Talan väckt den 30 augusti 2013 – Generics (UK) mot kommissionen

(Mål T-469/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Generics (UK) Ltd (Potters Bar, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna I. Vandenborre och T. Goetz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

i första hand, ogiltigförklara kommissionens beslut C(2013) 3803 slutlig av den 19 juni 2013 i ärende COMP/39226, i vilket det fastställdes att sökanden gjort sig skyldig till en enda och fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF från januari 2002 till och med den 1 november 2003 genom att ingå två förlikningsavtal i en patenttvist,

i andra hand, upphäva eller väsentligt nedsätta de böter som fastställts, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden 9 grunder.

Första grunden: Kommissionen har gjort en oriktig bedömning avseende innehållet i och ändamålet med förlikningsavtalen samt det sammanhang i vilket de ingicks.

Beslutet grundar sig på en felaktig och spekulativ tolkning av förlikningsavtalen samt ett mycket selektiv utdrag ur handlingarna i ärendet. I beslutet bortses ifrån eller misstolkas bevisning som tydligt visar att förlikningsavtalen höll sig inom tillämpningsområdet för de patent som i vederbörlig ordning beviljats Lundbeck samt att de ingicks mot bakgrund av en verklig patenttvist.

Den andra grunden: kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning när den inte beaktade förekomsten av giltiga patent och likställde förlikningsavtalen med avtal om uppdelning av marknaden.

Konstaterandet i beslutet att förlikningsavtalen har ett konkurrensbegränsande syfte tar inte hänsyn till förekomsten av i vederbörlig ordning utfärdande patent som sökanden var tvungen att beakta. Beslutet är felaktigt i den del det fastställdes att patenten innebär ensamrätt först sedan de har fastställts i tvisten, att patenttvister är nödvändiga för att uppnå konkurrens och att det förelåg en skyldighet för sökanden att föra talan eller uttömma alla övriga möjligheter innan ett förlikningsavtal ingicks.

Den tredje grunden: Kommissionen har gjort såväl en felaktig rättstillämpning som en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den slog fast att en betalning som gjordes i enlighet med förlikningsavtalen var avgörande för konstaterandet att det skett en överträdelse på grund av det konkurrensbegränsande syftet.

Det finns varken rättsligt stöd eller stöd i de faktiska omständigheterna för kommissionens bedömning att enbart det förhållandet att en betalningen till sökanden togs in i förlikningsavtalen var tillräckligt för att slå fast att det förelåg en överträdelse på grund av det konkurrensbegränsande syftet. Kommissionen har inte fullgjort sin bevisbörda.

Den fjärde grunden: Kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning och en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den inte tog hänsyn till det relevanta faktiska och rättsliga sammanhang i vilket förlikningsavtalen ingicks.

Kommissionen har inte beaktat omständigheter som är avgörande för bedömningen av förlikningsavtalen, inbegripet lagstiftningen om patenttvister, handlingar i ärendet i vilka det redogörs för patenttvisten och risken för att sökanden ska vållas skada, samt kommissionens egna konstateranden beträffande den genomsnittliga tidsåtgången i en patenttvist. Kommissionen har inte fullgjort sin bevisbörda.

Den femte grunden: Kommissionen har gjort en felaktig bedömning när den fann att förlikningsavtalen inte omfattas av ett undantag enligt artikel 101.3 FEUF.

Kommissionen har inte gjort någon bedömning av relevanta, tillförlitliga och trovärdiga argument och bevisning som anförts av sökanden och som visar att förlikningsavtalen gjorde det möjligt för sökanden att starta sin verksamhet nästan 18 år före det att Lundbecks huvudpatent löpte ut.

Den sjätte grunden: Beslutet strider mot proportionalitetsprincipen.

Beslutet strider mot proportionalitetsprincipen genom att förlikningsavtalen inte kritiserades, trots att dessa utgjorde det minst betungande sättet att uppnå legitima syften.

Den sjunde grunden: Beslutets saknar en tillräcklig motivering i strid med artikel 296 FEUF.

Beslutet saknar en tillräcklig motivering i strid med artikel 296 FEUF genom att det detta innehåller antaganden angående omständigheter som det åligger kommissionen att bevisa.

Den åttonde grunden: Beslutet innebär ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift.

Beslutet innebär ett åsidosättande av sökandens rätt till försvar genom att det framförs nya påståenden och bevisning utan att sökanden gavs möjlighet att yttra sig angående dessa.     

Den nionde grunden: Kommissionen har inte bevisat att sökanden avsiktligt eller av vårdslöshet gjorde sig skyldig till den påstådda överträdelsen.

De aktuella omständigheterna innehåller nya och komplexa frågor beträffande vilka det inte fanns någon praxis vid tidpunkten då förlikningsavtalen ingicks. Det saknas grund för att de av kommissionen åberopade omständigheterna utgör en överträdelse i form av en vårdslös eller avsiktlig handling i strid med lagen.