydelse föranmälningsfasens längd och omständigheterna kring denna ska tillmätas – Bevis saknas
(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF; rådets förordning 2015/1589, artikel 4.3 och 4.4)
(se punkterna 46–51, 63–72, 98, 99, 103, 106, 107, 114, 118, 123, 129, 132, 139, 143, 146, 147, 172, 179, 181, 187, 188, 192, 193, 198, 204, 207, 230, 232, 237, 239, 259, 268, 272, 285 och 297)
6. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Kommissionen har antagit riktlinjer som reglerar dess prövning av huruvida stödet är förenligt med den inre marknaden – Följder – Kommissionen har själv begränsat sitt utrymme för skönsmässig bedömning
(Artikel 107. 3 c FEUF; kommissionens meddelande 2014/C 200/1)
(se punkt 76)
7. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Stöd som beviljats inom energisektorn – Riktlinjer för stöd till miljöskydd och energi – Stöd för tillräcklig produktionskapacitet – Kriterier
(Artikel 5.4 FEU; artiklarna 107.3 c och 194.1 FEUF, kommissionens meddelande 2014/C 200/1)
(se punkterna 90–98, 111, 117–122, 132, 137, 139, 180, 196, 197, 219, 220, 245, 246, 252, 283 och 290)
8. Unionsrätt – Principer – Likabehandling – Olika behandling objektivt motiverad – Bedömningskriterier
(se punkterna 161–171, 218, 224 och 225)
9. Tillnärmning av lagstiftning – Tillnärmningsåtgärder – Gemensamma regler för den inre marknaden för el – Direktiv 2009/72 – Utländsk kapacitets deltagande på den nationella kapacitetsmarknaden via utländska systemansvariga – Utbyten med sammanlänkade system – Uppgifter som åligger systemansvariga – Räckvidd
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72, artikel 12)
(se punkterna 228, 230 och 233)
Resumé
Den 7 februari 2018(1) beslutade Europeiska kommissionen att inte framställa invändningar mot en stödordning som Polen anmält och som innebär att under en tioårsperiod ska fyra miljarder polska złoty (PLN) utbetalas till kapacitetsleverantörer på den polska elmarknaden (nedan kallad den anmälda stödordningen). Närmare bestämt inledde kommissionen inte något formellt granskningsförfarande, då den ansåg att stödordningen var förenlig med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c FEUF.(2)
Kapacitetsmekanismen är avsedd att täcka den förväntade skillnaden mellan efterfrågan och kapacitet på den polska elmarknaden, och därigenom säkerställa en hållbar försörjning. Enligt denna mekanism väljs kapacitetsleverantörer ut genom centraliserade auktioner som anordnas med jämna mellanrum. I utbyte mot en fast betalning under avtalets löptid ska leverantörerna garantera att kapacitet tillhandahålls under leveransperioder och att kapacitet faktiskt tillhandahålls under krisperioder. Kapacitet kan tillhandahållas antingen genom produktion och leverans av el eller, när det gäller efterfrågestyrning, genom att minska efterfrågan under perioder då nätet är belastat.
Auktionerna är öppna för producenter, aktörer på efterfrågesidan, samt befintliga och nya lagringsaktörer i Polen och dess grannländer. Löptiden för kapacitetsavtalen bestäms i princip utifrån storleken på de berörda kapacitetsleverantörernas investeringsutgifter. De fasta betalningarna finansieras genom en avgift på elleveranser som tas ut av slutkonsumenterna.
Beslutet att inte framställa invändningar mot den anmälda stödordningen bestreds av bolagen Tempus Energy Germany GmbH och T Energy Sweden AB (nedan gemensamt kallade Tempus), som saluför en teknik för styrning av elförbrukning till privatpersoner och näringsidkare på elmarknaderna i bland annat Tyskland och Sverige.
Tempus talan om ogiltigförklaring ogillas emellertid av tribunalen. I tribunalens dom ges bland annat närmare preciseringar om huruvida en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte framställa invändningar mot en anmäld stödordning kan tas upp till prövning, och förtydliganden avseende räckvidden av vissa bestämmelser i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi.(3)
Tribunalens bedömning
Vad inledningsvis gäller frågan huruvida Tempus talan om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning, påpekar tribunalen att Tempus är berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF och artikel 1 h i förordningen om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 FEUF,(4) eftersom beslutet att inte framställa invändningar innebär att Tempus förhindrades från att yttra sig i ett formellt granskningsförfarande i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF.
Härvidlag tillbakavisar tribunalen argumentet att Tempus inte har visat att man är en berörd part av det skälet att man inte är en ”direkt konkurrent” på den polska kapacitetsmarknaden. Eftersom Tempus är fullt övertygad om att man har den kapacitet som krävs för att inom en snar framtid träda in på denna marknad, och den anmälda stödordningen medför hinder som försvårar detta marknadsinträde, ska Tempus nämligen anses vara åtminstone en potentiell konkurrent på denna marknad. Tempus har således styrkt att dess intressen kan påverkas av den anmälda stödordningen, och att beviljandet av såväl kapacitetsavtal som kapacitetsbetalningar riskerar att ha en konkret inverkan på dess situation. Tempus ställning som berörd part bekräftas dessutom av dess ställning som verksam aktör på de närliggande tyska och svenska elmarknaderna, en ställning som gör det möjligt för Tempus att delta på den polska kapacitetsmarknaden.
Tribunalen konstaterar således att den kan pröva de grunder för ogiltigförklaring som åberopats till stöd för påståendet att kommissionen borde ha mött betydande svårigheter som innebar att den var skyldig att inleda ett formellt granskningsförfarande, såtillvida dessa grunder syftar till att skydda de processuella rättigheter som tillkommer Tempus enligt artikel 108.2 FEUF.
Tribunalen prövar därefter sakfrågan huruvida kommissionens preliminära granskning i förevarande fall hade gett upphov till betydande svårigheter eller tveksamhet(5) beträffande den anmälda stödordningens förenlighet med den inre marknaden, med följden att kommissionen borde ha inlett det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF, utan att ha något utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.
Efter det att tribunalen påpekat att förekomsten av betydande svårigheter eller tveksamhet ska sökas med utgångspunkt inte bara i omständigheterna som låg till grund för det beslut som kommissionen antagit efter den preliminära granskningen, utan även de bedömningar som kommissionen grundat sig på, underkänner den samtliga argument som Tempus anfört för att visa att det förelåg betydande svårigheter eller tveksamhet beträffande den anmälda stödordningens förenlighet med den inre marknaden. Dessa argument avsåg dels förfarandets förlopp och varaktighet, dels innehållet i beslutet att inte framställa invändningar – närmare bestämt att bedömningen av stödets förenlighet med den inre marknaden var felaktig, ofullständig eller otillräcklig mot bakgrund av bestämmelserna i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi.
I sistnämnda avseende påpekar tribunalen bland annat att enligt riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi är medlemsstaterna skyldiga att göra en avvägning mellan de potentiellt motstridiga syftena med en tryggad energiförsörjning och miljöskydd, samtidigt som de ska iaktta proportionalitetsprincipen. Även om dessa riktlinjer anger en mer övergripande målsättning bestående i att stödja övergången till en resurseffektiv och konkurrenskraftig utsläppssnål ekonomi,(6) kan de inte tolkas så att de förbjuder stödåtgärder till förmån för konventionella produktionsanläggningar när sådana stödåtgärder visar sig vara nödvändiga för att säkerställa en tillräcklig produktionskapacitet och därmed en trygg energiförsörjning, och inte heller så att de medför en skyldighet att prioritera alternativa tekniker, såsom efterfrågestyrning.