Förenade målen T‑392/03, T‑408/03, T‑414/03 och T‑435/03

Regione Siciliana

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Talan om ogiltigförklaring – ERUF – Upphävande av ekonomiskt stöd – Återkrav av det stöd som utgivits – Begäran om betalning av dröjsmålsränta – Kvittning – Regionalt eller lokalt organ – Direkt påverkan föreligger inte – Avvisning”

Sammanfattning av beslutet

1.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar

(Artikel 230 EG)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen

(Artikel 230 fjärde stycket EG)

1.      Åtgärder som har bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligen förändra dennes rättsliga situation utgör rättsakter eller beslut som kan bli föremål för talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG.

Kommissionens skrivelser avseende uttagandet av dröjsmålsränta på debetnotor för vilka en medlemsstat är betalningsskyldig och till vilken debetnotorna är ställda, vilka varken utgör en begäran om betalning av dröjsmålsränta eller en konkret beräkning av dröjsmålsräntan och vilka begränsar sig till att definiera gällande gemenskapsbestämmelser angående beräkningen av denna ränta och anledningen till att kommissionen inte på eget initiativ kvittade de fordringar som angavs på de förevarande debetnotorna mot betalningarna till nämnda medlemsstat, kan inte påverka sökandens intressen genom att väsentligen förändra dennes rättsliga situation.

(se punkterna 36–39)

2.      En skrivelse genom vilken kommissionen meddelar att kvittning ska göras mellan vissa av kommissionens fordringar – innefattande de belopp som ska återbetalas samt dröjsmålsränta, till följd av upphävandet av stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till vissa projekt vars slutliga mottagare är ett regionalt organ, och skulder i förhållande till en medlemsstat – utgör, även om den formellt ställts till nämnda regionala organ, och i informationssyfte tillsänts den aktuella medlemsstatens ekonomi- och finansministerium, ett beslut vars verkliga adressat är nämnda medlemsstat.

Medlemsstaten är nämligen innehavare av nämnda fordringar och skulder och kan vidare företa en skönsmässig bedömning och kan således besluta att inte kräva sökanden på hel eller delvis återbetalning av de belopp som angavs i nämnda skrivelse, avseende såväl vad gäller huvudfordran som dröjsmålsräntan.

Följaktligen ska nämnda regionala organ inte anses vara direkt berört av detta beslut och talan ska därför avvisas.

(se punkterna 43–47)