TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen)
Den 28 oktober 2015(*) (1)
”Statligt stöd – Försäljning och uthyrning av tomter och en produktionsanläggning – Beslut i vilket stödet förklaras oförenligt med den inre marknaden och i vilket det förordnas att stödet ska återkrävas – Anbudsförfarande har ej genomförts – Fastställande av marknadspriset – ’Privat investerare’-kriteriet – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna”
I mål T‑253/12,
Hammar Nordic Plugg AB, Trollhättan (Sverige), företrätt av advokaterna I. Otken Eriksson och U. Öberg,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av D. Grespan och P.-J. Loewenthal, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten L. Sandberg-Morch,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2012/293/EU av den 8 februari 2012 om det statliga stöd SA.28809 (C 29/10) (f.d. NN 42/10 och f.d. CP 194/09) som Sverige har genomfört till förmån för Hammar Nordic Plugg AB (EUT L 150, s. 78),
meddelar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
sammansatt av domarna M. van der Woude, I. Wiszniewska-Białecka och I. Ulloa Rubio (referent),
justitiesekreterare: handläggaren C. Heeren,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 26 mars 2015,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Hammar Nordic Plugg AB, bedriver lokaluthyrning och fastighetsförvaltning.
2 Den egendom som berörs av åtgärden (nedan kallad anläggningen) omfattar två tomter, en produktionsanläggning, lös egendom och immateriella rättigheter (t.ex. varumärken). Den är belägen i Sverige, i Vänersborgs kommun (nedan kallad kommunen), nära den norska gränsen.
3 Fastighets AB Vänersborg (nedan kallat FABV) är ett fastighetsbolag som ägs av kommunen.
4 Topp Livsmedel var ett i kommunen verksamt företag, med omkring 30 anställda, som producerade djupfrysta grönsaker. Företaget ägdes av Chips, ett företag som tillverkar potatischips och som ingår i den internationella koncernen Orkla ASA.
5 Den 13 februari 2008 köpte kommunen – via FABV – anläggningen av Chips för 17 miljoner svenska kronor (SEK).
6 Samma dag ingick FABV två avtal med sökanden. Det första avtalet var ett hyresavtal genom vilket FABV hyrde ut hela anläggningen till sökanden. Det andra avtalet innehöll en option som gav sökanden rätt att köpa anläggningen av FABV till det fasta priset 8 miljoner SEK när som helst under tvåårsperioden mellan den 1 mars 2008 och den 28 februari 2010. Sökanden utnyttjade optionen och förvärvade anläggningen av FABV den 11 augusti 2008.
7 Genom ett avtal av den 1 mars 2008 hyrde sökanden ut största delen av anläggningen till lokala företagare, vilka uppträdde under namnet Nya Topp, till en hyra som var högre än den hyra sökanden hade kommit överens om med FABV. Som villkor för att underteckna hyresavtalet ställde Nya Topp som krav att detta företag skulle ha möjlighet att köpa anläggningen i framtiden, om sökanden skulle bli anläggningens ägare. Optionsavtalet härom, som undertecknades samma dag, gav Nya Topp möjlighet att förvärva anläggningen för 40 miljoner SEK.
8 Den 2 september 2008 ingick sökanden ett avtal om försäljning av anläggningen till Nya Topp till det avtalade priset.
9 Efter ett öppet anbudsförfarande, som anordnades inom ramen för konkursförfarandet avseende Nya Topp, såldes anläggningen den 2 maj 2011 för 8 miljoner SEK till Ektornet.
Det administrativa förfarandet
10 Efter att genom skrivelse av den 26 maj 2009 ha mottagit ett klagomål rörande påstått statligt stöd till sökanden med anledning av att kommunen hade sålt offentligt ägd egendom, översände Europeiska gemenskapernas kommission den 27 oktober 2009 en icke-konfidentiell version av klagomålet till Konungariket Sverige, som svarade genom skrivelse av den 30 november 2009.
11 Den 9 mars 2010 begärde kommissionen ytterligare upplysningar och Konungariket Sverige svarade genom en skrivelse av den 20 april 2010. Den 11 maj 2010 mottog kommissionen även upplysningar som lämnats av Chips.
12 Genom skrivelse av den 27 oktober 2010 underrättade kommissionen Konungariket Sverige om att den hade beslutat att inleda förfarandet enligt artikel 108.2 FEUF. Kommissionens beslut att inleda det formella granskningsförfarandet offentliggjordes den 23 december 2010 i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 352, s. 22). I beslutet uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med synpunkter på stödet.
13 Konungariket Sverige inkom med synpunkter till kommissionen genom skrivelser av den 15 och den 17 december 2010 och sökanden översände sina synpunkter genom skrivelse av den 22 januari 2011.
14 Genom skrivelse av den 29 juni 2011 lämnade Konungariket Sverige på begäran av kommissonen nya upplysningar och lämnade ytterligare klargöranden genom e-postmeddelanden den 12 september 2011.
15 Den 19 oktober 2011 ägde ett möte rum mellan kommissionen och företrädare för sökanden.
16 Den 3 november 2011 lämnade sökanden ytterligare upplysningar till kommissionen per e-post.
17 Den 8 februari 2012 antog kommissionen beslut 2012/293/EU om det statliga stöd SA.28809 (C 29/10) (f.d. NN 42/10 och f.d. CP 194/09) som Sverige har genomfört till förmån för Hammar Nordic Plugg AB (EUT L 150, s. 78) (nedan kallat det angripna beslutet).
Det angripna beslutet
18 Kommissionen angav i skälen 33–35 i det angripna beslutet att FABV:s försäljning av anläggningen till sökanden innebar en användning av statliga medel, utgjorde en selektiv åtgärd och att den hotade att snedvrida konkurrensen och att påverka handeln mellan medlemsstaterna, eftersom fastighetstjänster och fastighetsrelaterade tjänster var föremål för handel och investeringar inom Europeiska unionen.
19 I skäl 38 i det angripna beslutet preciserade kommissionen att den hade bedömt åtgärden på grundval av meddelandet om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader (EGT 1997, C 209, s. 3) (nedan kallat meddelandet).
20 Vidare angav kommissionen i skälen 39–42 i det angripna beslutet att det i meddelandet rekommenderas att – om överlåtelsen sker utan ett öppet och villkorslöst anbudsförfarande, som gör att det med automatik kan uteslutas att det föreligger stöd – en oberoende värdering genomförs av en eller flera oberoende värderingsmän före förhandlingarna om överlåtelsen, men att FABV trots detta inte hade genomfört ett sådant förfarande och inte heller hade begärt en sådan värdering.
21 Kommissionen angav vidare i skälen 40 och 43–49 i det angripna beslutet att mot bakgrund av de olika värderingar som gjorts av Colliers International, ett företag som tillhandahåller fastighetstjänster, av Swedbank Kommersiella Fastigheter, ett dotterbolag i den svenska bankkoncernen Swedbank och som bedriver verksamhet som fastighetsmäklare, och de tre värderingar som gjorts av Price Waterhouse, understeg det belopp på 8 miljoner SEK för vilket FABV den 13 februari 2008 godtog att ge sökanden en köpoption avseende anläggningen klart marknadsvärdet. Sökanden hade således getts en fördel, eftersom FABV samma dag hade köpt anläggningen av Chips för 17 miljoner SEK.
22 Kommissionen fann således i skäl 50 i det angripna beslutet att åtgärden utgjorde statligt stöd, som dessutom var olagligt, eftersom det getts till stödmottagaren utan förhandsgodkännande.
23 I skälen 58–61 i det angripna beslutet angav kommissionen dessutom att varken sökanden eller de svenska myndigheterna hade lagt fram några argument för att visa att stödet var förenligt med den inre marknaden. Den enda avsikten med åtgärden som de svenska myndigheterna angav var önskan att hålla igång verksamheten och samtidigt trygga sysselsättningen i området.
24 Således angav kommissionen i skälen 68–70 i det angripna beslutet att, eftersom åtgärden utgjorde ett olagligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden måste Konungariket Sverige återkräva stödet. Kommissionen fastställde stödinslaget, exklusive ränta, till 14,5 miljoner SEK, bestående av skillnaden mellan den enligt kommissionen mest trovärdiga värderingen av det marknadsmässiga priset för anläggningen, 21 miljoner SEK och det pris som sökanden hade betalat, 8 miljoner SEK, vilken uppgår till 13 miljoner SEK, plus det belopp på 1,5 miljoner SEK som borde återkrävas med anledning av hyresavtalet. Det sistnämnda beloppet utgörs av skillnaden mellan den hyra som avtalats mellan FABV och sökanden och den hyra som avtalats mellan sökanden och Nya Topp.
Förfarandet och parternas yrkanden
25 Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 8 juni 2012.
26 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– helt eller delvis ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
27 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan såsom varande ogrundad, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
28 Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan. Som första grund har sökanden gjort gällande att FABV inte har utgett statligt stöd genom att sälja och hyra ut anläggningen. Sökanden har som andra grund gjort gällande att de påstådda stödåtgärderna inte snedvrider konkurrensen och att de inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Den tredje grunden avser att kommissionen har brustit i sin undersökningsplikt och sin motiveringsskyldighet samt åsidosatt rätten till försvar.
Den första grunden: Oriktig bedömning vid kvalificeringen av åtgärden som statligt stöd
29 Sökanden har inledningsvis påpekat att unionsdomstolen ska genomföra en fullständig prövning av huruvida en åtgärd faller inom tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF. Ingen av de bedömningar som kommissionen har gjort i det föreliggande ärendet hänför sig till komplicerade ekonomiska bedömningar, eller kan på något annat sätt anses ligga inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har i ärenden om statligt stöd. Tribunalen ska därför företa en fullständig prövning av det angripna beslutet.
30 Vad gäller omfattningen av tribunalens prövning erinrar tribunalen om att denna prövning, enligt rättspraxis, visserligen i princip är fullständig vad gäller frågan huruvida en åtgärd omfattas av tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF, men att domstolen har slagit fast att denna prövning är begränsad när kommissionens bedömning är av teknisk eller komplicerad art (se dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen, C‑487/06 P, REG, EU:C:2008:757, punkt 114, och där angiven rättspraxis).
31 Den prövning som unionsdomstolarna företar av kommissionens komplicerade ekonomiska bedömningar är en begränsad prövning som med nödvändighet endast består i en kontroll av att reglerna för handläggning och motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa faktiska omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (dom av den 2 september 2010, kommissionen/Scott, C‑290/07 P, REU, EU:C:2010:480, punkt 66).
32 När kommissionen kontrollerar om en myndighets försäljning av ett markområde till ett privat rättssubjekt utgör ett statligt stöd, ska den tillämpa ”privat investerare”-kriteriet, för att bedöma om det pris som den presumerade mottagaren av stödet betalade motsvarar det pris som en privat investerare skulle ha kommit överens om, om denne handlade under normala konkurrensförhållanden. I allmänhet innebär tillämpningen av kriteriet att kommissionen gör en komplicerad ekonomisk bedömning (dom kommissionen/Scott, punkt 31 ovan, EU:C:2010:480, punkt 68).
33 Det är i förevarande mål ostridigt att anläggningen sålts utan ett villkorslöst anbudsförfarande. En sådan omständighet kan medföra att kommissionens uppgift blir komplicerad (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Scott, punkt 31 ovan, EU:C:2010:480, punkt 70).
34 Det framgår dessutom av det angripna beslutet att de olika värderingar som gjorts skiljer sig åt vad avser det uppskattade försäljningspriset, på det sätt som anges i punkt 44 och följande punkter nedan, vilket visar svårigheten att fastställa anläggningens värde.
35 Det saknas således fog för sökandens uppfattning att kommissionen inte gjorde några komplicerade ekonomiska bedömningar. Således skulle endast en uppenbart oriktig bedömning från kommissionens sida kunna medföra att det angripna beslutet blir rättsstridigt.
36 Den av sökanden anförda grunden består av sex delar. Sökanden har för det första gjort gällande att kommissionen vid sin bedömning av anläggningens marknadsvärde inte beaktade försäljningspriset på 8 miljoner SEK. För det andra har sökanden hävdat att kommissionen, redan under det preliminära granskningsförfarandet, inte skulle ha uteslutit möjligheten att FABV:s förvärv av anläggningen kunde innehålla inslag av statligt stöd. Sökanden anser för det tredje att kommissionen underlåtit att beakta kriteriet om en privat investerare i en marknadsekonomi. För det fjärde har sökanden hävdat att det värde som kommissionen gett anläggningen inte är tillförlitligt. Sökanden har för det femte angett att försäljningen av anläggningen till ett pris på 8 miljoner SEK, i konkursförfarandet avseende Nya Topp, visar att detta pris motsvarar anläggningens marknadsvärde. För det sjätte har sökanden hävdat att kommissionens oriktiga bedömning även bör leda till att det angripna beslutet ogiltigförklaras vad avser den fördel som hyresavtalet mellan sökanden och Nya Topp påstås ha medfört.
Underlåtenheten att beakta försäljningspriset på 8 miljoner SEK
37 Sökanden har anfört att det inte är förenligt med artikel 107.1 FEUF att frånkänna försäljningspriset på 8 miljoner SEK betydelse för bedömningen av anläggningens marknadsvärde enbart på grund av att kommunen inte genomförde ett formellt, transparent och öppet anbudsförfarande innan försäljningen ägde rum. Anläggningen hade dessutom bjudits ut till försäljning på marknaden under en viss tid före den 13 februari 2008, men alla försök att sälja den till det av Chips begärda priset hade varit utan framgång. Det saknades således anledning att genomföra ett ”transparent och öppet anbudsförfarande” när FABV och sökanden avtalade om att den sistnämnda hade en option att förvärva anläggningen till ett pris om 8 miljoner SEK. Kommissionen använde sig vidare godtyckligt av en felaktig och senare värdering av anläggningen när den grundade det angripna beslutet på den tredje värderingen i rapporten från Price Waterhouse utan att fästa något avseende vid den andra värderingen i nämnda rapport.
38 Tribunalen konstaterar med avseende på sökandens första argument, enligt vilket det försäljningspris som sökanden hade betalat inte hade beaktats på grund av att kommunen inte hade genomfört ett formellt anbudsförfarande, att kommissionen inte underlåtit att beakta försäljningspriset på 8 miljoner SEK, utan att den mot bakgrund av de tillgängliga värderingarna, vilka uppräknas nedan (se punkt 43 och följande punkter), fann att detta pris understeg marknadspriset.
39 Vad gäller sökandenas andra argument, att försöken att sälja anläggningen till det pris som begärdes av Chips varit utan framgång, har sökanden själv inte dragit några slutsatser av detta argument, som saknar stöd.
40 När det gäller det tredje argumentet som framförts av sökanden och som innebär att det saknades anledning att genomföra ett formellt anbudsförfarande före försäljningen, påpekar tribunalen att kommissionen är bunden av de riktlinjer och meddelanden som den antar, i den mån dessa inte strider mot reglerna i EUF-fördraget och har godtagits av medlemsstaterna (dom av den 16 juli 2014, Zweckverband Tierkörperbeseitigung/kommissionen, T‑309/12, EU:T:2014:676, punkt 212).
41 Således kunde kommissionen, i avsaknad av ett öppet och villkorslöst anbudsförfarande, i enlighet med punkt 2 a i meddelandet stödja sig på de värderingar som den hade tillgång till.
42 Vad avser sökandens fjärde argument, som innebär att kommissionen godtyckligt använt sig av en felaktig värdering när den grundade sig på den tredje värderingen i rapporten från Price Waterhouse utan att fästa något avseende vid den andra värderingen i nämnda rapport, har kommissionen i punkterna 43–49 i det angripna beslutet tydligt angett skälen till att vissa värderingar var tillförlitliga och andra inte var tillförlitliga.
43 Det ska erinras om att det föreligger totalt fem värderingar.
44 Kommissionen fann således att en värdering av Colliers International, som gjordes på uppdrag av Chips när anläggningen bjöds ut till försäljning vid slutet av år 2007 och i vilken ett försäljningspris på 27 miljoner SEK angavs, var realistisk av fyra skäl, nämligen att uppskattningen gjordes före försäljningsförhandlingarna, den beställdes av Chips i samband med försäljningen av anläggningen, det vill säga i ett sammanhang där säljaren rimligtvis inte kunde ha haft något annat intresse än att få en korrekt uppskattning av marknadsvärdet, undersökningen genomfördes av en tredje part som var oberoende i förhållande till såväl säljare som köpare och Colliers International har en gedigen erfarenhet inom fastighetsbranschen.
45 Kommissionen ansåg att en annan värdering som gjordes i juni 2008 av Swedbank Kommersiella Fastigheter för de lokala företagarnas räkning, utgjorde en möjlig indikator på anläggningens pris. Anläggningens värde uppskattades till 30 miljoner SEK, även om värderingen inte avsåg hela anläggningen.
46 Slutligen innehåller rapporten från Price Waterhouse, vilken utarbetades på begäran av sökanden, tre värderingar av anläggningen. En första värdering på omkring 9 miljoner SEK gjordes den 8 februari 2008 då Chips sålde anläggningen till FABV. En andra värdering genomfördes då FABV hyrde ut anläggningen till sökanden, det vill säga samma dag, och var på omkring 5,5 miljoner SEK, och en tredje värdering på omkring 21 miljoner SEK gjordes den 1 mars 2008, då sökanden hyrde ut anläggningen till de lokala företagarna. Kommissionen konstaterade i det angripna beslutet att dessa värderingar gav mycket olika värden, trots att de genomfördes under en mycket kort period.
47 Kommissionen angav i skäl 47 i det angripna beslutet att de två första värderingarna i nämnda rapport verkade orealistiska jämfört med samtida värderingar på 27 miljoner SEK respektive 30 miljoner SEK. Vad gäller värderingen på 5,5 miljoner SEK angavs i det angripna beslutet att Price Waterhouse, som baserade sin värdering på kassaflödet i form av de hyror som sökanden betalade till FABV för anläggningen, självt erkände att dessa hyror var mycket låga jämfört med den normala avkastningen för en jämförbar industrianläggning. Detta blev desto mer tydligt när man jämförde med de hyror som sökanden tog ut av de lokala företagarna, det vill säga Nya Topp, bara några dagar efter försäljningen, som var omkring sju gånger högre. Vad gäller värderingen på 9 miljoner SEK, konstaterade kommissionen i det angripna beslutet att detta belopp vilade på antagandet att vakansgraden var 100 procent under de två första åren av ägande, att den minskade till 75 procent år tre och till 50 procent år fyra och att den planade ut till 60 procent för resten av den period som värderingen omfattar. I antagandet om vakansgraden beaktades dock inte att det vid försäljningstidpunkten var känt att de lokala företagarna var beredda att hyra anläggningen och att det värde som ska bedömas därför var anläggningen med en hyresgäst.
48 Kommissionen beaktade således den andra värderingen i rapporten och förklarade varför denna inte kunde godtas. Sökanden har således fel i påståendet att kommissionen underlät att ta hänsyn till nämnda värdering.
49 Kommissionen angav även i skäl 48 i det angripna beslutet att den tredje värderingen i rapporten, enligt vilken anläggningens marknadsvärde var ca 21 miljoner SEK vid den tidpunkt då sökanden sålde den till de lokala företagarna, trots att inte anläggningens hela yta hade beaktats, i huvudsak baserades på samma metod som de värderingar som gett beloppen 27 miljoner SEK och 30 miljoner SEK (se punkterna 44 och 45 ovan) och främst byggde på villkoren i hyresavtalet mellan sökanden och de lokala företagarna, det vill säga de villkor som gällde vid tidpunkten för försäljningen. Kommissionen tillade i det angripna beslutet att avtalsvillkoren antagligen var marknadsmässiga, särskilt eftersom de avtalades mellan två privata marknadsaktörer som kan hävdas ha enbart ekonomiskt rationella motiv. Kommissionen drog härav slutsatsen att denna värdering var den mest rimliga.
50 Kommissionen drog således i skäl 49 i det angripna beslutet slutsatsen att mot bakgrund av de värderingar som gjorts av Colliers International och av Swedbank Kommersiella Fastigheter och den tredje värderingen i rapporten från Price Waterhouse, låg det pris på 8 miljoner SEK till vilket FABV sålt anläggningen till sökanden långt under anläggningens marknadsmässiga pris.
51 Kommissionen motiverade således i det angripna beslutet varför den ansåg att såväl de värderingar som gjorts av Colliers International och av Swedbank Kommersiella Fastigheter som den tredje värderingen i rapporten från Price Waterhouse, var tillförlitliga. Det är således felaktigt av sökanden att påstå att kommissionen godtyckligt valde en felaktig värdering genom att grunda det angripna beslutet enbart på den sistnämnda värderingen.
52 Vad avser sökandens argument att kommissionen, genom att basera sin bedömning på den tredje rapporten från Price Waterhouse, grundade sig på en värdering som gjorts efter det att anläggningen såldes, konstaterar tribunalen dels att kommissionen, såsom slagits fast ovan, inte grundade sig endast på denna värdering, dels att även om denna värdering faktiskt var av senare datum, eftersom den genomfördes efter sökandens försäljning av anläggningen till de lokala företagarna, så gjordes värderingen den 1 mars 2008, det vill säga endast några dagar efter det att FABV gett sökanden en köpoption avseende anläggningen den 13 februari 2008.
53 Dessutom angavs i den tredje värderingen i rapporten från Price Waterhouse ett värde som låg nära de värderingar som gjorts av Colliers International och av Swedbank Kommersiella Fastigheter. Den första av dessa värderingar gjordes emellertid i slutet av år 2007 och den andra i juni 2008, vilket visar att anläggningens värde inte hade förändrats särskilt mycket under en kort period.
54 Sökanden har inte anfört några andra omständigheter eller argument som gör det möjligt att ifrågasätta kommissionens bedömning.
55 Således kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.
Huruvida kommissionen har prövat om det förekom statligt stöd när FABV förvärvade anläggningen för 17 miljoner SEK
56 Sökanden har påstått att kommissionen, redan under det preliminära granskningsförfarandet, inte skulle ha utgått från att FABV:s förvärv av anläggningen inte innehöll inslag av statligt stöd, med motiveringen att det pris som FABV betalade inte föreföll högre än det pris som följde av oberoende expertvärderingar.
57 Sökanden anser dessutom att den värdering som gjordes av Colliers International, där anläggningens värde angavs till 27 miljoner SEK, grundades på antaganden som inte förverkligats vid den tidpunkten, bland annat vad gäller lokalernas vakansgrad, och att den inte kunde anses utgöra en oberoende värdering.
58 Sökanden har även hävdat att det hade stått kommissionen fritt att på grundval av de av sökanden ingivna uppgifterna återuppta det administrativa förfarandet mot Chips eller inleda ett nytt sådant förfarande.
59 Sökanden har slutligen angett att sökanden inte var klagoberättigad vad gäller kommissionens beslut om att avskriva ärendet mot Chips. En sådan talan skulle utan tvekan inte ha kunnat tas upp till sakprövning, eftersom sökanden inte var en direkt konkurrent till Chips, och sökanden vid denna tid endast hade ett högst hypotetiskt intresse av att överklaga detta beslut, då kommissionens senare intagna ståndpunkt att försäljningen till sökanden innehöll inslag av statligt stöd ännu inte var känd.
60 Tribunalen erinrar för det första om att kommissionen, i sammanfattningen av sitt beslut att inleda det formella granskningsförfarandet av FABV:s försäljning av anläggningen till sökanden, angav följande vad gäller Chips försäljning av anläggningen till FABV:
”Det pris som FABV betalade för att köpa anläggningen förefaller [inte] vara högre än det marknadsvärde som angetts av oberoende konsulter. Det kan därför uteslutas att transaktion A skulle inbegripa några stödinslag och den utgör alltså inte statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 [FEUF].”
61 Med avseende på Chips försäljning av anläggningen till FABV fattade således kommissionen ett beslut i enlighet med artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT L 83, s. 1). Av beslutets ordalydelse framgår tydligt att det är fråga om ett slutligt beslut.
62 Om kommissionen i ett beslut fastställer att en åtgärd inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF utan att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF, ska emellertid en berörd part som vill tillvarata de processuella rättigheter som denna har enligt denna bestämmelse väcka talan vid tribunalen mot detta beslut inom den frist som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF (beslut av den 27 november 2001, Wöhr/kommissionen, T‑222/00, REG, EU:T:2001:274, punkt 34 ).
63 Tribunalen kan konstatera att sökanden i det aktuella fallet inte väckt en sådan talan inom nämnda frist.
64 För det andra regleras förfarandet för att upphäva ett slutligt beslut i vilket det konstateras att en åtgärd inte utgör statligt stöd, såsom kommissionen har anfört, i artikel 9 i förordning nr 659/1999. Enligt nämnda bestämmelse får kommissionen upphäva ett sådant beslut om beslutet grundat sig på oriktiga uppgifter som varit avgörande för beslutet.
65 Det enda argument som sökanden har framfört vad gäller påstått oriktiga uppgifter är emellertid argumentet avseende lokalernas vakansgrad enligt den första värderingen. Sökanden har angett att en vakansgrad på 10 procent låg till grund för försäljningsprospektet vid Chips försäljning av anläggningen till FABV medan den faktiskt var 100 procent vad gäller de tomma lokalerna. Sökanden har även bestritt kommissionens uppgift att den redan den 13 februari 2008 skulle ha informerats av de lokala myndigheterna om att en hyresgäst hade hittats.
66 Sökanden har emellertid inte lagt fram några bevis till stöd för dessa påståenden och har för övrigt inte ens angett vilken vakansgrad för hela anläggningen som sökanden anser vara riktig.
67 Sökandens övriga argument utgör endast obestyrkta påståenden och de uppfyller inte de krav som anges i artikel 9 i förordning nr 659/1999.
68 För det tredje framgår det klart att kommissionen inte hade någon anledning att tvivla på att det inte förekommit statligt stöd när den anläggningen överläts från Chips till FABV.
69 Det framgår nämligen av skäl 28 i beslutet om inledande av förfarandet att kommissionen lade den värdering som gjorts av Colliers International, den vid denna tidpunkt enda tillgängliga värderingen, till grund för beslutet. Enligt denna värdering var anläggningens värde 27 miljoner SEK, det vill säga klart högre än det pris på 17 miljoner SEK som FABV betalade till Chips.
70 Den konsultbyrå som gjorde denna värdering framställdes i punkt 28 i beslutet om inledande av förfarandet som en oberoende tredje man med bred erfarenhet av fastighetssektorn i den aktuella regionen. Sökandens påstående att denna värdering inte var oberoende saknar således stöd.
71 Kommissionen angav även i skäl 28 i beslutet om inledande av förfarandet att denna värdering hade beställts av Chips inför försäljningen av anläggningen, det vill säga i en situation där Chips logiskt sett inte hade något annat intresse än att få en korrekt värdering av anläggningens marknadsvärde.
72 För det fjärde anges vissa av de skäl som Chips hade att godta ett lägre pris än det som angavs i värderingen i beslutet om inledande av förfarandet. I skäl 19 i detta beslut anges således tre skäl: Chips kunde rädda arbetstillfällen och sålunda sitt anseende, FABV var berett att köpa anläggningen i befintligt skick det vill säga utan några garantier med avseende på ersättningsansvar för miljöskador, och en uppgörelse med FABV kunde genomföras snabbt. Det påpekas vidare i skäl 29 i beslutet om inledande av förfarandet att Chips i egenskap av en stor internationell koncern önskade avyttra anläggningen, eftersom dess verksamhet var liten och förlustbringande och att försäljningen av anläggningen med villkor att verksamheten skulle fortsätta gjorde det möjligt att rädda arbetstillfällen.
73 Således konstaterade kommissionen i skäl 29 i beslutet om inledande av förfarandet att det inte föreföll som om det pris som FABV betalade för att förvärva anläggningen från Chips översteg marknadsvärdet och att det följaktligen inte fanns skäl att anse att denna försäljning utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.
74 Av det anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.
Huruvida kriteriet om en privat investerare i en marknadsekonomi har beaktats
75 Sökanden anser att det värde på 8 miljoner SEK som FABV och sökanden enades om utgör en mer korrekt och tillförlitlig indikator på det reella marknadsvärdet på anläggningen än de olika värderingar som sedan framtagits.
76 Sökanden tog en betydande ekonomisk risk genom affärerna med FABV och de senare affärerna med Nya Topp. Vid tidpunkten för affärerna med FABV var det nämligen högst tveksamt om intressenterna bakom Nya Topp skulle hitta erforderlig finansiering för att få i gång verksamheten.
77 Sökanden har bland annat ingett två skrivelser från FABV till kommissionen, av den 27 november 2009 och av den 19 april 2010, i vilka det anges att på grund av anläggningens dåliga skick föreföll priset på 8 miljoner SEK ligga närmare marknadsvärdet än de 17 miljoner SEK som betalades till Chips.
78 Det har i förevarande mål inte bestritts att FABV samma dag, det vill säga den 13 februari 2008, förvärvade anläggningen för 17 miljoner SEK och gav sökanden en köpoption för 8 miljoner SEK.
79 Tribunalen konstaterar att det är tveksamt om en privat investerare skulle ha genomfört en sådan affär.
80 Vidare framgår det av skäl 16 i beslutet om inledande av förfarandet att FABV godtog ett lägre pris för att sälja anläggningen vidare i förhoppning om att säkra produktionen vid anläggningen och rädda arbetstillfällen. Det är för övrigt ostridigt att detta alltid varit kommunens mål, vilket sökanden själv påpekat i ansökan. I skäl 58 i det angripna beslutet anges även att detta syfte är det enda som de svenska myndigheterna har angett för kommissionen.
81 Det framgår vidare av skrivelsen av den 27 november 2009, vilken sökanden hänvisat till, att FABV ansåg att affärsupplägget där FABV köpte anläggningen för att sedan hyra ut den till sökanden, som i sin tur skulle hyra ut den till Nya Topp, gjorde det möjligt att fortsätta verksamheten vid anläggnigen och bevara de arbetstillfällen som hotades av att denna skulle stängas.
82 FABV beslutade, såsom framgår av denna skrivelse, att begära ett aktieägartillskott på 9 miljoner SEK från kommunen, vilket skulle täcka den förlust som var en oundviklig följd av att anläggningen såldes till sökanden för 8 miljoner SEK. Kommissionen har härvidlag ingett en dom från kammarrätten i Göteborg av den 1 december 2012, om en begäran från FABV om att göra avdrag för en kapitalförlust till följd av försäljningen av anläggningen till sökanden.
83 Slutligen konstaterar tribunalen att inget av sökandens argument är övertygande.
84 För det första innebär sökandens argument, att det pris som sökanden betalade FABV för anläggningen utgör den mest korrekta indikatorn på anläggningens reella marknadsvärde, snarare än de värderingar som gjordes av värderingsinstitut, ett fullständigt ifrågasättande av reglerna om statligt stöd vad gäller försäljning av fast egendom som de följer av bland annat meddelandet. Om så vore fallet skulle nämligen det faktiskt erlagda priset vara den enda indikatorn på vad som ska betraktas som marknadspriset.
85 För det andra, vad gäller den påstådda ekonomiska risk som sökanden löpte på grund av att det vid tidpunkten för affären med FABV den 13 februari 2008 inte fanns några garantier för att Nya Topp skulle få den nödvändiga finansieringen, så kom inte kommissionen fram till att det förekom statligt stöd genom att jämföra det pris som FABV erlade för anläggningen med priset vid vidareförsäljningen till Nya Topp, utan kommissionen kom istället, i skäl 49 i det angripna beslutet, fram till en sådan slutsats genom att jämföra FABV:s inköpspris med de tre tillgängliga värderingarna (se punkt 50 ovan).
86 Argumentet om en betydande ekonomisk risk förefaller för övrigt inte relevant. Den 13 februari 2008 fick nämligen sökanden en köpoption avseende anläggningen av FABV, vilken var giltig till och med den 28 februari 2010. För det fall riskerna skulle vara för stora kunde sökanden, som kommissionen har påpekat, helt enkelt ha låtit bli att utnyttja denna option.
87 För det tredje, om sökanden ansåg att kostnaderna för anläggningens underhåll var för höga, hade sökanden återigen möjligheten att inte utnyttja köpoptionen.
88 Det låg vidare i sökandens intresse att underhålla anläggningen, med avseende på en vidareförsäljning. Sökanden måste dessutom rimligen ha uppmärksammat anläggningens skick vid förvärvet och borde således ha varit medveten om de underhållskostnader som kunde tänkas uppkomma.
89 Tribunalen erinrar för det fjärde, i likhet med vad som anges i fotnot nr 8 i det angripna beslutet, om att hyresbeloppen i avtalet mellan sökanden och Nya Topp av den 1 mars 2008, för de första sex åren, uppgick till 3,5 miljoner SEK för de första två åren, till 7 miljoner SEK för det tredje och det fjärde året, till 10,5 miljoner SEK för det femte året och till 10 miljoner SEK för det sjätte året.
90 Således löpte sökanden endast en begränsad ekonomisk risk, eftersom hyresbeloppen var betydande. Dessutom hade Nya Topp allt intresse av att snabbt utnyttja köpoptionen, på grund av de progressiva hyresbeloppen.
91 Av det anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens tredje del.
Huruvida den sista värderingen, som kommissionen använde sig av, var tillförlitlig
92 Sökanden har ifrågasatt kommissionens val, i skäl 56 i det angripna beslutet, att använda det marknadsvärde på anläggningen som framgår av den tredje värderingen i rapporten från Price Waterhouse, trots att denna värdering i likhet med vad som anges i nämnda skäl gjordes efter det att transaktionerna ägt rum.
93 Vidare var det vid avtalstillfället förvisso känt att ett antal intressenter var intresserade av att återuppta den tidigare verksamheten i anläggningen, men det var oklart om Nya Topp skulle kunna erhålla tillräcklig finansiering för att få igång verksamheten. Att fastställa marknadsvärdet på anläggningen den 1 mars 2008 enbart mot bakgrund av hyresavtalet mellan sökanden och Nya Topp skulle ha gett ett missvisande resultat, eftersom detta hyresavtal inte förelåg vid tidpunkten för ingåendet av optionsavtalet mellan FABV och sökanden den 13 februari 2008.
94 Sökanden har vidare anfört att det uttryckligen anges i den andra värderingen i rapporten från Price Waterhouse att det avtalade priset för köpoptionen mot bakgrund av hyresavtalet möjligen kan utgöra ett marknadspris, men troligen är ett högre pris, och att det är osannolikt att en annan investerare skulle ha varit beredd att betala mer för den till försäljning utbjudna egendomen mot bakgrund av det gällande hyresavtalet med sökanden, och att sökanden förvärvat anläggningen till marknadsmässiga villkor.
95 Vad gäller sökandens första argument avseende den omständigheten att kommissionen i förevarande fall använt en värdering som gjordes efter de aktuella transaktionerna, erinrar tribunalen om att kommissionen kunde använda sig av en eller flera värderingar (se punkt 41 ovan). Dessutom var under alla omständigheter den enda värdering som gjordes före den 13 februari 2008 den värdering som gjordes av Colliers International, i vilken ett värde på 27 miljoner SEK angavs, det vill säga ett högre värde än det som kommissionen använde sig av. Det första argumentet saknar således betydelse. Kommissionen förklarade härvidlag, i skäl 48 i det angripna beslutet, varför den hade funnit att den tredje värderingen från Price Waterhouse var tillförlitlig (se punkt 49 ovan).
96 Sökandens andra argument innebär att kommissionen i Price Waterhouses tredje värdering från den 1 mars 2008 inte kunde beakta den hyra som avtalats mellan sökanden och Nya Topp, eftersom det då köpoptionen gavs den 13 februari 2008 inte var klart att Nya Topp skulle erhålla nödvändig finansiering. Kommissionen har härvidlag förklarat att den valde att använda denna värdering på grund av att den baserades på kassaflödesuppgifter avseende hyresavtalet med Nya Topp och således på faktiska marknadsiakttagelser.
97 Sökanden har således inte visat att möjligheterna att erhålla finansieringen i fråga var små, medan det kan konstateras att finansiering faktiskt erhölls före den 1 mars 2008, det vill säga några dagar efter den 13 februari 2008. Dessutom fanns det, i likhet med vad sökanden själv har angett, under alla omständigheter andra investerare som var intresserade. Det ska även påpekas att det i rapporten från Colliers International, vilken utarbetades innan Chips sålde anläggningen till FABV den 13 februari 2008 och som även den baserades på antagandet att anläggningen skulle hyras ut, angavs ett värde på 27 miljoner SEK. Kommissionen intog således en försiktig ståndpunkt när den valde den tredje värderingen i rapporten från Price Waterhouse, det vill säga 21 miljoner SEK.
98 Vad slutligen gäller det tredje argumentet, enligt vilket det i den andra värderingen i rapporten från Price Waterhouse angavs att det inte fanns andra investerare än Nya Topp som ville förvärva anläggningen, i synnerhet inte till det avtalade priset, kan detta argument inte godtas då det saknar betydelse. För det första framgår det nämligen av vad som anförts ovan att sökanden den 13 februari 2008 visste att Nya Topp skulle hyra anläggningen, för det andra att sökanden själv har angett att det fanns andra investerare som var intresserade, och för det tredje att kommissionen tillräckligt förklarat skälen till att denna värdering inte kunde godtas, utan att kunna motsägas av sökanden (se punkt 47 ovan).
99 Av det anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens fjärde del.
Huruvida den senare överlåtelsen av anläggningen för 8 miljoner SEK borde ha beaktats
100 Sökanden anser att den omständigheten att försäljningen av anläggningen den 2 maj 2011 i Nya Topps konkurs inbringade 8 miljoner SEK utgör ett bevis för att optionen utgjorde ett korrekt uttryck för anläggningens marknadsvärde. Sökanden har hävdat att precis som vid konkursförsäljningen bedrevs ingen verksamhet i anläggningen vid tidpunkten för ingående av optionsavtalet.
101 Tribunalen erinrar om att konkursförsäljningen ägde rum den 2 maj 2011, det vill säga mer än tre år efter det att sökanden fick köpoptionen den 13 februari 2008, i samband med en finanskris som ännu inte hade brutit ut då optionsavtalet ingicks.
102 Sökanden har för övrigt själv, i sin ansökan, förklarat att på grund av bland annat den betydande mediala uppmärksamheten, den politiska opposition som uppstod med anledning av transaktionerna och klagomålet avseende påstått statligt stöd, fick Nya Topp omfattande likviditetsproblem samt stora svårigheter att få nya rörelsekrediter. Sökanden har vidare förklarat att Nya Topp misslyckades med att få behövlig finansiering, trots en positiv utveckling av verksamheten, troligen på grund av den åtstramning och försiktighet som de svenska bankerna visade i samband med den dåvarande finansiella krisen.
103 Dessutom har de faktiska och ekonomiska omständigheterna med avseende på anläggningen ändrats. Vid tidpunkten för köpoptionen skulle, såsom angetts i punkt 81 ovan, anläggningen hyras av Nya Topp. I samband med konkursförfarandet såldes emellertid endast de samlade tillgångarna, utan hyresgäst. Värdet på tillgångarna hade minskat. I likhet med vad kommissionen har påpekat framgår det nämligen av de handlingar som ingetts av sökanden att en av de tomter som ingår i anläggningen, vilken var obebyggd och inte uthyrningsbar, värderades till 380 000 SEK i den värdering som gjordes av Colliers International den 24 september 2007 och att dess värde vid konkursförfarandet endast uppgick till 280 000 SEK.
104 Således kan inte det belopp som erhölls vid konkursförfarandet utgöra ett lämpligt kriterium för fastställande av anläggningens marknadsvärde vid den tidpunkt då köpoptionen gavs.
105 Sökanden har under alla omständigheter inte visat att det pris som betalades vid konkursförfarandet är ett korrekt pris, som det hade ålegat kommissionen att beakta.
106 Sökanden motsäger sig för övrigt genom att samtidigt göra gällande att kommissionen inte kunde grunda sig på värderingar som gjordes enbart några dagar efter det att avtalet om köp för 8 miljoner SEK hade ingåtts den 2 september 2008, och att kommissionen skulle ha beaktat en försäljning som skedde mer än tre år därefter.
107 Av det anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens femte del.
Hyresavtalet mellan sökanden och Nya Topp
108 Sökanden anser att de ovan omtalade felaktiga bedömningarna innebär att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, även vad avser den påstådda fördelen på 1,5 miljoner SEK i samband med hyresavtalet mellan sökanden och Nya Topp.
109 Sökanden har närmare bestämt hävdat att när denna den 13 februari 2008 ingick ett hyresavtal med FABV, hade den tomställda anläggningen ingen hyresgäst, och sökanden visste vid denna tidpunkt inte om det skulle gå att hitta en hyresgäst som kunde använda anläggningen i befintligt skick. När sökanden den 1 mars 2008 ingick hyresavtalet med Nya Topp ökade emellertid anläggningen i värde, eftersom sökanden hade lyckats hitta en hyresgäst som var villig att använda anläggningen i befintligt skick och för de ändamål för vilka anläggningen var avsedd.
110 Kommissionen tog dessutom inte hänsyn till att FABV, till skillnad från sökanden, saknade organisation och resurser för att förvalta anläggningen. Sökanden hade däremot fullt ut tagit på sig ansvaret för skötsel och underhåll av anläggningen, vilket motiverade dess rätt till ersättning för driftskostnader och till en vinst för skötsel och uthyrning av anläggningen.
111 Slutligen erhöll sökanden rent faktiskt aldrig någon hyra från Nya Topp. I stället krediterades hyresbeloppen i samband med försäljningen. Sökanden fick således inte någon ekonomisk fördel till följd av de olika hyresbeloppen.
112 Det ska erinras om att i skäl 63 och följande skäl i det angripna beslutet fastställs att det är fråga om statligt stöd och där anges även vilken omfattning stödet har. Kommissionen ansåg att de skäl som den angett vad gäller försäljningen av anläggningen från FABV till sökanden även var giltiga med avseende på hyresavtalet mellan dessa två aktörer. Kommissionen förklarade närmare bestämt att de hyror som sökanden betalade till FABV understeg marknadsnivån, såsom det angavs i den andra värderingen i rapporten från Price Waterhouse, vilken sökanden ansett vara den mest trovärdiga (se punkterna 37 och 47 ovan), och således medförde en fördel för sökanden. Kommissionen angav även att villkoren i hyresavtalet mellan sökanden och Nya Topp motsvarade marknadsvärdet för uthyrning av anläggningen, eftersom avtalet ingicks mellan två privata parter av ekonomiskt rationella skäl. Eftersom sökanden betalade hyra till kommunen endast mellan den 1 mars 2008 och den 11 augusti 2008, det datum då sökanden utnyttjade sin option, det vill säga under cirka sex månader, gjorde kommissionen en beräkning pro rata av fördelen på 3 miljoner SEK, som var skillnaden mellan den hyra som FABV och sökanden kom överens om och den hyra som sökanden och Nya Topp kom överens om, vilken beräkning gav beloppet 1,5 miljoner SEK (skäl 64 i det angripna beslutet).
113 Vad gäller sökandens första argument, avseende risken att sökanden inte skulle hitta en hyresgäst, räcker det återigen att konstatera att en sådan risk inte förelåg, eftersom sökanden den 13 februari 2008 redan visste att Nya Topp skulle hyra anläggningen, vilket framgår av skrivelsen av den 27 november 2009.
114 Vad avser sökandens andra argument, som rör de påstådda driftskostnaderna, finns det inga kända skillnader mellan hyresavtalet mellan FABV och sökanden och det mellan sökanden och Nya Topp.
115 Vad slutligen gäller sökandens sista argument, att sökanden aldrig erhöll någon hyra från Nya Topp utan i stället krediterades hyresbeloppen i samband med den senare försäljningen till Nya Topp, erhöll sökanden åtminstone en fördel av dessa hyror även om de aldrig betalades, eftersom de krediterades sökanden i samband med värderingen av anläggningen vid försäljningen av den samma till Nya Topp.
116 Mot bakgrund av det ovan redovisade kan talan inte bifallas såvitt avser den första grundens sjätte del, och talan kan därför inte bifallas såvitt avser någon del av den första grunden.
Den andra grunden: Påverkan på handeln mellan medlemsstaterna och snedvridning av konkurrensen
117 Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte har visat att de aktuella åtgärderna har påverkat handeln mellan medlemsstaterna eller snedvridit konkurrensen.
118 Sökanden har närmare bestämt anfört att, i likhet med vad som konstaterats av konsultbyrån Copenhagen Economics, sökanden endast är verksam på lokal nivå och att det på denna marknad endast finns lokala ägare.
119 Den omständigheten att den tidigare ägaren, Chips, är en internationell aktör är, enligt sökanden, tvärtemot vad kommissionen fann i det angripna beslutet, irrelevant.
120 Sökanden har även hävdat att kommissionen inte har förmått att styrka uppgifterna i beslutet om inledande av förfarandet att norska företag hade visat intresse för att förvärva anläggningen.
121 Vidare kan den enda omständigheten att kommunen ligger ungefär 130 kilometer från den norska gränsen omöjligen vara av avgörande betydelse för tillämpningen av kriteriet om påverkan på samhandeln och risken för snedvridning av konkurrensen.
122 Kommissionen har slutligen, i det angripna beslutet, inte definierat den relevanta marknaden – vilken synes vara marknaden för förvaltning och uthyrning av fastigheter – och har inte anfört vilka eventuella konkurrenter till sökanden som hade kunnat bli lidande av de fördelar som sökanden påstås ha erhållit.
123 Det ska erinras om att kommissionen inte är tvungen att styrka att stödet verkligen påverkar handeln mellan medlemsstaterna och faktiskt snedvrider konkurrensen, utan endast att pröva huruvida det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen (se dom av den 16 juli 2014, Tyskland/kommissionen, T‑295/12, REU, EU:T:2014:675, punkt 151 och där angiven rättspraxis).
124 Det kan vidare inte uteslutas att ett offentligt stöd som beviljas ett företag som endast tillhandahåller lokala eller regionala tjänster och som inte tillhandahåller några tjänster utanför sin ursprungsstat ändå kan påverka handeln mellan medlemsstaterna (se dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, C‑280/00, REG, EU:C:2003:415, punkt 77 och där angiven rättspraxis).
125 I skälen 35 och 36 i det angripna beslutet nöjde sig inte kommissionen, tvärtemot vad sökanden har gjort gällande, med att ange att de aktuella åtgärderna kunde påverka handeln mellan medlemsstaterna eller snedvrida konkurrensen.
126 Kommissionen angav nämligen att fastighetstjänster och fastighetsrelaterade tjänster är föremål för handel och investeringar inom unionen. Detta faktum bekräftades i förevarande fall av det förhållandet att anläggningens tidigare ägare, Chips, är ett Finlandsbaserat dotterbolag till Orkla, som är en internationellt verksam norsk koncern. Detta bevisar, såsom kommissionen konstaterade i det angripna beslutet, att det finns ett gränsöverskridande intresse för den berörda anläggningen, vilket är tillräckligt starkt för att slå fast att det finns en risk för påverkan på samhandeln och snedvridning av konkurrensen.
127 Sökandens argument att anläggningen endast hade lokal betydelse och att Chips inte längre äger anläggningen kan således inte godtas.
128 Likaledes kan inte heller sökandens argument avseende potentiella norska köpare och att anläggningen låg i närheten av Norge godtas, eftersom kommissionen under alla förhållanden inte grundade sig på nämnda omständigheter vid bedömningen av huruvida de aktuella åtgärderna kunde påverka samhandeln och snedvrida konkurrensen.
129 Slutligen har sökanden hävdat att kommissionen skulle ha definierat den relevanta marknaden.
130 Tribunalen erinrar om att kommissionen enligt fast rättspraxis visserligen är skyldig att i skälen till sitt beslut åtminstone ange de omständigheter under vilka ett stöd har beviljats, när dessa gör det möjligt att visa att stödet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, men att kommissionen inte är skyldig att genomföra en ekonomisk analys av den faktiska situationen på de relevanta marknaderna, av de stödmottagande företagens marknadsandel, av konkurrerande företags ställning och av handelsflödet mellan medlemsstater. Kommissionen är, i fall där stöd olagligen beviljats, inte skyldig att påvisa stödets faktiska inverkan på konkurrensen och på handeln mellan medlemsstater. En sådan skyldighet skulle nämligen leda till att de medlemsstater som betalar ut olagligt stöd gynnas i förhållande till dem som anmäler planerat stöd (se dom av den 15 juni 2010, Mediaset/kommissionen, T‑177/07, REU, EU:T:2010:233, punkt 145 och där angiven rättspraxis).
131 Det räcker närmare bestämt att kommissionen visar att stödet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider, eller hotar att snedvrida konkurrensen, utan att det är nödvändigt att avgränsa den relevanta marknaden (se domen Mediaset/kommissionen, punkt 130 ovan, EU:T:2010:233, punkt 146 och där angiven rättspraxis).
132 Kommissionen visade i skäl 35 i det angripna beslutet att den aktuella åtgärden kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. Den var således inte skyldig att avgränsa den relevanta marknaden.
133 Talan kan således inte bifallas såvitt avser den andra grunden.
Den tredje grunden: Undersökningsplikt, motiveringsskyldighet och rätten till försvar
134 Förevarande grund består av tre delar. Sökanden har påstått att kommissionen under det administrativa förfarandet, för det första har brustit i sin undersökningsplikt, för det andra har brustit i sin motiveringsskyldighet och för det tredje har åsidosatt sökandens rätt till försvar.
Kommissionens undersökningsplikt
135 Enligt sökanden har kommissionen underlåtit att undersöka huruvida FABV:s köp av anläggningen av Chips för 17 miljoner SEK har skett till överpris, trots att sökanden argumenterat för att förvärvet kunde innehålla inslag av statligt stöd, och de svenska myndigheterna själva uttryckligen framhållit att så kunde vara fallet. Vidare har kommissionen underlåtit att förelägga de svenska myndigheterna eller Chips att meddela sökanden all information rörande eventuella bud eller parter som visat intresse för att köpa anläggningen före FABV:s förvärv av denna.
136 Det räcker hävdidlag att hänvisa till punkterna 56–74 ovan. I dessa punkter har tribunalen prövat den andra grundens andra del, i vilken sökanden redan utvecklat samma argument, avseende en påstådd skyldighet att undersöka villkoren för försäljningen av anläggningen från Chips till FABV, och underkänt argumentet.
Motiveringsskyldigheten
137 Sökanden har hävdat att kommissionen i det angripna beslutet åsidosatt sin motiveringsskyldighet genom att inte bemöta de avgörande argument som sökanden framfört under det administrativa förfarandet. Kommissionen har således inte bemött sökandens argument att FABV:s förvärv av anläggningen för 17 miljoner SEK kunde innehålla inslag av statligt stöd. Kommissionen har inte heller bemött sökandens argumentation om att anläggningen rent faktiskt senare försåldes i konkursförfarandet efter ett öppet anbudsförfarande för priset 8 miljoner SEK. Dessutom är kommissionens motivering vad gäller frågan om påverkan på samhandeln och snedvridning av konkurrensen bristfällig.
138 Tribunalen erinrar om att den motivering som krävs i artikel 296 FEUF enligt fast rättspraxis ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se dom av den 2 april 1999, kommissionen/Sytraval och Brink's France, C‑367/95 P, REG, EU:C:1998:154, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
139 Vad gäller de två första argumenten, att kommissionen, i det angripna beslutet, inte bemött de argument som sökanden framförde under det administrativa förfarandet och som avser FABV:s förvärv av anläggningen och överlåtelsen av anläggningen i ett konkursförfarande, konstaterar tribunalen att dessa argument inte avser en eventuellt bristande motivering i den meningen att sökanden inte skulle kunna förstå hur kommissionen resonerat, utan ett ifrågasättande av riktigheten i kommissionens bedömningar. Dessa bedömningar utgör, med avseende på dessa två argument, föremålet för den första grundens andra och femte del.
140 Vad vidare gäller det första argumentet, avseende FABV:s förvärv av anläggningen för 17 miljoner SEK kan det konstateras, i likhet med vad kommissionen har anfört, att det angripna beslutet inte rör denna transaktion, vilken prövats i beslutet om inledande av förfarandet, mot vilket sökanden inte har väckt talan (se punkt 63 ovan). I beslutet om inledande av förfarandet anges under alla omständigheter klart att det är på grund av att det pris som FABV betalade för anläggningen inte föreföll vara högre än det marknadsvärde som angetts av oberoende konsulter som kommissionen uteslöt att transaktionen skulle inbegripa några stödinslag (se punkt 60 ovan).
141 Vad gäller det andra argumentet, avseende försäljningen av anläggningen i ett konkursförfarande, har kommissionen i skälen 47 och 48 i det angripna beslutet klart förklarat varför den underkände de två första värderingarna i rapporten från Price Waterhouse, vilken utarbetats på begäran av sökanden, och varför den utgick från den tredje värderingen i nämnda rapport (se punkterna 47–49 ovan). Såsom framgår av sökandens argument inom ramen för den första grundens femte del kunde sökanden mycket väl förstå och bestrida kommissionens resonemang.
142 Vad slutligen gäller argumentet om motiveringen avseende påverkan på handeln mellan medlemsstater och snedvridning av konkurrensen, anser tribunalen att de skäl som anges i punkt 126 ovan utgjorde en tillräcklig motivering i detta avseende.
143 Det följer av vad som angetts ovan att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grundens andra del.
Sökandens rätt till försvar
144 Sökanden har gjort gällande att kommissionen borde ha låtit sökanden yttra sig innan den fattade beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet. I och med detta beslut inriktade nämligen kommissionen hela sin utredning på den transaktion i vilken sökanden var part, och avskrev samtidigt möjligheten att transaktionen mellan FABV och Chips kunde innehålla inslag av statligt stöd från vidare utredning. Kommissionens åsidosättande av rätten till försvar framgår än tydligare av att Chips rent faktiskt fick kännedom om klagomålet till kommissionen i ett tidigt skede av det administrativa förfarandet, och därmed kunde ge in ett yttrande till kommissionen mot bakgrund av vilket kommissionen träffade sitt beslut. Sökanden informerades däremot inte om klagomålet förrän den 4 november 2010, det vill säga först efter kommissionens beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet.
145 Det framgår av domstolens praxis att andra berörda än den berörda medlemsstaten, såsom sökanden, i förfarandet för kontroll av statligt stöd endast har rätt att ge kommissionen upplysningar som kan vara denna till hjälp i dess kommande arbete, men de kan inte själva göra anspråk på ett sådant kontradiktoriskt förfarande med kommissionen som det som har inletts med nämnda medlemsstat (se dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket, C‑106/09 P och C‑107/09 P, REU, EU:C:2011:732, punkt 181 och där angiven rättspraxis).
146 Den främsta uppgiften som andra berörda har är således att förse kommissionen med information (se dom av den 1 juli 2010, ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni/kommissionen, T‑62/08, REU, EU:T:2010:268, punkt 162 och där angiven rättspraxis).
147 Stödmottagaren ges inte heller en särskild roll, bland dem som är berörda, i någon bestämmelse avseende förfarandet för kontroll av statligt stöd. Tribunalen påpekar i detta avseende att förfarandet för kontroll av statligt stöd inte är ett förfarande som har inletts mot stödmottagaren eller stödmottagarna och som innebär att denna eller dessa kan göra anspråk på rättigheter som är så vidsträckta som rätten till försvar (se dom ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni/kommissionen, punkt 146 ovan, EU:T:2010:268, punkt 163 och där angiven rättspraxis).
148 Vad gäller förfarandet för kontroll av statligt stöd ska åtskillnad göras mellan å ena sidan den preliminära fasen för granskning av stöd, vilken införts genom artikel 108.3 FEUF och regleras i artiklarna 4 och 5 i förordning nr 659/1999, vilken enbart syftar till att göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om huruvida den ifrågavarande stödåtgärden helt eller delvis är förenlig med den inre marknaden, och å andra sidan den granskningsfas som anges i artikel 108.2 FEUF och vilken regleras i artiklarna 6 och 7 i nämnda förordning, vilken syftar till att göra det möjligt för kommissionen att få full kunskap om samtliga omständigheter i ärendet (se dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen, C‑521/06 P, REG, EU:C:2008:422, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
149 Det är först i förfarandet enligt artikel 108.2 FEUF, som syftar till att göra det möjligt för kommissionen att få full kunskap om samtliga omständigheter i ärendet, som kommissionen enligt EUF-fördraget har en skyldighet att ge berörda parter tillfälle att yttra sig (se dom Athinaïki Techniki/kommissionen, punkt 148 ovan, EU:C:2008:422, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
150 Det saknas således fog för sökandens uppfattning att kommissionen borde ha hört sökanden innan den beslutade att inleda det formella granskningsförfarandet.
151 Den tredje grundens tredje del kan således inte godtas och talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.
152 Talan ska följaktligen ogillas.
Rättegångskostnader
153 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet ska kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Hammar Nordic Plugg AB ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.
Van der Woude | Wiszniewska-Białecka | Ulloa Rubio |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 28 oktober 2015.
Underskrifter